Det är inte konstigt att det finns djur som far illa även i Sverige när en del människor resonerar så konstigt som de gör….

Läste nyligen detta inlägg:

Har tyvärr en tråkig fråga som jag inte riktigt kan hitta svar på… Jag gick förbi en hästhage med 2 hästar i, i hagen fanns det massvis av balplast och gamla pallar (både ”fräscha” och några som va halva och såg ut att vara ruttna) det fanns också gammalt stängsel-rep som låg i hagen och det var delvis stängslat med taggtråd. I övrigt så är det stängslat med ståltråd som ligger ner här och där.

Hästarna ser ut att må bra och är inte undernärda eller något. Det jag undrar då är, får man ha sin hage så? Skall jag anmäla? Och hur gör man det?

En del svar gör mig både förundrad och bedrövad:

Det finns ju också folk som miljötränar sina hästar med plastpåsar i träden och allmänt skräp (dock inte farligt) så jag tänker att om hästarna mår bra, och det inte är FARLIGT för dem på något vis, ja då ska du nog bara låta hästägaren sköta sitt och du sköta ditt 🙂

Miljötränar?!?! Med bråte i hagen?!?!

Och hoppas på vadå?

Att hästarna inte ska skada sig eller att de SKA skada sig för att lära utav detta?!?!

Eller detta smartass:

Man far val ha sin hage precis hur man vill? Finns val inga lagar som sager hur man ska ha det i sin hage (eller stall, hus, tradgard osv)?

Man (läs: jag) bara ryser åt dylika svar….

Ingen häst…

Ett ämne jag finner väldigt fascinerande….

Jag är vän med en så kallade hästhandlare på Facebook och noterar att hen påstår sig sälja sina hästar inom 1 till 14 dagar.

Föga förvånande enligt mig eftersom jag sett annonserna många gångerna och hästarna förefaller prisvärda vilket handlaren också menar är anledningen till att de ”går åt” så snabbt.

Nu vet jag ju att det finns en mängd förutfattade meningar om just ”hästhandlare”; det har nästan blivit ett skällsord och snack om att man blir lurad, att hästarna säljs dopade, att röntgenplåtar är förfalskade osv florerar friskt men jag vill nog ändå påstå att det där med prissättningen är EN väldigt viktig faktor när det handlar om hur snabbt en häst säljs.

Jag skulle kunna skriva en bok och ser det huuuuur ofta som helst; hästägare som har ett så för högt utsatt pris på sin häst att det dröjer ”en evighet” (läs: ibland flera månader) innan de får hästen såld och då i 9 fall av 10 till ett AVSEVÄRT lägre pris än det tänkta.

Det fortsätter att övergå mitt förstånd varför man är så styvnackad och väljer att behålla hästen och ha bry med skötsel, ridning, annonsering (fortsatta KOSTNADER icke att förglömma)  i stället för att redan efter 2-3 veckor sänka priset och få ”saken” ur världen.

Och ja, jag vet att en häst inte är en sak men det är just det som är grejen!

Jag har tex själv en dressyrhatt som jag har försökt att sälja i flera månader men eftersom nästan ingen längre använder denna huvudbonad så förblir den osåld trots ett enligt mig lågt pris.

Men vet ni; det spelar inte så stor roll för under tiden som hatten finns i min ägo så ”äter den inte bröd”- den bara ligger i ett skåp, tar knappt någon plats och fordrar ingen omvårdnad av något slag.

För allt vad mig anbelangar kan den ligga där i några år till eller så kan jag slänga den till slut.

Men riktigt så är det ju knappast med en häst, eller hur?

Och har man väl bestämt sig för att man vill sälja brukar motivationen för daglig, ”ordentlig” ridning, betalda träningar och tävlingar inte vara prio 1, så har det varit för mig i alla fall.

Och kostnaderna tickar på under tiden, ofta med flera tusen per månad samtidigt som man riskerar att hästen ska skada sig = går inte att sälja på ytterligare flera månader om det vill sig illa.

Nej, sänk priset för tusan och få hästen såld så att ni båda kan gå vidare med era liv för det kommer ÄNDÅ att sluta på detta vis- bara det att ni har förlängt ”plågan” på tok för länge för båda parter.

För jag tror inte heller att det är så kul för en häst att vara hos någon som egentligen inte vill ha den och även ur den aspekten är det väl bättre att få till en affär så snabbt som möjligt?

….att KRIGARE är det nya ordet 🙂 !

Både ens vänner och ens häst kan tydligen vara detta av bloggar och nya låtar att döma 🙂 !

Igår fick jag mig ett gott skratt!

En god vän skickade då en vänförfrågan på Facebook – detta efter att jag har tjatat på henne i flera ÅR att bli medlem!

Hon är hästtjej som jag och jag har ibland velat vidarebefordra olika inlägg och annonser men det har ju inte gått- förrän nu hi hi!

Ovan fick mig att fundera om det finns NÅGON hästmänniska mer än min vän som inte har Facebook 🙂 ?

Jag känner nog ingen på rak arm- gör ni?

Vi har till och med en egen Facebooksida för information om saker som rör anläggningen jag står på- jättepraktiskt och lättillgängligt tycker jag!

Ibland läser jag om ryttare som ska tävla och som förbereder detta minutiöst och tycker att ”pysslet” innan tävling är typ halva nöjet.

De skrubbar och oljar hovar, putsar alla saker minutiöst, gör perfekta flätor på hästen och avancerade håruppsättningar för egen del och som sagt ÄLSKAR det.

Själv är jag en riktig slarver i jämförelse även om jag aldrig skulle åka och tävla med en oflätad häst eller oputsade saker.

Men jag tycker tex att flätandet är ett nödvändigt ont och snor bara ihop Vickes hår i en hast och någon skurning av hovarna kan jag verkligen inte påstå att jag alltid ägnar mig åt.

Nej, för mig har tävlandet blivit en sådan rutin så jag ser det liksom inte som något speciellt eller ”högtidligt” utan jag ser bara till att fixa allt så fort som möjligt och åka iväg.

Så har det varit i många, många år och jag har nog aldrig varit en sådan där ”pysslare” när jag tänker efter.

Men hur är det när ni tävlar?

Är ni som jag eller är ni mer noga med förberedelserna och tycker rent av att det är roligt?

Härom dagens slog det mig igen:

Oavsett om det har gått dåligt eller bra när jag har avslutat ett ridpass längtar jag redan senast nästa dag efter att få hoppa upp i sadeln igen!

Har det gått bra vill jag fortsätta att slipa på den fina känslan och har det gått dåligt vill jag försöka ändra det som inte kändes bra.

Jag kan faktiskt ibland förundras över min egen lust (dvs att jag aldrig tröttnar efter så många år) men klagar inte.

Sedan visst….enstaka gånger är jag inte heller på topp utan är trött, sjuk, grinig eller whatever och längtar just i dessa stunder inte efter ridning men det är faktiskt väldigt, väldigt sällan.

Känner ni igen er?

Har kollat runt lite vad gäller olika dressyrtävlingar i Skåne den senaste tiden och kommande veckor och tyvärr verkar mina tankar om att antalet startande minskar stämma.

Det är inte ovanligt med 6-11 startande per klass (gäller främst MSV C) vilket jag finner är ännu märkligare eftersom det är en kvalklass?

Om det sedan beror på att det har blivit dyrare att tävla, att för många arrangörer har tävlingar samtidigt eller vad låter jag vara osagt men för egen del finner jag det urtrist.

Jag vill inte tävla mot 4-5 ekipage- mycket hellre mot minst 20 och gärna 30.

Vi får väl se om denna trend bryts eller ej men jag tycker som sagt att det är jättetråkigt.

Jag känner en person som har en jättefin lösdrift och varje gång jag ser denna njuter jag av åsynen.

Den ligger på kuperad TORR mark, det finns gräs och fri tillgång på ensilage.

Hästarna (3 stycken) verkar njuta av sin tillvaro.

Hade jag haft ett eget stall är det inte omöjligt att jag hade haft ett liknande arrangemang- om marken tillät det vill säga.

Hade tidigare en bekant vars häst också gick på lösdrift men DET uppläget gjorde mig inte det minsta sugen.

På tok för liten yta vilket gjorde att hästarna stod i lera upp till knäna i höstas och då ser jag inte vinsten på samma sätt.

Själv har jag väl för stort kontrollbehov för att stalla upp min häst på någon annans lösdrift- hade jag haft eget stall hade jag som sagt resonerat annorlunda.

Men jag vill bestämma hur många hästar som ska ingå i lösdriften (max 3 och helst bara 2), jag vill att den häst som ska gå med min ska vara ”stensäker” vad gäller snällhet och jag vill bestämma hur vi ska sköta lösdriften vad gäller mockning, strö och foder.

Ovan låter sig inte göras hos andra- hästar kommer och går tex och man har inte heller alltid samma åsikter om  allt som jag räknade upp.

Så nej, det får bli box för sinnesfridens skull även om jag ser många fördelar med en väl fungerande lösdrift.

Efter att ha läst nedanstående inlägg på Facebook var jag bara tvungen att kommentera att ”kletet” nog inte var någon ”gammal hästsalva” 🙂 🙂 🙂 :

Har ni något bra tips på hur man kan få bort massa klet, förmodligen bara vanlig hästsalva, runt skapet på en häst?
När jag borstade valacken jag har som sköthäst igår märkte jag att han hade äckligt klet där nämligen och jag är ganska säker på att det är vanlig hästsalva från i somras.
Kan ju ta bort mycket med händerna med det luktar ju så fruktansvärt jävla illa så skulle vara skönt om det fanns något annat sätt, både snabbare och som inte får mina händer att lukta kloak typ..
Någon som har nått tips?
Tänkte städa av honom ordentligt när det blir varmare med både bad, skrapa av eventuell kvarvarande vinterpäls och spraya både honom, manen, svansen och pannluggen med pälsglans så all skit försvinner efter vintern då man inte fått honom helt ren och då skulle det vara rätt skönt att få bort all gammal hästsalva från området runt skapet också för även om han inte störs av det så känns det lite roligare att veta att hela hästen är ren.