Månadsarkiv: november 2013

Skrivet

Fråga från en läsare om frisering

Hur gör ni med man och svans? Kort/ lång?

Själv vill jag ha kort man på hästen- ungefär en handsbredd kort.

Är manen riktigt tjock tunnar jag ur den genom att rycka för hand, annars använder jag mankniv och ve och fasa (enligt vissa….) KLIPPER manen med sax. Tycker att det blir hur bra som helst.

Vill inte ha klippt man (stubb) vid nackstycket så det är ett projekt med Vicke nu- att låta föregående ägares stubb växa ut.

Inte heller svansen vill jag ha klippt upptill så även detta är ett projekt som kommer att ta några månader till gissar jag.

Längden tycker jag ska vara ungefär vid kotan eller strax ovanför och svansen får absolut inte nästan släpa i marken. Dels är det enligt mig fult och dels vill jag inte riskera att hästen ska trampa på sin egen svans.

DSC_7869

En aningens för lång man här!

DSC_9396

Lagom lång svans!

DSC_9514

Man får ju tänka på att svansen höjs när hästen är i rörelse.

 

Skrivet

Lördag- enligt ordination

En riktig slappar-dag har det varit idag, mycket beroende på att det kändes som att alla måsten redan var avklarade sedan tidigare.

Annars brukar jag, som många andra gissar jag, använda helgen till att hinna ikapp sådant som har blivit eftersatt på vardagarna- kanske fixa lite extra med hästens utrustning, städa hemma eller annat som inte kan lämnas orört hur länge som helst.

Vicke blev i alla fall friserad idag- DET var en sak som jag hade lämnat åt sitt öde lite för länge och nu kunde jag använda mitt gamla skämt ”vi får se upp så ingen kommer och selar för dig i tron att du är en TRAVARE”.

Nu är manen kapad till sin, enligt mig, rätta längd och jag passade även på att ta bort lite örontofsar och hovskägg.

Dagens motion bestod av longering i lång och låg form enligt gårdagens ordination från fysioterapeuten och det är en ren fröjd att göra detta med Vicke.

Han är så snäll och samarbetsvillig och varje gång man gör halt för att byta varv ställer han upp sig fullständigt korrekt- som den dressyrhäst han är :). Märks att han är bra skolad sedan innan…

Nu har maken och jag ätit tacos med chokladglass till efterrätt och om några timmar är det Downton Abbey på tv- är bra kväll enligt mig!

Skrivet

Så olika det kan vara (om skotträdda hundar)

Sedan någon vecka tillbaka jagas det (fasan bland annat) i de omgivningar där vi bor.

Idag när jag var ute och cyklade med Soya sköts det ”hej-vilt”, det kom ganska många skott per minut och jag studerade Soya medan det smällde: inte ett lyft ögonbryn!

Hon är alltså fullständigt oberörd medan jag tex har en vän vars hund blir helt förstörd om det smäller.

Det är för övrigt samma sak med smällare och raketer; Soya sover sig igenom nyårsfirandet helt oberörd.

Så klart är jag mycket tacksam över denna egenskap hos min hund; jag känner ganska många som har större eller mindre problem med sina hundar just runt nyår och de får antingen resa bort eller försöka ge hunden någon form av lugnande medel med varierande resultat.

Det enda JAG är rädd för när jakt pågår är att Soya ska förirra sig och bli misstagen för…ja, en hare eller vad vet jag och själv bli skjuten.

Nu tror jag ju inte att sannolikheten för detta är särskilt stor; dels för att vi inte går precis där jakt pågår och dels för att hon inte brukar försvinna inom synhåll men konstigare saker har ju hänt- det var väl en häst som blev skjuten härom året i tron att den var en älg eller hur det nu var?!?!?

Skrivet

Fråga från en läsare om medelsvår dressyr

Jag läste nyss  en blogg där en persons dröm sedan länge gått i uppfyllelse iom att hon startat msv dressyr. Och klassen var MSV C. Det är lite intressant … för jag känner att trots att LA5/6 numera går under benämningen MSV så känns det fortfarande som att det är LA och att ”riktig” msv är MSVB .. dvs när bytena kommer. Det här är ju enbart en filosofisk fråga …. för visst har hon ridit MSV iom att klassen heter det … och visst är det superbra gjort!!! Men min första tanke är ändå alltid när jag hör det att: ”nej du rider LA” … skittrist att tänka så egentligen… det vore intressant att veta om fler än jag är så här ”inskränkta” så jag tänkte att detta kanske kan vara ett spännande inlägg som dina läsare har en massa åsikter om 😀

Ja, vad säger ni läsare; har ni några åsikter i frågan?

Om jag ska börja med att svara så tänker jag nog som läsaren; för mig är MSV C egentligen ”gamla LA” men det beror kanske på att jag ”varit med” så länge att jag tävlat LA5/6 i många år innan de bytte namn.

Jag har haft lite liknande funderingar när ungdomar skriver att de har ridit SM/SM-kval. Det LÅTER ju ganska avancerat men går ju inte alls att jämföra med den nivå som gäller för vuxna.

Var och varannan unge kan liksom rida dessa SM-kval och så är det verkligen inte för seniorer.

Men visst; egentligen spelar det ingen roll som läsaren skriver men jag kan ändå tycka att det är konstigt med denna skillnad och kanske, bara kanske ger det  också barn och ungdomar en fel/ skev bild av deras prestationer?

Har man tävlat framgångsrikt på ponny på SM-nivå kanske man inte förstår att det är en milsvid skillnad mot att göra detsamma på stor häst som senior?

Ja, inte vet jag…jag har aldrig ens tävlat ponny på någon nivå så jag är väl inte rätt person att yttra mig?

Era tankar om läsarens fråga?

Skrivet

Mera fredag- fysioterapeutbesök

Idag har Vicke haft besök av fysioterapeuten Eva Cavell som jag även anlitat till Archie och Kreon vid ett fåtal tillfällen.

Kreon ansågs av Eva som ”perfekt” och kunde lämnas utan åtgärd medan Vicke efter dagens genomgång måste få ett återbesök för att se att Evas ”bankande”, ”tens-ande” och masserande har hjälpt.

Eva hittade en hel del spänningar i Vickes rygg (ländryggen framför allt)och jag kan väl inte säga att jag är helt förvånad.

Efter dessa månader ihop med min fina häst anser i alla fall jag att han tar upp spänningar i just ryggen framför allt och mina extrema svårigheter att sitta ner på honom i början stärker mig i den teorin.

NU kan jag sitta ner i traven på honom som på vilken annan häst som helst men jag tror faktiskt inte ”bara” att detta är en träningssak utan han VAR säkert mycket mer spänd i ryggen i början och det tillskriver jag miljöombytet med allt vad det har inneburit för Vicke med ny ryttare, sadel, underlag osv.

Det ÄR ju en känslig häst även om han är snäll och det är väldigt ofta han visar denna känslighet även om den enligt mig i sak är mycket positiv. Men gränsen mellan KÄNSLIGHET och SPÄNNING är många gånger hårfin!

Eva trodde dessutom att dessa spänningar är gamla så det är inget som har kommit de sista veckorna precis utan kan också härröra från innan han ens kom till mig.

Det positiva var att Eva blev glatt överraskad över hur väldigt rörlig Vicke är spänningarna till trots och inte heller detta förvånade mig- jag har ju inte upplevt honom som styv på några vis.

Nu ska lilla hästen longeras/ tömköras i 2 dagar och återbesök blir det om 14 dagar. Fram tills dess skulle jag också massera några halsmuskler som Eva visade mig också var spända- det blir min hemläxa under denna tid.

Annars skötte sig Vicke (så klart höll jag på att säga) fint och skämde inte ut sin ägare på några vis :).

Skrivet

Fredag- semesterdag 2

Då var det dags för lite semester igen och ni kan inte ana hur jag njuter.

Jag började ”fira” redan igår genom att sitta uppe till 23.30 (!!!, fatta…jag som kan gå och lägga mig 21.00 utan problem)- det går ju an när man vet att man ska vara ledig nästa dag.

Då vräkte jag i mig en massa chips, gick och småpysslade med allt möjligt i lugn och ro och tog en cykeltur med Soya i månskenet :).

I morse satt jag i sadeln kl 8 för att rida ut i det kalla men sköna vädret och Vicke och jag passade på att utforska några stigar på vilka han aldrig hade varit förut och jag inte hade vågat rida med Kreon.

Bland annat red vi över en bred träbro täckt med någon form av gummikross (?), den har jag inte ridit över sedan jag ägde Archie som sin godhet till trots tyckte att den var liiiite otäck.

Att ens prova att rida över den med Kreon bedömde jag som fullständigt utsiktslöst och jag vill aldrig ge mig i kast med häststrider jag inte tror jag kan vinna så jag försökte aldrig ens men Vicke….han bara gick rakt över bron som om han brukar göra det flera gånger om dagen!

Soya har redan varit ute på en ny cykeltur- igår i mörkret fick hon vara kopplad medan hon idag har skenat runt som en yster unghäst. Inget fel på den flickans kondition och ork kan jag säga…

Nu står lite annat på agendan denna dag men om det tänkte jag berätta om i sett separat inlägg senare.

Skrivet

KATTA-strof-vilken historia?!?!?!?

Igår morse när Gullis som så ofta dök upp när jag var i stallet noterade jag hur otroligt fin han hade blivit.

Jag tyckte att hans päls hade fått en helt annan färg (!), liksom mer orange (han är ju annars gul) och hans ansikte såg ut att ha fått en större yta av vit teckning.

Jag lyfte som vanligt upp honom, gosade med honom mot mitt ansikte och informerade honom om hur väldigt fin han var och han såg ut att hålla med :).

Lite senare dök en stallkamrat upp och jag kunde inte låta bli att nämna Gullis förvandling för henne på vilket hon undrade om det verkligen var han 🙂 och inte en annan katt.

”Nej, du tänker på den SVARTA katten som var så lik Hatten och som vi trodde var hans pappa som smög omkring här ett tag” svarade jag ”men han är död”.

Stallkamraten (själv kattägare) framlade en teori om att Gullis teckning i huvudet kanske såg större ut i och med att hela katten har *harkel* ”breddat sig” (han har blivit väldigt mycket tjockare 🙂 ) och så var det inte mer med det.

I morse mötte jag åter Gullis i stallet och eftersom han verkade lite hungrig så fick han en näve torrfoder som han satte sig att knapra på medan jag gjorde i ordning Vickes foderspannar.

Döm om min CHOCK när jag i ögonvrån ser ”Gullis”, dvs en HELT ANNAT KATT smyga omkring i stallet- den katt jag igår höll i min famn och gosade med i tron att det var Gullis?!?!?!?

Nu när man såg båda ganska nära varandra insåg jag att de verkligen är väldigt olika (tro f..n att jag tyckte att Gullis såg annorlunda ut igår *ASGARV*)- precis som tex Kreon och Vicke, fast de PÅMINNER om varandra har de både olika storlek, färg och tecken och det är exakt samma sak mellan Gullis och den främmande katten.

Främlingen är mycket större, orange och inte gul och har som sagt mycket mer vitt i ansiktet.

Nu blev han rädd och sprang iväg innan jag hann forska mer i om han har någon märkning eller annat och ska jag vara ärlig så hoppas jag att han inte kommer tillbaka- fast det verkar ju inte så sannolikt?

Vi har ju redan 2 hankatter i stallet och en tredje är INTE önskvärd av NÅGON, möjligen av mig som tycker han är jättefin. Men även jag är så klart rädd att det nu ska bli fight på hög nivå och det vill ju ingen.

Men fatta att JAG, jag som har hållit Gullis i mina armar tusen gånger inte såg att jag höll i fel katt igår?!?!?

Det bara bevisar hur hjärnan kan spela en spratt när man liksom är så säker på något.

Jag har för övrigt gjort samma misstag med två fuxar på ridskolan en gång- jag släppte både ut och tog in den ena i hagen i tron att det var den andra hästen utan att inse mitt misstag- bara för att de hade bytt box!

Och tack gode gud att den här främmande katten ”måste” vara tam- tänk om han hade varit helt vild och jag hade försökt att grabba tag i honom som jag gör med min snälla Gullis.

Jag höll till och med mitt ansikte mot honom….nej, jag är fortfarande helt chockad faktiskt :).

bild(32)
Här smiter han iväg innan jag hann torka av linsen på telefonen….

Ni som har häst kring Grevie- någon teori vems han är?

Skrivet

Överlag bra underlag

Vitsig rubrik va :)?

För några dagar sedan skrev jag om vilka krav jag har på en stallplats och jag tänkte spinna vidare på en av de saker jag nämnde då; RIDHUSUNDERLAGETS betydelse för mig.

För detta med hur underlaget i ett ridhus ser ut och sköts är tveklöst en av de viktigast sakerna för mig; är bottnen dålig spelar ridhusets övriga faciliteter ingen som helst roll- då vill jag inte rida där ändå.

Minns när jag var och tittade på stallplats på en större anläggning för några år sedan.

När jag blev visad ridhuset och på frågan ”hur ofta brukar ni harva” fick svaret ”när vi tycker att det behövs” backade jag direkt eftersom ridhuset enligt MIG hade behövt harvas för många dagar sedan.

Jag vägrar att rida på tex potatis-åkerliknande underlag- är livrädd för att låta hästen försöka dra runt sina ben i djup och tung sand och samtidigt försöka jobba meningsfullt- skaderisken är för stor menar jag.

Nu för tiden finns det ju en mängd olika ridhusunderlag att välja bland och det verkar vara rena vetenskapen vilket man ska välja men mitt tips är så enkelt som att man ska välja ett underlag som inte kräver för mycket skötsel som man måste binda upp sin tid kring (som tex daglig bevattning som ju också kostar pengar).

Har man ett ridhus där väldigt få rider kanske man inte behöver fixa med detta så ofta men säljer man tex ridhuskort så måste man  (väl?) försöka hålla kunderna nöjda så att de vill fortsätta att betala för detta.

Givetvis handlar det så klart också om tillgång och efterfrågan men finns det flera bra ridhus inom samma radie så tror jag inte att man får sålt så många ridhuskort om man inte sköter sitt ridhus.

Om jag tittar på hur ridhusunderlagen ser ut idag jämfört med för säg 20 år sedan så har det helt klart skett stora förbättringar.

Då såg man ofta murriga, ”tunga” underlag där det faktum att upp-plockningstvånget inte var infört säkert bidrog till det djupa- gud vet hur många ton hästskit som blandades ut med sanden/ gruset över tid.

Att kräva att alla tar upp bajs efter sin häst skonar helt klart underlaget men jag minns när jag förslog detta på ridskolan efter att ha ”upptäckt” denna nymodighet hos min dåvarande tränare.

Nej…det var då inget för ridskolan fick jag höra då trots den enorma mängd hästar som dagligen trampade i ridhuset.

Ganska många år senare infördes det trots allt upp-plockningstvång även på ridskolan och det tror jag i princip alla ridhus har numera.

När jag stod på ridskolan red jag för övrigt nästan alltid på morgonen precis efter att ridhuset hade harvats så jag märkte aldrig av om vi ibland hade underlag som inte höll för så många ekipage innan det blev dåligt.

På nuvarande anläggning är underlaget alltid bra- nyharvat eller ej och för mig som är där så många dagar i veckan vintertid är det som sagt en förutsättning och inte bara något jag uppskattar.