Skrivet

Lördag- flitig igen

Precis som förra lördagen har jag varit flitig.

Började med ett dressyrpass med Archie och hade han alltid gått som han gjorde den sista kvarten hade min lycka varit gjord!
Jag måste försöka få till den känslan och schwungen i honom längre och längre stunder och helst innan passet närmar sig sitt slut.

Upptäckte idag att jag är aldeles för försiktig med att verkligen böja igenom honom ordentligt och jag har ju också fått kritiken ” för rak” i olika sammanhang när jag har tävlat.

”Ta i hästen- den går inte sönder” kan jag säga när jag undervisar men jag lever tydligen inte som jag lär?

Efter dressyren och en kortare skrittrunda ute släppte jag ut Archie och Bröta (som jag ”passar” i några dagar) och sedan följde sedvanligt stallpyssel, mockning, iordningställande av foder, puts av utrustning, utjämning av gödselstacken och nerkast av halm från loftet.

Körde därefter och veckohandlade, Soya fick grishjärta och ugnsbakad leverpastej och maken och jag bl.a. tacos.

Hemma blev det frukost, lite sängläge och därefter ett nödvändigt ont- trädgårdsarbete. Soya låg mest och mös i solen medan jag krattade, rensade och hade mig.

Hittade ytterligare ett benskydd, ett neopreneboots i storlek full om någon behöver?

Efter trädgårdsrensningen tog vi en långsam cykeltur i det soliga vädret och jag hade inte ens jacka på mig! Stort!

När klockan hade hunnit bli tre åkte jag ut till stallet för att släppa ut hästarna igen och därefter körde jag till Lundegård för att träna Sally.

Hemma stod maten på bordet och efter den återstod bara att åka ut till stallet för att ta in hästarna samt fodra båda stallen som jag hade lovat att göra.

Nu får det bli soffan resten av kvällen, någon måtta på aktiviteterna får det vara :-)!

Skrivet

Fredag- hos Ebba

Idag har vi varit hos Ebba och jag har som vanligt stått och njutit av att titta på min fina häst :=).

Archie ser väldigt snygg ut i kroppen nu, slimmad och smärt och den tidigare så vintertrista hårremmen börjar ersättas av hans sedvanliga blanka päls.

Slutorna i galopp utmed långsidorna ser numera hur bra ut som helst liksom skänkelvikningarna på diagonalen.

Piruett-embryona ser också bra ut även om det är långt till att man kan kalla det ens ”jätte-piruetter” :=).

Innan Ebba började rida tog jag som så många gånger förut en promenad med djuren i de otroligt vackra omgivningarna- det är bra uppvärmning för Archie att ledas i 20-25minuter och så får ju även Soya lite motion.

Idag dök det plötsligt upp ett rådjur bara knappa 100 meter ifrån oss (kan man inte slippa dessa vit-rumpor någonstans???) och jag var MYCKET glad att jag redan tidigare fått testa Soyas lydnad vad gäller dessa djur. Några rytanden från mig fick henne att stanna vid min sida- tack för det säger jag bara….

Ridhuset

På promenad……

…i det vackra vädret….

och de vackra omgivningarna!

Skrivet

Dagens tips: cykla med din hund!

Kanske inte riktigt den form av cykelmotion jag tänkt mig för hunden :=)!

Jag ser ibland ”folk” som krypgår på små promenader med sina kopplade hundar och tycker så synd om de 4-benta som förvägras att röra på benen i lite snabbare takt- det är ju faktiskt det som de är gjorda för- enligt min uppfattning i alla fall.

Koppel eller ej- den diskussionen kan vi lämna därhän då jag tror att jag redan har markerat min ståndpunkt ganska klart- för mig är kopplet ett ibland nödvändigt ont som jag använder så sällan det bara går men jag har full förståelse för att alla inte resonerar som jag och att det kan finnas goda skäl till att använda detta hjälpmedel långt mer frekvent än vad jag själv gör.

Men: om man nu är så lat/ fet/sjuk/ whatever att man inte kan/ vill/ ids gå i lite raskare takt och lite längre sträckor än runt kvarteret med sin hund så skulle jag vilja förorda att man hoppar upp på en cykel och lär sig att cykla med sin hund i stället!

På detta vis får i alla fall hunden lite mer motion och själv kan man ju bara trampa så mycket att cykeln hålls i rörelse och man inte ramlar av, ha ha!

Själv cyklar jag nästan alltid med Soya lös eftersom vi bor i ett område med långa, helt trafikfria grusvägar där man dessutom knappt ens stöter på folk som rider eller går.

Har man en kärvare trafiksituation att ta hänsyn till rekommenderar jag att man köper en sele till hunden, här nedan ser ni en utmärkt modell som hunden inte kan smita ut ur och som dessutom gör att intrasslingsrisken är långt mindre än med halsband+ koppel (kopplet riskerar inte att hamna runt hundens framben som det ofta kan göra med ett halsband).

Vi har själva denna typ av sele till Soya, inköpt via http://www.torshammarens.se/textiltryck/shop/index.php för 150:–.

Jag vill inte ge några konkreta råd kring hur länge och fort man ska cykla- det märker man höll jag på att säga.

Givetvis varierar detta oerhört beroende på hundens ras, storlek, ålder, kondition osv.

Det viktiga är att hunden hela tiden springer lätt bredvid cykeln, den får inte släpas efter eller flåsa som en blåsbälg.

Jag gjorde så med Soya i början att hon fick springa lös och så cyklade jag i hennes takt bakom.

Sprang hon sakta cyklade jag sakta och sprang hon fort så cyklade jag fort :=)!

På detta viset behövde jag aldrig fundera över om hon tyckte det var jobbigt eller inte- hon fick ju själv bestämma takten.

Nu, 1 år senare vet jag att hennes ork tycks oändlig och hon kan lätt springa fjäderlätt bredvid om jag cyklar i 30 minuter och inte allt för fort.

Men som sagt; om man inte är helt ”yr i bollen” (och då ska man nog varken cykla med hund eller ens ha hund, ha ha) så lär man märka hur man bäst cyklar med sin vän.

Lycka till!

Skrivet

Det som göms i snö…..

Undra sa flundra om matte upptäcker min lilla skattgömma?

Om jag blundar ser jag kanske mer oskyldig ut?

Attans också! Jag är avslöjad!

Vissa hundar kan läras till att bli tryffel-hundar, dvs de lär sig att leta upp tryffel.
Min egen långnos har visat sig vara självlärd vad gäller att finna långt mindre exklusiva ting, nämligen olika benskydd som de som rider i våra krokar tappar.
Själv använder jag inte ens skydd och skulle jag göra det skulle jag välja vita och höga, inte korta och bruna- i ponnystorlek dessutom!
Men ni som nyttjar dylika och vet med er att de på bilden ovan skulle passa är välkomna till trädgården tillhörande Linders v 4 i Staffanstorp, där finns även en luftlös fotboll som Soya har hittat på sina promenader om ni skulle känna för en match!

Skrivet

En trevlig blogg!

Jag är nog rätt så kräsen för bortsett från min egen blogg är det faktiskt inte många andra som faller mig i smaken eller som jag ids läsa.

För dåligt språk, ointressanta ämnen som avhandlas, kommentarer som bara är en massa smörigt fjäsk osv.

Men här kommer ett tips på en kul blogg tycker jag men det kan ju bero delvis på att jag träffat Anna vid flera tillfällen och dessutom anser att hon verkligen är en tjej/ kvinna som bjuder på sig själv.

Även då hon tävlade de svåraste klasserna i fälttävlan ansåg hon sig inte för fin för att heja glatt eller fälla någon trevlig kommentar om vi sågs på tävlingar, detta trots att vi på inget sätt ”känner” varandra annat än som konkurrenter på dressyrbanan.

Ingen ”nästan i vädret”- attityd där inte, något som dressyrfolk annars lätt anklagas för.

http://www.tidningenridsport.se/BlogArticle.aspx?m=46847&m1=46848&a=405468

Skrivet

Torsdag- vi studsar och galopperar- medan vissa slöar!

Idag både började och slutade jag ridpasset med att träna på att variera tempot i galoppen, något jag ofta glömmer bort.

Men på tävling tycker jag att man ofta ser just denna brist- inte så mycket hos mig kanske (om jag får säga det själv) men hos många andra. Man ser ibland ingen som helst skillnad mellan arbets och mellangalopp och detta ska ju visas i så gott som alla program, även i de lättaste klasserna.

En övning som vi gjorde hos Ebba sist och som jag också tränade på idag var att göra 3 stycken 10-metersvolter på långsidan och verkligen se till att ha hästen rak däremellan och även att rida noga genom hörnpasseringarna och inte bara fortsätta med lite halvt-om-halvt inåtställd och böjd häst efter den sista volten.

Kunde som så ofta konstatera att när Archie går som sämst på hacket ser han säkert inte klok ut- rak som en planka även när han ska vara böjd och ”med” medan han, när han går som bäst känns minst lika bra som på tränset- i jättebra form, med bjudning och hur följsam som helst.

Jag är glad att jag kan använda mig av denna betsling i alla situationer- dels sparar det hästens mun och tänder (tandläkare Torbjörn Lundström är ju en stor förespråkare av att man ska byta både betsling och nosgrimma ofta- gärna flera gånger i veckan) och dels kan det ju faktiskt hända något med hästen som gör att man inte kan ha bett i munnen på den ett kortare eller längre tag. Tänk då vad trist att behöva ställa av hästen ”bara” pga detta eller att då börja joxa med andra nödlösningar.

Hoppningen gick bättre än förra veckan- jag som dels bara tränar en gång i veckan nu och dels inte är lika tuff som i unga dagar (måste ju dessutom tänka på att jag är ensam i ridhuset = ingen som hittar mig på flera timmar om det skulle hända något) har insett att det bästa är att hoppa ”tillrättalagda” serier som exempelvis den nedan:

3 studs-hinder, därefter 1 galoppsprång till en oxer och sedan ytterligare 3 galoppsprång till nästa oxer.

Hoppade även linjen nedan: oxern och därefter ”flagghindret” ganska många galoppsprång (räknade aldrig) längre fram.

När vi hade ridit färdigt och även skrittat ut med lilla Soya (som numera helst ligger på min jacka i en stol och tittar på när jag rider- som en regissör ungefär) så gick vi in i stallet där Archie stannade till och tittade in i Rockys box.

Jag undrade varför och kikade också in och fick då se gangstern ligga så här avslappnat.

Då var han inte lika kaxig som när han stegrar så flott över staketen mot sin lika ”störiga” kompis Arch.

Skrivet

Onsdag

Red ett bra dressyrpass i ottan och efter en kortare skrittrunda utomhus som avslutning så körde jag hem för att duscha och tvätta håret innan jag åkte till jobbet.

Innan nästa stallbesök på eftermiddagen gjorde jag en raid på Kapp-Ahl och köpte på mig 4 blusar och en kofta- förhoppningsvis blir det snart väder nog att använda dom också.

Köpte även en del blommor till trädgården och dom kan jag i alla fall ”använda” omgående, de står redan i olika krukor utomhus.

Efter all denna shopping bar det av till stallet för det sedvanliga fixet medan en stallkamrat tar hand om hagintaget om en stund.

Även kloklippning har avverkats idag, jag försöker sköta Soyas pedikyr en gång i veckan faktiskt.

Just whippetars klor sägs växa ovanligt fort, jag vet inte om det stämmer eller om det bara är de tunna benen och hårlösa fötterna som gör att eventuella långa klor ser ÄNNU längre ut än på andra mer hårbeklädda hundar.

Hur som helst tycker jag att det ser väldigt ovårdat och fult ut med långa klor så jag är framme med saxen ofta. Vill dessutom hellre klippa lite men ofta eftersom Soyas klor är svarta och risken för ”felklipp” därför är större.

Jag har sett vilket blodbad en pulpa kan orsaka och vill helst slippa detta misstag fler gånger.

Skrivet

Pausfågel?!?!?!

Inte jag i alla fall….

När jag var och tävlade för ett tag sedan råkade jag höra en konversation mellan två ryttare.

Den ena berättade på tal om sin tränare att denna hade benämnt en annan elev som pausfågel, dvs ett ekipage som man inte behövde lägga så mycket krut på utan bara kunde låta rida omkring lite hur som haver.

Jag måste säga att jag blev helt förskräckt!

Både kring resonemanget i sig (förfärligt) och nästan ännu värre att man inte ens skäms för att medge hur man behandlar vissa av sina elever.

Jag hade själv en tränare för ”tusen år sedan” där jag efter ett tag började känna mig som en pausfågel.

Tränaren började exempelvis sätta i system att komma för sent utan att därefter dra över lektionen med motsvarande tid. Den sena ankomsten, som förvisso kan drabba alla någon gång, kommenterades aldrig (en ursäkt hade varit på plats anser jag) och att betala en på den tiden väldigt hög tränar och ridhusavgift för 30 i stället för 45 minuters undervisning var i alla fall inte jag intresserad av i det långa loppet.

Men då tackade jag för mig (fast jag sa aldrig tack faktiskt) och valde att lägga mina tusentals skattade kronor i en mer motiverad tränares ficka!