Skrivet
Ja, verkligen läskigt men nej, jag kommer trots det inte att börja binda Kreon i transporten.
I valet mellan pest eller kolera tänker jag att han nog klarar sig bättre vid en olycka om han inte sitter fast(bunden) och hittills har han aldrig visat tendenser på annat än att stå som ett ljus- lugnt och stilla.
Skrivet
Idag har stallägaren tagit in höskörden och jag säger som jag sagt om vissa av hans tidigare ensilagepartier också; ”det är nästan så att man skulle vilja äta det själv”.
Ser verkligen fint ut med andra ord och jag gissar att hästarna kommer att kasta sig över det.
Som rubriken säger kan vi nu rida på det som blev skörden och en stor gräsbana är ju inte heller fel att ha som komplement till ridhuset och grusbanan.
Skrivet
Idag stod det åter vilodag på Kreons ridschema och i just detta fallet innebar det att vi skulle skritta ut på morgonen.
Peppad av gårdagens råd och dåd från Eva där hon bland annat tyckte att vi skulle skippa de små bebis-sporrarna som både Mini och jag ridit med grävde jag i morse i min digra samling av tortyr-redskap från Archie-tiden och fick fram ett par rullsporrar.
Inte för att dessa så klart är något plågsamt egentligen men hur det än är så KÄNNS de mer i sidorna på hästen OM man ”bonkar till” med dom och det var det som var tanken med sporrbytet.
Jag vill ju att Kreon ska inse kopplingen mellan ”lydig häst-behagligt hästliv” och ” häst som fjant-trotsar sin ägare och häst som då upplever ett visst obehag”.
Uteritterna har ju blivit mycket lugnare de sista försöken även utan långa sporrar- jag NJÖT idag när jag kunde skritta på asfaltvägen utanför ridhuset så som man skrittar på ”normala” hästar- på denna ca 50 meter långa sträcka har vi ibland kunnat stå och tjafsa i 15 minuter eller mer med långa bilköer som inte vågat passera oss till följd, en häst som har hoppat ut i åkern femtioelva gånger samtidigt som han försökt att småstegra sig eller en dito knäppgök som hysteriskt kastat sig bakåt 95 steg innan jag kunnat få honom att gå fram igen.
Ja, just denna sträckning, förmodligen för att den ligger så nära stallet och hagarna där andra hästar lockat ibland har varit vår värsta ”bråk-plats” men nu har det alltså lugnat ner sig och det är verkligen skönt.
Även vissa andra saker som Kreon tidigare inte har velat gå förbi utan att konstra skrittade han idag förbi utan en blick, sedan blev det sammanlagt 4 försök till ”nej, jag vill inte” under de 55 minuterna vi var ute men det är ändå stora framsteg och gick att bryta genom bland annat sporrarna i sidorna.
I övrigt var Kreon lugn och skrittade på med den faktiskt utmärkta skritt han har så än en gång blev det mycket beröm och en glad ägare som körde till jobbet i ottan.
Gullis dricker ur Kreons vattenkopp :)!
På hemväg med spetsade öron!
Tortyrredskapen (de ser faktiskt väldigt långa ut ur den här vinkeln he he)
Skrivet
Jag hoppas fortfarande på en varm och solig sommar- sol har vi haft så pass mycket att våra gräshagar är helt ihoptorkade men den riktiga värmen vill inte riktigt infinna sig (än???).
Skrivet
Snart skiljs våra vägar…nya chanser och nya möjligheter öppnar sig för oss båda.
De som har hängt med sedan jag köpte Kreon vet att planen då var att jag skulle ta hjälp av NN minst en gång i veckan och oftast flera gånger.
Tyvärr bestämde sig NN för att flytta till Stockholm efter bara någon månad men tack och lov ”lämnade hon kvar” sin fd hästskötare Mini som började arbeta på vår anläggning och som lovade att hjälpa mig med Kreons utbildning samtidigt som jag har fortsatt att träna mer sporadiskt för NN.
Minis och mitt samarbete har under det senaste halvåret eller så fungerat som ett urverk; bortsett från att hon har hjälpt mig jättebra med Kreon har jag verkligen uppskattat hennes punktlighet och flexibilitet- det har aldrig varit krångligt att bestämma tider och ”få till” träningar.
Att hon tycker om Kreon har också varit jätteskönt, när han muppar sig är han ju inte alltid så ”likeable” för en utomstående :).
För ett tag sedan fick jag den tråkiga nyheten att Mini fått ett annat jobb, i ett välkänt dressyrstall i Danmark och min man sammanfattade det bra när han konstaterade ”kul för henne men trist för dig”.
Och så är det så klart och jag förstår Mini till 100%.
Det nya jobbet är en fantastisk möjlighet till att förkovra sig i dressyrens mysterier och jag förstår helt klart att hon vill ta chansen.
Själv har jag alltid varit en ”försiktig general” som velat ha både hängslen och livrem så jag har givetvis flera planer i bakfickan vad gäller Kreons träning framöver.
Om det blir plan B, C eller D återstår att se- Mini rider några pass till och sedan får jag prova mig fram till vad som fungerar bäst.
Skrivet
Idag har jag utnyttjat ett generöst erbjudande jag fick redan innan Kreon blev skadad men som jag av förklarliga skäl inte kunde acceptera förrän nu.
Den fysioterapeut som gick igenom Kreon för några månader sedan tyckte att jag kunde åka med Muppe till hennes gård och rida på hennes utebana som en form av miljöträning så det har Mini gjort idag.
Kreon skötte sig ua :), gjorde galoppombyten lika lugnt som hemma men var nog liiite nervös ändå eftersom det blev många bajshögar på den nyharvade banan.
Fick klok input från Eva och hennes dotter kring hur DE tycker att Kreon ska ridas (bli mer känslig för skänkeln och svara snabbare) och det håller jag så klart med om och arbetar redan med.
Jättebra att komma ut så här tycker jag och planen är att göra om det, nästa gång med mig själv i sadeln och kanske med någon av Evas hästar som sällskap- också något Kreon behöver träna på.
Skrivet
Det gäller att passa sig :)!
Själv går jag säker….jag drack inte mjölk ens som barn :)!
Skrivet
Igår gav jag hästmänniskor tips om kommentarer som kanske inte är helt socialt accepterade 🙂 (eller begripliga) och idag tänkte jag göra detsamma fast nu gäller det hundar i allmänhet och whippets i synnerhet.
Om ni som hundägare inleder ett förhållande med någon som inte vet vad det innebär att äga en hund/ whippet kanske nedanstående kommentarer inte ska vara de första som lämnar er mun när ni språkar med er bättre hälft:
1. Bara så att du vet så kommer mina fem whippets också att vilja sova i vår säng men det är ju bara mysigt, eller hur?
2. Vi kan väl börja använda färggranna lakan så att inte hundhåren syns så tydligt?
3. Lägg bara middagstallrikarna på golvet- mina hundar är bättre än vilken diskmaskin som helst.
4. Nej, vi kan inte åka till London nästa weekend- då är det ju en whippetrace-tävling 50 mil bort och vi får låna mina kompisars husbil- bra va?
5. Vad det är som luktar? Menar du all inälvsmaten som jag har på långkok till hundarna?
6. Titta vilken fin tupperware-skål vi vann på senaste hundkapptävlingen. Den måste vara värd minst 5o kronor.
7. Nej, vi kan inte gå på den där nyårsfesten. Tänk så tråkigt för hundarna att vara ensamma hemma medan vi är ute och har kul.
8. Snöstorm? Vem bryr sig- hundarna måste ut i alla fall!
9. Lillan kunde faktiskt inte hjälpa att hon spydde ner din nya äkta matta. Är man sjuk så är man!
10. Heeeej Älskling! Oj, är DU också hemma….jag hälsade på HUNDEN!
Skrivet
I morse var det dags för en form av nypremiär skulle man kanske kunna säga; jag red med mitt kandar!
Kreon fick ju prova detta för första och dittills enda gången någon gång i vintras; då red jag ut på det och det var inga konstigheter alls.
Faktiskt får jag säga att ingen av mina hästar har tyckt att kandar har varit något konstigt, inte ens Décima med sitt gräsliga tungfel (läs: flygande tunga 5 meter utanför munnen).
Visst kunde man snöra ihop munnen på ett annat sätt med träns tack vare nederremmen på nosgrimman men själva betten som sådana verkade inte spela henne någon roll, dvs om man red på träns eller kandar.
Idag blev det 30 minuter i paddocken och Kreon gick jättefint exklusive några små stopp som jag dock bröt snabbt och odramatiskt.
Efter denna fina ritt skrittade jag ut och kunde i efterhand konstatera att min lilla runda runt en stor åker som vi har strax utanför ridbanan numera tar 15 minuter, inte 20 som den tog från början. Wonder why…wonder why….
Kan förresten med facit i hand verkligen rekommendera tipset att lägga stela lädergrejer i ett oljebad över natten.
När jag gjorde det med mitt kandar hade det inte använts på närmare ett halvår och eftersom lädret dessutom inte är något kvalitets-dito så var det både lite mögligt och styvt som en pinne.
Efter en rejäl oljeinpackning (jag hällde vanlig läderolja i en plastpåse och la kandaret däri) har lädret faktiskt blivit mycket mjukare och ser riktigt hyfsat ut sett till hur billigt det var när jag köpte det och hur många år jag har haft det (närmare 10).
En inte så lyckad kandarbild :).
Att ta lyckade bilder på Gullis var också svårt idag- han klängde bara runt mina ben….
…eller ville springa fram till mig när jag försökte få honom att posera fint. Love that cat!
Skrivet
Ibland när maken pussar som ihärdigast på Soya och hon och jag precis har kommit hem från stallet eller en långrunda tänker jag ”du skulle bara veta darling….”.
Senaste kommentarer