Dagen idag inleddes med en morgonpromenad med Soya runt 7 varefter jag åkte till stallet.

Där hjälpte jag till med hagutsläpp, mockade och gjorde i ordning Kreons mat och städade mitt stallskåp.

Jag lyckades äntligen övertyga mig själv om att om jag inte har använt vissa sadelvårdsprodukter de senaste…tja…10 åren helt ärligt…så lär jag inte göra det framöver heller.

Det finns ju ett visst skäl (läs: att jag har köpt BÄTTRE produkter) till att jag inte använt smörjorna så nu åkte de i soporna.

På eftermiddagen blev det en cykeltur med Soya, besök på My One för att försöka hitta en ny vinterjacka då nuvarande gått sönder (hittade en på Inter Sport i stället, på My One var det lika urplockat som vanligt…), tripp till en foderhandlare för att köpa lucern, E-vitaminer och morötter åt Kreon (och en ridväst som det verkligen stod Birgitta på) och därefter nytt stallbesök; denna gången för att rida.

Idag checkade jag av skänkelvikningar, slutor, galoppfattningar, tempoväxlingar i trav samt bakdelsvändningar och glädjande nog börjar polletten vad gäller de sistnämnda ramla ner mer och mer.

Det gäller att inte ge för stora hjälper och försöka hjälpa till för mycket, petar man med spöt kan det bli en sur spark och att Kreon går emot skänkeln- är man känslig så är man…

Efter 45 minuter började Kreon att kännas riktigt het vilket jag tidigare har upplevt som liiiite otäckt då jag tolkat detta som att han blivit upphetsad och kanske på väg att explodera om tillfälle skulle ges.

Men frågan är om inte detta kanske är hans ”andra andning” i stället och att det egentligen är DÅ man verkligen skulle börja rida?

Han känns inte det minsta trött utan det är mer jag som har tittat på klockan och tyckt att ”nu får det nog räcka så att jag inte pressar honom för mycket”.

Men jag ska prova att rida lite mer aktivt i denna andra andning nästa gång och se vad som händer.

Jag vet att X upplevde samma sak under en tävling, Kreon blev efter en lång stund väldigt ”på” och tyvärr var X precis då tvungen att rida in på banan men kände att ”hade vi bara fått 10 minuter till….” så hade han lyckats rida i denna hetare känsla och få ut något bra av den.

Ja, vi får se- det är inte lätt med en ”adrenalinare” för Kreon kan ju också gå utan att känna trötthet fast han säkerligen innerst inne ÄR trött- om han bara tillät sig att känna efter.

Mmmmm…klockan är 17.30, jag halvligger i soffan med Soya bredvid, maken och jag har städat huset och det är fortfarande ljust ute.

Det känns som bra förutsättningar inför helgen och jag hoppas verkligen att det blir så- det kan jag behöva.

Muppis har gjort sitt till för att få mig på bra humör.

För första gången på länge skrittade jag ut ensam i en timme och även om det ÄR svårt för honom så gick det med våra mått mätt riktigt bra idag.

Det kom lite stopp i början som det ju brukar innan han är ”redo” men de var inte så många och upphörde fortare.

Tandgnisslet kom också i slutet av ritten- även detta ett tecken på en inte helt tillfreds häst men som sagt; han VAR duktig.

Jag hade inte samvete att släpa in honom i ridhuset en fjärde dag i rad så det var mycket skönt att vi kunde tillbringa ridpasset utomhus.

På väg hem från en pay and ride som X red med Muppe.

Rapport kommer givetvis :)!

Precis som vi har diskuterat på bloggen nyligen så ÄR det ibland lätt att glömma vilka svårigheter man haft tidigare och tur är väl det kanske?

Redan när jag hade tränat färdigt igår och Kreon hade skött sig så fint så frågade jag Christina om hon mindes hur det var när jag började träna för henne.

Då var det gramanen på- jag ville inte rida utan denna livräddare.

När jag väl vågade släppa gramanen så klamrade jag fast mig i kandaret i stället och ett tag red jag även med örontussar för att lugna ner djuret.

Och nu tränar vi alltså på träns, utan graman, utan örontussar. Framsteg!

Idag var det hoppträning i ridhuset samtidigt som jag red och hade detta varit för ett halvår sedan hade Kreon krupit ur skinnet för hästar swischade förbi honom hela tiden, hoppade, galopperade förbi jättenära osv och han lyfte inte på örat!

Själv red jag en del förvänd galopp, kände på bakdelsvändningarna som nu börjar lossna och red övergångar mellan skritt och galopp.

Lilla pojken var som sagt hur lugn som helst så antingen är han sjuk eller så har han faktiskt lugnat sig :)!

Tack och lov stämde inte min profetia kring eventuell stelhet hos Kreon idag- han travade på lätt och ledigt i vår snöiga och frusna paddock.

Jag nöjde mig efter 10 minuter, gick i ytterligare 10 och sedan fick det vara bra.

Eftersom jag skyndade mig hem hann jag även med en cykeltur med Soya som fick springa av sig på snötäckta vägar.

Nu vill jag ta tillfället i akt att åter tacka er kloka läsare för input vad gäller ”Mupp-Kreons öden och äventyr på tävlingsbanan”.

Som flera av er påpekat så HAR det skett förändringar till det bättre och ja, det är faktiskt JAG som tränar hästen på hemmaplan och som så klart bidrar till att X lyckas med odjuret inne på tävlingsbanan.

Exempelvis skänkelvikningarna som båda fick betyget 7 har X inte tränat på EN ENDA gång mer än att han gjorde 3 stycken sista gången han red innan tävling och några på själva framridningen och så begåvad är nog ingen  häst att den bara gör detta utan att någon (läs: i detta fallet jag) har tränat på detta tidigare.

Som läsaren Linda påpekade var det ju också årets första tävling, kallt som tusan i ridhuset (ni vet så där kallt att det känns som att det är kallare inne än ute…) och en annan häst skrämde Kreon en del.

Sedan glömde jag att nämna att det vid ena långsidan på själva tävlingsbanan fanns några tunnor som flera hästar reagerade mycket kraftigt på- dessa skänkte Kreon, sin vana trogen, inte en blick- så introvert är han att man hade kunnat placera ut 15 elefanter runt banan- han hade inte sett dom.

Så det får man kanske vara glad över i alla fall- det finns ju många hästar som förlorar mycket poäng på att glo på allt möjligt- DET gör i alla fall inte min knäppgök.

AnnH skrev att jag ska ge djuret TID och Madeleine spekulerade i om man får vissa hästar för att LÄRA sig något och i detta fallet kanske det är meningen att jag ska lära mig tålamod :).

Jag ville och trodde att jag skulle kunna tävla NU, GENAST och MEDDETSAMMA på den mycket fina häst jag köpt- det kanske är nyttigt för mig att lära mig att tålamod IBLAND kan löna sig?

Av rubriken förstår ni att vi har kört ett pass studshoppning idag.

Jag tror absolut på denna omväxlande träningsform om man inte vill hoppa uppsuttet och inte heller orkar släpa fram en hel löshoppningsanordning.

Jag noterade för några dagar sedan att Kreons bakben såg ”bulligare” ut- nya/ större muskler helt enkelt  börjat framträda och frågan är om inte hoppningen är ”boven i dramat”.

Ovasett vilket tycker jag som sagt att det bra att kunna variera dressyrarbetet, framför allt nu när det är svårt med uteridningar pga väder, brist på sällskap osv.

Idag började jag mitt och Kreons ridpass med 4 andra ekipage som red och en person som longerade- utmärkt mental träning tänkte jag nöjt.

Och den lilla hästen brydde sig mycket lite om de andra- visst höll han koll och travade några spända steg då och då men med hans mått mätt var det storartat och det är bara att tacka och ta emot.

Efter bara en liten stund försvann alla utom ett ekipage och vi samsades fint i vårt stora ridhus.

Jag fortsatte arbetet med bakdelsvändningarna som går bättre och bättre även om man måste liiiirka, ge försiktiga hjälper och nöja sig med små framsteg.

Att förstärka skänkeln med ens det minsta pet med spöt renderar sura sparkar, trycker man för hårt med sidförande skänkel går Kreon emot den i stället för ifrån den osv.

När jag kände mig nöjd gick jag över till att träna på galoppfattningar ur skritt- jag vill att de ska göras mjuuuukt och inte som skjutna ur en kanon och idag fick jag göra några stycken innan de blev så ”flowiga” som jag ville ha dom.

Idag var det åter dags för X att rida och det gick som det brukar: bra :)!

Fast inte heller X kan rida som han vill på min Mupp: som X själv har konstaterat måste djuret vara ”redo” innan man kan göra precis det man själv vill- medan Kreon gör sig redo ( vilket kan ta upp emot 20 minuter) får man ibland nöja sig med att bara rida runt och se glad ut :).

Nu hinner jag inte skriva mer- ska till en god hästvän och babbla av mig lite- KUL!