Den dystra ekonomin

Märker ni också av den….vet inte riktigt vad jag ska kalla den så jag skriver ”dåliga stämningen” som allt mer råder i samhället och på grund av ekonomin?

Missförstå mig inte; jag menar inte att det är fel på något vis att folk oroar sig över sina utgifter, kostnader, inkomster osv.

Och jag har all förståelse för det för nu är det så mycket som har blivit väldigt mycket dyrare. Mat, bensin, diesel, el….ni vet ju själva.

För jag antar att ni också märker det? 

Henrik och jag har ju bara oss själva och inga barn att tänka på och vi är inga gourméer som köper exklusiv mat men nog tusen märks det på kvittot efter veckohandlingen!

Jag läser att hästägare knappt får tag på ströpellets och att kostnaden stigit markant, ensilaget har också gått upp i pris och när jag såg vad ett kilo havre kostar på Granngården nyligen (över 11 kronor) fick jag ärligt talat en liten chock.

Jag ser framför mig en hel del tänkbara scenarion varav en del kanske inte är så tokiga medan andra kommer att få verkligen tråkiga konsekvenser.

Kanske kommer fler att börja handla mer ekonomiskt, odla lite själva om de kan, inte slänga så mycket fullt ätlig mat? 

En del husmorsknep kanske får en nytändning?

Hästägare blir förhoppningsvis mer noga med vad de stoppar i sina ibland överviktiga hästar, mockar noggrannare, tar till vara gödseln till odling?

Baksidan kan tyvärr bli att en del hästar får otillräckligt med mat, står i skitiga boxar med lite strö eller så säljs de för att ägaren inte längre har råd att ha häst?

De som bor i hus kanske tvingas sälja pga elpriserna, de som hyr hus kan känna sig tvingade att flytta till lägenhet av samma anledning?

Ja, vi får väl se hur det hela utvecklar sig men som jag inledde inlägget med tycker jag att det råder en allmänt dyster stämning just nu.

Håller ni med mig, känner ni igen er och vad är era tankar?

Torsdag- kort päls och gamla tistlar

Nu när jag har utrotat alla brännässlor på Ryhus (nåja…till kanske 90 %) har jag tid att ägna mig åt annan växtlighet som inte heller höjer skönhetsintrycket här.

Idag var turen kommen till dessa tistlar som hade vuxit så pass att en del stammar var som de på ett nyplanterat litet träd, dock mjukare och därför lättare att kapa.

Annars tycker jag faktiskt att tistlar kan vara vackra men dessa hade lämnat DET stadiet för ett bra tag sedan.

Någon som fortfarande är vacker och t.o.m. vackrare än han var för ett tag sedan är min fina Frenchie.

Det tar ju ett tag att ”lära sig” en häst i alla aspekter och än har jag inte haft honom under alla årstider.

Jag reagerade tidigare i somras på att han såg tristare ut i pälsen än den lille och även om ärligt talat få hästars hårrem kan jämföra sig med denna ponnyns (ett av livets mysterier…..) så var han inte så korthårig som jag tycker att han ”borde” vara och han var enormt solblekt.

Nu helt plötsligt har han tappat den solblekta pälsen och är jättekorthårig medan ponnyn började sätta päls för flera veckor sedan.

Och Vicke kunde man lätt klippa i september….

Jag vet inte hur mycket det var FLYTTEN som påverkade Frenchies päls för även om han bara flyttade ganska få mil per se så ÄR ju en flytt till en annan ägare/ ryttare en rätt stor grej?

Eller så har han helt enkelt detta ”päls-mönster” precis som Lillis under 2 månader ser ut som en elitponny och blir mörkare i färgen medan de flesta hästar blir ljusare?

Idag red jag bara ett kortare pass på utebanan med fokus på de tre sakerna jag nämnde igår; luftigare galopp, luftigare byten och ”lek” med traven.

Vad man vill ha

Jag läser ett inlägg där en ryttare jämför hur många på ett helt annat sätt hyllar hästar som lyckas på tävlingsbanan vs de som exempelvis är väldigt snälla hästar att rida ut.

Man kan ju ha antingen den ena sorten eller den andra och så klart även en häst som är med på allt och fungerar till allt vad dess ryttare önskar och satsar på.

Jag tycker att det är viktigt att fråga sig själv vad man vill med sin ridning och fokusera på det.

För vissa är tävlande inte viktigt alls eller så är det ”halv-viktigt” eller mycket viktigt.

Och jag tror på att man måste TRÄNA mycket på det som är viktigt OCH ha en häst som tycker om/ trivs med/ lätt accepterar det specifik ryttare vill- annars blir det för svårt och tråkigt och ibland också farligt.

Av denna anledning har jag sålt vissa hästar eftersom det för MIG varit viktigt att tävla med bra resultat medan x häst på olika vis signalerat att den ej trivts med denna uppgift. Och jag har ej varit skicklig nog att bryta/ ändra denna ovilja och då blivit ledsen och tappat lusten vilket inte känts rätt för varken mig eller hästen.

Ju skickligare en ryttare är desto mer kan den förmå hästen att göra det den egentligen inte trivs med, framför allt på lägre nivå men så skickliga är sällan hobbyryttare och proffsen sållar bort dessa hästar.

För övrigt anser jag att det är lättare att lära en häst att vara en snäll/ bra uteridningshäst än en dito tävlingshäst.

Dels rider man oftast mer kravlöst ute och ffa har man helt andra möjligheter att introducera detta pedagogiskt för en häst.

Man kan börja rida ut med sällskap tex, skritta ut mycket osv medan det vid tävling är ”skarpt läge” direkt. Hade man fått börja tävla med annan häst inne på banan eller rida hela programmet i skritt hade fler hästar vant sig vid tävlingsmomentet lättare. Därmed inte sagt att de hade kunnat gå hur höga klasser som helst då detta mycket beror på ryttarens skicklighet eller motsatsen. Det är (så klart) därför samma häst kan prestera mycket olika med olika ryttare.

Avslutningsvis vet jag av erfarenhet att det ibland är mycket lättare att som utifrånbetraktare, framför allt om man är skicklig nog, veta vad som är det bästa för ANDRA ryttare som inte är 100% nöjda med sitt hästägande.

För att ta ett exempel ur mitt eget hästliv sa tre olika tränare tex åt mig att sälja Archie innan jag ”gav med mig” och det tog 3 år.

Själv kan man både bli hemmablind och/ eller envis in absurdum för att man vill visa sig själv/ omgivningen att ”det går” och det är ibland bra och ibland bara dumt, farligt, ledsamt och att förlänga en ”plåga”.

Onsdag- träning

Ahhhh…äntligen träning för Nina…känns som att det var en evighet sedan (25 dagar sedan to be exact) och jag har längtat.

Och jag blev tack och lov inte besviken.

Underlaget i Granelundshallen är såååå bra tycker jag och passar Frenchie bättre än tex fibersand och vi fick till ett utmärkt pass.

Nina och jag är helt överens om att jag måste få bytena luftigare, galoppen lite mer ”uppe” över lag och att det går att variera traven rejält och få den riktigt, riktigt flott om jag rider ”som jag ska”.

Att växla mellan passage, samlad trav, arbetstrav och mellantrav hela tiden; ”leka med traven” är en del av ”nyckeln”, att rida fram ur passage är en minst lika stor del.

Frenchie har ju relativt lätt för passage, annars fattar jag att man inte kan ge detta råd som en ”allmän lösning/ förbättringsåtgärd”.

Kräkmedel?

På tal om inlägget med hunden som åt upp en strumpa och fick åka till djursjukhuset för att kräka upp den undrar jag om man inte hade kunnat få detta kräkmedel att ha hemma ”just in case”?

Det finns ju hundar som tämligen ofta sväljer allt möjligt mer eller mindre farligt och att åka skytteltrafik till veterinären torde bli ganska kostsamt och dessutom kanske man har lång väg dit.

Jag fattar absolut att dylika medel inte bör delas ut ”till höger och vänster” men har någon varit med om att man kan få medlet och ge själv?

Tisdag- ekonomiblomma

Har sagt det förr och säger det igen; vill man satsa på en billig men hyfsat fin trädgårdsblomma ska man köpa några krukor ”Stjärnöga”.

Kolla så fina de är idag, mer än 4 månader efter inköp (21 april).

Frenchie fick jobba på utebanan och själv har jag förutom ridningen jobbat med att mocka hagarna lite (att gå över dom helt skulle ta en hel dag gissar jag) och tvätta den lilles boxväggar inför hösten.

Jag kör metoden ”hellre lite i taget än allt på en gång” så Frenchies box får vänta någon dag.

Stallägar-tjafs och hur man kan undvika det (kanske)

Det är inte jätteovanligt att både inackorderade och stallägare ”kastar skit” (tack och lov inte bokstavlig ha ha ha) på varandra på sociala medier.

Jag kan förstå båda sidor efter att själv ha haft hästar inackorderade i +30 år och det finns så många anledningar till att det skär sig mellan dessa grupper.

Bristen på tydlig kommunikation, helst skriftlig är en STOR bov i dramat enligt mig, stallägares konflikträdsla eller motsatsen, en lynnig personlighet vars reaktioner/ regler och åsikter skiftar fortare än man hinner blinka likaså.

Jag har själv irriterat mig vansinnigt på en del inackorderade hästägare och är ganska säker på att både andra inackorderade och stallägare har känt samma känslor gentemot MIG- av olika anledningar.

Nyligen läste jag om en stallägare som var arg över att en inackorderad flyttat utan att mocka sin hage.

Det kan man absolut tycka ”hör till” men vad man tycker och vad man kan kräva ersättning för i efterhand är skilda ting och ibland är det bättre att inte slösa sin energi på att bli arg om det ändå inte leder till något.

Jag har själv råkat ut för lite allt möjligt på detta tema; ibland kanske beroende på hur man tolkar saker?

Jag blev tex ombedd att mocka en hage med halvmeterdjup lera där bajs frusit fast mitt i vintern. Inte så lätt utan att knäcka både egen rygg och redskap….

I ett annat fall tyckte stallägaren att jag hade mockat dåligt – jag höll inte med. Dessutom VAR det flera synliga bajshögar i hagen jag tilldelades när jag flyttade dit medan jag mockade allt jag fick upp när jag flyttade.

Denna stallägare hade dessutom alla chanser att kontrollera min städning innan jag körde iväg (hen var på plats) men valde i stället att skicka ett surt sms nästa dag.

Mina tips till stallägare som vill undvika dylika situationer i framtiden är följande:

1.Ha mycket detaljerade krav inskrivna i era kontrakt där det även ska framgå vad som händer om kraven inte följs.

2.Bestäm tid för ”slutbesiktning” med hyresgästen så att det inte blir snack/ tjafs i efterhand när personen väl har flyttat och ord står mot ord.

3.Ha ordentliga redskap för rengöring av box och hage. Du kan inte kräva att en inackorderad ska äga/ ta med sig egna kvastar/ grepar/ whatever och om dina egna redskap är halvtrasiga får du kanske skylla dig själv om rengöringen inte blir optimal.

Måndag- insektsfritt

Idag var det väldigt mycket mer höstkönsla än tidigare dagar/ veckor och inte EN ENDA insekt i skogen.

Just den avsaknaden var varken jag eller Frenchie det minsta ledsna över, flugor kan vara väldigt irriterande och bromsar ska vi inte prata om.

Båda mina hästar har flugluvor konstant i hagen och jag ser ofta hur deras kroppar är helt insektsfria medan det sitter massor av djur utanpå luvorna.

Jag tror att deras ögon hade börjat rinna direkt utan skydd så det är ett enkelt sätt att slippa detta.

Idag har jag också haft hovslagarbesök och vi konstaterade att Frenchies hovar hade växt massor trots att det bara var 6 veckor sedan senaste skoningen.

Men så kan det bli sommartid så jag borde med facit i hand bokat besöket till en vecka tidigare.

Jag vill inte ligga på några gränser vad gäller hovarna och tror det kan kosta mer än det smakar…framför allt om hästen trampar av sig en sko så att man ändå får ta ett extrabesök för detta och skapa merjobb för både sig själv och hovslagaren.

Nyanserat om barfota-verkning

Nu debatteras det åter om ”barfota vs skoning” och denna artikel tycker i alla fall jag är nyanserad.

Det blir ju gärna så att det bli ”vi mot dom”, att man drar alla över en kam och hävdar att något visst är det bästa bla bla bla utan att se till individen.

Vicke gick tex med aluminiumskor hos mig i många år och jag gav t.o.m. hans nya ägare skriftlig information om att JAG avrådde från att ändra denna för honom mycket välfungerande skoning.

För att ta just Vicke som exempel skulle jag inte drömma om att låta honom gå oskodd; jag kan nästan garantera att han hade blivit frambenshalt tämligen omgående eftersom han hade så känsliga sulor.

Inte vet jag om man efter en väldigt långt tid hade kunnat få honom att fungera utan skor men den smärta som detta hade orsakat honom under invänjningstiden skulle jag definitivt inte kunna försvara på något vis.

Den lille har ”så klart” inga skor men han rids ju över huvudet taget inte och går i en mjuk gräshage där han till 99% strosar och extremt sällan travar eller galopperar.

Frenchie fungerar väl med järnskor och då ser jag ingen anledning att ”väcka den björn som sover” men däremot har jag en dialog med veterinär, hovslagare och tränare kring hans hovar och förlitar mig långt mer på deras åsikter än vad ”alla andra” eventuellt har för åsikter.

Vad jag gillar med artikeln är att den höjer ett varningens finger för att barfota inte är för alla och att det kan kosta mer än det smakar att dra av skorna och/ eller anlita någon ej utbildad.

Det är också bra att det lyfts att vad proffsen gör verkligen inte alltid kan appliceras på hobbyryttarens hästhållning och att barfota sällan betyder just barfota, dvs utan någon som helst plastning, skyddsboots eller whatever.

Söndag- så ska det se ut!

Vad mycket mer nöjd med synen som mötte mig när jag skulle rida idag – så här fick Frenchie gärna se ut varje dag och inte som den gyttjebrottare han försökte efterlikna igår.

Gårdagens myckna regnande gjorde gott för utebanan som svalde all vätska med hull och hår och efter harvning blev det tio-top.

I eftermiddags var vi och åt middag i Lund och gick därefter och såg ”Där kräftorna sjunger” en film som en vän rekommenderade och jag blev INTE besviken trots höga förväntningar (jag har inte läst boken).