Kan knappt minnas när jag hade en så dålig känsla inne på banan som idag så detta blir en kort och sur rapport!

Hörde en ryttare som red ganska långt före mig kommentera underlaget inne på banan men tänkte att det inte alls såg ”konstigt” ut fast väl på plats kändes det som att jag red i kvicksand! Archie ”paddlade” runt i trav men det kändes som att vi stod stilla, väldigt tråkig känsla som jag inte vill tänka mer på.

Tack och lov kändes både framidningen och ”efterridningen” väldigt bra och jag brukar verkligen inte fortsätta att rida EFTER avslutad ritt inne på banan men nu ville jag inte åka hem med en sådan hemsk känsla i kroppen.

Tror vi hamnade bland de sista (detta var klas LA:3) men jag åkte hem innan klassen var slut.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

…sa han som hade eld i håret” :=).

Nä skämt å sido; här är det ingen som har eld i håret (min gloria har inte orsakat några brännmärken än) men däremot tar det sig med tävlingsresultaten.

Dagens LA:4 kändes absolut inte som någon ”fullträff” men vi fick ändå ihop 64 % (betyg 5 och 6 på skänkelvikningarna, en 8:a på mellagaloppen) och hamnade som andra ekipage utanför placering. Även om det var retligt hade det varit ännu retligare att vara första utanför med 1 poäng som ryttaren innan mig blev. Själv fattades jag 5 poäng.

Men visst; jag hade hellre tagit en repris från förra årets tävlingar i Tågarp då regnet förvisso föll under absolut hela tävlingen men då jag var placerad i bägge klasserna (LB) än dagens strålande solsken men ingen rosett.

Fast jag behöver säkert inte gräma mig över det uteblivna PRISET! Ni minns väl vad jag fick förra året: en rött HOPP-spö (?!?!?!?) av den sort som i Ullared kostar under 20 kronor *SKRATT*!

Tråkigt var att framridningen var usel! Djup, ojämn grus/ sand med massor av sten i!

Men det var som jag sa till en åskådare som kommenterade detta; vi ryttare får här lite skylla oss själva. Jag har tävlat i Tågarp i snart 20 år och har under denna tid inte upplevt att man försökt att åtgärda/ förbättra underlaget.
Hade vi som tävlar bojkottat en sådan tävling hade det kanske hänt något till det bättre men eftersom vi ”glatt” kommer tillbaka år efter år så ser ”man” väl ingen anledning till förändringar.

Efter tävlingen hade vi ”examensprov” med elaka hästen i stallet som nu skulle lastas för 5 gången på en vecka.
Föga förvånande gick den före detta bråkstaken in utan problem trots att vi nu hade valt en helt annan lastningsplats (på en stor parkering, dvs utan byggnader som ”infångare”) och jag dristar mig till att påstå att lastningsproblemet nu är helt löst.

Det känns mycket tillfredsställande att ha gett ägaren de rätta instrumenten för en lyckad lastning och att allt har gått lugnt och odramatiskt till, snabbt och utan våld, precis som jag vill ha det!

Det har varit tunnsått med passande tävlingar/ klasser för min och Archies del under en längre tid men framöver kommer det förhoppningsvis att bli fler tävlingstillfällen, särskilt då jag nu har löst regional licens.

Dagens tävling var just en regional sådan och tillika kval för lag-DM i LA så konkurrensen var kanske lite tuffare än på lokal nivå.
Så gjorde i alla fall vår klubb de gånger vi deltog i olika DM- ofta var de ekipage vi anmälde om inte ”överkvalificerade” så i vart fall minst sagt väl kvalificerade om man säger så :=).

Annars vet jag inte om det är någon större skillnad på att tävla lokala eller regionala LA-klasser, jag TROR inte det men det får väl tiden utvisa.

Jag skulle ljuga om jag påstod att säsongen för egen del hittills varit till belåtenhet resultatmässigt även om jag faktiskt själv varit nöjd med många ritter (bristande självkritik kanske)?

I dag kom det absoluta bottennappet i den första klassen, LA:3 där vi inte fick mer än 54 %. Har jag någonsin haft så låga procent har jag på fullt allvar förträngt det men jag tror inte det.

Själv var jag min vana trogen nöjd med ritten och blev rätt så förvånad över de magra poängen.

Nästa klass, en LA:4 kändes ännu bättre och när jag såg procenten insåg jag än en gång att dressyr verkligen är en bedömningssport där domarna kan döma väldigt olika.

Även om LA:4:n förvisso som sagt kändes bättre så tycker jag ändå att det är lite väl stor skillnad mellan 54 och 62 % på två så pass ”likvärdiga” klasser som rids med bara någon timmes mellanrum.

Det skulle verkligen vara kul att bli bedömd av 3 olika domare även i LA-klasser ibland; jag misstänker att det hade kunnat skilja ganska mycket mellan vissa domare.

Faktiskt var det inte bara min procent som skilde så mycket; en annan ryttare som jag sett i prislistorna flera gånger hade 58 % i den första LA:n och 64 % i den andra.

Sedan kan det ju faktiskt vara så att man gör en usel och en bra ritt och då är det så klart inte konstigt om procenten kan skilja hur mycket som helst men i just mitt fall hade jag absolut inte den känslan.

Nåja…jag är hur som helst nöjd med att jag tycker att mina ritter blir bättre och bättre och mer och mer jämna även om det hittills inte visat sig i resultaten.

Nästa tävling blir redan på lördag då jag ska rida en LA:4 och jag längtar redan!

Väl ”hemma”, dvs i mitt andra hem, stallet, gjordes en ny provlastning av den stygga hästen.

Idag, då ägaren själv skulle leda hästen, stod det verkligen klart för mig att problemet med denna häst inte är att få IN den i transporten, problemet är att få den TILL transporten.

Hästen börjar redan långt innan den är i närheten av transporten att kasta sig bakåt eller åt sidan men får man den väl 5 meter bakom lastluckan springer den mer eller mindre in.

Denna hästens ”idé” har vi nu löst genom att en medhjälpare (ägaren åker ändå aldrig ensam till tävlingar eller träningar) står med en lååååång longeringslina (2 ihopsatta linor) och ramar in hästen på ena sidan medan stallfasaden tjänar som ”inramare” på den andra sidan.

Precis som Archie tidigare sprang in i transporten bara han såg linan (medan han annars stod fastcementerad vid lastluckan) så gör denna dumma häst samma sak, fast skillnaden är att denna häst utan lina inte går att få i närheten av transporten.

Eller..går och går…det hade säkert gått på något vis som hade tagit långt längre tid än en enkel lina så då ser jag ingen anledning att inte använda sig av denna metod.

Ny träningslastning blir imorgon; jag tror på repetition tills hästen nästan springer in i transporten bara för att slippa ”tjatet”.

Avslutningsvis ska vi till helgen åka iväg en bit och träna utan fasad för det är ju verkligen inte alltid det finns sådana på en tävlingsplats :=)!

Det har varit tunnsått med tävlingar under sommaren men till idag hade jag hittat en LA:3-klass att rida.

Tyvärr hade jag inte lika bra känsla som vid senaste tävlingen, varken på framridningen eller inne på banan, har ingen aning om varför men så kan det ju vara ibland.

Det positiva var att vi hade 7:or på hela travprogrammet utom givetvis skänkelvikningarna (5+5) men det negativa var att vi hade 6:or på allt annat (utom en 7:a på en galoppfattning). Det brukar annars vara nästan lite tvärtom med högre betyg på galoppen men denna domare skrev:

”Prydlig ritt på en vacker häst. Lite markbunden och låst galopp. Bör arbeta mer genom ryggen i galoppen”.

Har som sagt ingen aning varför jag inte fick lika bra ”gung” i Archie idag, det är annars det som jag själv tycker har förbättrats betydligt de senaste månaderna; bjudningen och schwungen.

Ja, ja….på det stora hela går det ändå framåt tycker jag och det är det viktigaste.

Ska köra lite inspänd longering framöver; då brukar Archie galoppera på riktigt bra och jag ser också hur han rör sig på ett annat sätt än när jag sitter på och dessutom är det säkert skönt att inte alltid ha mig på ryggen :=).

Av rubriken förstår ni säkert att det inte blev någon rosett idag heller….Börjar bli rätt så tröttsamt särskilt som vi åter var första ekipage utanför placering.

Hade man fått en rosett varje gång man var ”första utanför placering” tror jag att jag nästan hade fördubblat de ca 200 placeringar jag trots allt lyckats skrapa ihop genom åren. Med Archie har det ändå inte hänt så jättemånga gånger men ett tag hände det jämt med framför allt Heron men även med Décima. Då är jag faktiskt hellre 3:e utanför placering än just första, särskilt om det typ skiljer 1 eller 2 poäng till den som faktiskt blev sisteplacerad.

Fast just idag var jag inte sååå besviken, gladde mig i stället åt Archies mycket fina ritt som resulterade i 67 % och 2 åttor, en på den ena serpentinbågen i galopp och den andra på den ökade galoppen. Extra kul med 8:an på den ökade galoppen för den gör man i höger galopp och Archie har de senaste veckorna självmant bytt galopp flera gånger än jag vill tänka på just i höger galopp. Det var för övrig min enda miss när jag red LA:3 förra lördagen, jag fick ett omslag mer eller mindre direkt och det kändes som en evighet innan jag fick fattat rätt galopp varefter jag inte lyckades öka en milimeter (betyg 4).
Men idag sköt gossen i stället iväg i en härlig ökning och jag hoppas att han nu förstår att det är det jag vill att han ska göra :=)!

Fast de som hävdar att procenten alltid återspeglar ritten vill jag påstå inte vet vad de snackar om.

Dressyr är verkligen en bedömningssport och jag tycker att mina ritter denna och förra lördagen verkligen visar detta.

Båda ritterna tyckte jag kändes jämna (förutom omslaget i höger galopp förra veckan) och jag tyckte själv att känslan var mycket bra.

Trots det fick vi förra veckan 58 % (!!!!) medan dagens ritt alltså belönades med 67 %. Sååå mycket vägrar jag att tro att ett och samma ekipage har utvecklats/ förändrats under loppet av 7 dagar och själv hade jag som sagt i princip en identisk (härlig) känsla vid båda tillfällena!

Hade jag haft en massa missar vid det ena tillfället tex och gjort en prickfri ritt vid det andra tillfället hade jag förstått den stora procentskillnaden men så var det alltså inte.

Nåväl….fortsätter Archie bara att gå så här och helst ännu bättre så kommer jag att vara mer än nöjd.

Även idag var hettan obeskrivlig och vi tävlade dessutom inomhus!

Jag fick mer eller mindre skala av mig alla kläder efter ritten, de var helt ihoplimmade med min kropp och det var bara att ösa ner allting i tvättmaskinen vid hemkomst.

Nu är klockan 19.00 och vi har precis avslutat en god middag som maken grillade ihop under min bortvaro. Det är fortfarande så varmt att jag kan sitta utomhus i bara t-shirt och hade det inte varit för att jag tycker att det är för varmt för att rida i sådan här hetta hade jag gärna önskat mig detta väder året runt!

Jag går aldrig i affärer ”bara för att det är roligt” utan har alltid ett specifikt ”mål”, dvs något jag behöver köpa.

Idag behövde jag mer lucern och begav mig till Granngården men det var nästan så att jag glömde bort varför jag kom dit när jag såg deras härliga rea (som jag inte hade en aning om) på hästsaker.

I somras köpte jag några väldigt bra schabrak på Falsterbo Horse Show för tror jag 100 kronor styck (Archie har ett sådan schabrak under sadeln på filmen ni fick se för några dagar sedan).
Dessa reades nu ut för 49 kronor så jag köpte ytterligare 2 stycken (nu har jag 5 men man kan aldrig få för många schabrak…inte till DET priset i alla fall).

Jag köpte även ett 4-pack vita fleecelindor för 49 kronor (hade kostat 99), ett väldigt enkelt svett-täcke för 49 kronor, en ridhjälm för 79 kronor (som jag invigde idag) och ett par ridskor för 99 kronor. Jag har redan ett par exakt likadana ridskor som kostade mycket mer då jag köpte dom i höstas men som sagt…även ridskor går åt förr eller senare :=).

Efter denna shopping (och ja, jag fick med mig lucernet också) åkte jag och tävlade med Archie och red då en LA:3.

Jag var OTROLIGT nöjd med både framridningen och ritten och njöt verkligen inne på banan!

Nu var det tyvärr inte JAG som dömde och trots att detta enligt mig var en av våra bästa ritter i LA var vi inte placerade.

Kanske säger min känsla av en jättebra ritt mer om mitt omdöme (dvs avsaknad av detsamma) än av hur det verkligen såg ut men det struntar jag i så fall i och tänker fortsätta att vara jättenöjd med vår insats!

Imorgon är det dags för en ny gårdsvisning (håll tummarna!) och kanske en träning i ”lure coursing” (enkel förklaring: vinthundar som jagar en kanin-attrapp runt en snitslad bana) med Soya. Jag längtar…………

…blev det INTE vid dagens tävlingar hos Skomberga ryttarförening utan snarare ”same procedure as last year James” typ…dvs INGEN rosett.

Jag vet inte hur många gånger jag besökt denna fördömda tävlingsplats utan att placera mig men med en dåres envishet fortsätter jag att åka dit.

Idag var jag FÖRSTA ekipage utanför placering och detta förvånade mig alltså inte det minsta.

Retligt JA, väntat JA…typ….

Skönt var i alla fall att Archie gick mycket bättre än vid senaste tävlingen för 3 veckor sedan även om det känns som att han inte riktigt ”får plats” på den lilla 20 x 40 banan. Tyvärr finns det mest LA:1 klasser den närmaste tiden så jag får se hur jag gör med tävlingsplaneringen.

Såg en jättehäftlig häst starta förresten! En frieser! Såg ut ungefär som om man hade tagit en cykelpump och pumpat upp Archie allt vad som gick åt alla håll och kanter :=).Urläcker och rörde sig fint även om det blev lite missar i programmet.

Dagens domare var av den strängare typen eller så red de flesta av oss dåligt för det var bara de placerade (6 st) och jag och en till som ens nådde över 60 % (jag hade 61%).Majoriteten (15 ekipage av 23) hade således 47% (!!!) till 59 % vilket hör till ovanligheten.

Som jag nämnde i en annan kommentar så behövde man verkligen ingen VÄRME-fläkt idag men ett kylaggregat hade däremot suttit som en smäck.

Till och med jag som uthärdar värme långt bättre än kyla var helt svimfärdig efter bara någon minuts ridning. Tack och lov glömde jag bort värmeslags-anlagen inne på banan men efteråt kunde jag inte komma av hästen fort nog och SLET av mig den genomdränkta ridjackan.

Tack och lov verkade värmen inte bekomma Archie på samma vis för hade den gjort DET; tja…då hade vi nog inte ens förmått att släpa oss in på banan!

…är tänkt att genomföras av….SOYA!!!!

Eftersom Soya tränade jättefint i torsdags och gick klockrent in i ”startboxen” och dessutom verkade tycka att det var vrålkul (maken och jag kände knappt igen den fullständigt exalterade hunden- vår hund är mer ”laid-back” för det mesta) så ska hon få provtävla idag och imorgon för att därefter förhoppningsvis få sin tävlingslicens (lite annorlunda regler här än för hästarna-jag återkommer till det i kommande inlägg).

Det var roligt att se att hundar, liksom hästar, kan genomgå en fullständig metamorfos från en träning till en annan. Från att ha varit tämligen skeptisk till startboxen till att nästan slita sig ur min famn för att få komma i den…..det trodde jag inte i min vildaste fantasi!

Vi ska strax bege oss och jag har drömt om whippets heeela natten (pust) och sovit tämligen oroligt, kanske även pga att den hårigaste familjemedlemmen trängt undan mig i sängen (inte helt ovanligt).

Efter lyckade tävlingar med Archie brukar jag vara så uppe i varv att jag drömmer om hästar hela natten, ska det nu bli samma sak med hunden vet jag inte hur jag ska orka *SKRATT*.

Nåja…vi tar detta som en kul grej och skulle Soya inte tycka att det är kul framöver så kommer jag inte att bli förtvivlad över att slippa köra 15 mil enkel resa för en liten tävling där man kan vinna en plastskål typ. Hon är till skillnad från Archie inte köpt som något annat än en sällskapshund och allt annat är bara roliga saker som vi provar på vägen.

Plastskålar har jag hur som helst så det räcker och blir över :=)!

Efter dagens tävling känns det som att Archie och jag är på rätt väg i våra LA-starter; fler och fler saker börjar känns bättre/lättare att göra och betygssätts högre. Detta gäller framför allt serpentinerna i galopp och halterna ur galopp.

I LA:3 var vi endast 5 poäng från placering vilket var roligt eftersom det var många fina hästar som startade varav inte alla blev placerade (så vi var i gott sällskap :=)).

I LA:4, ett program som jag endast ridit en gång tidigare och som jag på sikt tror kommer att passa och mycket bra skrapade vi inte ihop lika många poäng vilket bland annat berodde på att inte bara skänkelvikningarna blev svaga utan även bakdelsvändningarna (betyg 5). Bakdelsvändningar kan Archie göra bra men det är en svår rörelse att känna om den utförs exakt rätt tycker jag. Det är inte alltid man känner om hästen står ett steg med bak och det var det som hände idag.

Fick 2 trevliga kommentarer från mina medtävlare och det är ju alltid kul :=)!

Den ene, en mycket sympatisk och välridande kille uttryckte sin förvåning över att Archie bara är 6 år. ”Jag trodde han var minst 10 år” var hans kommentar.

Den andra var från en tjej som berömde min blogg och det är faktiskt inte första gången folk på tävlingsplatser kommenterar den (i positiva ordalag- de vågar väl inte annat, ha ha). Trevligt med läsare som ger sig till känna tycker jag som börjar tröttna på alla ”anonym” som figurerat sedan jag startade bloggen.

Nu tränar vi vidare med inriktning på min sits som måste förbättras. Faktiskt kan jag på rak arm inte påminna mig någon domare som egentligen kritiserat den men sitsen är ju (tyvärr för min del eftersom jag inte sitter optimalt) grunden för den mesta i ridningen. Kan man inte inverka rätt är det svårt för hästen att göra rätt, en självklarhet kan tyckas men man behöver bli påmind ibland!

Vad det handlar om för min del är att jag måste räta upp mig och göra mig längre i sadeln, dra tillbaka axlarna och pressa ner hälarna. Inte heller får jag sitta och flaxa med skänklarna! Vi får väl se om/ när jag lyckas med detta projekt!