Skrivet
Idag hade jag tänkt träna galopp och skritt-övergångar i skogen och det ska väääääldigt mycket till för att jag ska ändra uppgjorda planer men med stigande ålder och en häst som Frenchie får man tydligen ett ökat säkerhetstänk.
Det blåste nämligen satan när jag skulle rida så om ni tittar på bilderna förstår ni hur jag valde att motionera min häst i stället.
Även på töm blev det mycket galopp och det blev en lika bra träning som i skogen tror jag- och tryggare!
Skrivet
Må jag inte behöva äta upp dessa ord men;
Smälls det inte mycket mindre i år?
Jag pratar alltså om diverse fyrverkerier och ni som undrar ”vad menar hon….det är ju inte nyår än” ska veta att jag vissa år hört detta oväsen redan i november!
Att ”folk” skulle ha blivit klokare och fått en ökad hänsyn mot både vilda och tama djur är jag för cynisk för att tro men däremot kanske deras PENGAR till dylik skit äntligen är slut, dvs måste användas till tex mat?
Tidigare år var Facebook fyllt av arga, ledsna och förtvivlade inlägg från folk med djur som påverkades mycket negativt av smällandet- hittills i år har jag inte läst ett enda! Det är ju faktiskt ”bara” två veckor till nyår….
Vi håller tummarna!
Skrivet
Titta vem som följde med mig och Frenchie på en skritt-runda i morse!
Molly följer gärna med och jag har en känsla av att Frenchie tycker det är lite trygghetsskapande att se henne framför sig.
I början av veckan gjordes en av skogsvägarna vid och från att ha varit helt ok såg den först ut så här efter att den skrapats:
”Där tänker i alla fall jag inte rida” hann jag tänka men någon dag senare lades ett jättebra underlag på så nu är det ännu bättre än det var från början:
Förhoppningsvis fortsätter man med detta arbete på några trista (steniga) vägar i en annan del där jag gärna rider.
Skrivet
Också vi:
Skrivet
Igår var jag och tränade för Nina och idag blev det dressyr på egen hand i mitt ridhus.
Jag var nöjd och glad efter båda passen och det är vad Frenchie max får gå numera enligt mitt egenpåhittade schema- 2 dressyrpass i rad.
Tidigare kunde det ENSTAKA gånger (pga dåligt väder tex) bli 3 pass.
Tog kortet ovan igår- tyckte det blev fint ❤️!
Idag har vi varit på en liten shoppingrunda; jag hämtade ett paket (julklapp till Henrik), köpte honung av en privatperson i byn till min pappa och en säck mash till hästarna på Granngården till halva priset.
Henrik hittade 3 jättefina pikétröjor på en golf-outlet. Alltid kul att fynda lite!
Skrivet
Det krävdes tydligen eget stall och en liten gödselstack för att jag skulle gå från ungefär detta (random bild från nätet):
Till detta (min nuvarande stack):
Skulle aldrig våga bjuda hit någon fd stallägare då de säkert hade slagit mig i huvudet med något hårt medan de skrek ”jasså….NU passar det minsann”.
Nåja…kanske inte riktigt….*ASG*!
Men jag har definitivt blivit lite väl petig här hemma….
Skrivet
En kommentar på nätet fick mig att tänka på skillnaden mellan hur jag har fått mina, tyvärr många, veterinärräkningar i år mot hur det kunde vara ”förr”.
Den veterinär jag anlitar numera, Helena Gunnarsson, är ett föredöme inte bara vad gäller kunskap/ erfarenhet/ skicklighet (och bemötande) vilket så klart är det viktigaste för de flesta av oss gissar jag utan även vad gäller fakturering.
Dels skickar hon alltid med journalutdrag med själva fakturan och dels FÅR man fakturan mycket snabbt.
Ett svårslaget rekord torde vara den gången då räkningen damp ner via mailen medan jag körde ut från klinikens parkering?!?!?
Och det är så jag vill ha det om jag får välja- betala och förtränga utgiften 🙂 !
Helenas raka motsats var en veterinär som inte längre lever men som jag anlitade i min ungdom, Ingemar Norberg som kanske en del skånska hästmänniskor minns.
Jättetrevlig mot människor och djur med lite James Herriot (”I vår herres hage”) över sig när jag tänker efter men en katastrof när det gällde att skicka räkningar!
Man kunde få en räkning ett ÅR efter hans besök och då hade den på på den tiden fattiga studenten Birgitta förträngt utgiften sedan länge.
Och på den tiden kändes x hundra som x tusen idag så det blev ”sura pengar” när man minst anade det!
Skrivet
Vilodag för Frenchie så jag passade på att motionera på annat vis; genom hagmockning.
Jag utför denna syssla med ojämna mellanrum beroende på tid, lust och väderlek och ytan kan bidra till i alla fall en lätt förhöjd puls när man drar en fullastad kärra i uppförsbacke.
Hade jag haft planare och framför allt mindre hagar hade jag mockat regelbundet och oftare men nu känner jag inte att jag behöver göra det särskilt ofta faktiskt.
Idag har vi varit och besökt Henriks ena son och barnbarn och eftersom ”Anitas i Börringe” ligger på vägen så blev det lunch där.
Jag tyckte dagens måltid var sååå god; köttfärslimpa, potatis och palsternackspuré och coleslaw! Mums!
Skrivet
Som jag har berättat tidigare var Frenchie allt annat än het, vild eller stallmodig under sin konvalescens eller under igångsättningen.
Han kändes väldigt mjuk i sidorna, var lika fin i munnen som alltid osv men bjudningen var typ noll, främst i skritt och trav men han skenade knappast runt i galopp heller.
Och hur otäckt jag än hade tyckt att det var med just ett skenande djur eller om han hade hoppat till för minsta lilla eller velat bralla iväg så var skänkeldödheten minst lika negativ.
Dels var jag helt slut efter/ under vissa pass och dels blev jag rädd att han liksom skulle förbli så trist.
Han har ju absolut ett stråk av tjurighet i sig och detta parat med att alla mina hästar snarare blivit för lugna än motsatsen över tid skrämde mig.
Nu är min fina häst dock tillbaka till en för honom normal bjudning och det var så klart en lättnad.
Jag har sedan igångsättningen diskuterat ovan med flera andra ryttare och det verkar faktiskt vanligare med sega än ”galna” hästar efter längre vila vilket förvånade mig även om jag aldrig haft en ”vilde”.
Vad är er erfarenhet? Pigg eller lat?
Skrivet
Idag har båda djuren motionerats i skogen.
Först ut var Frenchie som jag tränade seriebyten med på skogsvägarna.
Till skillnad från igår kunde jag göra ” fem fyror” flera gånger och även ”fem treor” så nu kan vi släppa det.
Även Molly fick gå i skogen och vi passade på att gå bort till min vän Åsa och hälsa på hennes valp.
Molly var minst sagt måttligt road av att leka med det lilla knytet men så är hon mot alla hundar så jag var inte förvånad.
Jag kunde gosa desto mer med Bonnie- det är verkligen härligt med valpar!
Och nej, hon är definitivt inte en bister hund som hon ser ut på bilderna och faktiskt inte heller för att ”tant Birgitta” plågar henne *ASG*!
Senaste kommentarer