Idag var det fortfarande fullt dagsljus 16.30- vi går onekligen mot ljusare tider och det är inte en minut för tidigt.

Jag tycker mig märka att folk i allmänhet börjar bli lite ”edgy” och min teori är att det är vintern som börjar ta ut sin rätt- folk är less på regn, snö, storm, is, kyla och allt på en gång eller omvartannat.

Själv har jag varit ute och cyklat med Soya på morgonen- det gick tungt eftersom grusvägarna är ganska kladdiga av regn och gammal snö som smält.

Några timmar senare red jag och Marielle med Landmann och Kreon exakt samma runda som jag hade cyklat och hästarna föredrog nog det geggiga framför förra helgens stenhårt frusna underlag.

Efter en timme ute släppte vi in hästarna i sina hagar igen och jag åkte hem för att äta lunch/ middag med maken i byn.

Idag fortsatte jag att träna på en del av det som jag fick göra på Christina-träningen i tisdags och jag misstänker att Kreon hade sagt ”det var ett djä…la tjatande” om han hade kunnat tala.

Han ville inte träna på bakdelsvändningar för vänster skänkel, inte ställa sig…tja inte göra något annat än helst gå rakt fram på en stor volt.

Åt motsatt håll gick det hur lätt som helst och blev ju bättre även för vänsterskänkeln till slut och efter mycket tragglande men bra kan jag inte påstå att det var.

Slutorna flyter däremot på riktigt fint åt båda hållen vilket känns mycket ovant eftersom även Archie hade svårt för dessa- alltså är det många år sedan jag kände ett riktigt flyt i denna rörelse.

I galoppen tränade jag på lite samling och helt klart blir det bättre och bättre även om Kreon fortfarande kan passa på att göra ett snyggt avbrott till trav precis när man tänker ”oj så fint han samlar sig nu” :). Då har man samlat för mycket utan att vara ”med” och understödja med skänklar och sits.

Åhh så trött jag var efter jobbet idag.

Jag undrar om det är lite psykologiskt eller vad jag ska säga…att jag, eftersom jag visste att Kreon skulle vila liksom TILLÄT mig att känna trötthet- hade jag planerat ett ridpass tror jag inte att jag hade känt likadant.

Så är det ganska ofta nämligen- vet jag att jag ska rida brukar jag inte vara trött men har Kreon vilodag kan jag ibland nästan känna mig yr av trötthet. Någon som känner igen sig?

Nåväl…Kreon fick en kortare utomhuspromenad och springa några varv i ridhuset och sedan fick han gå in och äta några kilo morötter i boxen.

Efter att jag hade lekt lite med katterna (Katten med Hatten går nu att lyfta upp i typ 20 sekunder- han tycker inte precis om det men kan uthärda det så korta stunder innan han vill komma loss) kunde jag åka hem och lägga mig och sova i soffan en timme med Soya i famnen- skönt!

Under dagens ridpass konstaterade jag nöjt att det går framåt på flera plan och då menar jag inte BARA att djuret inte gjorde ett enda försök till att stanna i traven som han ju gör ibland (dock inte sååå ofta som man kanske kan tro av mina inlägg).

Nej, även slutorna känns kvalitetsmässigt bättre- nu går det att ha både ställning, böjning och sidoförflyttning- Kreon hade ju så svårt att få med sig höger bak tidigare att jag fick vara glad om han var rak som en linjal bara han gick åt sidan.

Även den samlade galoppen kändes bättre, fattningarna ur skritt och bytena från vänster till höger. Bytena från höger till vänster fungerade dock inte så bra idag utan det blev en del bakutsparkar- de har ju alltid varit svårare och jag får nog be X att lägga lite extra tid på dom eftersom han klarar det mycket bättre än jag.

Denna söndag var det min tur att ha jouren i vårt stall och eftersom jag även hade åtagit mig att släppa ut hästarna i det stora stallet blev det en hel del motion för min del innan alla djuren stod i sina respektive hagar och jag hade fixat med allt annat smått också.

Kreon fick som vanligt hoppa sina studshinder och det gick lätt och ledigt- utan problem.

På eftermiddagen hade jag egentligen tänkt att skritta ut en runda men vädret var för blåsigt så vi gick en 20-minuters promenad i stället.

Tack och lov har det idag varit mildare, till och med en plusgrad men nu känns det som att vintern mer än gärna hade fått lämna oss.

Jag läste igår att ”man” förutspår att februari ska bli kallare än vanligt och den prognosen hoppas jag verkligen inte stämmer det minsta- tvärtom vore däremot mycket tacknämligt!

Idag har jag verkligen haft fullt upp på hästfronten- ägnade bland annat någon timme under förmiddagen åt ett helt oväntat projekt som jag tänkte berätta om i ett separat inlägg imorgon.

När det var dags att rida var jag helt stelfrusen efter mycket tid ute i minusgrader och dagens ritt måste jag säga inte var speciellt behaglig.

Minusgrader och blåst på det = blä!

Dock måste jag få dela ut en förhoppningsvis inte temporär guldstjärna till min häst som även under denna uteritt skötte sig utmärkt.

Han är mycket mer avslappnad nu för tiden och de där många lösa bajsspåren efter vilka man lätt hade kunnat följa vår rutt är ett minne blott.

Så de som hävdar att Kreon är/ har varit enbart ”dum” och inte alls rädd vid uteritter får gärna försöka övertyga mig om hur en dum häst kan producera denna mängd av löst bajs som brukade kanta vår väg :).

Stenhårt i marken var det så vi kunde bara trava korta sträckor i mycket samlad trav och för övrigt skrittade vi.

Jag har fortfarande både hängslen och livrem förresten- gramanen och martingalen kommer jag nog inte att släppa på länge då framför allt den förstnämnda känns som en otrolig säkerhet OM det skulle bli hopp och skutt på uteridningarna.

Jag är så tacksam över våra ständiga följeslagare Maria och Hera- utan dom hade allting blivit så mycket krångligare.

Även idag blev det en massa repriser av den form av dressyträning jag bedrivit ett tag nu- jag kanske ska börja tänka på ordstävet ”omväxling förnöjer” nu när jag tänker efter?

Ja, ja, det får anstå till nästa träning….

Idag blev det alltså åter en mängd skänkelvikningar, slutor (kanske de bästa vi gjort utmed långsidorna), förvända slutor i både trav och galopp och samlad galopp på volten.

Efter att ha ridit på kandaret några gånger tog jag idag på tränset och faktiskt kändes det lite….hur ska jag säga….osmidigare kanske?

Jag undrar om jag inte sitter med lite för långa tyglar på kandaret (det gör du ABSOLUT skulle Christina svara om hon läste detta….) vilket Kreon säkert tycker är skönt för när jag nu tyckte att vi skulle rida med normal tygellängd märkte jag att han helst hade velat ha längre tygel och kändes lite spjärnig när han inte fick det.

Jag påstår ju ibland att ridning med för långa tyglar är ett av de vanligaste ryttarfelen och är själv ett utmärkt exempel på detta, tyvärr för det är ju inte bara ”fel” utan ser också fult och slarvigt ut. FYYYY Birgitta!