Skrivet

Har jag låtit snålheten bedra visheten?

För ett tag sedan bestämde jag mig för att köpa nya strykkappor till Kreon då Archies avlagda, som HAN inte kunde ha eftersom de gav honom skav, visade sig ha samma effekt på Kreon samt då jag började tröttna på att ständigt tvätta och rulla upp lindor.

Gjorde en förfrågan på ett hästforum jag ofta besöker (www.ryttarfiket.se) och fick tips på olika snygga dressyrskydd av vilka jag fastnade för en sort av märket CATAGO.

Det föll sig så turligt att dessa CATAGO-skydd fanns att köpa i en butik i min närhet och jag inhandlade desamma i helgen, för 899 riksdaler.

Priset bedömde jag som relativt ”OK” eftersom det handlade om 4 skydd, inget ”klipp” precis men inte heller hutlöst.

Ja, så tyckte jag i alla fall initialt och ända tills min fd hästskötare Lina hade vänligheten (hmmm….) att via ett mail informera mig om att hon i en tråd på Bukefalos hade läst om en person som samma dag hade köpt exakt likadana skydd på Gekås i Ullared för…..429 ynkliga kronor.

Först tänkte jag bara ”förträng, förträng att du läst Linas mail” men sedan surnade jag till, ja, inte på Lina men på hela grejen med hur otroliga vinstmarginaler en del affärer gör på sina produkter.

För givetvis är det ju inte så att Gekås går med FÖRLUST på sina skydd!

Detta funderande gjorde mig faktiskt så ”pissed off” att jag beslutade mig för att lämna tillbaka skydden jag köpt, jag hade tack och lov inte hunnit packa upp dom ännu.

Och nu kan man ju lista ut med häcken vad som kommer att hända när jag kommer upp till Ullared i nästa vecka: GIVETVIS kommer skydden att vara slutsålda då men ärligt talat så bryr jag mig inte- då får det vara och då finns det ANDRA skydd jag kan köpa i stället.

Men att förlora nästan 500 spänn eller betala dubbelt så mycket för skydden som de går att köpa för någon annanstans- där går liksom MIN gräns.

Skrivet

Onsdag- tur för retur

Idag var det åter dags för en vilodag för Kreons del fast huruvida han verkligen upplever våra 20-minuters promenader i grannskapet som vila eller ej låter jag vara osagt.

Förvisso vilar han säkert kroppen men KNOPPEN stimuleras nog fortfarande en del av alla intryck han får insupa, det finns mycket att titta på och begrunda längst vägen :).

På tal om kroppen har jag börjat att massera den lilla spindeln så smått, inte så mycket för att jag är säker på att en 60-kilos människas knådning av en 600-kilos hästs muskler ger så mycket FYSISK effekt (på hästen i alla fall ha ha) men jag tror i alla fall på en….ska vi kalla det ”ökad kroppsmedvetenhet” hos hästen om den vänjs vid att man tar överallt på den, böjer och bänder på olika kroppsdelar åt alla håll och kanter osv.

Hästen lär sig att acceptera människans nycker och upptäcker förhoppningsvis också att det går att tänja och böja sig mer än den kanske trodde. Det är min teori i alla fall…skratta gärna.

Själv fick jag ingen vila eftersom jag var ”tvungen” att åka iväg för att återlämna strykkapporna jag köpte i lördags men mer om detta i separat inlägg imorgon.

Idag har jag nog plockat den sista näven hallon misstänker jag- nu blir det inte mer förrän nästa sommar är jag rädd. Men det var roligt så länge det varade ….

Skrivet

Somliga går med trasiga skor….andra med trasiga strumpor :)!

Jag upphör aldrig att förvånas över dels allt konstigt folk kan få för sig att skriva inlägg om och dels hur de resonerar i olika frågor.
Gå med strumpor som har flera hål…..ehhhh??!?!
Ja, ja…alla är vi olika.
Och vill ni läsa svaren på det högintressanta inlägget nedan så kan ni läsa dessa här
”Går igenom strumplådan och det är inte många strumpor som får gå i pension. Jag använder strumporna tills det är antingen flera hål i tårna eller hål i hälen. En strumpa med ett hål i tån och genomskinlig häl kan användas ett par gånger till. Köper flera som är likadana så jag kan slänga de som går sönder efterhand och ändå ha hela par. När det bara finns en kvar används den ihop med en udda när jag ändå bara ska ha skor på mig eller går hemma.
Så när får era strumpor en hedersfylld begravning i sophinken?”

Skrivet

Tisdag- smiskträning och skunkrengöring

I morse var det NN-träning igen och det gick väl som det brukar; bra.

Vi gjorde några skänkelvikningar, serpentiner i galopp (riktigt bra i höger galopp, svårare i vänster) och lite ”slut-träning”.

Jag tränade också på att kunna använda spöt som en förstärkande hjälp vid tex sidvärtförflyttning då jag anser att man SKA kunna vidröra hästen lätt på baken utan att svaret blir tex en arg spark tillbaka.

Nu kan jag inte precis påstå att jag känner något större behov av att hjälpa till med spöet för det mesta men det ska som sagt ändå gå att göra det OM MAN VILL och är jag bara väldigt försiktig så tycker jag att Kreon svarar helt rätt på ”smiskan”.

Men i hans fall är det en låååångt mer hårfin gräns mellan att ta spöhjälpen och jobba på ÄNNU bättre eller bara bli arg/sur än vad det var med Archie vilket är positivt men också kräver att jag tänker mig för.

Nu har jag precis kommit in från en blåsig cykeltur med kinesen som tackade för rastningen genom att rulla sig i något (?) invid den ena husväggen som stank skunk.

Tack och lov är hon relativt lätt-tvättad och torkar innan hon nästan är ute ur badkaret.

Annat var det när jag hade min långhåriga schäfer! Där var man själv och hela lägenheten minst lika blöt som själva hunden som dessutom inte torkade på flera timmar.

Skrivet

Tillbakablickar: när Archie mötte folkets jubel

Häromveckan följde NN:s sambo med till en av våra träningar och då han försökte filma Kreon lite när vi stod stilla så ville Kreon inte alls visa upp sig utan stod mest med öronen spretandes åt var sitt håll vilket NN:s sambo kommenterade med ”HAN BEHÖVER MEDIETRÄNAS”.

Och denna roliga (och sanna, ha ha ha) kommentar fick mig att tänka på när jag försökte medieträna en annan gosse, den gode Archie.

Precis som med mina tidigare unghästar löshoppade jag Archie ganska ofta i unga år och han var väldigt duktig på det och tyckte nog att det var ganska lätt och kul.

Här måste jag göra en utvikning och berätta att jag finner det smått komiskt att alla mina unghästar (Heron, Décima och Archie) blivit lovande HOPP-hästar på kvalitets trots att de köpts som DRESSYR-hästar.

För övrigt var detta något jag var mycket noga med att påpeka under de många åren som Heron hopptävlade; när folk sa ”Åh vilken fin hopphäst” så rättade jag dom alltid med ”Nej, det är ingen hopphäst, det är en DRESSYRHÄST SOM HOPPAR”.

Nåväl…för att återgå till Archies löshoppning så brukade jag ofta hoppa honom på morgnarna, i min ensamhet, med vid ett tillfälle skulle vi i stället träna en helgeftermiddag.

Det var en hel del barn på ridskolan just då och de ville så klart se hur söta Archie hoppade.

Jag tyckte att detta var ett bra tillfälle att vänja honom vid publik inför kommande tävlingskarriär (så mycket publik det nu finns på min nivå när man tävlar dressyr ha ha ha).

Hur som haver så bad jag barnen att de efter avslutad hoppning skulle APPLÅDERA- så att Archie ”SKULLE VÄNJA SIG VID FOLKETS JUBEL” som jag så putslustigt uttryckte mig (tror dock denna humor gick barnen förbi).

Och efter en lika fint genomförd hopp-omgång som alltid så gjorde barnen som jag bett om, de applåderade lite lagom högljutt och Archie det lilla livet….han blev så förskräckt över detta plötsliga ljud att han hoppade till och RAMLADE OMKULL!?!?!?

Inte riktigt den medieträning jag kanske tänkt mig eller önskat men men….han blev ju dock stensäker och iskall i alla lägen på tävlingar, lyckligt applådtränad eller ej!

Skrivet

Måndag- tillsammans och ensam

Alla eventuella planer på ridning någon annanstans än i ridhuset fick snabbt skrinläggas- det ösregnade och blåste när jag kom till stallet efter jobbet där jag redan hade dränkts av nederbörd under en oplanerad vandring till ett hembesök.

Så det fick bli ridhuset- i sällskap av halva ”mitt” stall, både Optico, Tulle och Bobbo höll oss sällskap.

Jag red ungefär som jag brukade, tränade på stora bakdelsvändningar och galoppfattningar bland annat och i slutet av ridpasset fick vi också träna på något nytt; att fortsätta ridpasset trots att alla andra gick ut och lämnade oss ensamma kvar.

Detta brydde sig Kreon inte det minsta om så det var ju skönt!