Sedan den ”nya” bloggen öppnade har jag varit rätt så sysselsatt med att försöka kategorisera de över 4000 inlägg jag skrivit hittills- något av det drygaste jag gjort på länge och det kommer att ta flera veckor till, minst.
 
I detta sisyfos-arbete har jag ju fått gå tillbaka och läsa inlägg jag skrev för evigheter sedan och när jag har sysslat med detta påmindes jag om mitt och makens gårdsletande som vi ägnade oss åt för några år sedan.
 
Även en nylig kommentar från en mångårig bloggläsare fick mig att minnas en miljon Hemnet-tittar och en del gårdsbesök IRL,  något jag inte ägnat mig åt på länge för även om man väl aldrig ska säga aldrig så känns det idag som om jag/ vi nog har gett upp tanken på egen gård helt.
 
Skälen till detta är flera och det handlar om både ekonomi, tid och lust samt givetvis också UTBUDET.
 
Vi har idag lån på 1,5 mille på nuvarande bostad vilket innebär att ALLT vi skulle köpa skulle medföra en kraftigt ökad boendekostnad, det finns inte en enda vettig gård i våra trakter utan världens renoveringsbehov som inte kostar i varje fall det dubbla. 

Jag har räknat på nuvarande stallhyra vs eget stall och ärligt talat skulle jag inte tjäna många kronor på att flytta hem hästen, snarare kanske tvärtom då jag hade fått köpa en häst till eller skaffa en inackordering.

Och att ha inackorderingar är verkligen inget som man tjänar på- det har jag tusen exempel på utan det skulle då enbart vara för att Kreon skulle ha sällskap om jag som sagt inte köpte ytterligare en häst som ju också kostar att försäkra, verka, fodra mm.

Nej- här ser jag bara ökade utgifter och mycket mer arbete än vad jag har idag. 

Som det är nu arbetar jag dessutom ibland av nästan hela stallhyran genom diverse jobb i stallet- med egen gård hade inte detta fungerat.

Idag kan jag unna mig alla träningar och tävlingar jag vill och köpa ”allt” till hästen som jag känner för- med en egen gård och snävare ekonomi skulle jag vara tillbaka i ungdomens ”suga-på-ramarna”-tider och det känner jag ärligt talat att jag har passerat och blivit för gammal och bortskämd för.

Bortsett från alltså ökade kostnader måste jag också förlika mig med det faktum att varken jag eller maken är särskilt händiga och maken är dessutom HELT ointresserad av hästar.

Att kräva det engagemang som krävs när man har en gård av någon som innerst inne inte vill/ är intresserad känns varken rätt eller ökar sannolikheten för att en flytt skulle slå väl ut och jag har insett att jag har det bättre i nuvarande stall där stallägarna ordnar allt från foder till snöskottning och lagning av allt som går itu.

Det låter säkert fjantigt att skriva ”vi blir inte yngre precis” men lite så känner jag också. 

Jag ÄR ofta trött efter jobbet och att dra på mig mer jobb med egen gård- nej…

 Jag ser hur ofta som helst att de med egna gårdar knappt hinner/ orkar/ vill RIDA- det är så mycket annat som går före och i den sitsen vill jag absolut inte hamna.

Avslutningsvis så ÄR jag en trygghetsnarkoman och de sista årens dalande försäljningssiffror och gårdar som har varit till salu hur länge som helst har absolut fått mig att dra öronen åt mig även av detta skäl.

Skulle det någon gång hända något som gör att maken och jag måste sälja vill jag inte stå med ett flermiljonersobjekt som ingen av oss kan bo i ensam och som kanske förblir osålt i många månader eller rent av ÅR!