Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Nej, jag tror verkligen inte att hästvärlden är mer förskonad från oärliga människor eller stölder men jag blir ändå lika fascinerad över vissas fräckhet och förslagenhet.
När ensilagebalar stjäls från fälten eller t.o.m. utanför stall…tänk att släpa på dessa?!?!! Inget man tar under armen och går iväg med lite diskret precis…..
Och nyligen läste jag om en mäss-säljare som dels hade blivit av med en 5000-kronors hjälm och dels påstod att det stals från företaget på dylika event för hundratusentals kronor.
Den senaste fräcka stölden jag läste om var någon som stal 5 thermobars under natten?!?! Från hagar!
Varje morgon när jag öppnar stalldörren mot hagarna slänger jag nästan omedvetet en blick efter vildsvin.
Och i morse hann jag inte ens fram till stallet innan tom jag med min usla syn såg gyttret…minst 10 svin i varierande storlek högst upp i Frenchies hage!
”Stick iväg” skrek jag för full hals och blev tack och lov bönhörd…klungan lommade iväg och försvann snabbt ur min åsyn.
Enligt jägaren jag sms:ade är de extra aktiva nu när majsen skördas och jag får bara hoppas på hans goda jaktlycka framöver.
Efter detta debacle, ett pass på utebanan och lite fix med stall och trädgård där jag bla klippte ner min jätteverbena och flyttade in den i min tombox samt ställde krukan med min dahlia i foderkammaren åkte Henke och jag för att äta lunch.
Även en bit pecannötpaj hamnade i mitt gap:
Här åt vi flera mycket goda helgbruncher för några år sedan men dagens pris på nästan 400:- känns i mastigaste laget så vi nöjde oss med en lunch (för 140:-).
Redan när jag skickade in mina klippmaskins-skär till Lyckliga Fåret första gången för säkert 20 år sedan tyckte jag att företaget gav ypperlig service och min åsikt har inte ändrats sedan dess.
När min ”tusen år” gamla Aesculap plötsligt bara ”tuggade hår” och vägrade klippa bestämde jag mig därför för att köra till Lyckliga Fåret i förhoppningen att maskinen kunde räddas. Det var en mycket dyr maskin när den köptes och kändes som en sådan sak som egentligen är gjord för att hålla i en evighet, inte som mycket av dagens smäck som går sönder väldigt snabbt.
Igår var det dags för avfärd och 10 mil senare var jag framme:
För er som känner till Skåne ligger företaget utanför Höganäs, nästan granne med Kullabygdens ryttarförening.
Jag hade mailat dom innan besöket och frågat om de kunde titta på maskinen medan jag väntade och så blev det också.
Jag erbjöds tom en rundtur under tiden och ni som vet hur nyfiken jag kan vara förstår att jag gladeligen accepterade.
Och ni vet hur man ibland gör sig en bild av hur något är eller ser ut?
Min bild av Lyckliga Fåret var att det satt en äldre man i en liten snickarbod omgiven av reservdelar och verktyg men ack vad jag bedrog mig 🙂 !
Företaget har….60.000 (!!!!) kunder och sysselsätter 5 personer. Trots noll marknadsföring dessutom!
Man slipar skär till klippmaskiner för frisörsalonger, häst, hund och får och man säljer, hyr ut och lagar maskiner.
På bilden klippmaskiner för uthyrning!
Hur gick det då med min maskin?
Den hade en ”grej” som var bortom lagning men kunde bytas ut mot en motsvarande från en begagnad maskin och nu lär den klippa i säkert minst lika länge som den är gammal vilket reparatören trodde var mellan 30 och 40 år!
Jag fick dessutom bekräftat att Aesculap är lite av klippmaskinernas Rolls Royce, framför allt de äldre exemplaren!
Jag betalade 573 kronor totalt och körde mycket nöjd hemåt (tog en timme).
Man kan så klart även skicka sin maskin med post även om min ”skördetröska” (den låter mycket) väger mer än dagens moderna diton. Men oftast lönar det sig att skicka framför att köra.
Jag inledde denna dag med en liten skrittrunda i skogen!
Nu gäller det att tänka ÄNNU klokare och försiktigare kring setupen med Frenchie- vad han gör i hagen kan jag tyvärr inte råda över och det är där jag tror risken är störst att han drar upp sin skada men jag vill i alla fall inte känna att jag har ”ridit sönder honom” genom obetänksamt agerande när/om han blir halt igen.
Att gräset alltid är grönare….stämmer i alla fall just nu- det utanför hagen ÄR helt klart några nyanser grönare och gissningsvis godare?
Men jag ska inte påstå att hästarna kastar sig över det utlagda hösilaget så nog finns det att äta gräs även i hagen. Men är man bortskämd får man gå utanför också ❤️.
På tal om bortskämd hade jag vägarna förbi Löddeköpinge idag och passade då på att besöka en stor morots-producent. 2 säckar hamnade i bilen och det tror jag vissa somliga uppskattar 🙂 .
Själv uppskattade jag detta sms jag fick idag- då känner jag mig lite duktig faktiskt!
På vår senaste resa påmindes jag om en kategori människor som jag stött på ibland: de som TROR att de pratar ett annat språk än sitt modersmål jättebra men som inte alls gör det!
Deras självförtroende är i topp och de kamouflerar sina brister genom att prata mycket och gärna, helst i ett rasande tempo men man förstår typ 50%.
Och nej, det är inte mig det är fel på ha ha ha!
Jag har under hela mitt yrkesliv varit mer van vid att prata med nyanlända, flyktingar, invandrare…you name it än svenskar och jag är, om jag får säga det själv duktig på att lista ut vad de försöker säga.
Men dessa snabbpratare som jag syftar på tillhör en annan kategori och komiken är att de tex kan jobba som guider.
Någon som känner igen det jag skriver om?
Bilden: Henrik och jag flyger helikopter över New York, en stad där många inte alls pratar engelska upptäckte vi. Även tex försäljare!
Alltså….jag förordar verkligen sparsamhet, att inte slösa och att undvika att slänga användbara/ fungerande saker osv men ibland måste man ändå fråga sig tex ”är det lönt”?
Såg ett inlägg nyligen om hur man kunde göra egen deodorant och det lät väl sådär.
Men ännu värre förslag tycker jag kom från en person som på fullt allvar påstod att det gick lika bra att gnida sig under armarna med bikarbonat!
Och ja…jag fattar att man kan vara allergisk och bla bla bla men om man inte är det och även om man har ont om pengar; vad kostar en deodorant liksom?!?!
Då var vi hemma igen, mycket nöjda med vår kort-resa!
Vädret är så pass bra och utebanan är i bästa skick så jag vill ännu inte inviga det nygamla underlaget i ridhuset utan red utomhus.
Men efter att ha gått och småkrattat i ridhuset idag inbillar jag mig att det kommer att bli bra att rida där.
Mängden inlagd pinnflis känns lagom och jag hade inte velat ha in mycket mer faktiskt.
Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan det är nerplöjt i gruset- min erfarenhet från andras ridhus är att det kan gå ganska snabbt men här spelar ju ”ridfrekvensen” en enorm roll.
Och medan många ridhus nyttjas av +20 personer/ dag kanske 300 dagar om året så är jag nästan den enda som rider i mitt; 3-4 gånger i veckan kanske max 200 dagar om året…
Jag gjorde en liten marknadsundersökning nyligen och frågade på Facebook hur ofta de som har rena sällskapshästar (dvs hästar som inte rids alls) verkar dom.
Jag blev faktiskt förvånad över att en majoritet påstod att de gjorde detta var 6-8 vecka och med andra ord gissar jag att jag är värsta hästägaren enligt dom 🙂 ?
Bibbi verkas nämligen just nu var 18:e (!!!) vecka och det intervallet kunde min tidigare ponny också ha ibland (annars 12 veckor).
Nu är jag så pass gammal att jag litar låååångt mer på vad min utbildade hovslagare med lång erfarenhet anser än främlingar på nätet och det är också hans direktiv jag följer.
Kostnaden för just Bibbis verkning är dessutom försumbar eftersom den sker i samband med Frenchies skoning så det är absolut inte för att spara pengar eller för att hon skulle vara besvärlig att verka för det är hon absolut inte.
Men kanske är det också så enkelt att när man ställer sådana frågor på nätet så svarar bara de jag ibland raljerande kallar Bror Duktig?
Ni vet de där som har sina hästar ute i hagen 45 timmar om dygnet 🙂 eller de som är ute med sin hund på långpromenader 16 timmar om dagen. Typ.
Idag hittade vi till detta museum som låg på bokstavligt 5 minuters gångavstånd från vårt hotell.
Den här skuggan var väl passande 🙂 ?
Henke hänger från taket…eller?
Efter detta lite speciella besök intog vi en god lunch på Hard Rock Café och min vana trogen nöjde jag mig inte med bara mat utan tog även en mäktig men god efterrätt. Blir ni sugna?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer