Månadsarkiv: december 2009

Skrivet

Året som gått

Året som gått har i stort varit ett gott (observera ordvitsen!) sådant och inleddes med att Archie blev friskförklarad från fången han fick i november förra året.

Detta var givetvis en enorm lättnad och med facit i hand kom han oerhört lindrigt undan eftersom jag kunde börja rida mindre än 2 månader efter att han insjuknade.
Minns att olyckskorpar kraxade och varnade för en för tidig igångsättning men jag valde att lyssna på i första hand min veterinär och i andra hand folk vars hästar haft liknande fångförlopp som Archie.

Sedan är det ju en ”djungel” av råd och rön när det gäller just fång och jag minns med både förskräckelse och förundran hur en (förvisso pensionerad) veterinär tyckte att jag ju kunde gå med Archie ”lite” eftersom jag var så ledsen över hans boxvila. Detta sades alltså till mig samma dag som fången diagnosticerats av annan veterinär och är det något de flesta är rörande överens om så är det att det är TOTAL stillhet som gäller i det akuta skedet. Tur att jag hade vett nog att inte lyssna till den veterinärs ”råd”.
Ordinarie veterinär lät inte ens Archie stå på stallgången de första veckorna.

Hur som helst gick det bra till slut och jag hoppas att Archie aldrig mer blir sjuk i denna hemska sjukdom.

Åter igen med facit i hand borde jag ha sett varningstecknena (rubbad balans i magen som visade sig som massor av lös avföring) men det är lätt att vara efterklok.

Jag TROR också att det var kombinationen fet häst + stor havregiva (3-4 kg/dag) samt varierande ensilagekvalitet (ibland mycket blött) som sammantaget utlöste fången men säkert vet varken jag eller någon annan.

Nu är Archie smalare och äter bara 1,5 kg havre och ensilaget kommer från ett och samma ställe (stallägaren odlar det) och är torrt (71% torrsubstans).

Kort efter att Archie blivit frisk gav jag oss en försenad julklapp, ett helt nytt Boj-släp med både sadel och klädkammare.
Även om jag inte vet hur mycket just Archie uppskattade denna dyra gåva så är jag själv oerhört nöjd.

Tävlingsmässigt blev väl året inte så bra som förväntat även om jag givetvis förstod att den enorma rosettskörden från förra året (nästan 30 placeringar) inte skulle upprepa sig i och med att jag bara valde att tävla LA-klasser.
Det blev dock 2 segrar i LA:1 och en 3:e placering i LA:4 som bäst och just de resultaten kan jag så klart inte klaga på.

Målet för nästa år är att fortsätta tävla LA samt att debutera medelsvår. När detta ska ske har jag dock inga mer exakta planer för.

Under det gångna året bytte jag också tränare eller rättare sagt så tränade jag innan stallflytten(mer om den senare) både för den nya tränaren Ebba och för den gamla, Birgitta.
Att träna för båda blev efter stallflytten för opraktiskt (och i ärlighetens namn för dyrt- skulle ha kostat mig ca 4.000/ månad) så nu rider jag bara för Ebba och är väldigt nöjd med det.

Våren och sommaren var gårdsletandets tid för mig och maken men inget av de ca 10 objekt vi tittade på föll oss i smaken.

Man brukar ju säga att det finns en mening med allt och det känns onekligen så med just gårdsprojektet eftersom något mycket lämpligare dök upp, ett ypperligt uppstallningsalternativ för Archies del.

De i särsklass största händelserna under året var köpet av vår whippettik Soya och som redan nämnts i förbifarten flytten från ridskolan.

Om vi börjar med Soya kan den flitige bloggläsaren inte ha ingått att läsa spaltmeter om hur älskad den lilla snabbspringaren är och tycker man inte om att läsa om hundar kan man nog surt undra varför bloggen inte är omdöpt till Birgittas HUND och hästsida eftersom sidan ibland tenderat att handla lite väl mycket om detta djurslag sedan Soya kom in i bilden.

Men ni vet ju vad jag hävdar: ”den som betalar bestämmer” och eftersom det är min blogg skriver jag vad jag vill här 🙂 sedan får andra tycka vad de vill om det. Jag försöker dock att redan i rubriken antyda vad inlägget ska handla om så att ingen behöver slösa dyrbar tid i onödan :-).

Stallflytten ja! De som vet hur förändringsobenägen jag är har säkert svårt att förstå att jag ”lämnade” ridskolan efter över 20 år och ibland fattar jag det knappt själv.

Men som alltid då jag väl genomför en förändring tänker jag ”varför gjorde jag inte detta tidigare” och i detta fallet får jag väl skylla på att det tidigare var fullbelagt i nya stallet.

Jag har alltid retat mig på de som efter en stallflytt börjar ”snacka skit” om det gamla stallet och finna ”tusen fel”.

Själv vidhåller jag att mitt gamla stall var BRA men att det nya är mycket BÄTTRE, i alla fall för mig och hästen och utifrån hur jag bor och jobbar.

Fördelarna med flytten är hur många som helst faktiskt, längre hagvistelse, viss tillgång till gräshagar (saknas helt på ridskolan), bättre sadelkammare, möjlighet att nyttja ridhuset när jag vill utan att behöva vänta på att stallpersonal ska låsa upp eller behöva ta hänsyn till ridskoleverksamhet) och som grädde på moset en besparing på ca 2000 kronor i månaden vad gäller stallhyra och minskad bensinkostnad för att ta mig till stallet. För nästan 25.000 kronor om året kan man hitta på mycket roligt!

Det enda som är sämre i nya stallet är uteridningsmöjligheterna men de är å andra sidan ovanligt bra på ridskolan och fullt tillräckliga för mina ändamål här.

Något, eller rättare sagt NÅGON jag kan sakna är annars Birk, Archies hagkompis från ridskolan som han hade så roligt med. I nya stallet går nästan alla hästar en och en och eftersom jag dessutom vet hur irriterade andra hästar kan bli på Archies mycket dumma ovana att nosa dom i baken för jämnan (=stor risk för avsparkade ben hos Archie) så vågar jag i dagsläget inte försöka ragga hagsällskap åt honom.
Det fungerar dessutom utmärkt att ha honom gående (eller snarare oftast STÅENDE) i hagen ensam så detta är inget egentligt bekymmer.

Om man får önska något inför det nya året så är det att vi alla får vara friska och att både Soya och Archie lyckas på respektive tävlingsbana.

Jag hoppas också på fortsatt trivsel i nya stallet och om man verkligen ska ta i på önskelistan att maken och jag hittar ett fint hus i Grevie (där stallet ligger och där vi länge velat bo).

Men man ska inte gapa över mycket och jag är fullt nöjd med så som livet är just nu!

Om att ha strikt boxvila i det akuta stadiet av fången tyckte Archie INTE. Han ägnade mycket möda åt att karva i boxen och efter ett tag såg den helt sönderäten ut. Jag kan inte säga att jag blev direkt förvånad över hur hans rastlöshet tog sig i uttryck men roligt var det så klart inte. Så fort boxvilan var över slutade gossen dock att massakrera sin box och jag målade rask över eländet så jag slapp påminnas om en mycket hemsk tid i mitt liv.


Vårt nya släp!


Soya hade inte varit hos oss i många veckor förrän hon blev introducerad i dressyrtävlandets värld. Här på årets första tävling i början av februari på Malmö Ridklubb, ett av mina favoritställen (där vi också avslutade säsongen med en seger).


Att kunna nappa åt sig några grässtrån är onekligen en bonus med nya stallet där det alltså finns flera gräshagar.

Skrivet

Kontrollera dina byten (med lite sidospår)

Inlärningen av galoppombyten kan, enligt min erfarenhet, verkligen variera oerhört mycket från häst till häst. Vissa lär sig byta för hjälperna mer eller mindre direkt, för andra tar det en evighet och sedan finns det allt däremellan.

I sällsynta fall lyckas man aldrig lära hästen att byta korrekt och då är man ju, i alla fall som tävlingsintresserad i dressyr för evigt förpassad till de lätta klasserna.

Eller…man kan också välja att göra som en dressyrryttare jag såg för många år sedan gjorde:

Ryttarens häst kunde uppenbarligen inte byta galopp (det hör till saken att den var en fd hopphäst som vid 18 års ålder skulle ägna sig åt dressyrtävlande på medelsvår nivå i stället) och VARJE gång ett byte skulle ske inne på banan så bröt ryttaren av till skritt för att därefter fatta ny galopp. Dessa ”icke-byten” gjorde att ekipaget oftast kom bland de allra sista i alla klasser de deltog i men detta verkade inte bekymra ryttaren som oförtrutet tävlade på :=).

Och på tal om hästar som aldrig lär sig byta kommer jag att tänka på en annan häst jag känt:

För några år sedan red jag då och då en halvblodsvalack som var ett av de snällaste djur jag träffat. Man kunde i princip göra ”vad som helst” med honom (och gudarna ska veta att ägaren tänjde på gränserna så det räckte och blev över….) men försökte man sig på ett galoppombyte blev hästen helt vild.

Så fort man gjorde en byteshjälp så stack hästen iväg i FULL FART och med huvudet så högt som det bara gick och hur beredd jag än trodde att jag var lyckades jag aldrig hindra detta det minsta- väldigt obehagligt.

Detta var alltså en häst i, då, 15 års åldern och varför han gjorde på detta vis lyckades vi aldrig utröna men försökte inte heller göra fler byten- såååå roligt var det inte och dessutom var detta inte en häst som skulle tävla.

Men de flesta hästar lär sig som sagt förr eller senare och hur man lär in byten finns det också en oändlig variation på. Någon börjar med att byta över en liggande bom eller ett mycket lågt hinder, andra genom att byta varv på olika vis och försätta hästen i obalans osv osv.

Jag ska inte orda mer om just detta utan när jag nu ska ge dig rådet att ”kontrollera dina byten” förutsätter jag att din häst byter på hjälperna.

Och förresten: på den orutinerade hästen rekommenderar jag absolut inte att man tränar på byten utan ett överseende öga, det kan göra mer skada än nytta om man inte är helt säker på att bytena blir rena. Detta sagt av egen mycket tråkig erfarenhet eftersom min förra häst Décima ibland/ofta/ när som helst och utan logik plötsligt kunde byta ”ett halvt efter bak” vilket är nästan omöjligt att känna och ännu mer omöjligt att arbeta bort om det väl befästs hos hästen :=(.

Om hästen förstår byteshjälperna och byter för dessa, dvs inte bara för att det till slut blir obekvämt att galoppera omkring i någon slags halv-vild förvänd galopp, så kommer vi till nästa steg i träningen av bytena.

Du ska nu kunna kontrollera att du kan byta VAR DU VILL och lika viktigt är att galoppen förblir oförändrad före, under och efter bytet. Hästen får alltså inte köra upp skallen, fara iväg, sparka bakut eller göra något annat icke önsvärt utan den ska bara galoppera lugnt, byta och sedan fortsätta i exakt samma galopp om du inte gett andra anvisningar.

Precis som det i den förvända galoppen var viktigt att sitta tungt på baken i stället för att veva fram och tillbaka med överlivet så ska du sitta likadant när du byter och inte tro att du genom att luta dig fram eller ”attackera” hästen med sits och/eller skänklar får den att byta lättare.

Att däremot hjälpa till med ett spö kan hjälpa vissa hästar medan andra bara slår surt mot pisken- du får prova dig fram.

Att förfina hjälpgivningen så att man till slut knappt ser att en byteshjälp ges är målet och då som sagt också att man kan byta var man vill i oförändrat tempo och form- detta är den enkla sammanfattningen av hur du kontrollerar dina byten.

Skrivet

Speciella annonser, del 6

Otroligt….någon har ”snott” min affärsidé :=)!

http://www.blocket.se/goteborg/Last_traning_24356391.htm?ca=23_11&w=3

Skämt å sido men detta är nog något jag hade kunnat tänka mig att ägna mig åt om jag hade blivit arbetslös.

Sedan är frågan om:

1. man hade blivit anlitad i någon större utsträckning?

2. man hade misslyckats alternativt blivit ihjälsparkad av vissa GALNA hästar där ägarna säkert redan har provat med allt utan resultat?

Skulle vara intressant att veta om annonören ovan lämnar någon form av ”lyckas-garanti”. För man kan väl inte ta 300:– i timmen, hålla på i 5 timmar utan att få in hästen och sedan kräva 1500:– i betalning innan man kör hem med oförättat ärende, eller?

Skrivet

Vilken tur att det finns stallsponsorer!?!?

Minns ni att vi för ganska länge sedan hade en diskussion här på bloggen om det lönade sig att ha inackorderingar eller ej?

Många åsikter framfördes och för egen del hävdade jag då (och gör så även idag) att det för min egen del inte hade varit värt det slit, ansvar mm för den lilla extrainkomst inackorderingar OFTAST ger.

Kan man ta ut 3000 eller mer i stallhyra och därtill kanske har rätt många hästar inackorderade kan det säkert bli en fin vinst av det hela men hur ofta är det så? Sällan.

Efter att ha läst ett inlägg på Bukefalos härom dagen där en skribent berättade att hon tog 500 kronor betalt i stallhyra samt 200 kronor för fri tillgång på hö (antar att hon menade ensilage eftersom ordet ”storbal” nämndes) började jag fundera och räkna.

Om jag uppfattade skribenten rätt så har denna person ett stall hemma med ett fåtal hästar. Personen sköter helt själv mockning (lösdrift) samt samtliga utfodringar, in och utsläpp.

I min värld kan den blygsamma stallhyran (med eller utan moms) näppeligen kompensera för det arbete stallägaren utför, för slitage, förbrukning av el och vatten osv.

Möjligen om stallägaren får allt foder och strö gratis kan det bli någon liten vinst av det hela men jag förstår inte att man kan vara så beroende av dessa hundralappar att man tar på sig det arbete och ansvar det innebär att sköta om andras hästar?

Så länge man har ansvarsfulla hästägare som sköter sina hästar som de ska och dessutom hjälper till i stallet på olika vis kan jag väl till viss del förstå detta billiga arrangemang men nätet vimlar av skräckhistorier som berättar om hästägare som inte dyker upp på flera dagar, där stallägaren får ta av sitt egna foder för att man tycker synd om de inackorderade hästarna och där man slutligen inte ens får betalt utan hästägaren bara sticker en dag.

Och tyvärr tror jag att ju billigare stallhyra man tar ut desto större är risken att oseriösa personer dras till en.

Samtidigt har jag från tidigare diskussioner förstått att stallägare som den ovan beskrivna, som sköter allt och för inga pengar alls på inget sätt är världsunika utan att det tvärtom är ganska många som på detta generösa vis sponsrar hästägare som, om stallhyran var högre hade varit tvungna att sälja hästen.

Ett av ”problemen” (om man nu ser det som ett problem att man i de flesta fallen knappt kan tjäna på inackorderingar) skulle jag tippa är den enorma överetablering som verkar råda i vissa trakter.

Man kan helt enkelt inte ta mer betalt än vad man gör för det finns redan mängder av stall som tar samma pris eller till och med är billigare.

Minns att jag blev helt chockad då jag letade stallplats för egen del och kunde konstatera att om jag bara var villig att avstå från ridhus (vilket jag inte var) så hade jag nog haft minst 20 stall att välja bland bara inom en mils radie.

Ja, som rubriken säger är det ju ”tur” (?) att det finns denna överetablering och de som vill arbeta gratis (och som kanske gör det för att man ser det som ett nöje och/ eller hobby)?

För hur många hade gått med på att jobba extra på sitt arbete utan ersättning eller ta ett extraknäck där man kanske fick 15 kronor i timmen som lön?

Skrivet

Hejdå Faksen!


Igår, på Rommetravet var det så dags för Järvsöfaks sista start då han efter nyår faller för kallblodstravarnas åldersstreck i och med att han då blir 16 år (översta bilden).

Seger…som vanligt….. höll jag på att säga då denne fantom i och med gårdagens start tog den 201 segern på 234 starter!
Utan att vara särskilt travintresserad i allmänhet måste man (eller i varje fall jag) verkligen beundra både hästen och hans evige följeslagare Jan-Olov Persson, uppfödare, tränare, ägare och kusk i en och samma person. DET är mäktigt!
Att matcha hästen på detta förträffliga vis under så många år visar på skicklighet och att dessutom bjuda så på sig själv och hästen som då de sommaren 2007 deltog i högvakten mitt inne i Stockholm (nedersta bilden) är bara att applådera.
Som extremt tävlingsintresserad för egen del tycker jag som sagt att det är smått otroligt att Jan-Olov Persson alltså inte bara fött upp hästen utan också både tränat och kört den och att Faksen tackat honom genom att se till så att karlen är självförsörjande genom de över 21 miljonerna som hästen sprungit in är honom väl unnat.
Faktiskt är jag glad att karriären nu är obönhörligt slut och att Faksen dessutom slutade med flaggan i topp.
Med så stora personligheter och med så mycket pengar inblandade finns alltid risken att just INTE sluta i tid utan att frestas till ännu en seger, ännu ett revanschförsök- det har man ju tyvärr sett i andra fall.
Dessutom ska det för egen del bli skönt att slippa den enorma anspänning jag känt inför varje lopp jag sett på tv där Faksen deltagit. Trots att jag som sagt är tämligen långt ifrån att vara en traventusiast har jag suttit framför tv:n och skrikit ”gååå….kom igen….gåååå” så att huset skallrat :=).
Mer om gårdagens lopp kan ni läsa här:

Skrivet

Speciella annonser, del 4

Det är skönt när säljaren är ärlig i alla fall:

http://www.blocket.se/landskrona/Snygg_shire_vallack_aven_byte_25230821.htm?ca=23_11&w=3

och

http://www.blocket.se/sodermanland/Mangsidigt__problem__sto_25244403.htm?ca=23_11&w=3

Fast ”mellandagsrea”????? Njääää…..

http://www.blocket.se/kronoberg/Draktigt_kallblodssto_mellandagsrea_LAS_24742813.htm?ca=23_11&w=3

Skrivet

Veckan som gått

Den gångna veckan känns som hur lång som helst, mycket ovanligt fast i en positiv bemärkelse.

Jag har varit ledig i 4 dagar och det har både varit underbart och välbehövligt och jag tycker inte att just de dagarna bara har svischat förbi så som man ju kan känna ibland.

Om vi ska börja med vädret så har det verkligen varit typisk ”skånsk vinter” om jag får säga min mening och jag undrar om man i andra delar av Sverige upplever lika stora väderomställningar från den ena dagen till den andra?

Förra söndagen gick vi exempelvis omkring i knädjup snö och Soya syntes knappt, på tisdagen fick jag ställa in träningen pga mer snö och blåst, i fredags regnade det hela dagen, på lördag morgon var det halv storm och några timmar senare sken solen.

As we speak är all snö borta men den kan enligt min erfarenhet drabba oss vilken minut som helst igen och lär väl göra det också tyvärr.

För barn och djur är det i de flesta fallen roligt med denna nederbörd, särskilt nu då ungarna har jullov men ska man ut och köra, till jobb och träning som i mitt fall är man mindre road.

Jag är ju en planeringsmänniska av stora mått och tycker INTE om inställda träningar samtidigt som jag ju inte heller vill riskera något genom att ge mig ut på vägarna.

I ett försök att undvika Murphys law satte hovslagaren på juldagen på Archies skor med fasta broddar, dvs just den dagen då det ösregnade. Så förhoppningsvis blir det inga isgator de närmaste veckorna eftersom broddarna sitter på, så har det varit de 2 senaste vintrarna i alla fall. Innan dess rådde givetvis motsatsen och det fanns dagar då vi knappt kom utanför stallet pga all is.

Vad gäller ledigheten har den fördrivits så som jag vill dvs med mycket umgänge med mina älsklingar och slöande hemma :=).

Att medvetet inte fira jul på traditionellt vis med julklappar, hemlagad julmat, hysterisk stress och besök hos och av kreti och pleti är underbart befriande även om en del ögonbryn höjs. Fast för mig är huvudsaken att man själv är nöjd…sedan om andra tycker ”synd” om en (vilket jag finner enbart komiskt) så får det stå för dom.

Jag har tränat på som vanligt med Archie och Soya har fått många sköna promenader med maken och mig.

För Archies del återupptogs träningarna för Ebba efter nästan 2 månaders uppehåll och det var roligt och nyttigt att åter få ett par skickliga ryttarögon på sig. ”Långtygelridning” är åter bannlyst- denna fula ovana som jag då och då älskar att lägga mig till med.

Fast Sally gottar sig nog när hon läser detta för jag skäller ofta på HENNE om att korta tyglarna och så lever jag inte som jag lär….Nåja, ingen är felfri och abslut inte jag :=).

På tal om Sally har hon har varit och ridit för mig 2 gånger, både hopptränat och ”dressyrat” och det märks att den lille gossen trivs i vårt stora och ofta tomma ridhus.

Sedan är jag är lite av en hästpassare åt ”världsmästaren i att bajsa fint”- kallblodet i mitt stall som jag tidigare skrivit ett inlägg om.

Med tanke på hur lättmockat det är till detta djur (som förresten heter Bröta) så kan jag inte påstå att det är någon större ansträngning att se till den medan ägaren är bortrest men det är ju ändå ytterligare en punkt på min agenda.

Annars har det nog inte hänt något mer spännande vad jag kan komma på och nu hoppas jag bara på en mild, snö, regn och vind-fri vecka som även den bjuder på flera lediga dagar….underbart!!!!!

Skrivet

En dag i Soyas liv i bilder


Idag var det dags för en ny hundträff i Käglinge och skillnaden mellan förra söndagen och denna kunde inte varit större. Då: halvmeterdjup snö, idag: tja…ingen snö i alla fall :=).

En annan mycket markant skillnad var att en av hundarna, hanen Ville som Soya träffat flera gånger tidigare plötsligt blev som besatt av henne. Han ville (observera ordvitsen), om vi ska uttrycka oss barntillåtet, inte lämna hennes sida och kopplade ungefär 150 gånger rejäla grepp runt hennes bakdel.

”Hon måste börja löpa snart” blev allas konklusion och mycket riktigt: vi hann bara hem så kom den första bloddroppen!

Så…ingen hundträff som planerat för vår del nästa söndag. Jättetråkigt men det hade varit synd om både Soya (som blev minst sagt skitsur över att inte få ha sin bak ifred idag) och Ville som ”bara ville” och som inte gör annat än följer sina instinkter.

Efter ett kort break då undertecknad behövde äta middag (Soya var inte hungrig och äter till skillnad från både sin ägare och alla andra djur ägaren haft bara när hon är HUNGRIG…inte för att det råkar finnas en massa god mat…) var det dags för en ny motionsrunda, denna gången med Soyas häst Archie.

Just på denna suddiga bild syns hon inte och det är maken som har tagit kortet på några hundra meters avstånd och från vårt vardagsrumsfönster :=).

Efter all motion var det skönt att bara relaxa…..

….och se lite ”lurig” ut :=)!

Tänker det lilla livet på dagens äventyr månne?


Soya älskar allt som är av fårskinn (här Micke-pappans innesko)…..


…eller LIKNAR fårskinn (här årets julklapp från Ullared).

Så förtjust som hon är i detta material är det nästan konstigt att hon inte alls bryr sig om FÅR :=)….fast tur är väl det….Tänk om hon hade fått för sig att jaga dessa ullisar! Men vi rider ofta förbi fårhagar och lika intressanta som kaniner är lika ointressanta är fåren.

Mys!