Inlägg i kategorin Dagbok

Torsdag- nära

Molly igår

Idag var Vicke och jag på ”Ribban” och tävlade, det är en tävlingsbana inne i Malmö utmed havet.

Miljön är svår om man har en häst som på tävling är ”rädd för människor” (hej knäpp-Vicke), många förbipasserande (på väg till stranden tex) har ingen hästvana och förstår inte att det är olämpligt att tex låta småbarn svinga sig över framridningsstaketet och nästan ramla in på ridbanan.

Skulle kunna skriva mycket mer om detta men samtidigt är det ”spelets regler”- jag känner till tävlingsplatsen sedan innan så det är ju fritt att åka dit eller avstå.

Men idag var jag faktiskt ordningspolis och sa till överdomaren då en person ställde sig mitt på framridningen och höll lektion för en ryttare.

Nog för att framridningen var stor men samtidigt gick 3 klasser på olika banor och dessutom tycker jag att man alltid måste ställa sig frågan ”hur skulle det se ut om alla gjorde så”- i detta fallet tog med en person som skulle stå inne på framridningen?

Personen fick vackert krypa bakom staketet efter att jag påtalade ovan och det kändes bra att överdomaren agerade direkt.

Själv fick jag till en förhållandevis bra ritt med tanke på att en pojke kom bärande på 2 solstolar över huvudet precis vid banan under min ritt (!) och procenten 64,8 blev nästan de jag eftersträvar, dvs 65.

Vi ligger numera ofta på runt 70 % i galoppdelen så där är vi lika säkra som vi är kassa i travrörelserna 🙂 .

Men det går framåt med mikroskopiska steg och det känns bra- ja, inte att det går så sakta men att det trots allt blir förbättringar.

Och konkurrensen är ju vad den är i Skåne, flera på 68 procent blev inte placerade!

Onsdag- mysig morgon

Idag hade jag en hel del småfix på min to do-lista i stallet men tänk så mycket lättare allting är när

a) hästen är ohalt

b) solen skiner och det är varmt

Vintertid ser jag till att göra allt i stallet så fort jag bara kan men nu går jag och strosar, småsopar här och där och njuter i största allmänhet.

Idag hann jag

*harva

*rida i 40 minuter med fin känsla

*släppa ut alla hästar

*putsa min utrustning

*repa gräs till den bortskämde

*putsa Vickes stallfönster

*vara lite social och prata med en ny jättetrevlig hästägare

innan jag körde hem.

Detta skriver jag solandes ute, Molly strosar runt och verkar mysa hon med.

Tänkte tvätta bilen om en stund- den enda nackdelen med harvningen; den blir dammig 🙂 .

En väldigt uppskattad påse kan jag säga!

Pest eller kolera? Skydd och varma ben eller inga skydd och risk för nya smällar? Just idag valde jag kolera….

Som en häst….

Här ser hon lite halvgalen ut 🙂 !

Tisdag- morgonen i bilder

Morgonen inleddes på bästa vis; efter en snabbharvning blev det en snabbritt 🙂 .

Jag red i 25 minuter och det kändes hur bra som helst (läs: som vanligt).

Skrittade ut en liten runda efteråt och då fick Molly följa med.

Jag vågar numera inte ha henne lös när jag rider på ridbanan- hon springer ofta precis bakom Vicke som faktiskt har sparkat efter henne (!!!) och jag måste ju kunna dels koncentrera mig och dels inte utsätta Molly för fara.

Jag har faktiskt aldrig haft hästar som brytt sig om mina eller andras hundar men Vicke har visat tendenser på irritation just när Molly springer för nära och det måste jag respektera.

En som inte respekterar andras sfär och ointresse är valpen Mia, aka Plåstret.

Hon springer efter Molly som är heeeelt ointresserad och bara ser helt lidande ut utan att våga säga ifrån.

Här leker Mia med lite ensilage….

….och här leker hon med elden!

Som tur är bryr sig Rechel 24 år inte det minsta om en störig valp som vill gräva/ vila/ leka precis under hennes mage!

Filippa; du efterlyste mer material på Mia; kolla min instagram 🙂 !

Molly fick en lugn stund medan Mia höll på kring Rechell i alla fall!

Måndag- om de kunde tala

Som en bloggläsare påtalade hade det varit ypperligt om våra hästar hade talförmåga,i alla fall ibland ha ha ha.

Då kunde Vicke förklara varför han i lördags linkade i skritt medan han idag gick klockrent!?!?

Jag red bara runt helt kravlöst i ridhuset några minuter men hade han varit halt hade jag märkt det utan tvekan.

Men i stället för att spekulera får jag bara vara glad….tills nästa gång ”det smäller”…för så är livet med djur tyvärr.

Nu ligger jag, tro det eller ej, i bikini och solar och skriver detta, inte en dag för tidigt med solen!

Ska på massage senare idag; fick ställa in en tidigare bokad tid pga min influensa så det ska bli skönt. Och välbehövligt.

Molly och valpen Mia. Mia är som ett plåster på Molly som är 100 % tråkig och fullständig ointresserad. Synd….

Repat gräs togs tacksamt emot!

Mera söndag- det finns hopp

….om mänskligheten i allmänhet och Vicke i synnerhet!

Jag måste lovorda 2 personer som verkligen har ”steppat upp” i helgen; dels min mångåriga veterinär (som jag tack och lov inte träffar sååå ofta, senast för 2 år sedan….) och min nya hovslagare.

Veterinären svarade på mitt sms med fråga om kliniktid redan igår (dvs samma dag som jag skickade det men framför allt på en lördag då han INTE jobbar) och min hovslagare gjorde detsamma idag.

Efter att ha läst kommentarer på bloggen igår kände jag att jag ville att hovslagaren skulle titta på Vicke om möjligt, ta av skon och….tja….försöka se om det fanns något under skon eller vad vet jag…

Och tror ni inte att denna snälla människa kom för en timme sedan, drog av skon, klämde, kände, tittade när jag longerade.

Man kunde se en liten rodnad på ett ställe under skon och det KAN betyda något eller inte (i så fall att Vicke trampat på något vasst).

Digitalpulsen var en aning förstärkt i vänsterbenet men det var inte speciellt mycket och det är fullständigt osvullet och oömt.

Och faktiskt kunde ingen av oss längre se någon hälta vid longering så antingen är Vicke helt återställd eller i alla fall mycket, mycket bättre redan.

Jag tänkte i panik att Vicke skulle få flytsulor men insåg själv att det inte är så smart att stänga in hoven NU- om det trots allt är något som ligger och ”gror”- hovbölder ÄR otroligt knepiga och kan ge de mest märkliga symptom ibland.

Dessutom hade min hovslagare en idé om att använda lädersulor sommartid vilket jag vet att en annan mycket ”hovintresserad” person förordade så det provar jag gärna.

Dels är flytsulor otroligt dyra men jag är också villig att prova sådant som kunniga personer föreslår och har bra erfarenhet av.

Så om Vicke förblir ohalt (snälla ….håll alla tummar….) så provar vi dessa sulor om ett tag!

Söndag- bättre

Tyckte Vicke rörde sig mycket bättre i morse de få minuterna jag longerade men det säger kanske inte så mycket?

Jag fick i alla fall svar från min veterinär igår (!) att vi kan komma för hältutredning den 15:e.

Jag hade ju ”givetvis” velat komma imorgon typ men samtidigt får jag acceptera att det ibland inte går att lösa som jag vill.

Jag har i alla fall mycket god erfarenhet av denna veterinär och vill inte heller hålla på och ”hatta omkring” i onödan.

Att en veterinär känner till ens häst och har gamla plåtar och journaler lätt tillgängliga är också mycket värt.

Är det en hovböld lär den ju förhoppningsvis ha spruckit innan den 15:e, är Vicke  ”bara” sulöm av att ha trampat på något eller pga skoningen  kommer det också att hinna visa sig men jag tar inte ut något i förväg för är det något hästlivet har lärt mig är det att man aldrig kan veta något säkert, det är en sak som är säker!

Lördag- halt häst

I morse när jag kom till stallet och ledde bort Vicke till uppbindningsplatserna såg jag direkt att han gick orent och en snabb longering på den nyharvade utebanan bekräftade det.

Klart synlig hälta i höger varv, i vänster ser jag inget.

Benen var svala och osvullna, jag märkte inget när jag tryckte på sulorna och ballarna med en bovkrats.

Så jag lutar åt hovböld (som han hade nästan på dagen för 2 år sedan) eller samma hovledsskada som gäckade oss länge för 4 år sedan men det kan så klart vara allt mellan himmel och jord så det är inte ens lönt att spekulera.

De gånger Vicke slagit frambenen och blivit halt av detta (hänt flera gånger) har han varit varm i det aktuella benet så jag trooooor inte riktigt på detta men åter igen; allt är möjligt.

Som ni vet hatar jag ovisshet men får tyvärr acceptera den i vart fall några dagar så jag ser åt vilket håll det går och också kan boka veterinärtid.

Det nästan osannolika är att jag för första gången på hur många år som helst ”vågade” anmäla mig till ett meeting (Björbäck den 18 maj).

Jag har under massvis med år aldrig kommit iväg någonstans; ibland för att den häst jag ägt då varit för ung men minst lika ofta för att djuret varit halt eller under igångsättning efter hälta.

Det har verkligen varit som förgjort och titta nu!

Jag tänkte när jag anmälde mig till Björbäck (bara det är ju lite sjukt….) ”ska jag verkligen VÅGA anmäla mig”  och uppenbarligen är det inte meningen att vi ska åka på några meeting.

Nu är ju just detta med meeting det lilla, det finns massvis med tävlingar ändå men steg 1 är ju att ha en frisk häst….

Så nu kan jag bara avvakta och tycka synd om oss under tiden 🙁 !

Fredag- mellanmjölk och karuseller

Så här vacker vy hade jag i morse utanför stallet.

Åkte och tränade för Olof direkt efter jobbet och visade upp de olika linjerna ur MSV B:2 och B:5-programmen.

Hade lite ”mellanmjölkskänsla” idag men det kändes ändå ”good enough” och att alltid få till superpass på träning vet jag ingen som får 🙂 .

”Hemma på min gata i stan” (bokstavligen) pågår förberedelserna för årets happening för fullt; det ska vara ”Bonnamarknad” i dagarna 3.

Så gillar man karuseller, varma munkar och stånd med krims-krams är Staffanstorp the place to be från och med i kväll!

Torsdag- vilodag

I morse blev det ingen hästmotion alls utan bara lite tidigare utgång i hagen.

Nu när allt är så upptorkat känner jag inte att behöver lösgaloppera Vicke när han vilar- han tog några varv i denna gångart i hagen, upplevt eller påhittat skrämd av en skottkärra jag hade ställt in för att städa upp efter hans kinkiga ätande av ensilaget.

När han insåg att kärran inte skulle äta upp honom kom han till ro och jag kunde borsta lite på honom, klappa och sedan fortsätta med mina bestyr.

Under eftermiddagens hundpromenad med Molly mötte jag några skolbarn.

”Det är världens snabbaste hundras” sa en ca 10-årig flicka initierat till sina kamrater och ja…det är det ju nästan 🙂 .

Onsdag- nygammal vana

Kommer ni ihåg min enorma vurm för harvning 🙂 ?

På förra anläggningen harvade jag ju utebanan i princip innan varje ridpass och jag ägde också en egen ”pinnaharv”.

Gissa om jag blev glad att hitta en likadan järn-tingest i nuvarande stall (jag sålde min när jag flyttade) och ännu gladare då jag fick ok att härja med den på utebanan.

Idag premiärinvigde jag harven bakom min bil och resultatet blev faktiskt good enough, precis som förväntat.

Nu är ridbanan alltså ÄNNU bättre och Vicke dansade runt i 45 minuter till ägarens belåtenhet.