Ja,  detta fick jag säga till mig själv idag och dessutom uppbåda all självbehärskning för att inte fortsätta att rida efter ett 30-minuters dressyrpass.

Jag trodde kanske att Kreon skulle kännas lite ”stiff” efter gårdagens X-ritt men icke- han kändes jättefin.

Bakdelsvändningarna kändes lite lååååångsamma men den förvända galoppen, alla fattningar och tempoväxlingarna i trav gjorde mig väldigt nöjd.

Visst; om Totilas hade sett oss  hade han säkert rullat runt på stallgången av skratt och sagt ”ursäkta…kallar du DET för en travökning” men med våra mått mätt så…

Mitt senaste fokus har jag beslutat att lägga på fattningar till vänster galopp i början av långsidorna- enligt Kreon det mest stressande som finns på tävling.

Ska jag vara ärlig så kan jag på rak arm inte minnas att han gjort ett enda mupperi i höger galopp utan det är alltid i vänster och nästan alltid precis i fattningen vilken oftast görs i början av en långsida i de lätta programmen.

Jag har faktiskt medvetet eller omedvetet slutat att fatta galopp där även hemma för att inte riskera sargsparkar och hopp och skutt och drama men nu gör jag tvärtom- jag fattar galopp just där hur många gånger som helst.

Och nu är Kreon så lugn att han har slutat med sina scener och det är just det som är mitt mål- att fattningarna ska bli så ofta förekommande och totalt odramatiska att han fortsätter att uppfatta dom så även på tävling.

Efter 2 fina dressyrpass på rad tyckte jag att Muppis kunde vara förtjänt av en vilodag och så fick det bli.

Jag valde att longera i 10 minuter i vår frusna paddock och hade förvisso fördragit om den hade varit tinad men samtidigt får man både en gratis hältkontroll och lite ”hårt-underlag-träning” vilket jag tror är bra i måttliga doser.

Att bara snurra runt på mjuk ridhusunderlag tror jag INTE på- benen behöver mer omväxling än så och givetvis hjärnan också :).

Ute är det annars isgata på många av de grusvägar där vi vanligtvis rider och går med Soya- jag kände mig som en kamikazepilot när jag försökte cykla med doggy både igår och idag och fick också leda cykeln vissa sträckor så någon uteritt med Kreon känns inte som prio 1 just nu kan jag säga.

Eftersom i princip alla ekipage som vanligtvis tränar för Christina var indisponibla av olika anledningar idag var träningen inställd.

Tråkigt men eftersom jag hade haft ett sådant superpass igår ville jag inte utmana ödet utan tänkte mest rida lite lösgörande jobb i lång och låg (läs: för Kreon väldigt kravlös) form.

Men när vi hade snurrat runt så ett par varv så blev jag ändå sugen på att jobba lite som jag gjort igår och Kreon sa ”varför inte” och traskade på väldigt fint.

Lite förvånad blev ägaren för jag trodde att han kanske skulle ha lite träningsvärk eller något sedan gårdagen men han kändes hur fin som helst och vi körde därför mer eller mindre en repris.

Allt som har med galoppen att göra känns fantastiskt fint just nu, traven är ju svagare men inte dålig och jag red massor av övergångar mellan dessa 2 gångarter. Förvänd galopp, trav, rättvänd galopp, långsam trav, längning, arbetsgalopp, samlad galopp- ja…så där höll jag på och det flöt på så lätt så lätt.

Passade också på att trava över några bommar på marken men det är nog det närmaste hoppning jag lär komma inom den närmaste tiden. Jag får njuta av dressyren i stället.

Efter en trist dag där det har ”regn-snöat” i princip non-stop var det härligt att få ett ”låt-det-aldrig-ta-slut”-pass av Kreon.

Jag ville alltså aldrig sluta rida men gjorde det trots allt efter ungefär 1 timme i ridhuset.

Eftersom vi var helt ensamma  under hela timmen så fick jag uppleva Kreon at his best- lugn, fokuserad och sägandes ”javisst”  till nästan allt jag föreslog.

Idag blev det skolor utmed långsidorna, förvänd galopp kors och tvärs över hela ridhuset, samlad galopp på volt, bakdelsvändningar, tempväxlingar i trav på volt- ja, som ni kan utläsa förbereder jag Kreon för MSV C-programmen.

I slutet av passet fick jag ett sådant härligt sug i bettet och Kreon travade på väldigt energiskt men utan spänning- urhäftligt! Mer av detta tack min lilla häst!

Som flera andra helgdagar har jag även idag valt att köra ”dubbla pass” med Kreon- det fungerar väldigt bra tycker jag att först ge honom ett intensivt lite muskelansträngande pass på morgonen och därefter skritta ut kravlöst på eftermiddagen.

Våra ständiga följeslagare Maria och Hera hängde på och vi var ute i en timme i vindstilla väder, dock var det ganska halt på sina ställen och jag är mycket nöjd med mitt beslut att sko med broddar även denna skoperiod (om ni minns var jag ju lite tveksam kring hur jag skulle göra).

Dagen idag inleddes med en morgonpromenad med Soya runt 7 varefter jag åkte till stallet.

Där hjälpte jag till med hagutsläpp, mockade och gjorde i ordning Kreons mat och städade mitt stallskåp.

Jag lyckades äntligen övertyga mig själv om att om jag inte har använt vissa sadelvårdsprodukter de senaste…tja…10 åren helt ärligt…så lär jag inte göra det framöver heller.

Det finns ju ett visst skäl (läs: att jag har köpt BÄTTRE produkter) till att jag inte använt smörjorna så nu åkte de i soporna.

På eftermiddagen blev det en cykeltur med Soya, besök på My One för att försöka hitta en ny vinterjacka då nuvarande gått sönder (hittade en på Inter Sport i stället, på My One var det lika urplockat som vanligt…), tripp till en foderhandlare för att köpa lucern, E-vitaminer och morötter åt Kreon (och en ridväst som det verkligen stod Birgitta på) och därefter nytt stallbesök; denna gången för att rida.

Idag checkade jag av skänkelvikningar, slutor, galoppfattningar, tempoväxlingar i trav samt bakdelsvändningar och glädjande nog börjar polletten vad gäller de sistnämnda ramla ner mer och mer.

Det gäller att inte ge för stora hjälper och försöka hjälpa till för mycket, petar man med spöt kan det bli en sur spark och att Kreon går emot skänkeln- är man känslig så är man…

Efter 45 minuter började Kreon att kännas riktigt het vilket jag tidigare har upplevt som liiiite otäckt då jag tolkat detta som att han blivit upphetsad och kanske på väg att explodera om tillfälle skulle ges.

Men frågan är om inte detta kanske är hans ”andra andning” i stället och att det egentligen är DÅ man verkligen skulle börja rida?

Han känns inte det minsta trött utan det är mer jag som har tittat på klockan och tyckt att ”nu får det nog räcka så att jag inte pressar honom för mycket”.

Men jag ska prova att rida lite mer aktivt i denna andra andning nästa gång och se vad som händer.

Jag vet att X upplevde samma sak under en tävling, Kreon blev efter en lång stund väldigt ”på” och tyvärr var X precis då tvungen att rida in på banan men kände att ”hade vi bara fått 10 minuter till….” så hade han lyckats rida i denna hetare känsla och få ut något bra av den.

Ja, vi får se- det är inte lätt med en ”adrenalinare” för Kreon kan ju också gå utan att känna trötthet fast han säkerligen innerst inne ÄR trött- om han bara tillät sig att känna efter.