Tisdag- in i dimman

Idag har hela dagen varit i en bokstavlig dimma- jag har inte kunnat se många meter framför mig när jag red eller efter att jag släppt ut hästarna i sina hagar.

Frenchie och jag tillbringade 1,5 timme i skogen där vi skrittade och travjoggade den största delen av tiden men gjorde några seriebyten också.

När jag kom hem efter jobbet möttes jag av en bukett tulpaner (älskar dessa blommor) och en chokladask- det var en grupp tacksamma hundägare som lånat mitt ridhus för träningar som lämnade dom till Henrik igår efter att jag hade åkt till jobbet. Sådana små gester gör mig väldigt glad; det är alltid kul när mitt lilla miniridhus används och uppskattas. Det står ju mer eller mindre tomt flera vår och sommarmånader men räddar många hundträningar som annars hade fått genomföras i både beckmörker och kyla. Även vi rastar Molly i ridhuset- som ni vet vägrar hon verkligen vinter 🙂 .

En 30-årig upprepning

Igår hade klubben jag tävlar för årsmöte; samma klubb där jag började rida som 15-åring och varit trogen sedan dess, dvs i 43 år!

När jag köpte min första häst stallade jag upp den på ridskolan och hade sedan flera hästar där i ca 20 års tid.

Jag var i år särskilt inbjuden till årsmötet eftersom jag skulle tilldelas en vandringspokal så som varande klubbens bästa (läs; med flest poänggrundande placeringar) dressyrryttare under 2023.

Som ni kan se av bilden ovan vimlar det inte precis av dressyrryttare som tävlar för min klubb och så har det tyvärr varit ända sedan jag fick priset första gången…håll i er….för 30 år sedan.

Priset har inte heller delats ut varje år utan endast åren 1993, 1994, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2008, 2009, 2010 och 2023.

Av dessa 17 gånger har jag vunnit det 1993 och 1994 med Heron, 2000, 2002, 2004 med Décima, 2008, 2009, 2010 med Archie och 2023 med Frenchie.

Jag skojade på årsmötet och undrade när man får BEHÅLLA priset (en silverbuckla som är jobbig att putsa) för det kunde väl vara dags efter 30 år 🙂 .

Svårputsad eller ej så får bucklan gärna hamna hos mig många år framöver också- det skojar jag inte om!

Måndag- gammal

Så skönt att ha haft några vårlika dagar nu; bakslag lär komma men nu ÄR våren på väg. Jag lovar.

Vi tränar på; inget nytt under solen där.

Måste berätta om en lite rolig grej i helgen.

Jag pratade med en 20 årig tjej som sa ”våra föräldrar lägger sig tidigt…de är GAMLA du vet….”.

Dumma Birgitta, som fyller 58 i oktober men tror att hon är max 40-45 kunde ju inte hålla foderluckan stängd utan var tvungen att be om trubbel och frågade…ja ni fattar….hur gamla föräldrarna är.

”Pappa är 60 och mamma är 56-57” sa den eländiga ungdomen.

”Jamen tack så mycket…jag är 57” sa jag med ett låtsasleende *ASG*.

Där fick jag….

Hästar och säkerhet

Förr-förra veckans diskussioner om ”övre luckan på släpet stängd eller ej” där några framförde säkerhetsaspekten fick mig att fundera över hur många saker man egentligen kan applicera detta på; i stort som smått.

Jag kunde direkt komma på rätt många småsaker som vissa säkert inte tycker är ”farliga” eller som de gör utan att ens fundera på säkerheten medan jag är för rädd om mina hästar.

Jag ska ge er några exempel:

* Grimma i hagen: skulle jag numera aldrig ha på mina hästar. Även om båda är hur snälla och stillsamma som helst så kan de ändå råka fastna i något.

* Halmpellets : jag har läst om för många hästar som har börjat äta dessa och skulle aldrig våga använda detta strömedel.

* Benskydd i hagen: hade jag förr men vågar inte längre pga ”överhettningsdebatten”.

* Skivade morötter: dels har jag aldrig förstått varför hästar inte skulle kunna tugga hela morötter och dels tänker jag att skivorna lätt kan fasta i halsen.

* Pelletterat foder: ger jag aldrig annat än uppblött av rädsla för foderstrupsförstoppning.

Så medan jag gör en del som andra tycker är dumdristigt och farligt kan sådana här småsaker skrämma mig för mycket medan andra inte ens reflekterar över farorna.

Kan ni komma på något som ni tycker är farligt fast många ändå använder sig av det?

Lördag- ta i trä

Jag hade glömt att jaktlagen skulle jaga sista gången för säsongen idag men beslöt mig för att hoppas slippa träffa dom.

Och för att de inte skulle missta oss för en dovhjort 🙂 så blev det ridtäcket ovan för säkerhets skull.

Vi skrittade vår sedvanliga runda på en timme och nu börjar avverkningen äntligen lida mot sitt slut.

Här brukade det vara träd på vardera sida om vägen.

Nu ser det ut så här!

Och vi klarade oss utan att varken se eller höra jägarna!

Slopa lite dubbelarbete

Fast jag har hållit på med hästar i mer än 40 år kan jag tydligen fortfarande komma på saker som jag inte har tänkt på förut 🙂 .

Bilden ovan, om än dålig (svårt att fota och hålla upp hoven i rätt vinkel samtidigt) illustrerar en ny grej jag har börjat med.

I stället för att först kratsa hovarna på traditionellt vis och SEDAN sopa upp allt så kratsar jag numera rakt ner i bajsupplockaren direkt. Därmed slipper jag ”uppsopningsmomentet”.

Detta har ni kanske upptäckt för länge sedan men för mig är det nytt hi hi.

Fredag- lite vårkänsla

Som synes av bilden var det inte bara lysrören som gav ridhuset ljus i morse utan den alltid välkomna solen kom på besök!

Jag red ett fokuserat och bra pass på Frenchie där och sedan har jag inte gjort så mycket mer än lite stallsysslor och suttit bakom min iPad.

Men helt klart känns det som att våren är på väg oaktat eventuella bakslag som fortfarande kan lura bakom hörnen.

Mitt mission mot renare väggar fortsätter

Ni vet hur det är ibland när man har börjat SE något så kan man inte ”unsee” (finns det något svenskt ord för detta?) det?

Så har det blivit för mig och boxväggar sedan jag fick eget stall för 4 år sedan.

Oaktat om någon vill visa ett jättegulligt föl eller ett nytt täcke; finns det en boxvägg med på bilden dras mina ögon dit…oftast i förfäran faktiskt *ASG*.

Lite skämt och lite allvar…börja nu inte skrika kränkta kommentarer om att jag är dum, elak, inte fattar, har för mycket fritid osv. Man gör så klart som man vill och jag gillar rena väggar. Simple as that!

Vill ni ha intorkat bajs på era väggar så go for it!

Själv hävdar jag att det inte tar speciellt lång tid att tvätta av även väggarna hos en ”väggbajsare” men allting är relativt, absolut.

På bilden ovan har Bibbi Bråkstake 🙂 gnidit ett lerigt täcke mot väggen och det tog ca 30 sekunder att tvätta bort. En väl investerad halv minut tyckte jag 🙂 .

Men fattar att alla inte håller med; som personen som hade detta stallet tex:

Typ 8 av 10 boxar såg ut så här kunde jag konstatera innan jag vacklade ut från byggnaden ha ha ha!

Torsdag- vardagsglädje

Det behövs inte mycket för att jag ska njuta av en helt vanlig vardag:

En bra träning för Nina följt av lunch (jag äter oftast ingen frukost) och soffläge med gamla avsnitt av Chicago Fire.

Jag som jobbar natt är överlycklig varje natt jag är ledig och hemma- det är så skönt att inte behöva sätta sig i bilen på kvällen.