Skrivet
En läsare, Lena, undrar om det finns affärer i Skåne som lånar ut sadlar inför köp!
Jag har tipsat om Böckmann Center i Höllviken som jag vet har denna service, eventuellt tror jag att Bengts hästsport i Veberöd också har den.
Någon annan som vet något?
Skrivet
Båda har vi nog levt i den skyddade storstan för länge för att uthärda dessa envisa blodtörstare så uteritten blev ganska mycket förkortad, det ska sägas.
I stället styrde vi kosan till en av stubbåkrarna där jag hade kunnat galoppera hur länge som helst- så mysigt var det.
Kände mig som ”Birgitta 12 år på nya äventyr med sin ponny Filur” ungefär men även idag besinnade jag mig eftersom åkern var lite för ”o-fast” pga tidigare regn och jag inte ville riskera Archies ben.
Men lite stick i benen av stubben fick han i alla fall och det var som sagt väldigt roligt att kunna galoppera över dessa vidder.
Tillbaka i stallet hjälpte jag en stallkamrat att förbereda hennes fåle för deras planerade uteritt- den gossen har ”spray-skräck”, en utmaning som jag givetvis var tvungen att anta.
Sprayskräcken yttrar sig i att den kära hästen hoppar omkring och kastar sig om man försöker spraya honom med exempelvis Renons och det verkar inte vara ljudet han reagerar så mycket på som för själva sättet som Renonsen träffar hans kropp- dvs sprayas på.
Eftersom jag anser att hälften av ”skräcken” är rent trams så stegade jag fram med flaskan i högsta hugg och lät gossen dansa omkring på stallgången- han kom ändå ingen vart eftersom han satt fast i uppbindningarna och efter en kort stund gick det riktigt bra att spraya.
Tror nog att jag kommer att bota detta djur snabbt och lätt- hästar brukar känna på sig att jag ändå inte kommer att ge mig så de finner oftast för gott att slippa mitt tjat genom att göra som jag vill :).
Min nya utebana 1000 x 1000 meter :)!
Skrivet
Skrivet
Gårdagens inlägg och Pricks kommentar till detta fick mig att minnas en av de få gånger jag haft med hästspekulanter att göra för egen del.
Händelsen utspelade sig i slutet av mitt ägande av Heron (som sedermera blev utdömd men det anade jag givetvis inte DÅ) när jag hade bestämt mig för att försöka sälja honom.
För att göra en mycket lång historia något kortare var det en dressyrdomare som på den tiden även ägnade sig åt hästförmedling som fick veta att Heron var till salu och eftersom hon var ganska förtjust i hästen ringde hon upp mig och sa att hon visste en tjej som ville komma och provrida.
Jag hade ingen erfarenhet av detta sedan tidigare, detta var första spekulanten men jag minns att jag ”gjorde mig till” och ryktade och flätade hästen så det stod härliga till.
Vita lindor virades på och sedan stod jag och väntade förväntansfullt.
På utsatt tid SVASSAR en ”Paris Hilton-kopia” in i stallet, kastar ETT ÖGA på Heron (det kan inte ha tagit 10 sekunder) och säger med snäsig och ”överklassig” röst:
”HAN ÄR FÖR STOR”.
Och jag, som redan då inte tog vilken skit som helst och definitivt inte vad gäller mina djur sa med istappar droppande runt orden:
”DÅ BEHÖVER DU KANSKE INTE RIDA HELLER”.
Och Paris Hilton vände på klacken och gick.
Jag var så arg så jag kokade- hur kan 173 cm bli något annat än 173 cm liksom?
Hade hon sagt att han var ful (han var mycket vacker), hade dåliga gångarter eller vad fan som helst som är SUBJEKTIVT hade jag inte sagt något men att klaga på mankhöjden- nä…där gick banne mig gränsen!
Skrivet
Även idag valde jag att rida på gräsbanan och blåsten höll alla otäcka kryp på behörigt avstånd så att jag och Archie kunde förbli ostörda.
Förresten: har ni också dagar då ni aldrig vill sluta att rida?
En sådan dag hade jag idag och det var så klart jättehärligt.
Jag fick till många fina byten och annat smått och gott, slutor i galopp och förvänd galopp tex.
Och även om jag som sagt hade kunnat rida i timmar så besinnade jag mig givetvis och red inte ens en hel timme utan hann avsluta innan den uppåtgående kurvan började dala vilket jag minsann inte alltid lyckas lika bra med.
Skrivet
Skrivet
Jag tycker att man i vart fall hela detta året har pratat om tuffare ekonomiska tider, man har varnat för räntehöjningar (som ju också har blivit av) och över lag så tycker jag att snacket går både här och där om att det ÄR en mer ansträngd ekonomi hos ”folket”.
Själv har jag noterat att de som försöker sälja sina hästar ofta får ”hålla på” i flera månader med dessa projekt och om man går in och tittar på salu-annonser så fullkomligt översköljs man av en otrolig mängd nya ”objekt” varje dag.
Och nu vet jag ju förvisso att så som en vara beskrivs i en annons och hur det sedan ÄR i verkligheten kan vara två vitt skilda ting men jag får ändå känslan av att väldigt fina hästar många gånger slumpas bort- just kanske för att det är sämre tider ekonomiskt.
Föl och unghästar verkar mer än någonsin vara en fullständig förlustaffär för sina uppfödare- väldigt tråkigt att de inte får någon ekonomisk lön för sin möda tycker jag.
En vän letar häst sedan några månader tillbaka och hon är väl medveten om att det nu är köparens marknad och agerar därefter. Hon har is i magen och prutar- passar det inte finns det så otroligt många andra hästar.
På bostadsmarknaden verkar det också har blivit tuffare.
En annan vän ville sälja sitt hus till några bekanta men där satte banken stopp- man bedömde helt enkelt inte paret som kreditvärdiga nog trots att båda hade inkomst och huset inte var särskilt dyrt.
Ett annat hus vet jag har varit till salu i ungefär 1 år nu- medan både jag och säkert husägarna också trodde att en försäljning skulle komma till stånd ganska snabbt och lätt har man nu valt att sänka priset- något som i princip inte förekom för något år sedan då budgivningar där priset i stället kunde trissas upp rejält snarare var regel än undantag.
Maken och jag har ju själva letat annat boende mer eller mindre aktivt under ganska lång tid men i skrivande stund är jag faktiskt väldigt tveksam till om vi alls ska flytta så som läget är idag- då ska det vara något otroligt och nästan överjordiskt som säljs!
Vi bor idag både bra och väldigt billigt framför allt och skulle vi vara tvungna att sälja av vilken orsak det än må vara så lär ett så billigt boende inte vara svårsålt.
Sätter vi oss däremot i ett dubbelt så dyrt boende och blir tvungna att sälja DET- tja…då kanske VI sitter där och inte blir av med ”eländet”.
Och det tänker jag måste vara fruktansvärt- att kanske behöva sälja sitt hem med en förlust på flera hundra tusen kronor- det är ju knappast något man avbetalar på några år utan i min ålder hade man väl varit förföljd av denna skuld resten av livet.
Så till dagens fråga:
Har NI märkt något av den ”ekonomiska krisen”? Hur då? Har ni haft fördel eller nackdel av den i så fall?
Skrivet
Det var länge sedan sist men idag var det än en gång dags för mig att bege mig på en gårdsvisning och rubriken förtäljer väl utfallet:).
Jag misstänkte redan på förhand att det skulle vara för mycket som inte dög åt halvkräsna Birgitta och helkräsne maken men ville ändå försäkra mig om att vi inte skulle gå miste om ett fynd.
Läget var en riktig ”tiopoängare” (mer eller mindre granne med nuvarande stallet) men det fanns för mycket annat som inte passade.
Som läget är idag ska det mycket till för att vi ska flytta; mer om detta i separat inlägg imorgon.
Även vid dagens ridpass krossades en illusion, den om att galoppera fram på stubbåkern vid stallet.
Där var för mycket mygg för att varken jag eller Archie skulle stå ut så i stället blev det galopp på gräsbanan där det fläktade mer och därmed skyddade lite bättre mot de kliande flygfäna.
Archie kändes i alla fall fin vilket fick uppväga de 2 myggbetten jag trots allt hann få :).
Skrivet
Skrivet
Att det skulle finnas folk som åker runt och provrider hästar som de inte har en tanke på att köpa är ett rykte som har florerat så länge jag kan minnas och ärligt talat trodde jag att det var lite av en vandringssägen eller liknande för själv skulle jag aldrig i livet få för mig att ens tänka tanken.
Men….jag har ju haft vänner som då vi ”gått på stan” stannat till i tex skoaffärer och börjat prova skor och sedan på min fråga ”ska du ha skor” helt frankt svarat ”näää….men DET ÄR KUL ATT PROVA”?!?!?!
Inte heller är detta något jag har den minsta förståelse för; vad är vitsen med att prova något som man ändå inte kan/ har råd att köpa?!?!? Då blir man ju bara frestad och kanske till och med köper TROTS att man egentligen inte har råd- inte alls vettigt enligt mitt sätt att se det.
Och nyligen hörde jag från en person som bedriver lite handel med hästar att det tydligen visst förekommer att folk tycker att de som ett söndagsnöje kan åka och titta på stallets tämligen dyra hästar trots att deras budget inte alls är i paritet med vad hästarna kostar.
Just detta stall har börjat ta lite kreditupplysningar och referenser på tilltänka köpare och det är banne mig ”time well spent” för det tar inte ens en tiondel av den tid man sedan hade fått ägna helt i onödan.
Visst förstår jag att folk tänker ”nu är det köparens marknad” och ”man kan alltid pruta” men att provrida en häst för 300.000 när man har 50.000 i plånboken- det tycker jag bara är rent ut sagt oförskämt mot en säljare som har tagit sig tiden att visa sin häst och faktiskt ”slösa på” hästen helt i onödan.
Så roligt kan det inte vara att ha kreti och pleti klängandes på ens hästar tänker jag och dessa försäljningsstall har säkert annat att göra än att lägga fullständigt bortkastad tid på gratisridare.
Ja, man upphör aldrig att förvånas över mänskligheten, det är en sak som är säker.
Senaste kommentarer