Igår var det ju 1 april och det ena töntigare skämtet än det andra avlöste varandra på Facebook.

Läste tex att Valegro skulle börja tävla fälttävlan….jomenvisst…

Blev ni lurade igår eller försökte ni lura någon? Lyckades ni?

Är aprilskämtet en tradition ni upprätthåller?

Jag måste säga att ovan inte är min grej så nej, själv har jag inte lurat någon.

Ha ha ha…detta känner jag mycket väl igen!

Inte för egen del mind you- på den tiden jag och min fd man letade gård var boningshuset viktigare än stallet!

Men jag har sett det hos andra- hur man lägger hur mycket pengar som helst på hagar, ridbana, boxar, whatever och så kan man inte prioritera tex tapetsering som kostar en spottstyver i jämförelse i det egna hemmet?!?!

Minns en hästägare jag besökte en gång- hen hade bott på sin gård i 6 eller 7 år (!) och hade fortfarande sönderrivna tapeter i vardagsrummet!

”Det hade inte blivit av…..” medan stallet hade fixats till hur mycket som helst….

Tror att det många gånger mer handlar om ointresse än rena pengar så att säga- vet också folk som har ”Myrorna-möbler” hemma men tex en ny lastbil till hästarna, de BRYR sig helt enkelt inte om möbler men gillar fina saker till djuren.

Känner ni igen det?

Berättelse från verkliga livet:

Härom dagen vid hagintag konstaterar jag: ”suck….Vicke har tappat båda bootsen någonstans i hagen….IGEN ” (inte heeelt ovanligt scenario).

Medan han äter och innan jag ska åka iväg till Olof går jag tillbaka till hagen för att leta upp bootsen.

Hittar en boots direkt (brukar inte vara så svårt…) men det är lögn i he…vete att hitta den andra.

Har ganska bråttom så hinner inte leta så länge dock utan går tillbaka till stallet- tar ut hästen på stallgången och inser: ”oj…det sitter visst en boots på det ena benet”.

I dom stunderna kan jag bli såååå trött på mig själv (och jäkla tur jag inte letade längre…..).

Följande kommentar och svaret från en mycket ambitiös bloggare fick mig att fundera:

I och med att sociala medier har blivit en så stor del av mångas liv idag följer också ”allt möjligt” med detta; så även möjligheten att ragga sponsorer eller som vissa lite hårt uttrycker det ”tigga pengar” av både privatpersoner och företag.

Idag undrar jag hur ni ser på detta?

Är det att skämma ut sig själv och pinsamt att be privatpersoner man inte känner om pengar för sin satsning?

Skulle ni själva kunna tänka er att ge någon hundring (eller mer) till som tex i exemplet ovan en ponnyryttare som vill ha möjlighet att träna och tävla mer? Varför/ varför inte?

Självförtroende är bra!

Som jag misstänkte var det fler än jag som har svårt för att berömma sig själv vilket gårdagens inlägg visade.

Jag tänkte därför att vi skulle göra en liten övning idag och berätta för varandra vad vi är bra på- i ”hästlivet” eller vårt vardags/jobbliv.

Om jag ska börja så tycker jag att jag i arbetslivet är bra på att ha struktur, planera och fullfölja det jag åtagit mig. Jag har dessutom en oerhört stor arbetskapacitet.

På hästfronten är jag duktig på att lasta hästar och också på ”vardagshantering”- inga ouppfostrade drumlar hos mig inte 🙂 !

Och nu vill jag som sagt veta vad ni är bra på!

Behövde ni tänka efter länge för att kunna svara eller vet ni direkt vad som är era styrkor?

Jag kan lite trött på ”amatörryttare” (dvs sådana som inte har ridning som yrke) som ständigt ursäktar sin ridning i stället för att vara nöjda och stolta över det som de faktiskt lyckas åstadkomma.

Man kan aldrig säga/skriva ”jag är så otroligt nöjd med den här skänkelvikningen” PUNKT utan meningen måste alltid föregås eller avslutas men något ”ursäktande” typ ”jag vet ju att det går att utföra mycket bättre….” eller ”ja, jag är ju bara en glad amatör så ni får ursäkta…”.

Insåg mitt i mina funderingar kring detta fenomen att jag själv gör så ibland; tydligen är även jag präglad av Jante fast jag inte vill vara det?

Varför ses det som skrytigt och lite no-no att berömma sig själv?

Om man lyckas ska man framhålla hästen, tränaren, teamet eller fan och hans mormor men att säga/ skriva att man är stolt över SIG SJÄLV och all träning, möda, tid, bla bla bla man lagt ner; det är inte så vanligt?

Är detta något ni känner igen eller är det bara jag?

Har ni svårt att berömma er själva (eller andra)?

Kan man säga att hästen egentligen inte BEHÖVER benskydd om man kan rida med samma vita lindor runt om 8 pass och utan att de blivit smutsiga 🙂 ?