Måste man träna (med sin häst)?

Tja..även fast jag är den jag är (läs: dressyrtränings-narkoman) måste jag svara NEJ på den frågan, så klart.
 
Jag tror inte att det finns den häst som likt en människa skulle sörja över att inte bli tränad- för hästens del går det säkerligen minst lika bra, om inte bättre att fördriva sitt liv i overksamhet, i en hage, på enbart lättjefulla ridturer i naturen osv.
 
MEN; och det är ett viktig men- om man vill att det ska ”hända något” med ens ridning, hästens utveckling osv, då MÅSTE man träna menar jag, och träna genomtänkt och regelbundet.
 
Jag både läser om och ser hästägare IRL som i princip inte lägger ner NÅGON träning på sin häst men ändå har mage att både KRÄVA saker av hästen och i förekommande fall skylla uteblivna framgångar på enbart hästen.
 
Jag förstår inte hur dessa människor kan tro att en häst utan minsta träning och därmed följande kondition ska kunna prestera bra på tävling- vilken människa kan det?
 
Om man tittar på vilken idrottare som helst som vill förbättra sina resultat och/ eller tävla, oavsett nivå, så krävs det någon form av ansträngning och även om VILA också är en form av träning så får det vara någon måtta på densamma och man får nog tåla att bli både trött och svettig emellanåt.
 
Nej, jag blir ledsen när till och med vuxna människor bara klankar ner på sin häst utan den minsta självrannsakan; vad har JAG som ryttare gjort för att träna hästen, vad kunde JAG gjort bättre/ mer/ annorlunda.
 
Att tex åka och tävla en spänd häst en gång varannan månad och sedan ”anklaga” hästen för att vara ”hopplös” menar jag är att göra det verkligen lätt för sig och inte ha ett hum om hur djur fungerar.
 
Om man tror att en spänd häst ska slappna av genom så sällsynt tävlande tror man i de flesta fallen fullständigt fel och i stället för att ”döma ut” hästen ska man kanske öka tävlings-intensiteten innan man ger upp?
 
Och om man låter hästen ha flera vilodagar i veckan och däremellan rider mycket korta, lätta pass ska man kanske inte bli förvånad/ irriterad eller uppgiven om hästen oftast känns lite styv och otränad de få gånger man får för sig att man vill ”hårdträna”.
 
Nej- rannsaka er själva lite era latmaskar och skyll inte allt på era hästar; det rådet vill jag ge så ska ni nog se att det går bättre med ridningen.

Tisdag- som i en dröm

Tisdagar är ju numera ”Christina-dagar” och jag bet ihop och tränade trots att min förkylning säkerligen hade mått bättre i soffan.

Kreon kändes jättefin redan på framridningen i ridhuset; underlaget var liiite djupare än vanligt och jag red i lång och låg form- 2 faktorer som hjälper honom jättemycket om man vill ha en swingigare trav.

Som för det mesta på Christinas träningar har hon linjer som verkligen kräver att man håller tungan rätt i munnen och rider koncentrerat och för hjälperna för medan många tränare mer ber en att rida en långsida öppna eller en skänkelvikning på diagonalen (för att ta några exempel) så kan Christina be en att börja en långsida med en volt, därefter rida till meddellinjen i skänkelvikning eller sluta, därefter göra en ny volt och sedan rida ut mot spåret i en ny sluta (för att ta en av dagens övningar som exempel).

Så det ges inte någon tid till såsande och är hästen inte till 100 % på hjälperna blir det svårt till få till allt hon vill se slag i slag :).

I galoppen fick jag träna på att öka och minska galoppen hela tiden, Kreon ska svara blixtsnabbt och flyga iväg som en oljad…tja…blixt :).

När jag travade av det kära djuret efter lektionen kändes det som att traven var FANTASTISK, jag hade en riktig ”Totilas-känsla” :).

Tyvärr misstänker jag (läs: är jag ÖVERTYGAD om) att det inte ser fullt lika bra ut (läs: inte på långa vägar)  som det känns men ibland får man kanske leva på just känslan då :)?

Dagens bästa kommentar tyckte jag i alla fall att en nytillkommen elev stod för när hon, efter att ha ridit med ett stort leende på läpparna svarade på min fråga om hon var nöjd med lektionen: ”DET KÄNDES SOM ATT JAG RED I EN DRÖM HELA TIDEN”. DET kallar jag ett lyckat dressyrpass :)!

Veckans köptips

Om du har ett City Gross i din närhet rekommenderar jag att du kollar om inte de, likt butken i Staffanstorp säljer morötter för 95 öre kilot hela veckan.

Man får köpa max 5 kilo per gång och om jag ids tänker jag faktiskt ta mig en tur dit mer än idag- det tror jag nog att Kreon vill :)!

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du ska åka och tävla nästa dag och rida en LA:4 på regional tävling.

På eftermiddagen hittar du en länk på nätet som handlar om vilka liniment som är dopingklassade och inser att det som du strukit på din hästs ben på morgonen faller inom denna kategori.

Vad gör du?

* Åker och tävlar i alla fall. Risken att din häst ska dopingtestas bedömer du som obefintlig och du skänker inte detta någon vidare tanke.

* Åker och tävlar men är livrädd att hästen ska dopingtestas.

* Struntar i att åka och tävla av rädsla att bli påkommen.

Följdfråga: Har någon av er NÅGONSIN blivit uttagen för dopingkontroll (dvs er häst)?

Måndag- stopp i snopp (tur jag inte tog galopp)

Idag var planen att dressyrträna lite och jag skrittade bort mot min kära åker (fortfarande oplöjd…hah!).

Jag hann inte skritta många meter förrän Kreon började piska argt med svansen- EXAKT så som han gör på tävling när han är störd men som han inte gjort på evigheter hemma.

”Men WHY….!” hann jag tänka och även ”nåja…något återfall får man kanske räkna med”  men kände också att jag faktiskt inte blev rädd utan mer sporrad att ”nu ska vi nog rida/reda ut det här lille vän”.

Efter några varv i skritt och trav beslutade jag mig dock för att bara för säkerhets skull verkligen kolla igenom Kreon, kanske hade jag satt på en strykkappa snett eller vad tusan vet jag….och inte för att jag egentligen TRODDE det men… just in case….

Men nu ska ni höra….när jag hoppar av och tittar under Kreons mage ser jag hur det sitter ett långt och tjock halmstrå (?!?) rakt in i skapet.

Jag drog så klart loss detta och Kreon sa ungefär ”tack…ska vi rida ordentligt nu då”.

Och det gjorde vi :)!

Galopp kors och tvärs över jätteåkern, i sluta, samlat, med något byten osv- i galoppen försöker jag jobba ännu mer bakbensstärkande då detta är  Kreons bästa gångart och han har lättare med form osv än i trav. I trav koncentrerade jag mig på form, tempo och tempoväxlingar, halvhalter- tja…allt för att få fram en så självbärig trav som möjligt.

Kreons svans hängde rakt ner så som den ska och jag var 100 % nöjd efter 45 minuter och skrittade ut på en mycket sansad runda i 15 minuter.

Ganska lustigt det där med halmstrået men kunde prinsessan på ärten inte sova så är det kanske inte konstigt att Kreon inte kunde gå :)!

The typical whippetägaren….

….ser ett stort nyklippt gräsfält och tänker direkt ”här hade det varit PEREKT att köra Lure Coursing-träning”.

(Dressyrryttaren tänker ABSOLUT ”här hade varit perfekt att rida dressyr”).

Ärlighet varar längst?

Detta är faktiskt något som jag har reagerat på- inte bara på Facebook utan även på folks (häst)bloggar.

Ibland undrar jag om man verkligen tror på det man skriver eller om man känner sig ”tvingad” att försköna sig själv, sin häst, ridning, träning, whatever fast man innerst inne vet att man då är ganska långt ifrån sanningen?

Själv har jag inga problem med att skriva som det är- dels har jag aldrig velat ljuga och dels vet jag hur lät sanningen uppdagas oavsett vad man tror.