Månadsarkiv: maj 2011

Skrivet

Två själar- samma tanke: om hundar på tävlingsplatser

http://www.tidningenridsport.se/NyaDebatterVisa.aspx?m=45208&m1=45243&threadId=630096Ibland slås jag av exakt samma tankar som jag sedan kan läsa att andra har dryftat på nätet och det var precis vad som hände häromdagen.

När jag tävlade i Eslöv i söndags reagerade jag på en del hundar jag såg där och blev faktiskt smått irriterad över hur dålig hyfs vissa har på sina djur.

Jag vet inte om det är något specifikt för oss hästägare- att vi lägger så mycket av vår tid på HÄSTEN att det inte finns tid/ intresse för att fostra hundarna lika noga? Själv saknar jag tex heeelt intresse för hundkurser även om jag vill påstå att jag har hyfsad ”ordning” på min hund.

Eller är det bara en slump att man ser ouppfostrade dogs på just hästtävlingar- de kanske förekommer precis lika ofta var som helst höll jag på att säga?

Nu vill jag verkligen inte ha ett allmänt hundförbud på hästtävlingar/ ridsportanläggningar, ve och fasa, att få ha med mig min hund LÖS var tex ett KRAV från mig för att flytta till nuvarande stall men att folk kunde/ borde ha lite mer pli på sina älsklingar vore absolut önskvärt.

Alla dessa hundar som ligger i bilen och skäller i timmar, som håller på att slita itu kopplet när de ser en annan hund, som morrar, hugger i luften när de ser andra hundar (även på avstånd), som gör utfall mot både människor och artfränder osv osv- dom skulle jag GÄRNA slippa vare sig jag råkar ha Soya med mig eller inte.

Tyvärr är väl risken att de ovan uppräknade hundarna (eller egentligen deras ägare) förstör för alla andra- de som HAR pli på sina jyckar- och så blir det fler och fler förbud vilket jag skulle se som väldigt tråkigt och också mycket begränsande.

Jag vill gärna kunna ha med mig min hund om det är lämpligt och för en del tror jag att det hade blivit väldigt svårt om de alltid var tvungna att lämna hunden hemma/ ordna passning så snart de skulle till stallet eller åka på en hästtävling.

Skrivet

Tisdag- invigning, bendragning och tårtätning

Utebanan så som den såg ut innan.
Och så här….
…ser den ut….

….numera!

I morse invigde jag och Archie vår nyanlagda ridbana!

Banan har alltså legat där den ligger i flera år men som jag har nämnt tidigare har jag tidigare aldrig vågat rida på den- underlaget har enligt mitt förmenande varit allt för djupt och så fort någon ridit på det efter harvning dessutom för ojämnt av hålor efter hovarna.

Nu har någon sorts grus lagts på som ska binda det gamla underlaget (om jag har förstått saken rätt) och eftersom banan dessutom var nyharvad i morse vågade jag mig på en ritt.

Jag är som ni kanske har förstått väldigt petig med underlaget och väljer ibland bort sådana underlag som andra inte ens hade reflekterat över att inte rida på så därför är jag mycket glad att vi har ett ridhus där även gnäll-Birgitta alltid är nöjd.

Och idag var jag även nöjd med utebanan- det var inga problem att rida på den och jag hoppas verkligen att den kommer att förbli ridbar även framöver så att man kan rida utomhus när solen gassar.

Idag försökte jag tänka på (guuuud så mycket olika saker jag skulle behöva tänka på när jag rider förresten- inte undra på att man inte kan processa allt i sin lilla hjärna) att rida en ”snärtigare” galopp- ingen ”pensionärsgalopp” som jag varnade Archie för.

Gjorde några slutor i galopp där den för vänster skänkel kändes superfin, en del byten (vissa riktigt luftiga och uttrycksfulla) och så blev det skolor i trav, förvänd galopp och några bakdelsvändningar.

Efter ridningen ägnade jag lite tid åt stretching- detta för mig kontroversiella ”kropps-dragande”.

Personligen är jag tveksam till effekten som sådan (tycker inte att jag fått någon effekt på mig själv när jag tränat och stretchat eller avstått) men har däremot börjat resonera som så att stretchingen om inte annat kan öka hästens KROPPSMEDVETENHET om man ska använda ett modernt ord.

Om Archie genom mitt dragande i hans ben hit och dit förstår att ”aha…det GÅR att sätta höger bak så här långt in under kroppen utan att jag ramlar ihop” så är det väl gott och väl, eller hur?

På jobbet möttes jag av en härlig bit princesstårta i kylen- om du läser detta Anna så TAAAAACK!!!! Finns ingen godare frukost ha ha!

Efter jobbet blev det sedvanligt stallpyssel och nu går Archie och Tulle och solar sig i hagen.

Skrivet

Dagens (hållbarhets)fråga

Medan jag stod och drog på mig ridstövlarna härom dagen slogs jag av tanken att just mina stövelpådragare (heter det så förresten?….) är en av de hästsaker som jag har haft allra längst och de ser, bortsett från lite rost, fortfarande lika fina ut som då de köptes för 20 eller 21 år sedan (jag minns att Heron var unghäst på den tiden och han var född 1985 så….).

Faktiskt har jag även kvar en lädergjord som jag fick av en väninna i den vevan, gjorden var redan då begagnad men den ser idag exakt likadan ut som då.

Hoppsadeln jag sålde förra året hade jag också i ca 20 år och enligt expertis var den minst 30 år vid försäljningstillfället.

Har ni gamla hästsaker som håller än? Vad är det för saker?

Skrivet

Måndag- lite lagom vila sådär…


Eftersom gårdagens ritt inte var att betrakta som någon större ansträngning trots att vi var och tävlade (eller kanske just därför ha ha) tyckte jag att Archie kunde behöva röra liiiite på sina ben idag även om han slapp ARBETA i ordets rätta bemärkelse.

Jag valde att tömköra ute i skritt i det härligt soliga (men blåsiga) och varma vädret och Archie verkade inte alltför ledsen över att behöva lämna boxen.

Han traskade på med raska kliv och hade som vanligt sin fyrbenta vän Mimmi som sällskap.

Nu äts det gräs i hagen och själv ska jag äta en god fisksoppa.

Skrivet

Veckan som gått

Ehhhh….jaha…. vad hände i veckan egentligen?

Inte så mycket höll jag på att säga eftersom jag knappt minns den.

Jo, min väldigt lindriga yrsel höll i sig nästan hela veckan, knappt märkbar tack och lov men tyvärr kände jag mest av den när jag red.

Det var som sagt ytterst lite men det är ju inte roligt och därför kände jag en stor lättnad när jag idag kunde konstatera att jag inte känt något på hela dagen- inte ens till häst.

Annars har det mesta löpt på i inkörda spår, 2 träningar hos NN, Skrylle-löpning och en dressyrtävling idag bara för att nämna några exempel.

På den ena NN-träningen visade Archie fantastiskt fina piaff-embryon vilket gladde mig mycket. Jag hade börjat tro att han är helt obildbar men nu dansade bakbenen så fint inunder honom.

Tävlingen idag får väl betraktas som veckans höjdpunkt- det är verkligen inte varje dag vi vinner :)!

Min nya sadel anlände också idag och jag hoppas att den ska bidra till den positiva utveckling jag sett hos Archie sedan länge.

Som jag nämnt flera gånger förut försöker jag hålla honom GLAD så mycket jag kan och ska jag vara ärlig tror jag att HAN skiter i just sadeln 🙂 men de många hagvistelerna i gräshagarna gör honom säkert desto mer nöjd:)!

Skrivet

Söndag- uppätna ord



Åhhh vad man ångrar vissa kommentarer ibland :)!

För bara några dagar sedan skrev jag i ett mail till min dressyrtävlande vän Ann att inget kunde rubba Archie på en tävlingsplats, ”varken ösregn, gassande sol eller en orkan”.

Redan när jag skrev ”orkan” tänkte jag ”fast just orkaner har jag nog aldrig varit med om på tävling” och det skulle jag alltså inte ha tänkt.

För idag, hos Eslövs ridklubb, där jag red en LA:4 så rådde, om inte orkan så i alla fall fruktansvärda vindar.

Och inte för att varken Archie eller någon annan häst verkade bry sig (dressyrhästar är ofta coola- inget snack om den saken) men trevligt var det inte!

Grus som blåste upp överallt, saker som välte och ett jättedammlager över allting.

Archie kändes superfin på framridningen och jag red därför kanske bara 20 minuter effektiv tid där- ville inte förlora den fina känslan.

Jag har ju ridit på 63, 64 och 65 % de 3 senaste starterna i LA:4 och sa sist lite skämtsamt; ”tänk om det kunde bli 66% nästa gång”.

Det blev det INTE; det blev 67%!

Och tänk: idag fick vi 7:or på båda skänkelvikningarna, detta av samma domare som under en av mina mest minnesvärda ritter i LA:3 blåste för felridning när jag gjorde en skänkelvikning.

”Det ska vara skänkelvikning där” ropade hon och jag ropade tillbaka ”det är ju det jag försöker”:)))))!

Förra veckan var vi en poäng från placering men idag hade vi dom på vår sida och vi vann klassen före 2:an som hade 65 %.

Jätteroligt så klart och jag är verkligen nöjd!

Nu pustar Archie ut i gräshage hela kvällen och själv får jag väl sanera min bil från allt grus som flög in i den eftersom rutorna var nervevade pga Soya.