Skrivet

Sådan ägare- sådan hund

I full gång as we speak :=)! Även på jobbet har jag en värmefläkt som får jobba rejält för brödfödan. Tack och lov brukar jag vara på plats en god stund innan någon av mina arbetskamrater dyker upp runt 8-snåret så jag hinner elda på rätt så rejält. Att de sedan håller på att dö av värmeslag när de kommer in i vårt gemensamma arbetsrum kan tyvärr inte hjälpas. Jag måste ha VÄRME :=)!

För mer än 10 år sedan var jag tillsammans med en kille, Thomas vars hyresvärd var en riktig snåljåp. Han värmde inte upp sitt hyreshus mer än nödvändigt och jag som alltid varit extremt frusen av mig hackade tänder varje morgon då jag steg upp efter att ha övernattat där.

Den första julen Thomas och jag firade tillsammans fick jag, bland väldigt många andra presenter ska tilläggas, en värmefläkt i gåva; Thomas förstod att jag skulle ha långt mer nytta och glädje av denna än av mycket annat och han skulle bara veta så rätt han hade.

Idag, säkert 11-12 år senare fungerar fläkten fortfarande utan minsta mankemang och gudarna ska veta att den används.

Jag kör ofta igång den när jag kommer hem från stallet på kvällen, oavsett årstid faktiskt och älskar värmen den sprider.

Som rubriken antyder finns det ytterligare en liten varelse som tycker om värmefläkten och det är Soya!

Jag kan bli både förundrad och lite orolig då hon kan lägga sig precis invid fläkten som är i full gång- hennes päls borde nästan ta fyr tycker man?!?!?

Men den lilla värmesökaren verkar inte bekommas det minsta av den hetta som sprutar rakt emot henne utan ser bara belåten ut. Otroligt va´?

Fläkten är på och Soya myser. Kortet togs igår :=)….dvs det ska snart föreställa sommar….

Skrivet

Onsdag- ohalt!

Började morgonen med ett tömkörningspass och konstaterade att man ”ligger av sig” otroligt fort.

Det kändes både ovant och jobbigt att stiga upp så tidigt för att hinna med hästmotionen innan jobbet- ett tag var jag inne i ett mycket bra flow och steg upp lätt som en plätt.

Men det tidiga uppvaknandet var i alla fall värt mödan; Archie såg ”ren ” ut i båda varven i trav och det var ju en stor lättnad.

Efter 15 minuter i ridhuset skrittade vi ut lika ”lång” tid och därefter bar det av hemåt för hundavlämning, dusch, hårtvätt och klädbyte.

Skrivet

Min farliga hund….eller…?

De av er som följt bloggen ett tag minns säkert storyn kring hur vi fick (dvs köpte) Soya.

Den familj som ursprungligen hade köpt henne av uppfödarna kunde inte ha henne kvar och sålde henne till en person som bara dagar därefte ville lämna tillbaka henne med motiveringen att hon bitit deras barn (en ca 5 årig flicka).

Både de ursprungliga ägarna och uppfödarna har aldrig trott på denna historia för en sekund, ägarna eftersom de själv hade småbarn som Soya aldrig hade rört och uppfödarna som sysslat med whippet i över 30 år och som kan Soyas släktträd fram och baklänges och vet hundarnas kynne.

När den som köpte Soya pressades erkände han också att historien inte var sann (!!!), det var väl ett försök till att snabbt lämna tillbaka hunden men ack så idiotiskt och kunde också ha kostat Soya livet om man hade trott honom och inte vågat ha kvar en barn-ätande hund.

Jag blir bedrövad när jag tänker på detta faktiskt. Så klart kan ingen någonsin garantera att ett djur (eller en människa för den delen) gör något som ingen hade kunnat förutse men att hitta på sådana historier????

Ja, detta funderade jag över igår då vi fick besök av en fullständigt bedårande 2 åring i stallet, en otroligt verbal flicka för sin ålder.

Birgitta ”jag ska aldrig ha barn” Karlsson smälte fullständigt och hade med lätthet kunnat ta med denna ljuvliga varelse hem särskilt efter att Liv kom in i stallet och barnet pekade på Soya och yppade ”titta vilken fin hund”. En sådan kommentar hade jag inte ens kunnat iscensätta om jag hade försökt- det kom från hjärtat helt klart! Vilket barn va´- så liten och redan så klok!

Och barnet kastade morotsbitar till Soya som hon sprang och fångade (och åt upp) och matade henne med små bitar av pannkakor som slöks ner i gapet. Allt utan att Soya gjorde en ansats till att vara annat än mild och snäll, så som hon alltid är.

Om du inte ger mig den där moroten som du håller i näven ska jag slita dig i stycken….

Skrivet

Märkliga sammanträffanden, del 852

Då jag var ute med Arch och Soya och tömkörde häromdagen mötte jag ett ridande ekipage som tidigare stått uppstallade på vår anläggning.

Ryttaren berättade att hon läste min blogg ibland (smickrande) och att hon hade läst att jag hade uppmärksammat att en Akribori-valack sökte fodervärd.

Detta var hästen jag skrev om för ca en vecka sedan, den där ägaren redan hade hittat någon som skulle hjälpa henne med hästen (fast annonsen var inte borttagen av någon anledning).

Enligt ryttaren jag mötte är hästägaren en god vän till henne så hon visste mycket väl vem den utannonserade hästen var?!?!?

Åter igen ett märkligt sammanträffande som också visar att nästan alla känner alla i ”lilla” (hmmm…..) häst-Skåne!

Skrivet

Tisdag- riktig vilodag

Idag fick Archie faktiskt vila sig helt och ”slippa” sin sedvanliga promenad.

Sammanlagt mer än 9 timmars hagvistelse fick räcka som ”motion” men imorgon blir det lite arbete igen. Tänkte titta lite på traven då och se om hältan är borta.

Skrivet

sKRATTretande!

Vissa hästägare använder ryktskrapa när de rengör sin häst medan andra tar till långt ”våldsammare” redskap *GARV*!

Fast ska sanningen fram tyckte just detta hästexemplar (precis som jag är övertygad att Archie hade tyckt) att krattningen var en väldigt skön massage….

…de bakåtstrukna öronen till trots.

Rigolettos ägare och jag enades om att vissa hästar är liiiite knäppa :=)!

(Avdelning ”knäppa saker vi får för oss att göra i stallet”- Birgitta 12 år)

Skrivet

Birgittas hästaffärer del 3 (medtag egen sadel!)

Sedan senaste rapporten har det hunnit höra av sig ytterligare hästfolk med hästar för utlåning.

Tyvärr ser jag en mycket tydlig ”trend”, i princip alla hästar som erbjuds är eller har varit skadade på olika vis och är i olika grad under igångsättning.

Jag har samma teori som en god vän; dessa hästar hade förmodligen varit till salu om de varit 100 % fräscha men eftersom de inte är det, men ändå av ägarna betraktas som ”fina” (läs: dyra vid en försäljning) så vill man låna ut djuret ifråga tills det är så pass igång/ tävlat så att man kan göra ett (nytt) försäljningsförsök.

Som jag skrev till en av de som hört av sig så är min uppstallningskostnad och mina tränarkostnader av den storleksordningen att jag inte bara vill ta mig an en häst som ett roligt hobbyprojekt som kan tas ifrån mig när som helst utan det ska vara lite mer givande för mig också- inte bara för hästägaren som (är tanken i alla fall) ska få sin häst förbättrad genom träning och tävling.

I helgen var jag och provred en 10 årig häst efter Cortez, till denna häst var det bara 20 minuters bilkörning så det var snabbt avklarat. Jag har lovat att fundera på denna häst veckan ut, har som sagt en del andra djur också att titta på och grunna över.

Jag gjorde en viktig reflektion under provridningen av ovanstående häst och kommenterade det också skämtsamt till hästägaren:

”Man borde ta med sin egen sadel då man provrider”.

I just detta fallet instämde ägaren helt i att dressyrsadeln (hon var själv hoppryttare förresten) var gammal och framför allt stenhård och platt och i alla fall jag tyckte att det påverkade ridningen en del.

Inte så att jag vill skylla eventuell dålig ridning helt på en sadel men nog tusan spelar sadeln roll! Eller….är det bara något jag tycker?

Ska fråga Ebba vid tillfälle- hon sitter ju då och då upp på elevers hästar och frågan är om hon ibland känner för att gå och hämta sin egen sadel i stället? Det gjorde i alla fall jag absolut i helgen :=)!

Skrivet

Måndag- vi (töm)kör på!

Även idag blev det tömkörning utomhus i 45 minuter och vädret var riktigt vårlikt och behagligt.

Om man ska försöka hitta något positivt med den mycket onödiga skadan Archie ådragit sig så är det kanske inte helt fel med en kortare återhämtningspaus, om än mitt i tävlingssäsongen?

Jag har ju ridit på ordentligt sedan december så det kanske är bra för både Archies psyke och muskler att bara skritta omkring i friska luften?

Om inte annat får även jag motion, liksom min ständiga följeslagare Soyis.

Skrivet

Skit-hund!

Detta är en av Soyas favoritplatser i stallet; gödselstacken!

Med lite tur går det, förutom allt det självklara hästbajset, även att finna hovrester efter hovslagarens besök; mycket gott att knapra på tycker Soya.

Jag brukar skoja och säga att det gäller att kolla vad hon äter från gödselstacken så att jag sedan kan dra av motsvarande mängd från maten hemma; tänk vilken besparing :=)!

Fast flickorna i stallet ser lite tvivlande ut- de är nog inte heeelt övertygade om att jag skojar.

De har mycket svårt att förstå att Soya verkligen ska vara så ”smal” och de frågar jämt och ständigt om just detta och om hon inte äter tillräckligt.

Att hon snarare har något hekto ”överskott” på kroppen för att vara helt slimmad skulle de aldrig acceptera, inte heller att hon faktiskt äter det hon ska och lite mer därtill :=).