Hade Archie flyttat sig lika lätt för höger som för vänster skänkel hade vi besparat oss mycket pust och stånk sedan lång tid tillbaka….

Vanligtvis brukar jag ju hoppträna på torsdagarna men eftersom jag ska tävla på söndag kände jag att jag ville rida dressyr idag i stället.

Kanske hoppar jag några språng imorgon i stället, Ebba-träningen blir inte av eftersom hon har andra åtaganden.

Även idag red jag på kandaret och det är roligt att denna betsling fungerar så bra nu.

Jag vet många ryttare som i valet mellan kandar och träns aldrig skulle få för sig att rida på det sistnämnda eftersom de tycker att de får mycket bättre håll på hästen med kandaret men själv har jag aldrig haft något emot att rida på träns, även i de klasser då man får rida på kandar.

Idag upplevde jag för första gången att det verkligen händer något när jag ger hjälpgivningen för sluta för höger skänkel i galopp, detta har ju varit det som Archie har haft absolut svårast för sedan jag började försöka att flytta honom sidvärts.

Från början hände absolut ingenting eller så blev Archie så sur att han gick emot skänkeln i stället och tryckte sig mot väggen i stället för att lämna den.

Det spelade ingen roll hur starka hjälper jag använde- det var verkligen helt omöjligt.

Att han sedan slängde över mig åt höger gjorde ju inte saken lättare precis…

Även Ebba hade problem i början- skillnaden mellan höger och vänster öppna i galopp syntes tydligt men idag är den i princip borta och nu börjar alltså även jag kunna få min egen häst att jobba som det är tänkt. Halleluja….ibland får man vara glad för det lilla (eller sådant som andra hästar gör lätt som en plätt….).

Idag red Soya, Archie och jag ut tillsammans med 2 stallkamrater och deras hästar, Rocky och Bröta.

Vi skrittade bara och eftersom jag hade Soya i sele kunde vi rida en del av passet utmed en trafikerad väg där jag aldrig rider annars.

Allihop skötte sig utmärkt och vi fick en lagom lång runda i vacker natur.

Dagens träning hos Ebba gav mig en del aha-upplevelser som rubriken antyder.

Jag märkte helt enkelt att Archie fick bättre bjudning om jag verkligen höll ihop honom och även om det förvånade mig lite (det kändes lite ologiskt faktiskt att en mer ihopahållen häst får mer ”fart” än en som tillåts springa lite utanför ramen) så var det bara att inse fakta.

Vi fortsatte också vår träning av mjuuuuka övergångar och så kollade vi av skolorna och skänkelvikningarna.

Med VÅRA mått mätt kan man bedöma skolorna och skänkelvikningarna enligt följande:

vänster öppna: bra

höger öppna: lite för rak, tappar bjudning

vänster sluta: svårt att bibehålla tvärningen annat än korta sträckor

höger sluta; bra

skänkelvikning för vänster skänkel: bra men kan tappa bjudning

skänkelvikning för höger skänkel: blir gärna för lite tvärning och kan tappa bjudning

Red på kandaret för första gången på en Ebba-träning och tyckte att det fungerade jättebra. När jag introducerade kandaret för över 1 år sedan tyckte jag att jag knappt hade något stöd i tyglarna men idag, och de senaste gångerna jag ridit med det på egen hand har det känts lika bra som när jag rider på träns.