Skrivet

Tisdag- flex, inte bara på jobbet

Vädergudarna måste ha läst mina klagovisor på bloggen för medan det i förrgår var + 1 grad på morgonen var det i morse + 10. Det går framåt med andra ord!

Red ett bra dressyrpass innan jobbet och började med att verkligen böja igenom Archie (flexa igenom som en av mina bloggkonkurrenter brukar säga) i skritt innan jag gjorde detsamma i trav och galopp.

Därefter följde lite linjer ur LA:4 som jag ska rida om knappt 2 veckor och det mesta flöt på som det skulle.

Efter ett kort skrittrunda utomhus med Soyis så var vi klara för dagen- i alla fall på ridfronten.

Skrivet

Speciella annonser, del 67 (blandrashundar- stöööön)

Blir nästan förbannad när jag ser sådana här skitkorsningar!

Finns det inte tillräckligt med renrasiga hundar som man inte får sålt utan att man ”måste” avla fram sådant här?

Vad f..n har whippet och rottweiler gemensamt?????

Fattar man inte att det finns ett enormt överskott på hundar i Sverige är det bara att kolla annonserna på Blocket.

http://www.blocket.se/orebro/Blandrasvalpar_Rottweiler_whippet_27081385.htm?ca=23_11&w=3

http://www.blocket.se/orebro/Hundvalpar_Rottweiler_whippet_26698184.htm?ca=23_11&w=3

Skrivet

Måste vi vara tacksamma?

Nu sticker jag kanske ut hakan lite med rubrikens fråga men jag undrar verkligen!

Ibland när exempelvis dressyr- eller hopptävlande (lure-coursing med för den delen) diskuteras och det framförs kritik av olika slag mot tävlingen så finns det alltid de som i stället för att försöka ta till sig kritiken (om den är befogad) direkt kontrar med:

”ni/ vi får i alla fall vara tacksamma över att det finns folk som vill arbeta obetalt på sin fritid med att vara funktionärer så att ni/ vi som tävlar kan göra detta”.

Och det är här min fråga kommer: måste vi vara tacksamma och i så fall varför?

Jag skulle också kunna kontra lika dumt och svara:

”ni funktionärer får vara tacksamma över att det finns folk som vill tävla så att ni har något att göra på er fritid”.

För i min värld så funkar det inte så att jag för en sekund tror att någon funktionär är just funktionär för att göra mig eller mina medtävlare nöjda medan man själv egentligen önskade att man var någon annanstans. Sådant kallas korkad eller martyr (och då får man banne mig skylla sig själv).

Nej, jag måste förutsätta att man är funktionär för att man själv vill detta, att det ger en själv något.

Så jag tänker inte gå omkring och vara tacksam och aldrig säga ett pip om jag tycker att något kunde förbättras eller rent av fungerar dåligt- säger man aldrig något finns det inte heller möjlighet till förändring.

Skrivet

Måndag- vilodag

Idag har Archie en välförtjänt vilodag och har tillbringat många timmar i hagen.

Att JAG ibland rider mindre än vad jag VILL beror enbart på omtanke om hästen och aldrig av tidsbrist eller lättja.

Men vila/ återhämtning är också viktigt för att bibehålla en frisk och positiv häst och jag tror inte heller på för monoton och ensidig ridhusridning.

De som inte själva vågar/ vill rida ut sina hästar (jag känner flera) borde, om inte annat låna ut hästen till någon annan som kan sköta detta ibland. Tycker jag.

Skrivet

Speciella annonser, del 63 (fågel)

http://www.blocket.se/lund/Papegoja_Blapannad_Amazon_27112064.htm?ca=23_11&w=3

Finns i min egen håla Staffanstorp.

Onekligen blir jag lite sugen men jag undrar vad Soya skulle säga? Å ena sidan tror jag inte hon skulle bry sig…å andra sidan var en HÖNA (!!!) vi mötte vid en gård häromveckan mycket intressant….föööör intressant om jag ska vara ärlig…Soya hade nog gärna käkat hönsgryta fick jag en känsla av….

Vad säger du Åsa….blir DU sugen :=)?

Skrivet

Veckan som gått

Under den gångna veckan har det mestadels varit vackert och soligt väder- men kallt!

I går morse tex var det + 1 grad på morgonen och hela bilen var täckt av frost medan det på eftermiddagen var uppåt 16 grader och väldigt soligt, vindstilla och behagligt.

Jag börjar känna mig snuvad på våren- det är ju snart sommar herregud! Och våren är egentligen min favoritårstid bara för att man då fortfarande har den härliga sommaren att se fram emot- dock har man sol och relativ värme medan man väntar; fast inte i år då som sagt:=(.

Archie ser, som jag redan nämnt, riktigt fin ut nu efter att i flera månader ha haft en för honom ovanligt trist päls.

Jag försöker rannsaka mig själv och fundera på om jag på något sätt är skuld till detta men jag kan inte komma på något som jag gjort annorlunda i vintras mot tidigare år.

Archie äter ju b-vitamin året runt sedan flera år tillbaka, han har fått proteintillskott i vinter och hans utrustning har inte ändrats men ändå har han haft fula nästan hårlösa fläckar på bog, bringa och under sadeln och det är jag inte van vid.

Träningsmässigt går det mesta sin gilla gång, vi var hos Ebba 2 gånger och jag vill gärna fortsätta med denna intensitet så länge det går (läs: så jag tycker att det är värt det ekonomiskt).

Jag berättade häromveckan att min man hade köpt en ny cykel åt mig; han tyckte väl synd om mig som har trampat runt på svärfars över 20 år gamla cykel i ur och skur och som inte riktigt passar mig.

Så här ser min fina cykel ut och jag har varit ute på flera rundor med Soya i veckan:

I helgen tog jag några tag i trädgården- ett nödvändigt ”ont” snarare än en hobby för både maken och mig- men vill man ha det snyggt omkring sig så måste man sköta vissa saker.

Soyas sätt att sköta trädgården- gräva i rabatter och göra hål i gräsmattan uppskattas inte så jag var glad att hon valde att fördriva tiden med att sola tillsammans med sitt lager av leksaker (läs: diverse hästskydd hon drar med sig hem från våra promenader).

Söndagen blev intensiv och började med att Soya och jag åkte till hundkappbanan i Landskrona.

På grund av den svartas enorma och konstanta upphetsning gick det inte att ta ett enda vettigt kort på henne, det var knappt att hon kunde stå stilla en sekund.

Efter hundrastning var det dags för dito med hästen och vi var ute på en 2 timmars ritt med Archies ”gamla” (läs: 18 år unga) hästskötare Lina.

Archie skötte sig perfekt även om det fanns hur mycket som helst attt titta på i de för honom nya omgivningarna men i dom lägena är han alltid en klippa. Jag behöver aldrig fundera på ”hur det ska gå” utan det är bara att rida :=).

Eftersom Archie dessutom lever enligt ”som man känner sig själv känner man andra” och eftersom han är otroligt snäll så förutsätter han att alla andra hästar också är lika snälla.

Lustigt att Décima levde enligt helt motsatt devis: ”hästar är farliga om inte motsatsen bevisas och det gör den sällan”.

Bokskogen är otroligt vacker, framför allt på våren men tyvärr lyckades jag inte riktigt fånga detta på bild.

Skrivet

Söndag- hund och häst för hela slanten

Idag har jag bara ägnat mig åt mina djur- först hunden och sedan hästen.

Soya fick åka till hundkappbanan i Landskrona vilket hon uppskattade lika mycket som vanligt. Hon började gnälla redan när vi svängde in på den sista vägen mot banan och sedan rastade hon stämbanden rejält.

”Är hon så hemma också” frågade en (säkert trumhinneskadad) åskådare efter att Soya hade gapat en bra stund och det kunde jag tack och lov förneka. Hade hon varit skällig och gnällig annat än på dylika event hade jag blivit galen!

Idag sprang Soya med 3 gamla bekanta, Kenzo (som vann loppet överlägset), Loke och Lisa som Soya, den dumma hunden var på i slutet av loppet.

Tyvärr är båda två ”sniglar” (Lisas ägares benämning på våra icke-snabbspringare) för hade i alla fall Lisa varit snabbare hade Soya inte KUNNAT ge sig på henne vare sig hon ville eller inte.

Detta mycket oönskade beteende uppvisade Soya även för ganska exakt 1 år sedan vid ETT enda tillfälle och då någon dag innan löp.

Jag får bara hoppas att också dagens beteende visar sig bero på ett löp i antågande för annars är det nog bye-bye med en hundkapp-karriär. Vem vill ens träna med en hund som stör loppet och någon licens kommer hon ju inte att få.

Nu är inte just hundkapptävlande någon prio i mitt liv så ”worse case scenario” får väl i så fall bli att hon tränar ensam och inte tävlar alls. För ROLIGT tycker hon onekligen att det är.

Efter träningen var vi några stycken som åkte och släppte hundarna i några stora inhägnade fårhagar utmed havet vid Barsebäck och det fick räcka som motion för Soya som jag redan innan dess hade bestämt INTE skulle få följa med på dagens uteritt.

Jag hade bestämt med Lina att vi skulle träffas i det stall där hon är medryttare på en häst och att vi därefter skulle rida ut på en gemensam långtur i Bokskogen.

Eftersom jag inte kan garantera 100% koll på Soya från hästryggen i främmande miljöer vågade jag inte ta med henne och det var verkligen tur att hon fick stanna hemma.

Vid 2 tillfällen dök rådjur upp ”från ingenstans” och det är tveksamt om jag hade kunnat stoppa Soya från att springa efter.

Vad gäller Archie var han lika stencool och pålitlig som alltid och jag tänkte flera gånger hur perfekt det är att ha en sådan häst.

Bara att stoppa häst, hack och sadel i släpet, åka var som helst och rida utan minsta tvekan eller bekymmer.

Efter 2 timmars ritt lastade jag igen och körde den korta biten hem (tog 10 minuter att köra), väldigt smidigt.

Även om jag inte är någon uteridningsälskare ska jag försöka skärpa mig och komma iväg lite oftare- omväxling förnöjer och våra egna uteridningsmöjligheter är, mot vad jag är van vid, tämligen begränsade.