Skrivet

Lördag- urverk

Idag har Soya och jag träffat Bodil och Salli-saluki på Järavallen.

För ovanlighetens skull var damerna inte det minsta intresserade av att leka med varandra men vi fick i alla fall 1,5 timmes promenad utan en droppe regn på oss medan det började regna mer eller mindre så fort vi satte oss i bilarna för att köra hem.

När det var dags för Kreons promenad blev det ett riktigt väderomslag- från ingenstans blev det otroligt varmt och soligt och jag kunde gå utan jacka.

Idag hade jag även Soya med när vi gick och det var inga som helst problem- Soya gck 2-3 meter framför mig i en longeringslina och Kreon gick lika långt bakom mig i sin lina.

Jag börjar förresten undra om Kreons koppel avger någon form av sövande gas för djuret går som ett urverk bakom mig- inte en tendens till att takta, titta på saker eller hitta på något annat än att bara gå som jag vill.

Fast så blir det ju med vissa hästar- de finner sig ganska snabbt i ett mer makligt liv och blir inte, vilket man initialt tror, helvilda att hantera.

Hoppas jag inte sagt för mycket nu he he….

Kreon kombinerar lite mental träning med ensilageplast med att äta.

Gullis gör lite eftermiddags-gymnastik.

Har ni någonsin sett en så gullig katt? Nä..just det.

Skrivet

Är det Soya?

Nej det ÄR faktiskt inte Soya även om det mycket väl skulle kunna vara det- i alla fall när maken tillagar, äter eller ens befinner sig i närheten av MAT!

Mig har hon lärt sig att det är lönlöst att försöka stirra ut….harkel…ialla fall för det mesta :).

Skrivet

Dagens (hundtand)fråga

En arbetskamrat påtalade nyligen att Soya har otroligt vita och rena tänder och undrade om jag brukar borsta dom.

Det gör jag INTE och har aldrig gjort på någon av mina hundar.

Minns att båda greyhound-hannarna (som jag inte hade samtidigt och som kom från helt olika ställen) STANK ur munnen när jag köpte dom i vuxen ålder.

De hade mycket tandsten som jag själv petade bort med hjälp av en nagelsax och därefter luktade de aldrig mer illa och fick inte heller ytterligare beläggningar.

Den lilla tandsten Soya hade när vi köpte henne 1 år gammal skrapade hennes uppfödare bort och sedan dess är det alltså ett Colgate-smile som gäller och ingen stank.

Men hur gör ni? Borstar ni någonsin (dagligen?) era hundars tänder?

Skrivet

Fredag- Grevies nya väckarklocka

Misstänker att många i Grevie känner att de inte behöver sin väckarklocka längre- i alla fall inte om de brukar stiga upp någon gång mellan 6 och 6.30.

Vid denna tid hörs Kreons ”klonkande” på vägarna, själv är jag långt mer tystgående där jag hastar på bredvid mitt kära djur.

Det är mer eller mindre powerwalk det handlar om- Kreon skrittar verkligen energiskt utan att det blir överilat eller hetsigt och jag är hittills mycket nöjd med hur han sköter sig.

Igår tränade vi på att han skulle gå långt ifrån mig men bredvid mig- idag utökade vi träningen till att han fick gå lite framför mig och sedan också ganska långt bakom mig- utan att försöka ”gå ikapp”.

Jag tycker att det är jätteroligt med sådana här övningar- inte lika roligt som att rida givetvis men som jag har skrivit om flera gånger innan menar jag att det finns så många olika sätt att sysselsätta sin häst, även mentalt, om man bara är intresserad.

Om ni såg filmen jag la ut för några dagar sedan med mannen som sprang omkring med sina hästar lösa på ett stort gräsfält så är det precis sådant jag hade velat göra med Kreon, om jag bara hade haft någonstans att vara.

Våra gräshagar är för små för dylika övningar- hela grejen tycker jag är just att hästen kan välja att springa jättelångt ifrån en OM DEN VILL.

Ja, ja…just nu får jag vara glad över våra 17-minuterspromenader (så lång tid tar det att gå ”Madde-rundan” om någon undrar) och så får vi se vad som händer med mina cirkus-drömmar längre fram:)))).

När Birgitta sitter på är denna vägsträcka den absolut värstaste i heeela världen. Sagt av Kreon 2 år.

Good morning Grevie! Rise and shine!

Utanför stall Katalei- långt bakom ägaren precis som önskats!

Hmmm…skulle kanske stanna och käka lite…jasså…inte det nej…nähä….

Skrivet

När många blir för många

Idag funderar jag över hur jag sett i övrigt till synes fullt välfungerande människor som låtit sin djurhållning gå totalt över styr, mycket av den ”enkla” (läs: uppenbarligen otroligt svåra) anledningen att man har för många djur.

Man kan så klart missköta även ett enstaka djur men det jag ”fascineras av” är hur man inte själv ser det orimliga i att ha 30 katter , lika många hundar, uppemot hundratalet hästar, får eller vad det nu kan vara utan att knappt lägga någon tid och engagemang på sin djurhållning.

För några år sedan träffade jag en otroligt välutbildad person som under hela sitt yrkesliv haft mycket uppsatta poster, fungerade socialt och även i övrigt verkade helt ”vanlig”.

Vad ingen anade som inte kände personen närmare var att det i personens bostad (egna fastighet) bodde uppemot 40 katter, sönder-inavlade och ibland inte fullt friska som personen gjorde sitt bästa för att ta hand om.

Pengarna räckte ibland knappt till mat åt alla dessa djur- de fodrades med allehanda ihop-kok och bröd och människan själv hade periodvis själv knappt mat för dagen.

Katterna hade från början inte varit så många, på sin höjd en handfull men ni vet ju hur vissa djur kan föröka sig om ”man” inte sätter stopp och det var vad som hade hänt i detta fallet.

Sist jag hörde något om den kattälskande (?) personen (som bor mycket långt ifrån mig) hade antalet djur minskat NÅGOT under påverkan av släkt som, fullt förståeligt, inte tycker att denna djurhållning är ok.

När jag diskuterat människor som den ovan med andra har jag förstått att personen inte är unik- det finns anda djurägare som på grund av okunskap eller att det helt enkelt ”blivit för mycket” exempelvis inte rastar den för stora mängd hundar de har, inte sköter dom ordentligt osv.

Omgivningen drar sig för att anmäla dessa personer- ibland har man ”hotat” personen med att den måste skärpa sig och ibland har man inte haft tillräckligt mycket upplysningar för att känna att man KAN göra en anmälan.

Att en del av dessa djurplågare drabbats av senilitet och/ eller psykisk sjukdom och helt enkelt inte FÖRSTÅR vad de utsätter sina djur för kan jag köpa- det är så klart ingen ursäkt men en förklaring men hur till synes ”välfungerade” människor med jobb och ett socialt liv kan göra detsamma finner jag extremt märkligt på alla vis. Har ni någon förklaring?