Månadsarkiv: december 2010

Fråga från en läsare: när är det lämpligt att köpa en egen häst?

Härom dagen fick jag rubrikens fråga mig tillsänd och jag skulle som så ofta vilja svara skribenten med att spalta upp olika aspekter som jag tycker är mer eller mindre relevanta för att besvara frågan.
 
Jag tycker nämligen att det finns en hel del att tänka på innan man fattar beslut om en egen häst, ju mer genomtänkt man gör detta desto trevligare blir förhoppningsvis hästägandet och man minimerar (kanske) otrevliga överraskningar.
 
Du Kikki skriver att du förutom att du rider på ridskola en gång i veckan även hjälper till i ett annat stall och det tycker jag är utmärkt eftersom ren ridskoleridning och så sällan som en gång i veckan mycket sällan ger några störe kunskaper i hur det är att äga en egen häst med allt vad det innebär (mockning, utsläpp och intag, persedelvård och utprovning av densamma, foderlära, kunskaper om hästens sjukdomar osv osv).
 
Ska jag raljera lite kan jag väl säga att min åsikt rent generellt är att pengar och/ eller hjälp av andra kan lösa det mesta kring ens hästägande men det är så klart bättre på alla vis om man inte ständigt måste förlita sig på andra eller öppna plånboken för minsta lilla.
 
Nedan följer en (säkert ofullständig men ändå ganska lång) lista på frågor som jag tycker att en förstagångs-hästköpare bör ställa sig och fundera igenom:
 
Vad är ”syftet” med hästen? Ska den användas som promenadhäst eller är målet att träna och kanske rent av tävla regelbundet?  
 
Är tanken att du ska köpa hästen ensam eller dela den med något barn/ släkting/ vän? Planerar du att genast skaffa medryttare?
Är man flera om ett djur så kan detta både underlätta och försvåra.
Så länge man kommer överens om det mesta och avlastar varandra både tids och penga-mässigt är det för många en fördel men det kan också bli så att samarbetet börjar gnissla, att man har olika syn på hästhållning i allmänhet och ridning i synnerhet.
Att ”iskallt” räkna med att en medryttare ska vara med och finansiera ens hästhållning samt hjälpa en tidsmässigt bör man absolut inte göra eftersom man aldrig har några garantier för varken ATT man hittar en lämplig medryttare eller att denna STANNAR KVAR så länge man själv har behovet.   
 
Var ska hästen stå uppstallad? Finns det gott om stallplatser i närområdet och är dessa sådana där du tror att du kommer att trivas? Vad kostar en stallplats och vad ingår i hyran? Vad förväntas du hjälpa till med?
 
Vilka förkunskaper har du? Har du bara ridit på ridskola eller har du annan erfarenhet av hästar? Har du möjlighet att få hjälp i din hästhållning av kunnigt folk- tex i det stall där du planerar att ha din häst eller av vänner, andra hästmänniskor du känner?
 
Hur ser din ekonomi ut och hur pass stabil är den? Få människor kan väl garantera en statisk och god ekonomi men man bör ändå ta sig en funderare på frågan.
Har du ett vikariat och riskerar att snart bli arbetslös? Kan du klara av din hästhållning på A-kassa?
Lever du redan idag på marginalerna eller har du en buffert för oförutsedda utgifter? För sådana kommer STÄNDIGT när man har egen häst- tro mig!
Har du möjlighet att låna pengar av någon om det skulle ”knipa”?
 
Hur ser din familjesituation ut? Har du hästintresserade barn? Planerar du att inom kort skaffa barn? Känner du att du har tid att avvara från din familj några timmar om dagen mer eller mindre dagligen?
Vad tycker din familj om din idé om egen häst- är de stöttande eller försöker de motarbeta dig?
 
Hur ser din fritid ut? Har du redan nu mycket aktiviteter som ”binder” dig? Jobbar du över ofta eller måste du ofta resa bort i tjänsten- kanske till och med flera dagar i rad?
 
Hur ser din hälsa ut? Är du ofta sjuk eller lider du av någon psykisk eller fysisk åkomma som kan göra att du ofta måste ställa in planerade stallbesök?      
 
Vilken slags personlighet har du? Är du en sådan som snabbt får en idé (typ att köpa häst) men som sedan lika snabbt förkastar den/ ångrar dig?
 
Utifrån dessa frågeställningar menar jag att man själv eller med hjälp av andra får komma fram till om man är mogen för ett hästköp eller inte.    
 
Hur mycket man rent kunskapsmässigt måste kunna för att ”få lov” att ha en egen häst eller vara ”lämplig” anser JAG är så pass subjektivt och svårdefinierbart att jag inte ens vill ge mig in i DEN diskussionen :).     

Måndag- snöpassage

Idag fick Archie verkligen lyfta rejält på benen- han blev nämligen longerad inspänd i djupsnö.

Han fick en riktigt härlig och gungande trav och jag fick verkligen tänka på att inte hålla på för länge eftersom det såg så flott ut.

Tyvärr är vår utebana inte tillräckligt snötäckt för denna typ av motion (snön lägger sig ju väldigt oberäkneligt) utan jag fick gå ut på ett gräsområde i anslutning till en åker.

Den här typen av longering tror jag är jättebra bortsett från två inte betydelselösa faktorer som jag ser det:

1. Risken att överanstränga hästen om den är otränad och/ eller man longerar för länge.

2. Risken att hästen trampar på något/ slår i något som döljer sig i snön.

Men jag kommer för egen del absolut att fortsätta med snöträningen så länge snön lämpar sig för detta- en utmärkt omväxling och stärkande för hästen.

Veckan som gått

Ännu en vecka med snö, snö och så lite mer snö!

Nu tror jag att till och med de mest hängivna ivrarna instämmer i att det kan vara nog, mycket blir väldigt mycket jobbigare med all denna nederbörd som dessutom är oberäknelig och landar lite hur som helst och var som helst.

Som extrem planerings-älskare är jag föga förtjust i att numera leva i total ovisshet kring många spörsmål:

– Kommer det att gå att köra till/ från jobbet/ stallet

– Kommer jag att kunna rida i ridhuset eller ligger det sådana drivor framför att jag inte får upp porten?

– Går det att köra till Skrylle och väl där: är det tillräckligt plogat för att det ska gå att springa?

– Tänker bilen fortsätta att starta som ett urverk om det blir under 20 minusgrader fler gånger?

– Har hästarna stått utan vatten på natten för att vattnet har frusit?

– Finns det risk att Archie får kolik för att han inte vill dricka tillräckligt av det iskalla vattnet?

Osv….

Ja, dessa frågor har jag alltså grunnat på i veckan och även om det mesta har löst sig aldeles utmärkt så gillar jag inte att behöva fundera i dessa banor.

Vad gäller min vatten/ kolik-oro försöker jag att ge Archie ljummet vatten så fort jag kommer åt men han vill sällan dricka.

Likaså får han mängder med betfor men den blir så kall så den är han inte heller så förtjust i och jag kan inte stå och hälla varmt vatten över den vid alla mål helt enkelt eftersom jag inte är i stallet då (han får betfor vid alla fodringstillfällen).

Ridmässigt går det på det stora hela utmärkt och om inte annat bättre och bättre :).

Fortfarande lyser bristen på bjudning nästan helt med sin frånvaro och det glädjer mig mycket även om detta främst/ mest yttrade sig på träningarna hos Ebba men även på hemmaplan så klart.

Vad gäller just träningarna vill jag vänta med dessa ytterligare, dels för att det än så länge känns ok att träna på för mig själv men framför allt för att det inte GÅR att gräva loss släpet och ge sig ut på de vanskliga vägarna kring stallet just nu.

Hade det gällt ett veterinärbesök så hade jag nog försökt men för en träning….näää- den tiden är förbi när jag riskerade liv och lem utan minsta eftertanke.

Mera söndag- vad hände med Rolf-Göran?

Efter morgonens kryp-strapatser har jag haft en betydligt lugnare och behagligare dag.

Har läst ut en Harlan Coben bok (Spelaren), en författare som jag är väldigt förtjust i.

Archie fick ett dressyrpass i ridhuset och han kändes väldigt mjuk och fin, särskilt när vi var nästan klara.

Hemma igen har jag ägnar mig åt lite ”nödvändigt ont”- lite städning, tvätt, kloklippning mm och nu myser jag med tända ljus och en sprakande brasa.

Hörde precis en intervju med Rolf-Göran Bengtsson och blev helt fascinerad av hans ”dialekt”.

Mannen pratar svenska exakt som en tysk kollega till mig, långt mer diskret än så som man brukar härma svensk-talande tyskar (som drottning Silvia tex) men dock märkbart.

Trodde inte R-G:s skånska gick att förvränga så i vuxen ålder men där misstog jag mig.

Lät mycket märkligt hur som helst…..