Skrivet

Tisdag- mörbultad

Eftersom ridlärar-Christina fyllde år igår tyckte jag att Muppis kunde uppvakta henne med ett fint dressyrpass och det får jag nog säga att han faktiskt gjorde.

Liiiite mupperier kunde han så klart inte avhålla sig från- när jag kommer åt att tvinga hans bakben att jobba kan det bli små protester men det är sådant jag knappt bryr mig om längre.

Idag blev det mycket förvänd sluta som hjälper mig mycket bra med ovanstående och sedan så red jag som vanligt mycket övergångar och tempoväxlingar. Några byten blev det också och då menar jag inte bara de ofrivilliga :).

Mitt under passet hoppade Kreon till ”från ingenstans”- det visade sig att det var min egen Gullis som i sin tur hoppade in i ridhuset och som hade planerat att hjälpa till att hålla i lektionen, något han absolut inte får göra.

Det vore väl ödets ironi om den jäkla katten som jag har utfodrat varje dag i över 1 år vore orsak till att jag ramlar av…..

Nåja, in alles hade jag en fin känsla och det märks att Kreon blir starkare och allmänt ”bättre” så jag var mycket nöjd när jag hoppade av.

Tyvärr hade jag inte riktigt koll på vad Muppman sysslade med medan jag trädde på mig mina termobyxor och rätt som det var så knuffade han till en annans hästs upphängda täcke så att detta ramlade ner mellan sargen och ridhusväggen.

Däremellan är det ett mycket smalt utrymme och korkade Birgitta bestämde sig för att hänga sig över sargen för att fiska upp täcket.

Nog fick jag tag på täcket men när jag skulle åla mig tillbaka FASTNADE jag på något jäkla vänster- helt otymplig i min hjälm, täckväst och termobyxor.

Min överkropp hängde mellan sargen och ridhusväggen, huvudet /hjälmen hade fastnat lite och benen och häcken stack rakt upp i vädret- en syn för gudar gissar jag (TACK TACK TACK att ingen hade sinnesnärvaro nog att filma eländet).

Jag fick nästan panik, försökte åla, kränga, pressa mig loss och lyckades faktiskt till slut men det var inte lätt (en stallkamrat höll Kreon under tiden och hennes mamma försökte dra i mina olika kroppsdelar för att hjälpa mig).

Nu känner jag mig lite mörbultad faktiskt men ändå tacksam att det inte gick värre.

Fatta vad pinsamt om vi hade fått ropa på stallägaren och typ be honom såga loss mig eller nåt *ASGARV*. Eller fått ringa efter brandkåren!!!

”Hallå…vi har en kärring här som har fastnat i ridhussargen”. Ehhhh….pinsamt….eller?

Annars har Mupps fått på sig sina ringskor idag (även de permanenta broddarna) och det ska bli spännande att se om skorna hjälper.

Frågade faktiskt om ”folks” erfarenheter av ringskor på Bukefalos för några dagar sedan och fick bara ett svar trots att läsarna där brukar ha synpunkter på allt och lite till så det verkar ju inte sååå jättevanligt?

Skrivet

Tack!

tack

Jag vill inte påstå att min häst är det enda jag är tacksam över här i livet, det vore liiiite för patetiskt men jag ska villigt erkänna och säga att det är få saker som kan få mig så ur balans/ledsen som när hästen är sjuk.

Skrivet

Snösulor och broddar- hur resonerar ni?

Ja, som rubriken lyder tänkte jag idag inhämta era erfarenheter och åsikter om snösulor och broddar.

Använder ni båda delarna, inget av det eller något? Varför/ varför inte?

Hur otroligt det än låter för tex en norrlänning kanske (?) hade jag de typ 20 första åren som hästägare varken snösulor eller broddar NÅGONSIN och och på ridskolan jag stod var detta inget unikt.

Där hade man liksom ingen ”tradition” av sulor och/ eller broddar- mycket beroende på (gissar jag) vårt stora fina ridhus.

Folk visste helt enkelt att de kunde rida i ridhuset om det knep och vi kunde också rida ut utan att behöva korsa en enda väg tex.

Min egen hovslagare har aldrig varit ett fan av sulor (som han menar bara är bra om det FINNS snö och hur ofta ligger snö i Skåne egentligen…)  och det har säkert bidragit till att påverka mig liksom att han däremot har rekommenderat de små broddar man slår i skorna och som därigenom blir permanenta.

Dessa har jag alltså använt de senaste….tja…minst 5 åren/ vintrarna och varit nöjd med- jag har känt att dessa har räckt för mina behov då jag aldrig varit någon uteridningsmänniska av stora mått utan på sin absoluta höjd ridit ut 3 gånger i veckan, om ens det.

Vad gäller broddar har jag också noterat att vissa utan tvekan låter hästen stå med dessa på sig 24/7 i flera månader oavsett om de går att skruva ur eller ej medan andra är nästan hysteriskt rädda för att ens låta hästen stå med dom på sig i någon timme utan skruvar ur dom så fort hästen tas in från hagen/ har ridits.

Hur resonerar ni kring detta?

Skrivet

Dagens (samvets)fråga (från en läsare)

Nyligen fick jag en intressant fråga till både mig och er från en bloggläsare:

Skulle gärna få lite synpunkter på följande scenario:

Du har ett litet inackorderingsstall (fyra inhyrda) där du upptäcker att en person gör vad du inbillar dig  allt för att jäklas med dig. Lämnar dörrar till uppvärmda utrymmen öppen på vid gavel, beter sig som att hon äger stället, du har hört att hon snackar skit om dig på omvägar och nu till sist upptäcker du att hon stjäl minst 1 kg hö om dagen.

Du går plus på att ha henne inhyrd och även om hon stjäl så går du inte minus, men du irriterar dig så mycket på henne att du knappt vill gå ut till stallet när du vet att hon är där. Varje gång ni träffas är hon dock trevlig och beter sig vettigt, men givetvis falskt och skenheligt nu när du vet sanningen om henne.

Ja, vad säger ni kära läsare?

Vad gör man med en sådan person?

Säger upp henne? Och med vilken motivering i så fall? Låter henne hållas? Säger ifrån? Ska man behöva må dåligt i sitt EGET stall?

Skrivet

Måndag-en vecka till julafton

Även fast jag har vetat hela dagen att det är den 17:e idag så blev jag ÄNDÅ jätteförvånad när jag i eftermiddags insåg att det faktiskt bara är en vecka till julafton.

Hela 5 dagars ledighet väntar ju då och det är verkligen inte fel även om jag är mycket tacksam över att ha ett arbete där man inte flera veckor i förväg RÄKNAR dagarna tills man ska slippa gå till jobbet.

Idag har det varit otroligt mörkt, ruggigt och regnigt- när det är så här förstår jag snöälskarnas längtan efter det vita som, tycka vad man vill om snö för övrigt, faktiskt lyser upp ganska mycket.

Man skulle aldrig kunna tro att vi igår red i ibland knähög snö- nu är det mesta borta- för den här gången ska kanske tilläggas.

Muppis har blivit longerad i ridhuset; han fick gå i en halvlång, halvlåg form och bara springa runt ganska kravlöst (tja bortsett från inspänningarna då) i en halvtimme.

Skrivet

Transporttips i vintertider

Nu när det kom en del snö hos oss i förra veckan samtidigt som jag visste att jag skulle ut och köra med släpet några dagar senare började jag fundera på om/ hur man kan göra så att man inte står med ett fastfruset, översnöat släp samma dag som man ska ge sig av och inte ens lyckas rubba eländet.

Givetvis tycker jag inte att man ska ge sig ut i vilket väder som helst och jag förstår också att man kan ha olika förutsättningar vad gäller parkering av släpet och möjligheten att få hjälp att ”få loss” det om det skulle hamna under ett berg av snö men jag tänkte ändå delge er mina tankar och tips.

Något som jag själv har anammat i vinter är att jag har försökt att skotta runt min transport så fort det har snöat, detta för att det till slut inte ska bli övermäktigt med för mycket snö som har packat sig för hårt kring släpet.

Något annat som jag har tänkt att jag skulle kunna göra är att köpa en säck salt (kostar inte ens en hundring) och salta runt och under transporten även om detta förutsätter att det inte är så kallt att saltet inte ”tar”.

Att ha med sig en säck/ stor spann grus när man är ute och kör är väl inte heller en dum idé- det KAN ju hjälpa en om man skulle köra fast inbillar jag mig eller tänker jag fel?

Egentligen borde man ju även ha en skyffel/ spade i transporten av samma anledning nu när jag tänker efter?

Har ni andra strategier som ni tillämpar vintertid?

Tips mottages tacksamt!

Skrivet

Veckan som gått

Om vi ska börja med vädret så har det varit en väldigt omväxlande vecka, växlingar jag gärna hade varit utan.

I måndags snöade det, i onsdags var det minus 14 grader på morgonen, i lördags regnade det och hela helgen har det varit plusgrader.

Den snö som har legat ett tag börjar sakta smälta och ärligt talat hoppas jag att allt hinner försvinna innan det fryser på igen och farliga isgator bildas, både på vägarna och i våra hagar.

Kreon står med broddar på sig 24/7 sedan förra lördagen och även om detta hjälper en del så är det ju ingen garanti för att han inte ska tex vricka sig.

I tisdags var det träning för Christina som vanligt och i torsdags åkte jag till ”min” veterinär – inte ”som vanligt” tack och lov men inte desto mindre lyckat och lugnande.

Jag ville förvissa mig om att den träning jag ägnat mig åt hittills inte har påverkat Kreon negativt och fick bara positiva besked- hästen var klockren efter böjprov, hade gått upp över 30 kilo i vikt och hade musklat upp den klenare högersidan av baken bättre (skillnaden mot vänster sida syns fortfarande men mycket mindre).

I fredags var det meningen att X skulle rida men detta blev tyvärr inställt, i lördags red jag själv på en från början hysterisk häst i ett ridhus där snön kasade ner från taket och i söndags blev det en mysig uteritt i skritt med Maria och Hera.

Soya slutade löpa i fredags och nu blir det väl ett uppehåll på kanske 8 månader innan det är dags igen.

Som jag konstaterade härom dagen tycker jag att något av det jobbigaste med vintern är att man (jag) inte kan planera; man vet aldrig om vädret kommer att sätta käppar i hjulet för olika saker man planerat, jag var tex inte säker på om jag skulle komma iväg till mitt bokade veterinärbesök förrän i sista minuten och jag HATAR sådant.

Tack och lov står jag i alla fall på en anläggning med RIDHUS vilket jag inte kan uppskatta nog- kan jag bara gräva mig fram till fots vid en eventuell snöstorm så kan jag rida också 🙂 !

Skrivet

Söndag- helt ok vinterdag

Idag var det min tur att ha stalljouren i vårt lilla stall, en inte allt för betungande syssla eftersom det bara är 7 hästar som ska fodras, släppas in och sedermera tas in.

Efter intaget skrittade jag och Muppis ut med Maria och Hera och det var en mycket trevlig tur i otroligt skönt väder.

Det var med vintermått mätt ”varmt” (2-3 plusgrader) och helt vindstilla och hästarna fick stundtals kämpa på rejält i den bitvis mycket djupa blötsnön.

Sedan snön kom och därefter regnet och varmare väder har den förstnämnda både fykt och smält otroligt oregelbundet; på sina håll syns barmarken tydligt medan man alltså fortfarande även kan rida i djup snö på andra ställen.

Det märks att jag är en vid snöridning ovan skåning; jag tänkte mig inte för när vi red ut och hade både strykkappor och boots på Kreon.

Strykkappornas kardborrknäppen gick upp efter 3-4 minuters ridning i snön och det var rena turen att Maria såg detta innan de vita skydden hade försvunnit djupt ner i snön, kanske för gott?

Maria var snäll och hoppade av Hera och sedan gömde vi strykkapporna och red vidare.

Efter ytterligare kanske 30 minuter hade en av mina boots försvunnit, otroligt nog hittade vi den på hemvägen så det slutade lyckligt även med detta skydd.

Jag tror att denna timmeslånga tur gjorde gott för Muppes muskler och vi får väl se om det blir fler tillfällen till snöträning eller om allt smälter bort för gott.

bild(1)

Här ser man hur ojämnt snön har smält.

bild

Upphittad! Lycka!