Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
I morse när jag precis hade skrittat ut i skogen fick jag denna länk av Henrik via sms!
Inget man vill läsa just då kan jag säga!
Lite skämt och lite allvar men jag hade faktiskt kollat jaktschemat igår kväll och konstaterat att det inte skulle vara någon jakt just idag även om den annars sker minst 3-4 gånger i månaden fram till siste februari.
Frenchie och jag kom hem utan missöden och efter att ha skrittat i 50 minuter men han var lite svettig (!) på både halsen, under sadeln och under magen- så varmt har vi fortfarande (12-14 grader).
Bilden: noterar att det ser ut som att jag har en ardenners hals framför mig. Och nog för att Frenchie har en riktigt hingstnacke men liiite ljuger bilden allt.
I morse blev det ett pass på min utebana som hade torkat upp tillräckligt och jag är så glad så länge jag kan använda den och spara på ridningen i mitt mini-ridhus.
Jag berättade ju om gårdagens stubbfräsning och kolla här vad jag gjorde av ”resterna”:
Vi har ju massor av mark som hör till Ryhus men faktiskt bara dessa 2 rabatter och inte ens dom orkar vi sköta optimalt.
Men det här tyckte jag blev bra!
Jag passade även på att flytta mina smultron och jordgubbsplantor till större odlingslådor och nu ska jag bara plantera lite murgröne-sticklingar som jag hoppas kunna ha som dekoration utomhus till våren.
Tyckte min vattenkanna till planteringarna kändes tung fast den var tom på vatten tills jag skakade ut först en och sedan ytterligare en död mus! Förhoppningsvis gjorde jag någon utekatt eller fågel glad….
Då var det dags för mitt återkommande tips denna tiden på året och om ni, precis som jag och Henrik inte tycker om trädgårdsarbete i allmänhet och lövkrattning i synnerhet:
Kör över alla löven med gräsklippare!
Det är ett, om jag får säga det själv, genialiskt tips!
Förr året krattade vi inte upp ett enda löv, hade ändå en snygg gräsmatta hela vintern och när våren kom så kunde vi bara betrakta den gröna mattan utan att ha lyft ett finger.
Man kan så klart låta löven ligga och hoppas att de blåser bort och/ eller förmultnar men jag vill ha det snyggt och då tycker jag att lövklippningen är bättre.
Dessutom får man en perfekt och gratis gödning eftersom man kör ner de finklippta löven ner i gräsmattan.
Win/ win!
Vi har mycket gräs runt gården och man ”ska” egentligen inte klippa ner det kort inför vintern men de ytor som det kommer löv på och som jag klippte senast igår är sådana som vi aldrig går på eller använder på hösten och vintern.
Andra gräsbevuxna ytor måste jag tex gå över när hästarna ska in och ut ur sina hagar men där finns å andra sidan inga löv så där kan jag spara gräset lite även om det ändå blir rätt så söndertrampat fram tills våren.
Ännu en underbar dag och jag tycker att hösten än så länge går i rekordfart- för mig är det fortfarande sensommar och jag plockar både äpplen och en näve hallon varannan dag!
Min sötnos får nu trava och galoppera 20 (!!!) minuter/ dag- vad sägs om det?
Det gäller att utnyttja tiden väl kan jag säga och tex värma upp med minst 20 minuters skritt samt även ta skrittpauser mellan trav och galoppsekvenserna.
Markus var här i morse och skodde Frenchie och verkade Bibbi och det är samma sak med tidsintervallet där; jag tyckte han var här ”nyss” och det hade redan gått 6 veckor.
Om vintern går lika snabbt kommer jag att vara supernöjd!
Denna bjässe till stubbe….
….denna mindre:
…och 2 till, dvs sammanlagt 4 ”väghinder” för åkgräsklipparen blev idag ett minne blott.
En man kom och fixade stubbfräsningen och det ska bli skönt att kunna klippa gräset utan att behöva väja för det som en gång var träd som stod ÄNNU mer i vägen.
Som ni vet har jag förespråkat att man ska förbjuda tävlande på kandar för att snabbt och enkelt lösa VISSA hästvälfärdsproblem (ja, vissa, låååångt ifrån alla) och nu så kanske?
Ett steg i rätt riktning och tänk så många som ojade sig när trollkarlshatten skulle försvinna och det gick ju hur bra som helst så det skulle säkert gå lika bra om man inte längre får hänga sig i 2 bett. Under en övergång hade vissa fått lägga tävlandet på hyllan men sedan så…..
Jepp, jag raljerar lite men bara lite. Har ju sett en del under +45 års tävlande….
Bilden: tagen innan jag köpte Frenchie. Förhoppningsvis ska han aldrig mer ha denna betsling.
I söndags var jag och Henrik inne på Börjes och jag noterade att de har börjat med säsongens morotsförsäljning.”Yes” tänkte jag innan jag såg priset; 109:- för en säck; då tänkte jag ”no”.
Jag överfölls plötsligt av snålhet för 109:- gånger x (läs: många) säckar per år blir en rätt stor summa som kan användas till något vettigare (förvisso beroende på vem man frågar- mig eller hästarna).
Men jag kände också ett mer principiellt ”enough is enough” för det var inte jättelänge sedan en säck kostade 79:-, sedan 89:- och nu alltså 20 spänn till.
Eftersom jag hade gott om ledig tid skrev jag t.o.m. ett litet inlägg på en Facebooksida om det höga priset och att jag ”vågade vägra morötter” och fick massor av svar på var folk köper det orangea godiset billigare. Tyvärr hjälpte inte detta mig för det blir liksom ologiskt att snåla på själva morötterna om jag ska köra 10 mil för att hämta dom billigare än på Börjes.
Men så plötsligt!
”Pling” på Birgittas Messenger och vad kunde jag läsa där?
En mångårig bekant som jag tidigare köpt både hagstolpar och hö av came through och erbjöd mig 25 kilo morötter för 50 spänn, dvs lång mindre än halva priset mot Börjes 20 (eller är det 18)-kilos säckar.
De bortklemade Frank och Bibbi skulle bara veta vad Birgitta 12 år som älskar att se djur äta gör för dom- som när jag körde förbi bekanten innan mitt arbetspass i måndags!
Nu väntar 50 kilo morötter på att inmundigas och det kommer säkert att klaras av lätt som en plätt.
Jag har aldrig begripit en del hästmänniskors försiktighet (snålhet?) med just morötter- först köper de en hel säck till sin häst, sedan ger de sagda djur 2 morötter om dagen och efter 3 veckor slänger de halva säcken för morötterna ”har inte gått åt utan blivit dåliga”!?!?
”Ös på för fan” säger jag- hästarna tåler det definitivt! Och blir glada ❤️!
Det är sällan den principfasta Birgitta behöver ändra sina planer med Frenchie men idag fick det bli så.
Väderleksprognosen sa ”kan komma en mindre mängd regn” vilket jag hoppades skulle betyda ”kommer inget regn”. I stället betydde det ”kom en hel del regn” och detta innebar att min förberedda, dvs välharvade utebana var för blöt för att beträdas till häst.
Så det fick bli ett ridhuspass i stället och det är dagar som dessa jag är så tacksam över denna byggnad.
Tidigare under dagen köpte jag 2 konsertbiljetter till Rod Stewart som, om hälsan står honom bi (han fyller 80 nästa år!!!!!) ska komma till Malmö den 29 april.
Jag blev lite nostalgisk när jag läste om biljettsläppet och mindes ”som om det var igår” hur jag och en klasskamrat på högstadiet satt och stickade lovikavantar (ett syslöjdsprojekt) i hennes vardagsrum medan vi lyssnade på LP:n ”Atlantic Crossing”. För över 40 år sedan mind you!
Henke har precis kört iväg med min bil (hans tidigare som han sålde till mig) för skifte till vinterdäck och han vädjade även om en service eller rent av biltvätt för döva öron.
Tvätt behövs inte eftersom bilen av undertecknad anses som ren enough och att lägga många tusen på service skulle aldrig falla mig in. När något går sönder lagas det och däremellan byter man olja en gång om året- detta är något förenklat mitt sätt att äga bil sedan jag tog körkort och det har fungerat utmärkt så här långt. Jepp…nu blev ni allt provocerade va…*ASG* och det var lite meningen hi hi.
Alltså…jag må vara överdrivet lätt-upprörd i vissa avseenden men jag blev ärligt talat skitsur (observera ordvitsen) när jag hittade denna påse lagd vid uppfarten till vår gård!
Vi bor som ni vet helt ”off” ute på landet och närmaste granne finns någon kilometer från oss. Men man ser ju tydligt att det bor någon på Ryhus och har till 500% förstått att bajspåsen skulle om inte annat observeras om inte också städas bort.
Skåneleden går typ 100 meter från vår gård och på denna går, springer, cyklar och kör människor på helgerna så det finns många som skulle kunna vara potentiellt skyldiga, i alla fall de med hund.
Och att placera ut hundbajspåsen som ni ser på bild är höjden av idioti och jag måste fråga mig några saker:
1. Varför plockar man ens upp hundskit mitt ute i ingenstans där allt som finns är grusvägar, skog och åkrar?
2. Och om man nu tycker att man är så himla duktig och vill förhindra att någon trampar i hundskit i naturen- vem förväntar man sig ska städa bort påsen efter en? Tycker man att de som bor på gården 100 meter ifrån där man lagt påsen ska fixa detta? Eller ska den bara ligga där i flera år?
Hade jag bara stött på detta urusla beteende en enstaka gång hade jag inte reagerat så starkt men jag har sett det “överallt”- inne i små samhällen, i storstäderna och som synes även ute på landsbygden.
Det syns måhända dåligt på bilden men så här svettig var Frenchie efter en timmes uteritt som bestod av 45 minuters skritt och 15 minuters trav och galoppintervaller igår.
Och nej, han svettas varken av stress eller för att han är hetsig eller superslö (han är ingetdera) utan för att det är runt 12-16 grader ute dagtid och han har en inte jättelång men tät vinterpäls.
Ni som aldrig klipper era hästar; hur står ni ut?
Får ni inte dåligt samvete- för det får jag av att släppa ut en blöt häst i hagen efter ridning och se hur han skrubbar sig mot gräset?
Eller svettas inte era hästar?
Nej, jag står ärligt talat inte ut utan det kommer att bli klippning långt innan Frenchie är ”fullt igång” om vi når dit.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer