Skrivet
Tack gode gud (sa ateisten) för kliniker med möjlighet till snabba besökstider.
Skulle jag behöva vänta i 14 dagar som man måste på vissa ställen hade jag hunnit bli ett nervvrak innan dess- been there, done that!
Nu fick jag tid på onsdag hos min sedvanliga veterinär Anders i Bollerup- tack, tack, tack, tack!!!!!
Skrivet
Skulle någon fråga: ”Vad hände i förra veckan” skulle jag spontant svara ”Archie blev halt” för ”som vanligt” (även om det tack och lov inte är särskilt vanligt) då mina hästar blivit halta rasar hela min värld och allt annat känns fullständigt betydelselöst i jämförelse.
Jag upptäckte nedanstående sår i lördags och kunde också konstatera att Archie var väldigt stel när han gick, en stelhet som dock försvann mycket snabbt medan däremot den hälta/ orenhet som jag också kunde se kvarstår.
Att söndagens planerade tävling fick ställas in är ingenting i jämförelse mot den oro jag nu känner inför varför Archie inte är fräsch.
Ett sådant här sår ska omöjligt ge hälta i min värld, inte såret som sådant i alla fall för benet är både osvullet och svalt och själva såret läker hur fint som helst.
Nej; har såret samband med hältan så ”måste” Archie ha vridit till benet eller vrickat sig på något sätt samtidigt som han fick själva såret- det är vad jag tror i alla fall.
Såret dag 2, dvs i söndags morse.
Såret skulle förvisso kunna vara en ren trampskada- dvs att Archie har trampat på sig själv men mot detta talar att han aldrig någonsin går och stryker sig eller snavar över sin ben och inte heller ett tramp borde ge hälta, eller?
Hur som helst hoppas jag på en snabb veterinärtid så att jag förhoppningsvis kan stilla min oro liiiite i alla fall.
Annars tycker jag inte att hände så mycket intressant i veckan.
Med stigande ålder noterar jag väderleken mer och mer (det var inget jag reflekterade över precis i 20-års åldern kan jag säga) och störs oerhört av att jag anser att våren mer eller mindre håller på att gå åt hel…te.
De varma dagarna har varit lätträknade medan de iskalla har varit desto fler och eftersom både Soya och jag är otroligt frusna så är det klart begränsande med spöregn, iskalla vindar osv.
Till och med maken beklagar sig, han som annars är en riktig viking och sällan fryser och då är det illa….
I lördags var jag ponnyskötare på heltid och ”passade” Mys d-ponny Rocky. Jag har nu tömkört honom några gånger och tror att det är lika nyttigt för honom som jag tycker att det är roligt. Han är otroligt ”lätt” på alla vis och det är ju sådana hästar man föredrar att jobba med.
Rocky väntar på ”startsignal”!
En som inte är lika ”lätt” när han sätter den sidan till är mitt andra skötebarn, c-ponnyn Mulle som jag har tränat i ganska exakt 1 år nu.
Detta lilla djur hoppar som en gud men dressyrmässigt har vi fått några gråa hår på vägen, både Sally och jag. Men det positiva är att vi alltid har fått Mulle att gå bra innan lektionen varit över och jag tycker (även om jag kanske är partisk) att både Sally och Mulle har lärt sig en del under våra träningar.
I lördags var jag och Soya på en LC-träning på ett helt nytt ställe; Fulltofta utanför Hörby.
Där såg jag denna fiffiga konstruktion som jag var tvungen att fota.
Med tanke på att en whippet (inte min tack och lov) förra året lyckades smita ut ur en bil där rutan var nervevad och rusa in under pågående LC-träning är denna ”uppfinning” kanske inte så dum.
Då kan man veva ner rutan utan att riskera en uthoppnade hund. Och jag kände på konstruktionen- den satt ”som berget”.
Här 2 varghundar. Själv skulle jag aldrig någonsin vilja ha 60 kilo hund inomhus men blir ändå lika fascinerad varje gång jag ser denna ras. Jag vidhåller att de skulle kunna användas till ponnyridning för riktigt små barn :=), så höga är de rent mankhöjdsmässigt!
En afghan och en varghundsvalp. Inte heller en afghan hade någonsin kommit innanför mina pedantiska dörrar- jag skulle aldrig mäkta med att sköta en sådan hårrem. Men jag måste tillstå att den var underbart härlig att känna på- silkeslen och mjuk päls i massor!
Soyas andra lopp i Fulltofta var nog veckans glädjeämne (så fattigt är mitt liv, ha ha….), min hundkapp-snigel visade att hon kan vara både snabb ut och i mål och kan följa haren utan att hitta på egna vägar däremellan :=). Fast ”kan vara” är nog exakt det rätta uttrycket för bara för att hon sprang klockrent denna gången betyder det inte att hon gör det nästa gång- det är ”tjusningen” (eller INTE om ni frågar mig…..) med LC och vissa hundar (min i alla fall).
Skrivet
Konstaterade som många gånger förut hur otroligt mycket tid man har till allt möjligt en helgdag utan varken hund eller hästaktiviteter inplanerade.
Det blev 3 besök i stallet ändå, morgon, lunch och eftermiddag- så är det när man bor så nära att man kan använda stallet som ”mellanlandning” när man rastar hunden :-)!
På eftermiddagen gick jag en halvtimmesrunda med Soya och Archie och när vi kom tillbaka till stallet möttes jag av en trevlig överraskning; Mys mamma bjöd på cheescake som hade blivit över från gårdagens konfirmation.
Jag hade förvisso gjort en ”beställning” på just cheesecake (som jag älskar) när jag hörde om den planerade menyn men hade faktiskt hunnit glömma bort det hela så jag blev väldigt glad (och mätt ha ha).
Nu vill jag bara att det ska bli måndag morgon så att jag kan ringa ”min” veterinär och förhoppningsvis få en tid så snart som möjligt.
Skrivet
Benet på vilket Archies sår sitter ser jättefint ut- inte det minsta svullet eller varmt!
Och som jag redan nämnt är det så det brukar vara med både Archie och mina andra hästar- sår ger sällan besvär.
Men detta såret är på något sätt ändå inblandat i att Archie, trots att han idag inte alls gick stelt utanför stallet till skillnad från igår, är oren i trav.
Eller så har orenheten inte med såret att göra utan är bara ett ytterst märkligt sammanträffande?
Nej, jag vet verkligen inte och orkar inte ens spekulera.
Har tagit kort på såret men har ännu ej kommit på hur man infogar kort från mobilen när man skriver inlägg på bloggen via I-phonen som jag gör nu så det får jag publicera vid senare tillfälle.
Skrivet
Åkte faktiskt till stallet redan ikväll för att titta till Archies ben och det hade börjat bli varmt och eventuellt mycket, mycket lite svullet.
Jag misstänker att svullnaden kommer att märkas mer imorgon bitti och eftersom Archie redan nu gick stelt ut ur stallet och inte travade på till 100 % i ridhuset har jag redan bestämt mig för att inte tävla imorgon.
Min erfarenhet är att om Archie ser det minsta lilla styv/stel ut även om han inte direkt ser halt ut så ÄR han halt vid böjprov eller om man skulle provocera honom genom att tex longera på asfalt.
Så nu ringer jag och bokar en veterinärtid för jag har en ” bad feeling” redan nu.
Att ett sår i sig själv skulle ge denna påverkan hos en extremt smärttålig häst (det blev jag verkligen varse då han hade fång) finner jag inte sannolikt men skulle han ”kvickna till” om några dagar är det ju inte värre än att jag kan avboka tiden.
Det är ju inte så att man får en veterinärtid samma dag som man ringer precis och hur som helst är jag ”better safe than sorry” och vill hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite.
Fast ska jag vara ärlig så har jag aldrig någonsin åkt till veterinär i onödan. Så pass har jag känt mina hästar att när jag har trott att det varit ”något” så har jag tyvärr också haft rätt.
Skrivet
Som många andra helgdagar stod flera åtaganden på dagens lista.
Började med att ”känna av” Archie inför morgondagens tävling och blev både besviken och förvånad.
Varför skrev jag igår att jag inte hade några problem med att rida på träns kontra kandar?
NU förstår jag plötsligt varför så många föredrar det sistnämnda!
Archie kändes som om han hade hundra kilo sten i munnen och det var ingen behaglig känsla.
Nej, att rida på kandar flera pass på rad var nog inte så smart tror jag.
Efter ridningen var det dags att tömköra Rocky vars ägare skulle konfirmeras idag varför jag hade lovat att vara hästvakt.
Rocky var lika fin på töm som vanligt, eller till och med finare!
Han kan ibland bli oförklarligt spänd och sprätta iväg men idag var han så lugn och fin hela passet.
Nästa ponny på tur var Mulle, även han en mästare i att bli just ”oförklarligt spänd”.
När han sätter den sidan till skulle han kunna dela med sig av sin ”energi” så att det räcker att få fart på 10 gamla lektionshästar minst och det är verkligen tålamodsprövande för både tränare och ryttare.
Men även idag fick Sally och jag med gemensamma krafter honom att coola ner sig- det lyckas alltid men tar olika lång tid :-).
Inte heller Soya blev bortglömd idag för på hennes schema stod en LC-träning utanför Hörby på schemat.
Detta var första gången en träning hölls där och hade jag inte mött några vinthundsägare när jag var nästan framme hade jag nog irrat runt i området än!
Eniros vägbeskrivningar brukar vara ett säkert kort men som sagt- inte denna gången!
Väl på plats kunde jag till min stora förvåning konstatera att det bara var en whippet till på plats, annars är vi i klar majoritet på alla träningar och det brukar ”drälla” av dom.
Nu fick Soya av naturliga skäl springa med Ville men det har hon gjort utan problem även tidigare så det passade bra.
Annars var mer eller mindre alla de vanligaste vinthundsraserna representerade; greyhound, borzoi, afghan, saluki, varghund, galgo och en podenco (tror jag den minsta hunden var :-), det var ingen italienare i alla fall :-)).
Soya och Ville sprang enligt min amatörmässiga uppfattning ett ”sådär” första lopp där Soya var både snabbast iväg och först i mål men med lite genande på vägen (där är hon minsann ingen ”snigel” som på hundkappen).
Andra loppet, då banan vändes, tyckte både jag och Villes ägare såg super ut vilket domarna instämde i då vi frågade :-).
Som avslutning på djurdagen kunde jag väldigt bekymrat konstatera att Archie har fått ett sår snett ovanför karleden på ett framben.
Såret som sådant oroar mig inte, Archie brukar inte bekommas av sådant, men däremot undrar jag hur han har fått det?
Har han fastnat i något i hagen och kanske vridit till benet olyckligt när han kommit loss? Eller har han sparkat sig på något?
Det som är extra konstigt är att en stallkamrats häst, Aramis, helt nyligen fick ett mycket likartat sår på nästan exakt samma ställe på benet och i hans fall svullnade benet upp och det blev bye-bye planerad tävling då.
Så jag får nog ställa in mig på att det kanske inte blir någon tävling för oss i morgon :-(.
En koll med Argus-ögon och longering på morgonen imorgon (tävlingen är på eftermiddagen) får avgöra hur det blir helt enkelt:-(.
Skrivet
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=421796
Artiklar som denna blir tyvärr bara vanligare och vanligare….
Jag kan ibland verkligen tycka att vi i Sverige ”går för långt” vad gäller att måna om våra djur, omhulda dom på olika vis, förmänskliga dom ibland och över huvud taget lägga både otroligt (orimligt?) mycket tid och pengar på att sköta dom efter alla konstens regler och några därtill.
Titta på utbudet av olika djurprodukter, både vad gäller föda och utrustning!
Det finns inte den sak som inte är uppfunnen för att ge våra älsklingar njutning, skydd, säkerhet, trivsel, träning, you name it.
Och det finns otroligt många människor som sätter sina djur långt före sig själva, som lägger ner otroliga summor och oändlig tid på sina skyddslingar.
Av detta följer att vi i Sverige över lag är eller i varje fall borde vara ett mycket djurälskande folk, eller?
Och mot bakgrund av detta måste jag fråga som rubriken lyder: VARFÖR FUNGERAR INTE DJURSKYDDET I SVERIGE????
Att det handlar om brist på resurser är det som djurskyddsinspektörerna själva anger som skäl till att man på senare tid allt oftare läser om det ena makabra djurplågeriet efter det andra.
Men om det ”bara” handlar om resursbrist; varför ser vi inte till att åtgärda denna?
Om det är så viktigt för oss i Sverige att djur ska ha det bra och inte plågas/ svältas/ dödas VARFÖR ser vi inte till att det anställs (och utbildas om detta också är ett behov) fler personer som ska sköta djurskyddet?
Eller bryr vi oss bara om våra egna djur och skiter i andras?
Det vill jag inte tro, för nästan lika ofta som man läser om olika djurplågare som till slut upptäcks, lika ofta framkommer det att ”folk” gjort en eller flera anmälningar, ibland under hur lång tid som helst, utan att något har gjorts.
Och om man gjort anmälning efter anmälning och inget har skett; är då inte risken stor att man till slut ger upp och slutar att bry sig. Det tror jag absolut!
Själv har jag blivit känsligare och känsligare för brott mot djur ju äldre jag blivit och framför allt sedan vi skaffade Soya.
Jag klarar numera ibland inte ens av att läsa om vissa vidrigheter men skulle absolut stödja en effektivisering av djurskyddet i Sverige bara det kom något vettigt förslag på hur detta skulle kunna genomföras.
———————————————————
Lite åsikter i frågan kan läsas på:
http://ryttarfiket.tiger-computing.co.uk/viewtopic.php?f=3&t=1918
Skrivet
Eftersom alla hinderna var borttagna i ridhuset i morse och jag inte orkade släpa fram några samt eftersom jag dessutom var sugen på dressyrridning (som jag förvisso alltid är ha ha) så blev det det sistnämnda.
Vädet är mulet och kallt; har nog aldrig varit med om ett så kallt första halvår som detta. Igår +5, idag +6 och med blåst på det är det inte alls behagligt.
Archie står med regntäcket på sig och själv låter jag värmefläkten snurra för fullt!
Skrivet
http://www.blocket.se/hassleholm/__Nicke__soker_sallskapsdamer_27314969.htm?ca=23_11&w=3
Måste ju säga att bilden är….ska vi säga….talande :=)!
Skrivet
Liksom det finns lite lyxigare varianter av huvudlag till hästar som kostar typ 10 gånger så mycket som de ”traditionella” så finns det även exklusiva halsband och koppel till whippet som man inte hittar i Ullared precis :=).
Här två hemsidor där man kan beställa lite flärd:
http://www.leadsandcollars.ch/php/mhscms/index.php?app=art&action=showArticleItem&AGR_ID=2
Senaste kommentarer