Är du nyfiken på hur det ser ut i Jan Brinks stall?

Nästa helg har du chansen att ta reda på detta helt gratis!

http://www.tullstorp.nu/aktuellt.asp?id=165

Nu när jag har hittat buren med stor B (den ska hämtas på posten av maken idag) började jag fundera över vad nästa annons-projekt ska bli.

Innan buren letade jag nämligen hoppsadel (och hittade en jättefin) och dessförinnan köpte jag helt nya läderridstövlar på annons.

Efter lite funderande över vad jag gärna skulle vilja ha/ köpa kom jag fram till att det inte vore så dumt med en….taaa daaa….skrittmaskin!!!!

Som ni säkert har kunnat utläsa av mina inlägg sedan jag bytte stall är jag verkligen nöjd med mina nuvarande uppstallningsvillkor men en sak som jag alltså gärna skulle vilja ha och som saknas på de flesta anläggningar är just en skrittmaskin.

När jag var ung och inte begrep bättre tyckte jag synd om hästar som tvingades gå i denna maskin, det såg så tråkigt ut för dom tyckte jag då men nu har jag helt ändrat uppfattning. Jag har hört för många superlativ från de som faktiskt har ett skrittmaskin att nyttja och dessutom är det ju ett faktum att hästar mår bra av lugn kontrollerad rörelse som ju denna erbjuder.

Som jag ser det finns det bara 2 problem om jag skulle köpa en skrittmaskin och det är dels givetvis priset men också att den är så skrymmande :=)!

Var skulle jag placera denna tingest?

Känns inte riktigt som att jag kan fråga stallägarna ”jo förresten…jag har en skrittmaskin som jag undrar om jag kan ställa hos er…kanske bredvid min hästtransport”. Nää…tror inte det va….

Och ihopfällbara skrittmaskiner har i alla fall jag inte hört talas om…

Skämt å sido- jag får nog hitta något annat projekt på annonsfronten att engagera mig i, fast råkar ni ha en maskin som står och skräpar någonstans så tveka inte att höra av er :=)!

Ni som följt bloggen länge vet att Archies ”bästis” på ridskolan var d-ponnyn Birk som han tillbringade tusentals timmar i hagen med.

Birk är den av de flera hagkompisar som jag har provat att fösa ihop Archie med som bäst, mest och längst uthärdat den ibland extremt enerverande gossen med enorm förkärlek till att nosa alla artfränder i baken ända tills de inte står ut längre utan sparkar bakut (tur att han inte springer omkring och nosar människor i baken på samma vis förresten….vad skulle folk tro????).

Även för Birk rågades måttet vid enstaka tillfällen men hans bakutsparkar lämnade knappt markytan (har faktiskt aldrig sett en ponny sparka så ”lågt”) så jag ansåg inte att det var någon större fara för att Archie skulle mista ett framben eller två av en spark.

När Archie inte nosar andra hästar i baken tycker han om att valla dom som en fårhund och inte heller detta uppskattas alla gånger.

Båda dessa gräsliga ovanor samt att han redan första (och sista) gången jag provade att släppa ihop honom med ett sto försökte betäcka henne 2 gånger har gjort att jag inte vågar leta upp en ny hagkompis åt honom.

Han vill ju bara väl den gode Archie och själv skulle han inte drömma om att bitas eller sparkas men man får ju också förstå att andra hästar inte finner honom speciellt rolig om man säger så- snarare ett bokstavligt pain in the ass :=)!

Sedan en tid tillbaka har Archie en ny boxgranne, det 6 åriga kallblodsstoet Bröta och eftersom jag ibland bara inte kan låta bli sådant som jag borde låta bli så har jag börjat leka med tanken att släppa ihop ett nytt A + B, dvs Archie och Bröta.

Vad som än så länge lyckas hålla mig tillbaka är det faktum att hästkvinnor (i alla fall de på 4 ben) enligt min erfarenhet verkligen inte är att lita på: de kan säga ja men mena nej och vice versa och Archie, som den karl han är kommer inte att ha begrepp att figga ut vilket som avses utan råka illa ut.

Bröta verkar förvisso förtjust i den store svarte men som sagt litar jag inte på ston för fem öre. Rätt vad det är så kan hon ändå får för sig att Archie har tittat på henne på fel sätt och skicka ut ett bakben.

Idag går djuren i hagarna bredvid varandra när jag släpper ut dom utöver deras ordinarie hagtid och det går hur bra som helst. På väg ner mot hagarna gör Archie ofta sitt lilla trick ”nosa lite diskret i gumpen och hoppas att ingen märker något” och jag har låtit honom hållas lite försiktigt för att se vad Bröta säger om saken.

Hittills ser hon helt oberörd ut men som sagt….kan man lita på kvinnor? Tveksamt….

Jag får se hur länge jag kan hålla mig ifrån att prova att släppa ihop dom (Brötas ägare är villig att testa)- kanske kan jag bärga mig till sommaren då gräset i hagarna förhoppningsvis kan verka tillräckligt distraherande?

På tal om A och B så hade faktiskt Heron i många år en bästa vän som jag, min vana trogen att inte låta djur få kallas det som de heter, döpte om till B. B hette egentligen Beam. Han såg inte ut som en stråle :=)

Några år senare köpte B:s ägare ett sto som hade det (enligt mig i alla fall) extremt opassande namnet Honey Girl (den märren var allt annat än en Honungs-flicka, det ska jag säga er….) så den fick följdaktligen heta HG hos mig.

Det roliga är att mitt omdöpande av egna och andras djur ofta smittar av sig så till slut sa nästan alla HG om Honey Girl och jag fick mig också ett gott skratt i stallet härom dagen då en av de andra hästägarna, 15-åriga My sa ”Hej Mimmi, Mishi, Kicki, Pippi” när Soya kom inspringande :=)!

Archie hos Vellinge Hästsportförening hösten 2008. Detta var första (av ett fåtal) gången vi red LA:4.

På lördag är det dags för ett riktigt MÄSTAR-möte mellan de två bloggkonkurrenterna undertecknad och hennes stallkamrat Liv http://aramise.bloggagratis.se/

Vi ska båda rida LA:4 hos en klubb ”i krokarna” och det ska bli spännande att se hur det går.

Kommer Archie att visa att ”gammal är äldst” (han är 1 år äldre) eller blir det snorisen Aramis som visar var skåpet ska stå?

Svaret kommer på bloggen på söndag………

Lite skämt och lite allvar men jag måste säga att det är väldigt trevligt att det finns flera tränings och tävlingsintresserade hästägare på den anläggning där jag står nu.

Detta var något jag kunde sakna på ridskolan där i alla fall de seriöst dressyrtävlingsintresserade ryttarna gick att räkna på ena handens fingrar under de 20 åren jag stod där med mina hästar.

Hur det än är så ÄR det roligt att ha även tränings och tävlingsintresset gemensamt med i alla fall några ryttare även om man kan ha mycket roligt med och utbyte av även de som inte alls är intresserade av dessa inriktningar inom hästeriet.

Man kan med likasinnade diskutera olika träningsupplägg, hjälpa varandra rent konkret, beklaga sig när det inte har gått så bra eller glädjas gemensamt. Man kan tipsa varandra om bra tävlingsplatser, kanske också åka på tävlingar ihop eller på något annat som har med ens intresse att göra (clinics tex).