Skrivet

Lördag: efter regn kommer sol

Efter en välbehövlig genomspolning av naturen igår (gräsmattan kvicknade verkligen till och ser nu riktigt ”saftig” ut) har solen åter lyst över folk och fä i Staffanstorp idag.

Det blev riktig sommarvärme efter några timmar och det är minsann inte en dag för tidigt.

Jag kan inte fatta att det är 1 juli imorgon och att sommaren så att säga ska vara i full gång, det känns mer som slutet på maj typ…

Jag valde åter bort ridhuset framför gräsbanan för även om där numera står en hel del hinder så har man stora fina ytor att rida på och det är nog nyttigare för Kreon att träna i en lite mer ”levande miljö” än ett tyst och stilla ridhus.

Idag hade jag sällskap av både en hare, en kråka och 2 duvor- alltid lite publik i alla fall :).

Målet med ridpasset var främst att kunna göra lugna galoppfattningar, att växla tempo i trav och galopp, ha bibehållen bjudning i framför allt slutan för höger skänkel och att Kreon också ställer sig i rörelseriktningen (han vill gärna hålla huvudet spik rakt) och jag tyckte att jag fick till ett väldigt bra jobb.

Jag växlade en hel del mellan slutorna och galoppjobbet så att inget skulle pågå för länge och få Kreon att antingen tjura ihop om det blev för jobbigt eller elda upp sig vilket han tidigare kunnat göra om man håller på med för många fattningar i rad.

Självklart tänkte jag också på formen och varierade denna så att jag inte bara började och slutade i en lägre form i traven utan även la in någon sekvens mitt i passet.

Att Kreon ska bära mer vikt på bakbenen är ju något jag alltid arbetar med och önskar förbättra och detta tränade jag bland annat på genom att försöka minska galoppen så mycket det går utan att antingen få ett avbrott eller en upprörd häst.

Som avslutning skrittade jag ut på en liten runda och nu VERKAR det äntligen (snälla…låt mig ha rätt…) som om Kreon har slutat med sina cirkuskonster på vägen utanför ridhuset- hans tidigare paradnummer med inslag ur den högre skolan.

Skrivet

Hejdå Jodopax!

Hittade nedanstående intressanta artikel om sårvård som nog slår hål på mer än MINA tankar om hur man bäst sköter ett sår eller vad säger ni?
När Kreon fick sin sårskada blev jag ju verkligen varse att mina idéer vs hur det BÖR göras inte harmonierade så det var nog tur att jag inte blev lämnad ensam med vården initialt.
 
Jodopaxen kan vi alltså slänga (eller använda till annat) och man ska INTE lufta sår i tid och otid- det var minst 2 saker jag fick revidera för egen del.

Skrivet

Fredag- stenhård träning

 

Birgitta driver på sin ÅNGVÄLT :)))?!?!?!

Idag blev det varken omkullvälta barn eller trädgårdstomtar (som svar på en stallkamrats fråga) men däremot en mycket bra uteridning där jag tänjde gränserna för Kreon en hel del.

Om antalet protester för 3 dagar sedan var måååånga så var de kanske en handfull idag och lätta att bryta och sedan ”körde” jag på.

Jag travade och galopperade massor, gjorde 10-12 galoppfattningar (mycket lugna och fina) och ”utmanade” Kreon så till vida att jag- när han trodde att vi var på väg hemåt valde några vägar bort från hemvägen så att säga.

Tyvärr har regnbristen medfört att det är tämligen stenhårt i marken (därav rubriken om nu någon trodde att jag ridit livet ur hästen) men jag kände att jag fick ”ta” detta idag och prioritera det jag ville träna på (att behärska Kreon i alla gångarter vid uteridning) och någon gång kan man ju också träna på hårt underlag för all del.

Linimentade benen rejält när jag kom hem samt utförde min sedvanliga sjuksköterske-uppgift att bandagera om sår-benet (denna evighetshistoria…..) och sedan bar det av till jobbet.

Medan jag tjänade ihop till vårt levebröd fick Kreon en kalldusch i hagen- världens regnskur spolade av honom rejält så när jag kom tillbaka till stallet hade jag en vältvättad häst som jag bara behövde borsta av lite lätt:).

Skrivet

Ska du sälja häst- besiktiga den!

Fick en fråga från en läsare angående hästköp (det inlägget publiceras om några dagar) och den påminde mig om att jag borde skriva om ett, som jag själv tycker, bra råd till de som ska SÄLJA hästar.
 
För er som inte orkar läsa hela inlägget är tipset kort och gott: besiktiga din häst redan innan du annonserar ut den!
 
Jag vet inte hur ni andra som har sålt/ köpt hästar har känt men både då jag varit säljare och köpare har jag vid en försäljning faktiskt mest varit nervös för besiktningen i allmänhet och böjproven i synnerhet.
 
Jag skulle kunna skriva en bok om alla hästar som folk velat köpa men som inte gått igenom en besiktning och det är ju så klart otroligt frustrerande för både köpare och säljare fast kanske av vitt skilda anledningar.    
 
Jag har själv råkat ut för ovanstående när Décima skulle säljas; hästen reds och tävlades ”för fullt” och jag hade så klart inte en tanke på att det skulle vara något ”fel” på henne men vid besiktningen hade hon dock ½ grads böjprovsreaktion på ett bakben vilket för min del renderade en prisreducering men lika gärna kunde slutat med att de tilltänka köparna inte ville ha henne.
 
När Archie skulle säljas valde jag, delvis på grund av ovanstående och också efter ett klokt råd att besiktiga honom redan i samband med annonseringen och innan jag hade en köpare.
 
Beroende på hur mycket man vill kosta på hästen kan man ju välja om man bara vill göra en enklare besiktning med böjprov eller om man vill göra mer omfattande undersökningar med kanske endoskopi, röntgen eller vad man nu kan tänka sig men jag tror absolut att det är ett bra försäljningsargument om man i annonsen kan skriva att hästen nyligen är besiktigad ua och dessutom slipper man förhoppningsvis obehagliga överraskningar när man väl HAR hittat en köpare.

Skrivet

Torsdag: sist men inte minst (även om man kallas Mini)

Jaha…vad ska jag mer säga för att var ordvitsig? ”Slutet gott allting gott” kanske?
 
Fast där är jag dubbel för även om Mini har avslutat vårt samarbete på bästa vis så kan jag ju inte tycka att det är något GOTT alls med att hon flyttar….buhu….
 
Hursom…eftersom dagens pass var den sista Kreon-ridningen för Minis del så valde jag att filma- jag, mästerfotografen ska tilläggas så man kan ju tänka sig hur de filmsekvenserna kommer att se ut ha ha.
 
Jag tror att ni håller med om att det är väldigt svårt att koncentrera sig på hur hästen egentligen går när man ska filma samtidigt men det kändes som att det gick bra med ridningen och Kreon var lugn och sansad.
 
Mini var juste och sa att HON inte bryr sig om jag lägger ut någon film eller ej; hon liksom jag vet vad som är svagheterna än så länge men vi får väl se hur jag gör när jag själv sett mina mästerverk bakom kameran.

Skrivet

Tillbakablickar: mina hästars olika personligheter

Häromdagen gick jag och funderade på en person (ingen hästmänniska faktiskt) med en i mitt tycke osunt misstänksam personlighet och då började jag också fundera på (troligen eftersom jag befann mig i stallet just då) hur alla mina 4 hästar haft ganska olika personligheter (om man nu ska förmänskliga djur och det kan man väl få göra ibland:))).

Den häst jag hittills ägt längst (10 år), Heron var som jag tidigare berättat om ”full of himself”, en häst med stort självförtroende, alltid nöjd med livet och allmänt GLAD.

Han hade ingen ”personlig sfär” som han vaktade, han kunde själv armbåga sig fram om han kände för det och hade heller inget emot om andra stötte emot honom, gick för nära, kliade sig mot honom osv.

Décima, som jag ägde i 8 år, var hans raka motsats med just den här överdrivna misstänksamheten, som om hon alltid trodde att andra hästar hade någon form av dold agenda.

Jag var hennes gud som hon dyrkade, andra människor tyckte hon om men sina artfränder…de kunde hon gärna slippa.

Och ni vet hur det kan vara med människor ibland; att de som är mest inställda på att ”någon kommer att hända”-de råkar också ut för allt möjligt och lite så var det med Décima.

När en annan häst genom sin ryttares ouppmärksamhet sprang in i henne på en hoppträning och rev upp ett djupt sår på ett av hennes bakben är jag säker på att hon kände bekräftelsen på det hon alltid trott: ”andra hästar är inte att lita på- de kan skada dig!”.

Händelsen satte därför också djupa spår i henne- det tog evigheter innan jag kunde möta andra hästar i annat än skritt utan att hon fick panik, gissa hur lätt det var att tävla på sådana premisser?

Hade samma sak hänt den som trodde gott om alla, Heron, hade han troligen inte skänkt incidenten en ytterligare tanke i efterhand. För honom hade det mer varit ”Shit happens…lev och gå vidare” men för Décima tog det lång tid att repa sig.

Archie som jag ägde i 5 år var min mest ”introverta” häst- troligen är det också därför jag har upplevt honom som svårpåverkad i dressyren.

Archie var lite som Ferdinand- ville helst slappa i hagen och hade otroligt nära till ”off-knappen” om han fick chansen.

Medan Heron tyckte att andra hästar kunde vara ”kul” och Décima ansåg dom som ”troligen onda” tror jag inte att Archie över huvud taget reflekterade så mycket över andra hästar. Han var trygg i sig själv och struntade för det mesta i vad andra hästar sysslade med.

Kreon det lilla livet är min hittills känsligaste häst och också den som läser människor mest och bäst- man kan säkert bli lika hatad som älskad av honom och han är också den av mina hästar som kräver mest hästkunskap och den som jag minst hade låtit ”vem som helst” hantera.

Medan jag själv har varit otroligt slapp och avspänd med de andra hästarna och aldrig skänkt en tanke åt att jag tex kunde ramla av är jag långt mer på min vakt med Kreon.

Inte så att jag tycker att han är elak (tvärtom, han är för det mesta väldigt vänlig och kelig) eller att jag går runt och är rädd för honom men jag försöker ändå att alltid ”ligga steget före” honom och tänka efter HUR jag agerar i olika situationer.

Så klart hoppas jag att han blir min hittills BÄSTA häst och om inte annat tycker jag vansinnigt mycket om honom.