Exempel på en riktigt dålig hästtidning!

Härom dagen fick jag hem ytterligare ett nummer av Svenska Ridsportförbundets medlemstidning ”Häst & Ryttare”.

Även om det på omslaget står att den kostar 30 kronor vet jag inte var den finns att köpa för detta pris eftersom alla medlemmar får den hemskickad gratis.

Och att den är gratis är väl för tursamt för en sämre hästtidning får man faktiskt leta efter.

Bloggaren Havrepappa hade den 8 oktober i år ett inlägg kring detta alster

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm?mode=&date=2009-10-01&filter_horse=

och jag kan bara instämma i hans synpunkter.

Jag brukar faktiskt alltid kunna hitta något läsvärt i allt som publiceras i tidningsform men i Häst & Ryttare är det näst intill omöjligt.

Andra tidningars kvalité kan variera mycket (Ridsport) eller lite (Hippson) från nummer till nummer men Häst & Ryttare har varit lika usel från första numret vilket ju är himla synd eftersom den når ut till så många läsare.

Själv skulle jag nog utse Hippson till den bästa hästtidningen om jag var tvungen att välja och då beroende på att jag anser att det i denna tidning finns ”något för alla” oavsett om man rider på ridskola, har egen häst, tävlar, är ”skogsmulle” eller vad man nu än pysslar med i hästväg.

Jag vill förresten än en gång passa på och rekommendera er att dela prenumeration med någon eller några häst/stallkompisar. Det finns väl ingen anledning till att flera personer i samma stall har var sin (dyr) prenumeration när man lika gärna kan dela kostnaden? Har man läst tidningen så har man ju…eller? Synd att bara slänga efter en genomläsning och så gör jag själv med mina tidningar.

Hippson-prenumerationen delar jag med Birk-Lena och Ridsport prenumererar jag förvisso själv på men ger sedan till Lena som ger den till Sally som ger den till Corre osv….Väldigt fiffigt tycker jag!

Vi skrittar på….

Otroligt nog var det sol i lördags och jag passade på att ta med djuren på en promenad!

Fast vad är det man brukar säga i vissa filmer? ”Don´t try this at home” typ :=).
Lite skämt och lite allvar men som ni kan läsa längre ner rekommenderar jag INTE ”vem som helst” att bege sig utomhus på detta vis….
Jag märker att jag skriver mer och mer sällan om vad jag ”gör” med Archie i det dagliga arbetet, mycket för att jag inbillar mig att det är tämligen ointressant läsning för gemene man.
Hade vi befunnit oss på en mer avancerad nivå ”idag blev det lite piaff och passage och nu går det att byta ner till vartannat ganska lätt….” hade det kanske varit mer ”spännande” men vi är verkligen inte där (än…ha ha….).
Hur som helst tänkte jag ändå uppdatera er liiiite grann, om inte annat för att kanske ge någon annan ryttare ett tips eller två på vad man kan pyssel-sätta sig med om man har en häst som ska vila av en eller annan anledning.
Jag har redan i tidigare blogginlägg förordat skritt-arbete på töm i stället för att man bara ska lufsa omkring med hästen i ett grimskaft och detta är alltså vad jag själv ägnar mig åt för stunden.
Jag tömkör numera dagligen i skritt och tränar då på att hästen ska gå i form på små volter, gå skänkelvikning utmed långsidorna och på diagonalen, göra halt och rygga, gå i öppna och sluta utmed långsidorna mm.
Som synes finns det mycket man kan prova på och även de som tycker att det är jobbigt att hålla reda på 2 tömmar kan genom att utföra allting i skritt hinna med och slippa trassla in sig.
Om man under en viloperiod dessutom gör detta flera/ många dagar i rad så hinner man få in ”känslan” och hur man ska bära sig åt för att få hästen att göra det man vill och gå i den riktning man önskar.
När man har tröttnat på att gå bakom hästen kan man sitta upp och göra samma saker från hästryggen och på så vis kan man få 2-3 veckor som annars ur träningssynpunkt kan kännas tämligen bortkastade och tråkiga att ändå gå snabbt och göra lite nytta.
Att tömköra på ”icke-inhängnade områden” typ på grusvägar, i skogen eller dylikt vill jag däremot verkligen avråda den ovane från.
Skulle hästen bli skrämd eller man av någon annan anledning tappar hästen/ linorna är detta en enorm risk man utsätter både hästen och omgivningen för.
Jag har själv tappat Heron på detta vis då jag var ute om tömkörde på Jägersros träningsbanor och det var mer tur än skicklighet som gjorde att en förbipasserande hästägare fick tag på honom långt innan hann han springa ända hem. Den gången var inte en strå krökt på hästen och linor och all annan utrustning var helt intakta men det kunde ha slutat hur illa som helst om linorna hade fastnat i något tex.
Nej, är man det minsta osäker och/ eller har en väldigt hetsig/ lättskrämd häst bör man enligt mitt förmenande hålla sig inom 4 väggar.
Och på tal om tömkörning och för all del longering också så glöm inte att röra på er så mycket ni kan, inte bara när ni skrittar utan framför allt när ni travar och galopperar med hästen.
Det finns inget värre än en ridbana/ ridhus där någon har stått fastcementerad på en fläck och tömkört/ longerat och gjort ett enormt cirkelspår som sedan andra ska tvingas att rida igenom eller runt om.
Både stillastående longering och tömkörning sliter oerhört på en botten och jag vet att man i vissa ridhus inte ens får använda sig av dessa motionsformer just för att man kan förstöra underlaget.
Minns med fasa en tjej på ridskolan som hade för (o)vana att i tid och otid longera hästen hon hade hand om.
Om ridhuset/ paddocken var nyharvad när hon satte igång hade hon snabbt förstört alltihop genom en stor cirkel som hästen grävde sig djupare och djupare ner i.
När hästen flyttade blev det stor skillnad på underlaget faktiskt!

Archie ”hjälper till” och myntar ett nytt uttryck

Inget att leka med!

Härom dagen när jag skulle gå in i stallet sa två av tjejerna fnissande att jag skulle få se något ”nytt” när jag kom in.Jag hann tänka att de kanske hade pyntat på något vis eller rent av bytt boxplats på någon av de 7 hästarna innan jag gick in och förstod varför de på min fråga ”kommer jag att bli glad” inte hade svarat alltför översvallande :=)!

Det visade sig nämligen att Archie, som även sedan tidigare visat att han kan roa sig på de mest oroande vis (ni minns väl när han tryckte sönder en fönsterruta i sin box när han hade fång) hade dragit ner/ loss gallret som skyddar just rutan till fönstret i hans box.

Sägas ska att detta galler är BLY-tungt och uppenbarligen hade gossen både stått på det och BAJSAT på det enligt tjejerna! Jag undrar bara om han hann få det i huvudet först?

Att sätta tillbaka detta galler visade sig inte vara något som man bara gör i en handvändning (bland annat krävdes en rejäl borr för att borra nya hål i väggen) och jag försökte muntra upp stallägaren genom att skoja och säga att vi kunde ändra uttrycket ”har man inte jobb så får man” till ”har man inte jobb så ordnar ARCHIE jobb åt en”. Tyckte inte stallägaren såg alltför road ut dock och ärligt talat så förstår jag honom :=):

Veckan som gått

I slutet av veckan blev jag, något förvånad, varse att de lackar mot jul. Mataffären var full av både hyacinter, amaryllis och annat ”juligt” och när jag räknade efter insåg jag att det bara är lite mer än en månad kvar till denna, den största högtiden i Sverige.

Själv har jag aldrig varit någon direkt julfirare men det är ju aldrig fel med några lediga dagar under denna vidriga årstid.

I onsdags var jag och Archie på kliniken i Bollerup och Archie blev både vägd, vaccinerad och framför allt ”friskförklarad”. En ytte-pytte-reaktion fanns förvisso kvar i kotan på höger fram vid böjprov men bedömingen är att jag ändå kan börja sätta igång honom som vanligt om några veckor och skritta fram tills dess. Otroligt skönt tycker jag och säkert också Archie som under den korta konvalescensen bara gick i hagen och leddes och troligen fann detta lika tråkigt som undertecknad. Promenader i beckmörker har aldrig varit vår grej….

Nu skrittar vi på, jag bakom Archie och han med tömkörningsgjorden på sig, mer om detta i separat inlägg i veckan.

I helgen tänkte jag passa på att utnyttja dagsljuset som jag inte ser på vardagarna i stallet men efter en underbar lördag med sol så återkom det gräsliga regnet under hela söndagen och jag såg mig tvingad till att krypa tillbaka till ridhuset igen, detta efter att ha varit på en hundträff i konstant regn (ni kan ju tänka er vad Soya tyckte om det, dvs INTE).

Bloggläsarna tycks fler och fler och kommentarerna likaså vilken givetvis är jättekul. Jag har fått flera tips på andra bloggar man (jag) kan läsa och det är också trevligt.

Vädret är som nämnts som det är; för det mesta mulet och regnigt och än så länge tycks experimentet med asfaltkross i grushagarna ha fallit mycket väl ut. Hästarna har ett torr plats att stå på och vill de ut och vandra i ”dyngan” får de skylla sig själva.

Annars har det inte hänt så mycket spännande att rapportera om som jag kan komma på och gör jag det så blir ni de första att få veta :=)!

På fredag är det åter dags för en Ullaredstripp, denna gången med en av mina ”gamla” hästskötare Petra. Hon är om möjligt ännu mer ”frälst” än jag så i hennes sällskap behöver man inte skämmas för sin vurm för detta shopping-Mecka.

Annars har väl serien Ullared som går på tv 5 nu fått de som tittar att tro att alla som åker dit är ”Ufo:s”, så framställs ju merparten av deltagarna i alla fall.

Men men….det är väl sådana orginal man får engagera om man ska göra sevärd” (hmmm…..) tv; hur roligt hade det varit att visa:

”Och här går Birgitta Karlsson som är på jakt efter ett nytt täcke till sin häst Archie. Hunden Soya har redan fått några rullar bajspåsar och Birgitta själv har försett sig med ett 3 pack boxertrosor”.

Nä…precis…..inte roligt alls!

Årets märkligaste fråga- kanske ni läsare kan hjälpa till?

Detta är en unicorn!

Många frågor har jag fått via bloggen men idag får jag nog säga att den konstigaste kom?!?!?
*GARV*
Dessutom ställdes den under inlägget ”Soya skriver inlägg”, ett inlägg som Soya skrev i våras och där hon beskriver sin vardag (15 maj, bilden där är förresten min favorit men det är en helt annan historia).
Nu till frågan:
”Please, where can i buy a unicorn”.
Ja, inte f..n vet jag…rent ut sagt…men någon annan kanske vet :=)?!?!?!

Blåser det mer idag än för 10 år sedan och då även INOMHUS?

En (vintertid) fullständigt oanvändbar mode-accessoar…. eller?

Ja, detta frågade jag mig själv ironiskt för någon vecka sedan då jag såg ett hoppekipage som var på väg upp till ett ridhus från stallbacken.
Anledningen till min spydiga fråga var att hästen var iförd vad jag och många med mig benämner FLUG-LUVA och säga vad man vill men inte f..n finns det några flugor i ridhuset i november!

Så min tolkning är att det antingen är ett ohyggligt dragigt ridhus som personen tänkte nyttja (och att hästen då dessutom är oerhört vind-känslig) eller så var det helt enkelt ett fjantigt mode jag bevittnade?

För hur ska man annars tolka att det gick att rida alldeles utmärkt i alla väderlekar innan flugluvan blev var och varannan ryttares egendom?

Hur klarade hästarna vindar, ljud och flugor innan dess?

Visst fattar jag också att det är bättre/ skönare/ behagligare för hästen att slippa irriteras av flugor men inte tusan är alla de hästar som numera vandrar omkring med flug-luvor på sig så himla känsliga för även vind, oljud och annat som luvorna används som täckmantel för att man ska få pynta hästen med?

Läsarfrågan är avgjord och vi gratulerar…..

Redan av rubriken hade den som är RIKTIGT clever kunnat lista ut vem som är vinnaren för rubriken slutar med en massa PRICKAR :=).

Och redan igår gav jag er en ledtråd då jag skrev att jag skulle tala om vem som hade PRICKAT in rätt svar:-).

Och Prick blev mycket riktigt den överlägsna vinnaren eftersom gissningen på 582 kilo stämde mer eller mindre på kilot!!!!

Jag fick Archies vikt till 584 kilo men då ska man egentligen räkna bort i varje fall grimman, kedjegrimskaftet och bandaget runt det ena benet så det är bara att säga GRATTIS till din uppskattnings (gissnings????)-förmåga Prick!

Själv skulle jag nog egentligen gissat på lite över 600 kilo men eftersom veterinären fick gissa först så valde jag att lägga mig under den vikt han gissade :=).

Tillbakablickar: Brott lönar sig inte (en tjuvs bekännelser)

Som ni kanske ser föreställer bilden ovan en jättehög med sockerbetor varav en del är övertäckta med halm.
 
Man kan ju få olika assosiationer när man ser en sådan här bet-hög men jag är tämligen säker på att en av mina tidigare hästskötare Petra P tänker på exakt samma sak som jag när hon ser en hög med betor: gången då knäpp-Birgitta ”tvingade” henne att springa ut i en åker och stjäla sockerbetor!
För att ta det från början så minns jag att någon hästägare i tidernas begynnelse hade med sig sockerbetor till stallet. Och jag minns också att Heron åt dessa utan protester.
Med detta i minne var det kanske inte så konstigt att jag fick en ”idé” (hmmm….) när jag och Petra flera år senare var på väg hem från en träning med Décima.
Vi passerade en jättehög med betor och Birgitta tänkte snålt att det ju kunde vara ”trevligt” att dryga ut morots-ransonen med lite sockerbetor.
Jag hade någon spann stående i släpet och Petra och jag (eller om det bara var stackars Petra…medan undertecknad satt kvar i bilen…redo för en rivstart?!?!?) klev ut på en mycket lerig åker och roffade åt sig (läs: snodde/ stal) några sockerbetor.
Att brott inte lönar sig bevisades tämligen snabbt då hästdjä….förlåt…jag menar Décima VÄGRADE att befatta sig med betorna hur vi än tvättade och finfördelade dessa och inga andra hästar ville heller äta av vårt stöldgods.
Sens moral: ska ni stjäla något ska det vara värt det. Typ några miljoner i alla fall :=). Att göra sig till en tjuv för några oätliga sockerbetor är inte värt besväret :=)!

Veckans läsarfråga och nu får ni skärpa er!

Om ni undrar vad denna bild föreställer ska jag med glädje informera er :=)!.

Jag lyckades här efter sjuttioelva försök förmå Archie att stå med alla 4 benen på en våg utan att snabbt hasta iväg innan jag hann avläsa hans vikt.
 
Redan vid förra veterinärbesöket försökte jag nyfiket väga gossen (det gäller att passa på när man är i närheten av en våg…) men det var han inte ett dugg intresserad av och varken jag eller veterinären hade tid att försöka övertala honom trots att vi dessförinnan slagit vad om hans vikt.
 
Veterinären gissade på 610 kilo, jag på 590 men vi fick som sagt aldrig veta vem som vann vadet.
 
Vid senaste besöket i onsdags hade jag mer tid på mig och lovade veterinären att återkomma med resultatet. Vi hann båda revidera våra ursprungliga gissningar till 615 (veterinären) respektive 595 kilo (jag) och nu vill jag att ni kära läsare gissar också!
 
Då jag bad er gissa på Soyas vikt fick jag bara ett ynka svar (usel uppslutning med andra ord) men det var desto skickligare eftersom ägaren till ett av Soyas kullsyskon (som jag aldrig har träffat och som inte sett Soya sedan hon var valp) gissade i princip rätt (det slog på ynka 100 gram- ett stort mjölkchoklad :=)).
 
Alltså: VAD VÄGER ARCHIE TROR NI?
 
(Kan förresten säga att det retar mig oerhört att det inte fanns en våg att väga honom på när han fick fång förra året och sades vara mega-fet. Det hade varit roligt att jämföra med dagens vikt och mer slimmade häst).

Stålmannens kalsonger! (Roligt hundinlägg)

Kanske är jag ovanligt lättroad ibland även om jag nästan aldrig skrattar högt i min ensamhet men idag gjorde jag just detta…så mycket att mina arbetskamrater började titta undrande på mig….

Satt på lunchen och läste på ett hundforum om en hundägare som frågar efter råd då hon har en hund som vill ut och kissa mitt i natten trots att den är vuxen och borde kunna hålla sig (något förkortad version).

Nedan kommer ett av svaren och nu vet vi att Stålmannen inte bara har lånat ut sin blåa mantel till Soya (se bild ovan) utan tydligen även sina KALSONGER !!!!

”Det är otroligt tröttsamt. Jag har haft (och har till viss del) samma problem med min yngsta hund, Richard. Han piper också på natten och vill ut, trots det att vi varit ute precis innan läggdags. Jag sover som en stock på natten och det är min sambo som blir drabbad av detta, så länge som Richard inte försöker forcera dörren ut från sovrummet. Jag kan i och för sig tycka att det är en lyx att han säger till istället för att bara kissa på golvet, som min äldsta hund skulle gjort.

Men, jag har gjort så här och det har faktiskt hjälpt:

Köp ett par hundkallingar som du kan sätta på honom när ni går och lägger er. Jag har köpt ett par röda (ser ut som stålmannens kalsonger) som passar perfekt men jag minns inte vart jag köpte dem…Sedan så låter du honom sova med dessa på.
När han gnyr på natten, ignorera honom. Om han märker att ni är vakna, genom att ni säger något eller liknande, är det kört. han får inte märka att ni är vakna. Han kan gny så mycket som han orkar men ni får inte röra en fena. Sov räv!

Sedan så kommer han sannolikt att kissa inne på natten. Men kisset kommer att landa i kalsongerna, och så kommer han inte att kissa mer på natten. Det gjorde inte Richard i alla fall.

Jag hoppas att detta kan hjälpa er i alla fall. Låt honom sova med kalsongerna i någon vecka, så hoppas jag att han slutar efteråt.

Richard gnyr fortfarande ibland på natten. Men vi ignorerar honom (sover räv) och då går han och lägger sig igen.”