Man ska sluta när man är på topp!

Enligt rubrikens devis väljer jag att avsluta årets tävlingssäsong fast ska jag vara ärlig hade jag redan bestämt detta för några dagar sedan och inte för att det blev en härlig seger i LA:1.

Min tanke var tidigare att rida ytterligare 3 tävlingar i november men eftersom samtliga arrangörer hade valt LA:3 programmet som passar oss sämst så insåg jag att det inte är någon mening att åka ut ”bara för att”.

Även om det tar emot att inse så räcker våra prestationer i detta program inte riktigt till och med den konkurrens som är idag så det är bättre att jag tränar på i stället.

Men för att återgå till dagen så vidhåller jag att vissa tävlingsplatser innehåller mer god karma än andra och Malmö Ridklubb hör för min del definitivt till en av dom.

Jag har MASSOR av placeringar från MR medan jag har varit på vissa ställen hur många gånger som helst utan att få en ynka rosett.

Och eftersom ingen av mina hästar någonsin har varit tittiga NÅGONSTANS så beror eventuella misslyckanden i alla fall inte på DET.

Hur som helst så hade jag en mycket bra känsla inne på banan idag och domaren belönade oss med strax över 71% och 6 stycken 8:or varav 2 med dubbel koefficient. Skänkelvikningarna fick betygen 7:-).

Denna domare tillhör de som ligger ganska högt i sin poängsättning (enligt mig i alla fall) och även om det viktigaste egentligen är att alla ekipagen blir korrekt rangordnade sinsemellan så är det så klart roligare att vinna på 71 än 61% -:).

Har man inte jobb så får man….(hundinlägg)

Erfarenheten borde verkligen ha lärt mig att tankar som ”vad ska jag hitta på idag- jag har ju flera timmar som jag inte har planerat något för….” eller ”idag har jag verkligen inget att skriva om på bloggen” är en livsfarlig kombination och sådant som helt enkelt inte får tänkas.

För har man inte jobb så får man …eller vad är det man brukar säga…

Jag ska inte tävla förrän sent i eftermiddag och tänkte därför passa på att ta en rejäl sovmorgon, något som inträffar typ en gång varannan månad.

Så klart vaknar jag 06.30 och lyckas endast med möda hålla mig kvar i sängen till strax efter 08.00 då jag inser att jag inte kommer att kunna sova en sekund till.

Kommer på att jag kan klippa Soyas klor det första jag gör efter uppstigningen och tar ut henne i trädgården för detta ändamål ifall jag skulle råka klippa i någon pulpa (hon har, som den svarta skönhet hon är givetvis helt svarta klor- svårklippt eller lite av ”klippning på vinst och förlust”).

Nu brukar det inte vara några problem med kloklippningen, dels är Soya mycket snäll och står som en staty och dels brukar jag inte chansa och klippa så mycket, just för att inte riskera pulporna.

Men givetvis hände det idag, inte på en klo utan på två och jag kan bara förbanna min slarvighet!

Eftersom det var ganska kallt ute trodde jag i min enfald att jag skulle kunna få Soya att ligga i sin korg i köket medan blodet stillade sig men där bedrog jag mig.

Dels lyckades hon rusa ut i vardagsrummet och först hoppa upp i den ena soffan och sedan i den andra (!!!!!) och dels visade det sig att det från den ena klon pissade (om uttrycket ursäktas) blod!

Ja hoppsan! Innan jag fick pressat ner Soya i hundkorgen i köket var hela vardagsrummet, köket, hallen och badrummet fullt av blodfläckar liksom givetvis sofforna som tack och lov alltid är överdragna med matchande plädar just för att vi har hund.

Och låt mig säga så här…ni anar inte (fast det gör jag) hur många blodiga avtryck en hund kan göra på extremt kort tid och hur fort dessa torkar in i trä och klinkergolv.

Medan jag slet av plädarna och slängde in dom i tvättmaskinen så hann Soya dessutom ta ytterligare något varv i rummen och innan jag hade våttorkat alla golv så var jag rätt så matt.

Tog givetvis inga kort på eländet- det var det inte tid till och det enda goda som kom ut ur denna självförvållade soppa (så jag har inte ens någon att skylla på….) är att hemmet fått sig en extra storstädning och att jag förhoppningsvis lärt mig en läxa vad gäller kloklippning.

Vattenkopp!


Har ni sett så här fiffiga vattenkoppar tidigare?

Det hade inte jag faktiskt förrän jag flyttade till nuvarande stallet och jag måste säga att jag tycker att de är superbra.

De fyller på sig själva och rymmer ganska mycket (minst 10 liter tror jag) så med dessa behöver man verkligen inte släpa på några vattenspannar.

Inte för att jag hade gjort det om jag hade haft en vanlig vattenkopp heller men ni som har följt bloggen från början minns kanske att detta var en av de första ”heta” debatterna vi hade: ”är det onödigt att ge hästarna vatten ur spann eller ej”.

Jag tyckte ju detta (och vidhåller min ståndpunkt) medan andra såg risker med en vattenkopp (att hästen skulle dricka för lite) och valde därför att kånka vattenspannar till förbannelse.

För mig är det alltså obegripligt varför man uppfunnit vattenkoppar, använt dessa i många, många år och installerat dom i tusentals stall om folk ändå envisas med att vattna sina hästar med spann.

Klart som f…n att hästen, om den har både vattenkopp och spann i boxen i 9 fall av 10 väljer att dricka ur den sistnämnda men tro mig…ta bort spannen och hästen dricker när den är törstig

Jag har faktiskt själv också vattnat med spann (och det är därför jag tycker mig kunna uttala mig om vilket bök det är) men då var det min väldigt kolikbenägna Décima som var offret för mina omsorger.

En normalt funtad häst som inte rids i ökentemperaturer eller svettas kopiösa mängder varje dag vidhåller jag klarar sig med en vattenkopp men vill folk fortsätta att skapa extraarbete åt sig själva så fine by me. Jag har annat att göra!

Clinic!


Den 5 november ska jag och en gammal ridkompis (hon gifte sig sedermera med min hovslagare- hästvärlden är som sagt liten) gå på clinic.

Som en del av er kanske sett/ märkt pågår det just nu en debatt om/ kring just den ryttare som håller i clinicen vilket jag bara tycker kommer att göra evenemanget extra intressant.

För er som vill läsa lite debattinlägg kommer här några länkar:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1009249

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1009382

http://ryttarfiket.tiger-computing.co.uk/viewtopic.php?f=3&t=1523

Så här presenteras clinicen på Flyinges hästsida:

Patrik Kittel – äntligen på Flyinge!- från unghäst till Grand Prix

Efter den, pga njurstensoperation, inställda clinicen i våras kommer nu äntligen Patrik Kittel till Flyinge den 5 november kl 18.30-20.30 för en dressyrclinic. Patrik Kittel är svensk landslagsryttare med eget stall och verksamhet i Tyskland och har utbildat mer än 30 Grand Prix-hästar. Patrik har ridit OS, vunnit Nordiska mästerskapen och har mer än 50 segrar i Grand Prix på 10 olika hästar.

Under clinicen talar Patrik om hur man utbildar och inte minst motiverar sin häst och vad du som ryttare kan göra för att komma vidare när du kör fast. Han kommer även att ge praktiska tips och övningar på hur du kan träna hemma. Patrik jämför tysk och holländsk dressyrutbildning med svensk och tar fram för- och nackdelarna med de olika sätten att utbilda. Det blir även utrymme för publiken att ställa frågor under eftermiddagen. Biljetter á 150 kronor säljs på plats samt på följande ställen:

Marietorp Ridsport, Löberöd
Ryttare & Häst, Flyinge
Rytteriet, Sjöbo
Hubertus, Malmö

Jag har blivit Ullareds-skadad…..

och jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt…dvs har jag blivit ännu mer ekonomisk eller ”dum-snål”?

Ända sedan jag ”upptäckte” Ullared för kanske 5 år sedan har jag köpt merparten av min häst och ryttarutrustning där. Det har blivit en hel del ridbyxor, täcken, schabrak, lindor, vitaminer, ridstrumpor, handskar, spö med mera och jag har till 95 % varit oerhört nöjd med det jag köpt.

Väldigt snabbt började jag in i det sista att undvika att handla hästgrejer någon annanstans, framför allt om jag visste att en Ullaredsresa var i antågande.

Och en nackdel med att köpa så mycket så billigt där är att jag numera tycker att det mesta i andra hästaffärer är hutlöst dyrt.

Var i en helt ”normal” ridsportaffär utanför Malmö (Flädie) härom dagen och förfasades över exempelvis olika vinterridjackor som kostade upp emot 2000 kronor och ibland ännu mer.

För mig är det obegripligt hur man kan köpa en så dyr jacka som man tänker använda i en dammig och smutsig miljö med risk för att bli både nerdrägglad av hästen och få allt möjligt annat ”jox” på plagget. Inte ens mina arbetskläder eller jackor jag bär privat utanför stallet kostar så mycket och när jag vet hur väldigt mycket billigare man kan få en fullt funktionsduglig OCH snygg jacka så baxnar jag över priset.

En annan produkt jag baxnade över var Roeckl-handskarna som jag nu för första gången passade på att prova ”live”.

Jag har läst så många lovord om dessa, tydligen extraordinära och på alla vis förträffliga ridhanskar och var väldigt nyfiken på hur de egentligen ser ut och framför allt känns att bära.

Efter en liten utprovning måste jag krasst konstatera att mina händer tydligen inte förstår denna form av lyx eftersom de tyckte att dessa 349-kronors handskar kändes i princip som de jag köper i Ullared för 69 kronor och utseendemässigt var det banne mig inte mycket som skilde heller.

Nu kanske det är så att dessa Roeckl-handskar håller långt mer än typ 5 gånger så lång tid som mina Ullaredshandskar (dvs i mer än 2½- 5 år) och i så fall kan ju det 5-dubbla priset vara berättigat men jag vet inte…

Nä…snåljåpen Birgitta kommer nog även framöver att undvika att handla hästgrejer annat än på GEKÅS- för mig känns det som att det finns vettigare saker att lägga sina pengar på än saker som kostar långt mer bara för att det råkar stå ”PIKEUR” eller något annat ”fiiiint” märke på dom.

Jag är den första att tillstå att kvalité OFTAST lönar sig och att denna ofta KOSTAR men det är just det som jag gillar med Ullared: grejerna håller hur bra som helst.

Men åter igen; exempelvis täcken från fina hästaffären håller kanske i 10-15 år medan mina Ullaredstäcken håller i 5 år men ärligt talat skulle jag inte vilja ha samma täcke i 10 år- lite förnyelse vill till och med den förändringsobenägna Birgitta ha :=).

Vem älskar hösten? Ja, inte djurägare i alla fall!

Så här grått och trist är det numera på våra ridvägar. Åkrarna ska plöjas upp vilken dag som helst så då är det också slut på stubb-åkersträningen.

Varje år och vid den här tiden på året hör jag en del människor sucka hänfört över att ”hösten har kommit”.
Entusiasterna berättar lyriskt om möjligheten att nu vandra bland prasslande löv, tända stearinljus hemma och krypa upp i soffan med en pläd, god bok och en kopp té.
Neggo-Birgitta, som frusen sitter insvept i en pläd i soffan året runt har helt klart mycket svårt att förstå tjusningen med både hösten och framför allt vintern och längtar inte alls efter vare sig vandringar i löv eller snö.
Om inte annat som djurägare ser jag bara nackdelar med hösten och vintern kontra våren och sommaren och undrar hur man skulle motivera om man inte håller med :=)?
Det är nu på hösten som hagarna förvandlas till ler-bassänger och man börjar använda de otympliga täckena. Hästens päls växer och måste klippas såvida man inte vill rida omkring på en mammut-liknande varelse som svettas lätt och som är omöjlig att rengöra från all dynga från tidigare nämnda lerbassäng.
Senare under året kommer ännu mer kyla och om man slipper regnet så kommer det i stället snö, helst sådan som genast förvandlas till slask. Fryser eländet på kan man varken rida ut eller släppa ut hästen i hagen och broddar och snösulor måste monteras på.
Själv måste man gå klädd som en Michelingubbe för att hålla värmen och det är så mörkt både när man åker till jobbet och kommer hem därifrån att man knappt kommer ihåg hur det ser ut i ens omgivningar.
Även som hundägare har man att se fram emot ett djur som släpar in tre ton dynga som fastnat i pälsen höst och vintertid och man har blöta fläckar där hunden går och lägger sig efter sin promenad. Våt hund luktar dessutom….inte gott…
Nej, stearinljus och plädar i all ära men nog tusan är det långt härligare med spirande gräs, sol och värme (i alla fall om vi glömmer bort knott, mygg, fästingar :=)).

Veckan som gått

Under den gångna veckan har det nog inte inträffat några större sensationer vad jag kan komma på utan det mesta har nog rullat på som vanligt.

Dagarna bara flyger fram och en vecka går hur fort som helst tycker jag.

Äppelträdet har snart ingen frukt kvar och de sista hallonen plockade jag igår.

Vädret har varit tämligen regngrått och allmänt trist och det tråkiga är att man nu bara har att se fram emot mer av detta i månader framöver.

Själv påverkas jag mycket av mörker och kyla och är helt klart mycket mer till min fördel på alla vis sommartid.

Tävlingssäsongen börjar lida mot sitt slut och det känns helt ok att inte behöva rida fram utomhus eller i iskalla oisolerade ridhus utan träna på under bättre förhållanden.

Jag har inte planerat in någon direkt vintervila och hoppas att Archie i år får vara frisk så att vi kan träna mot nya mål, till att börja med start i LA:6 och senare nästa år medelsvår om det går som jag vill.

Vad bloggen anbelangar går vi raskt mot 50.000 läsningar sedan starten och i veckan slogs nytt läsar-rekord, 899 läsningar på en vecka! Bra jobbat!

Som ni vet tycker jag mycket om att läsa era kommentarer och utan dom hade jag nog slutat att skriva så pass aktivt som jag gör. Endera dagen tryter förmågan att komma på något intressant att skriva om men tills dess får ni dras med mig!

Kan förresten rapportera att jag är mycket nöjd med min I-phone och möjligheten att både läsa mail, kommentera på bloggen och framförallt ta kort med den (stenålders-Birgitta har upptäckt något som måååånga vetat läääänge….).

Idag kändes det mer rättvist….

Frukost i det fria, eller i vart fall på stallgången, innan avfärd. Notera NYLON-grimman (från Ullared så klart). Den itu-slitna lädergrimman ligger i papperskorgen bakom Archie.


Idag deltog ett kallblod! Inte så vanligt på denna nivå men roligt att se en så vacker häst. Fast jag hade inte velat sitta på :=). Det såg ut som att tjejen satt i spagat över den breda ryggen :=)!

….när jag fick kritiken från den regionala LA:3 jag ridit och såg att jag hade fått betyget 5 respektive 6 på mina skänkelvikningar.

Nu tror jag ju verkligen inte att det var så att jag red dom så otroligt mycket bättre än förra lördagen då båda betygsattes med var sin ETTA (!!!!!) utan det är så klart så att man bedömer och betygsätter olika som domare.

Så från 55 till 62 % på en vecka får väl anses som helt ok eftersom jag var i princip lika nöjd med båda ritterna.

Fast jag ska nog inte rida det där jäkla LA:3 programmet så mycket mer. Det passar oss helt enkelt inte alls och jag förstår inte varför nästan alla arrangörer väljer detta framför LA:4 som är lite mer tekniskt och där det ”händer” mer?

Vad är oddsen?

Avdelningen ”märkliga sammanträffanden som bara drabbar Birgitta”:

Idag var jag i en affär utanför Staffanstorp som bl.a. säljer lite rid och hästutrustning. Råkade få syn på några ganska snygga lädergrimmor och var på väg att köpa en när jag blev osäker på om jag skulle ha en cob eller full varför jag bestämde mig för att först kolla nuvarande grimmas storlek. Hann tänka ”otroligt att den grimman har hållit i 3 1/2 år” (fick den som helt ny av den som sålde Archie men har aldrig egentligen tyckt om designen).

När jag anländer till stallet några timmar senare kommer stallägaren mot mig med en så olycksbådande min att jag befarar det värsta men det ”enda” som tydligen har hänt är att Arch och en ponny bråkat över staketet, att detta gått sönder,att Arch skrapat upp bägge bakbenen (på framsidan av haserna) OCH att grimman var helt i bitar!!!

För mig var det viktigaste att Archie var ohalt och i DET sammanhanget var en trasig (ful, ha ha) grimma verkligen inget att gråta över!

Konstaterade innan jag förpassade grimman till papperskorgen att den var i storlek full så nu bli det en SNYGG lädergrimma i stallet framöver och en NYLON-dito i hagen!

(Häst)Vardagslyx

Denna behagliga syn mötte mig då jag och mina djur äntrade ridhuset igår.

Jag har i många år hopptränat på egen hand på fredagarna, från början beroende på att man på ridskolan har hoppträningar hela torsdagkvällen och man brukade lämna kvar hinderna till fredag morgon då polisrytteriet brukade hoppa. Jag passade alltså på att hoppa tidigt på morgonen innan poliserna dök upp och kunde på så vis nyttja många hinder utan att behöva varken plocka fram eller undan dom.

Sedan ganska lång tid tillbaka har poliserna dock slutat med sin hoppträning = inga hinder framme på fredag morgon = Birgitta har att välja på att ägna en aldeles för lång stund åt hinderframplockning (och bortplockning därefter) eller att, stressad som hon redan är på morgonen, hoppa 1-2 hinder som ändå går relativt snabbt att bygga upp.

Som ni förstår segrade det sistnämna alternativet och Archie och jag har därför ägnat oss åt tämligen meningslös hoppning av 1-2 hinder som jag har hoppat fram och tillbaka, inte så givande eller uppbyggande med andra ord.

I nya stallet har man också hoppträning på torsdagkvällarna och oftast hoppas det även lite på fredagen så nu är jag åter i den lyckosamma sitsen att kunna hoppa flera hinder i rad om jag dyker upp tidigt på fredag morgon. Och det gör jag så klart!

Det känns oerhört lyxigt att åter ha en hel uppbyggd bana till mitt förfogande samtidigt som jag dessutom slipper stressa så oerhört för att hinna rida innan jobbet.