Same same but different

Minns ni att jag nyligen skrev att man genom att vilja omvandla en travare till tex en dressyrhäst gör det onödigt svårt för sig, som om ridning inte redan är svårt nog per se?

Travare är avlade för att INTE galoppera och är det något en dressyrhäst behöver kunna göra så är det att galoppera… något förenklat.

Jag funderade på detta nyligen; det där med hur det ibland blir så tydligt för vilket ändamål vissa djur är avlade.

Jag skulle ta in hästarna och såg att Bibbi stod nästan längst bort i sin hage.

Jag hann knappt titta bort i 2 sekunder så var hon plötsligt vid sin grind !?!?

Om hon så hade FLUGIT trodde jag inte att hon kunde förflytta sig så snabbt men det kunde hon ju uppenbarligen.

Och när hon kopplar in ”travar-traven” går det fan i mig undan!

Då ska man betänka att detta är ett 18-årigt avelssto som aldrig har startat och som började producera föl redan som unghäst!

Hon är fullständigt otränad och kan ändå nå dessa hastigheter som hennes vältränade kamrat Frenchie bara hade kunna komma upp i om han skenade med livet som insats. Visar tydligt vad travare är avlade för, eller hur?

Ett minst lika bra exempel utspelade sig för tusen år sedan, första dagen med min första greyhound.

Jag hade redan en supervältränad schäfer som brukade hänga med min dåvarande sambo när han körde långsamjobb med diverse travare på Jägersro. Denna hund hade en ork utan dess like och jagade gärna kaniner i parken utanför vårt hyreshus.

Första kvällen hon och min nyinköpta, fullständigt otränade greyhound släpptes lösa i parken ihop kom det en kanin hoppande nästan direkt.

Båda stack efter den och det var som att se en cykel (den vältränade schäfern) försöka hålla jämna steg med en Ferrari (den otränade greyhounden)! Skillnaden var nästan skrattretande men så är det också två vitt skilda raser, avlade för två vitt skilda ändamål….

Måndag- spolning

I morse var jag och Frenchie hos Nina för att visa upp vad vi jobbar med just nu och som tur var så instämde hon i att en hel del har ”lossnat” bra.

Vi hann knappt komma hem förrän det var Bibbis tur att stå i centrum; hon fick besök av veterinär Eva.

Som jag har berättat tidigare hade Bibbi EXTREMT rinnande ögon när hon kom till mig och en mycket lång historia lite kortare så är ögonen avsevärt bättre men inte helt bra.

Jag har provat allt receptfritt som existerar och köpte t.o.m. med mig ögonsalva från USA men ögonen, och framför allt det ena rinner fortfarande en aning.

Idag försökte Eva spola tårkanalerna vilket gick med det ”bästa” ögat (det som nästan inte rinner alls) medan det sämre ögats tårkanaler förmodligen är för igentäppta med gammalt ”skit” för att det skulle lyckas, trots upprepade försök.

Bibbi ska nu ha cortisondroppar i båda ögonen ett längre tag (med nedtrappning) så får vi hoppas att hon blir helt bra.

Eva berömde Bibbis uppförande mycket för denna behandling (spolningen) är långt ifrån behaglig men lilla Bibbi skötte sig perfekt.

Här bild på när det ena ögat färgades för att utesluta skador på hornhinnan (det fanns inga):

Och här 2 bilder jag tog på henne igår!

Hon är minst lika välnärd som Frenchie numera och jag har tagit bort allt extrafoder så att hon numera äter ca 13-15 kilo torrt hösilage, 2 kilo helhavre och 3 dl sojamjöl.

Mer idioti på nätet

Minns ni mitt inlägg i förra veckan där jag klagar på att folk skrattar åt livsfarliga saker med hästar?

Här ytterligare ett ypperligt exempel!

En obetänksam person tolkar bakom en shettis – utan hjälm och med för korta tömmar! Smart….not!

Risk att bli sparkad de luxe!

Över 200 kommentarer varav en överväldigande majoritet tycker det är roligt/ gulligt/ typiskt shettisar!

Själv ryser jag!

Söndag- täckesdrama

Min morgon började lite dramatiskt; Bibbi for vid hagutsläppet iväg på stallgången och ut från stallet och fortsatte sedan att vara helt hispig de få stegen hon tog utomhus innan jag stannade henne.

Denna häst är sååå snäll att leda och har aldrig någonsin tagit ett felsteg i grimskaft så jag hann faktiskt tänka ”hon har fått en stroke och håller på att dö” (ja, jag vet att mina tankar är lite väl drastiska ibland…) för hon var helt stirrig och totalt olik sig själv.

När jag hade fått stopp på henne lyckades jag även i mörkret urskilja att den ena täckesgjorden på något sätt hade hamnat runt/ mellan bakbenen och liksom ”ströp” henne varje steg hon tog. Svårt att förklara men ett täckesbyte senare var Bästa Bibbi tillbaka ❤️och vi kunde gå ner till hagen lika lugnt som alltid.

Frenchman levererade ett jättefint pass i ridhuset och vi har banne mig snäppat upp en hel del tycker jag. Att rida när han går som idag är sååå roligt! Love him!

Snötvätt

Jag rider ju med ett renskinn under sadeln vintertid och som ni säkert förstår kan man inte tvätta detta varken för hand eller i maskin med vettigt resultat.

Jag har i stället läst att man ska gnugga skinnet i snö och sedan gärna låta det ligga kvar någon timme- det påstås att kylan och fukten får smuts att släppa.

Sedan borstar jag mitt renskinn med en vanlig hästborste efter varje användning- på så vis undviker jag att renskinnets hår filtar ihop sig av svett.

Lördag- avblaskning

En bild på en annan persons skitiga box påminde mig om hur jag har misskött mitt stallunderhåll i vinter.

Många hade med sina mått mätt sagt (om mig) ”hon är knäpp” för deras boxar och annat är ”alltid” mycket smutsigare än mina men jag tycker om när det ser rent ut och har också hästar som verkligen inte gör mitt arbete svårt.

Men de senaste veckornas snö, isgator, stormar, hällregn, fukt osv har verkligen minimerat min lust att pyssla i stallet och en del hade jag inte kunnat fixa till vad jag än gjorde; all grönaktig beläggning som har satt sig på många målade ytor utomhus tex. Det får vänta tills vädret är varmare helt enkelt.

Och att tvätta boxväggar i minusgrader är väl kanske inte heller det lämpligaste men idag, när Frenchie har vilodag och det är plusgrader tog jag några minuter till att i alla fall blaska av boxarna hjälpligt.

Ju längre man låter saker vara desto skitigare blir de ju oftast och jag vet nästan ingen värre dammsamlare än ett stall som används, vad man än strör med. Den som har det dammfria stallet får gärna motbevisa mig 🙂 !

Det blev helt klart en liten uppfräschning tycker jag och mer hade jag inte förväntat mig heller med min lilla arbetsinsats (varmvatten och en svamp).

Min typ av kul

Igår hade jag satt ett alarm till klockan 10 och såg noga till att bli färdig med allt i stallet tills dess.

Mitt mål var att komma över biljetter till Johan Glans och David Batras show eftersom jag och Henke är stora fans av den förstnämnde.

Vi var på en av hans föreställningar i somras och har sett någon tidigare också och tycker han är såååå rolig.

Och det lönade sig att hänga på låset; jag fick önskade biljetter och får nu bara tåla mig ända tills i december.

Jag ser att många föreställningar redan är slutsålda men det finns några platser kvar runt om i Sverige om ni är intresserade.

Fredag- blött

Att det är extremt blött i markerna just nu tror jag många runt om i Sverige erfar; denna uppkomna sjö mitt ute på en åker körde jag förbi på väg till träningen igår.

Och även Ryhus har fått känna på vattenkrafterna; mina hagar har aldrig varit så blöta som nu och då är de ändå väldigt mycket torrare än många andas.

Men efter att Frenchie hade tagit sig en liten galopp igår var hans ben sjöblöta av lera och han hade stora lerstänk i hela huvudet.

Idag blev han motionerad i mitt lilla ridhus och sedan valde jag faktiskt att ta in båda från hagarna några timmar i förtid.

Ni får påstå att jag förmänskligar djuren medan JAG påstår att i alla fall mina hästar tycker det kan vara skönare att komma in i stallet och äta hösilage än att stå utomhus i blåst och hällande ösregn även om stråfodret finns även där.

Och oavsett vem av oss som har rätt så kommer båda gående (Bibbi ofta i full travar-trav) när jag visar mig under dylika väderförhållanden och det är svar nog för mig i alla fall.

Torsdag- spänna bakbensbågen

Jag skojade med Nina i morse och sa att jag har myntat ett nytt uttryck; ”spänna bakbensbågen”.

Och vare sig det är begripligt för andra eller ej så är det så JAG måste tänka när det gäller allt i min ridning i allmänhet och galoppen i synnerhet.

Jag måste få bakbenen mer under Frenchie, få dom mer alerta där och inte lätta i handen utan bibehålla den kvadratiska formen fast han vill bli en rektangel fram om han inte får ha bakbenen där JAG vill ha dom.

Detta märks inte alls lika tydligt i traven som är hans bästa gångart men det HAR märkts desto tydligare i galoppen som egentligen inte är dålig alls men där Frenchie inte ställer upp lika lätt. Och även i skritten som har kunnat bli lite såsig om jag skrittat för länge som återhämtning under passet. När jag då har tagit tyglarna har det känts mer som ”hallå vakna” än ”oj…här är en som har pustat klart”.

Detta kan man säga är vårt största grundproblem som jag nu börjar komma till rätta med.

Nina har tjatat och klagat men jag har inte riktigt fattat HUR stor skillnaden blir mellan bakbenens olika positioner för jag har tyckt att det har känts antingen ”good enough” eller att jag inte har kunnat påverka dom mer än vad jag har gjort.

Men det kan jag nu och märker också skillnaden och inser hur uruselt jag har galopperat tidigare och varför bytena har känts (och sett ut) som de gör- nästan i två delar ibland och inte som ett fint mjukt språng.

Även mina övergångar har blivit mycket bättre med detta tänk och som Nina poängterar så ÄR övergångar viktiga MEN de måste utföras korrekt för att ge effekt. Sitter man bara och bryter av från trav till skritt tex men låter formen förändras eller hästen tappa energin kan man göra 500 övergångar utan att uppnå det önskade syftet.

Så detta är vad jag jobbar med under mina pass sedan ett tag tillbaka. Massa BRA övergångar, aktiv skritt utan att det är FARTEN som ökas, bara energin och så att hålla ihop galoppen bättre. Och hittills har det gett mycket bra resultat.