Vilken tur att det finns stallsponsorer!?!?

Minns ni att vi för ganska länge sedan hade en diskussion här på bloggen om det lönade sig att ha inackorderingar eller ej?

Många åsikter framfördes och för egen del hävdade jag då (och gör så även idag) att det för min egen del inte hade varit värt det slit, ansvar mm för den lilla extrainkomst inackorderingar OFTAST ger.

Kan man ta ut 3000 eller mer i stallhyra och därtill kanske har rätt många hästar inackorderade kan det säkert bli en fin vinst av det hela men hur ofta är det så? Sällan.

Efter att ha läst ett inlägg på Bukefalos härom dagen där en skribent berättade att hon tog 500 kronor betalt i stallhyra samt 200 kronor för fri tillgång på hö (antar att hon menade ensilage eftersom ordet ”storbal” nämndes) började jag fundera och räkna.

Om jag uppfattade skribenten rätt så har denna person ett stall hemma med ett fåtal hästar. Personen sköter helt själv mockning (lösdrift) samt samtliga utfodringar, in och utsläpp.

I min värld kan den blygsamma stallhyran (med eller utan moms) näppeligen kompensera för det arbete stallägaren utför, för slitage, förbrukning av el och vatten osv.

Möjligen om stallägaren får allt foder och strö gratis kan det bli någon liten vinst av det hela men jag förstår inte att man kan vara så beroende av dessa hundralappar att man tar på sig det arbete och ansvar det innebär att sköta om andras hästar?

Så länge man har ansvarsfulla hästägare som sköter sina hästar som de ska och dessutom hjälper till i stallet på olika vis kan jag väl till viss del förstå detta billiga arrangemang men nätet vimlar av skräckhistorier som berättar om hästägare som inte dyker upp på flera dagar, där stallägaren får ta av sitt egna foder för att man tycker synd om de inackorderade hästarna och där man slutligen inte ens får betalt utan hästägaren bara sticker en dag.

Och tyvärr tror jag att ju billigare stallhyra man tar ut desto större är risken att oseriösa personer dras till en.

Samtidigt har jag från tidigare diskussioner förstått att stallägare som den ovan beskrivna, som sköter allt och för inga pengar alls på inget sätt är världsunika utan att det tvärtom är ganska många som på detta generösa vis sponsrar hästägare som, om stallhyran var högre hade varit tvungna att sälja hästen.

Ett av ”problemen” (om man nu ser det som ett problem att man i de flesta fallen knappt kan tjäna på inackorderingar) skulle jag tippa är den enorma överetablering som verkar råda i vissa trakter.

Man kan helt enkelt inte ta mer betalt än vad man gör för det finns redan mängder av stall som tar samma pris eller till och med är billigare.

Minns att jag blev helt chockad då jag letade stallplats för egen del och kunde konstatera att om jag bara var villig att avstå från ridhus (vilket jag inte var) så hade jag nog haft minst 20 stall att välja bland bara inom en mils radie.

Ja, som rubriken säger är det ju ”tur” (?) att det finns denna överetablering och de som vill arbeta gratis (och som kanske gör det för att man ser det som ett nöje och/ eller hobby)?

För hur många hade gått med på att jobba extra på sitt arbete utan ersättning eller ta ett extraknäck där man kanske fick 15 kronor i timmen som lön?

Hejdå Faksen!


Igår, på Rommetravet var det så dags för Järvsöfaks sista start då han efter nyår faller för kallblodstravarnas åldersstreck i och med att han då blir 16 år (översta bilden).

Seger…som vanligt….. höll jag på att säga då denne fantom i och med gårdagens start tog den 201 segern på 234 starter!
Utan att vara särskilt travintresserad i allmänhet måste man (eller i varje fall jag) verkligen beundra både hästen och hans evige följeslagare Jan-Olov Persson, uppfödare, tränare, ägare och kusk i en och samma person. DET är mäktigt!
Att matcha hästen på detta förträffliga vis under så många år visar på skicklighet och att dessutom bjuda så på sig själv och hästen som då de sommaren 2007 deltog i högvakten mitt inne i Stockholm (nedersta bilden) är bara att applådera.
Som extremt tävlingsintresserad för egen del tycker jag som sagt att det är smått otroligt att Jan-Olov Persson alltså inte bara fött upp hästen utan också både tränat och kört den och att Faksen tackat honom genom att se till så att karlen är självförsörjande genom de över 21 miljonerna som hästen sprungit in är honom väl unnat.
Faktiskt är jag glad att karriären nu är obönhörligt slut och att Faksen dessutom slutade med flaggan i topp.
Med så stora personligheter och med så mycket pengar inblandade finns alltid risken att just INTE sluta i tid utan att frestas till ännu en seger, ännu ett revanschförsök- det har man ju tyvärr sett i andra fall.
Dessutom ska det för egen del bli skönt att slippa den enorma anspänning jag känt inför varje lopp jag sett på tv där Faksen deltagit. Trots att jag som sagt är tämligen långt ifrån att vara en traventusiast har jag suttit framför tv:n och skrikit ”gååå….kom igen….gåååå” så att huset skallrat :=).
Mer om gårdagens lopp kan ni läsa här:

Speciella annonser, del 4

Det är skönt när säljaren är ärlig i alla fall:

http://www.blocket.se/landskrona/Snygg_shire_vallack_aven_byte_25230821.htm?ca=23_11&w=3

och

http://www.blocket.se/sodermanland/Mangsidigt__problem__sto_25244403.htm?ca=23_11&w=3

Fast ”mellandagsrea”????? Njääää…..

http://www.blocket.se/kronoberg/Draktigt_kallblodssto_mellandagsrea_LAS_24742813.htm?ca=23_11&w=3

Veckan som gått

Den gångna veckan känns som hur lång som helst, mycket ovanligt fast i en positiv bemärkelse.

Jag har varit ledig i 4 dagar och det har både varit underbart och välbehövligt och jag tycker inte att just de dagarna bara har svischat förbi så som man ju kan känna ibland.

Om vi ska börja med vädret så har det verkligen varit typisk ”skånsk vinter” om jag får säga min mening och jag undrar om man i andra delar av Sverige upplever lika stora väderomställningar från den ena dagen till den andra?

Förra söndagen gick vi exempelvis omkring i knädjup snö och Soya syntes knappt, på tisdagen fick jag ställa in träningen pga mer snö och blåst, i fredags regnade det hela dagen, på lördag morgon var det halv storm och några timmar senare sken solen.

As we speak är all snö borta men den kan enligt min erfarenhet drabba oss vilken minut som helst igen och lär väl göra det också tyvärr.

För barn och djur är det i de flesta fallen roligt med denna nederbörd, särskilt nu då ungarna har jullov men ska man ut och köra, till jobb och träning som i mitt fall är man mindre road.

Jag är ju en planeringsmänniska av stora mått och tycker INTE om inställda träningar samtidigt som jag ju inte heller vill riskera något genom att ge mig ut på vägarna.

I ett försök att undvika Murphys law satte hovslagaren på juldagen på Archies skor med fasta broddar, dvs just den dagen då det ösregnade. Så förhoppningsvis blir det inga isgator de närmaste veckorna eftersom broddarna sitter på, så har det varit de 2 senaste vintrarna i alla fall. Innan dess rådde givetvis motsatsen och det fanns dagar då vi knappt kom utanför stallet pga all is.

Vad gäller ledigheten har den fördrivits så som jag vill dvs med mycket umgänge med mina älsklingar och slöande hemma :=).

Att medvetet inte fira jul på traditionellt vis med julklappar, hemlagad julmat, hysterisk stress och besök hos och av kreti och pleti är underbart befriande även om en del ögonbryn höjs. Fast för mig är huvudsaken att man själv är nöjd…sedan om andra tycker ”synd” om en (vilket jag finner enbart komiskt) så får det stå för dom.

Jag har tränat på som vanligt med Archie och Soya har fått många sköna promenader med maken och mig.

För Archies del återupptogs träningarna för Ebba efter nästan 2 månaders uppehåll och det var roligt och nyttigt att åter få ett par skickliga ryttarögon på sig. ”Långtygelridning” är åter bannlyst- denna fula ovana som jag då och då älskar att lägga mig till med.

Fast Sally gottar sig nog när hon läser detta för jag skäller ofta på HENNE om att korta tyglarna och så lever jag inte som jag lär….Nåja, ingen är felfri och abslut inte jag :=).

På tal om Sally har hon har varit och ridit för mig 2 gånger, både hopptränat och ”dressyrat” och det märks att den lille gossen trivs i vårt stora och ofta tomma ridhus.

Sedan är jag är lite av en hästpassare åt ”världsmästaren i att bajsa fint”- kallblodet i mitt stall som jag tidigare skrivit ett inlägg om.

Med tanke på hur lättmockat det är till detta djur (som förresten heter Bröta) så kan jag inte påstå att det är någon större ansträngning att se till den medan ägaren är bortrest men det är ju ändå ytterligare en punkt på min agenda.

Annars har det nog inte hänt något mer spännande vad jag kan komma på och nu hoppas jag bara på en mild, snö, regn och vind-fri vecka som även den bjuder på flera lediga dagar….underbart!!!!!

En dag i Soyas liv i bilder


Idag var det dags för en ny hundträff i Käglinge och skillnaden mellan förra söndagen och denna kunde inte varit större. Då: halvmeterdjup snö, idag: tja…ingen snö i alla fall :=).

En annan mycket markant skillnad var att en av hundarna, hanen Ville som Soya träffat flera gånger tidigare plötsligt blev som besatt av henne. Han ville (observera ordvitsen), om vi ska uttrycka oss barntillåtet, inte lämna hennes sida och kopplade ungefär 150 gånger rejäla grepp runt hennes bakdel.

”Hon måste börja löpa snart” blev allas konklusion och mycket riktigt: vi hann bara hem så kom den första bloddroppen!

Så…ingen hundträff som planerat för vår del nästa söndag. Jättetråkigt men det hade varit synd om både Soya (som blev minst sagt skitsur över att inte få ha sin bak ifred idag) och Ville som ”bara ville” och som inte gör annat än följer sina instinkter.

Efter ett kort break då undertecknad behövde äta middag (Soya var inte hungrig och äter till skillnad från både sin ägare och alla andra djur ägaren haft bara när hon är HUNGRIG…inte för att det råkar finnas en massa god mat…) var det dags för en ny motionsrunda, denna gången med Soyas häst Archie.

Just på denna suddiga bild syns hon inte och det är maken som har tagit kortet på några hundra meters avstånd och från vårt vardagsrumsfönster :=).

Efter all motion var det skönt att bara relaxa…..

….och se lite ”lurig” ut :=)!

Tänker det lilla livet på dagens äventyr månne?


Soya älskar allt som är av fårskinn (här Micke-pappans innesko)…..


…eller LIKNAR fårskinn (här årets julklapp från Ullared).

Så förtjust som hon är i detta material är det nästan konstigt att hon inte alls bryr sig om FÅR :=)….fast tur är väl det….Tänk om hon hade fått för sig att jaga dessa ullisar! Men vi rider ofta förbi fårhagar och lika intressanta som kaniner är lika ointressanta är fåren.

Mys!

Kontrollera din galopp

Om ni förväntade er några revolutionerande tips om hur ni ska kontrollera er galopp måste jag tyvärr göra er besvikna.

Jag vill helt enkelt ge er samma tips kring galoppen som kring traven, dvs att kontrollera tempot (att ”farten” är den önskvärda och att ni kan påverka denna som ni vill) samt formen (även vid övergångarna).

Som ett tillägg vill jag även orda lite om den förvända galoppen, någon förvänd trav finns ju inte :=).

När ni galopperar är det så klart viktigt att hästen går i den galopp ni önskar även om detta nu skulle råka vara höger galopp i vänster varv, dvs det som vi ju kallar förvänd galopp.

Att rida förvänd galopp tycker i alla fall jag inte är så svårt och alla mina hästar har kunnat detta obehindrat redan som 4 åringar.

Man får börja över större ytor och skära av hörnen rejält i början och också nöja sig med kortare sträckor innan man SJÄLV bryter av (dvs innan hästen gör det av trötthet/ obalans).

När hästen lätt fattar den galopp man vill och även bibehåller densamma kan man börja träna förvänd galopp lite mer seriöst och då är det viktigt att kontrollera att hästen går på samma vis i både rättvänd och förvänd galopp.

Det ska inte märkas någon skillnad när man exempelvis galopperar i rättvänd galopp, vänder snett igenom och därefter fortsätter i förvänd. Hästen ska gå kvar i samma tempo, bibehålla sin form och bara ”rulla på”. Hästen får inte försöka slå sig fri, rusa iväg eller bryta av till trav – vanliga fel hos hästen.

Ryttaren får inte luta sig framåt i tron att detta hjälper till att ”hålla igång” galoppen- vanligt fel hos ryttaren- utan ska tvärtom sitta tungt på baken och driva med säte och skänklar, inte överlivet.

Ju mer tränad hästen är desto mer kan man variera vägarna i rättvänd och förvänd galopp och man kan också träna på övergångar mellan galopp och trav, galopp och skritt och galopp och halt mer och mer förfinat. Målet är så klart att få så snabba och mjuka övergångar som möjligt och utan exempelvis flera travsteg mellan galoppen och skritten.

Att kunna öka och minska galoppen är, som vi redan varit inne på också viktigt, galoppökningar ingår redan i de enklaste dressyrprogrammen och att kunna minska/ samla galoppen är en förutsättning för exempelvis galopppiruetterna som ni förhoppningsvis ska utföra längre fram i hästens utbildning.

Speciella annonser, del 3

Snacka om fångande rubriksättning:

”FRAMRIDNINGSPAKET”.

Jag hann få alla möjliga assosiationer cch tankar innan jag gick in och läste annonsen:

http://www.blocket.se/kalmar/Framridningspaket_21456293.htm?ca=23_11&w=3

Hur du slipper julens tv-program och gräsliga repriser

Enligt min erfarenhet är det ofta då människor är långlediga som man passar på att visa allt möjligt skräp på tv. Gamla repriser, långfilmer som Pretty Woman och Snuten i Hollywood-filmerna tex som, hur bra de än var en gång i tidernas begynnelse, har visats trettioelva gånger vid det här laget.

Jag tillbringar gärna någon ledig timme framför tv:n men då ska det finna något vettigt att titta på och det tycker jag som sagt sällan att det finns när man verkligen är ledig och HAR TID att slappa.

I år var jag förutseende och valde att inte förlita mig till det som vanligt magra och usla tv-utbudet utan jag hyrde i stället en 9-timmar lång dvd innehållande en underbar tv-serie som visades i min ungdom och som hette ”i vår herres hage”.

Tv-serien var baserad på James Herriots fantastiska böcker om sitt liv som veterinär i Yorkshire från 40-talet och framåt och jag minns att jag slukade varje avsnitt.

Har ni inte läst böckerna så är det nästan ett MÅSTE för varje djurintresserad och bokintresserad person, de är mycket lättlästa och roande och nu kan ni alltså även se tv-serien på dvd.

Maken, som är 2 år yngre än undertecknad och som hade andra intressen än att glo på tv i tonåren hade helt missat serien men har suttit lika klistrad vid tv:n som jag under julen.

Och det som glädjer oss är att det finns ytterligare lika långa dvd-filmer att hyra, detta var bara en av 4 :=).

Så nu vet ni vad vi gör hela ledigheten: sitter framför tv:n och blir sugna på te, bacon och ägg (ni förstår vad jag menar efter att ha sett något avsnitt :=)).

Skånsk vinter


Så här såg det ut vid vårt ridhus och hagar för 2 dagar sedan och….

så här ser det ut idag!

Suck!

Inte undra på att vi skåningar dels är ovana vid snö och hur vi ska ”hantera den” och dessutom i mitt fall önskar den dit pepparn växer.

Om allting ändå ska förvandlas till en blöt och värsta fall ISIG sörja kan jag hellre vara utan snön.

(Bilderna är tagna av fotografen maken som här ville testa sin nya värstningkamera. Han har alltså fotat från vår ovanvåning, ca 2 kilometer från stallet- värsta kikaren med andra ord…
Nu får man tänka sig för vad man gör i stallet om maken står hemma med kameran i högsta hugg :=)).