Månadsarkiv: december 2012

King size!

Jag har sett en del hundar som faktiskt varit som små shettisar i storlek- bla min bilmekares riesen (?) som jag brukar skoja om och säga ”den kan du låna ut till en ridskola för de minsta att rida på” men den bilden måste väl vara manipulerad 🙂 ?

Och så lite kiss-o-bajs-humor!

Här ute på landet behöver man dock inte bekymra sig- jag har nog uppskattningsvis  ett tusental oanvända bajspåsar (köpta billigt i Ullared och gåvor från hundfolk) och lagret krymper i princip inte.

Att springa ut på en åker eller rusa ner i ett dike för att plocka upp efter Soya  gör jag faktiskt inte 🙂 !

Lördag- ljuvligt

Vintern fortsätter att gäcka oss med sin oförutsägbarhet- igår var det åter nollgradigt, även på kvällen, och i  morse var det ca 8 minus?!?!?

Det har varit strålande vackert i alla fall och är det bara vindstilla som idag så fryser inte ens jag.

Jag fann det faktiskt för gott att skruva i Archies nedslitna broddar i Kreons skor- även om min rygg protesterade mot sin nedsänkta position kring hästens hovar så insåg jag att det är bättre att ta det säkra före det osäkra om faktiskt HA broddar vid uteritt och låta dom sitta i tills min hovslagare sätter i de permanenta broddarna.

Kreon och jag fick sällskap av Maria och Kreons flickvän (snarare KVINN-vän…hon är mer än dubbelt så gammal som Muppe, 17) Hera under en ljuvlig uteritt i det härliga vädret- det var verkligen skönt.

Vi skrittade mest men det blev även lite luftig och fin trav och Kreon skötte sig utmärkt.

Soya njuter inte riktigt lika mycket av så här kallt väder men även hon har luftat sig i snön och nu ligger hon och tittar förväntansfullt mot min jättegryta chili-con-carne som puttrar på spisen.

Hon har redan fått lite rå köttfärs men man vet ju aldrig…tittar man tillräckligt bedjande kan det komma mer 🙂 !

Mums och snyft sa Soya!

Idag pågår det bet-transport vid vårt stall- det är stallägarens betor som ska lämna den jättehög de legat i ute på en åker för vidare avfärd för att bli…tja…betfor kanske?

Ska jag vara ärlig undrade jag i somras om det ens skulle BLI några betor- länge var det mycket torrt och betornas blast låg helt utslagen mot marken, uttorkad och bortom räddning misstänkte jag.

Men med regn ”kom de tillbaka” och kunde alltså både skördas och nu köras iväg.

Soya är nog ledsen över att inte längre kunna stanna till vid bethögen och ta en fika-paus- hon är, konstigt nog tycker jag, väldigt förtjust i betor och rusar fram till dom hon hittar för att gnaga.

Att hästar kan tycka om betor är väl inte så konstigt men hundar ?!?!?!?

Täckesnarkomaner – ännu en gåta för mig

Att en del övertäcker sina hästar är något som jag förstått sedan länge så DET är inte längre ett mysterium för mig.

Men nyligen såg jag något som jag verkligen inte förstår:

Mötte en ryttare som red utomhus- hästen hade DUBBLA ländtäcken (det var minus 2 grader, sol och vindstilla) men ryttaren hade bara ridbyxor på sig?!?!!?

Nu KAN ju människan ha haft något under ridbyxorna förvisso men jag måste ändå fråga mig vem som rimligtvis borde frysa mest: en ryttare som skrittar (dvs sitter stilla) eller en häst i rörelse?!?!?

Och varför är man mer rädd om hästen än sig själv?

Fredag- me like!

Idag var det dags att åka till X för lite dressage men det var nära att vi inte ens kom från stallplanen som var hal och gjorde att bilen spann som en katt men inte rörde sig ur fläcken.

Tack vare några snälla stallkamrater som gav bilen en bokstavlig hjälpande hand kom vi dock iväg och det är skönt att man i alla fall har en så pass lättlastad häst som man bara kan ”slänga” in i transporten utan några större krusiduller.

Väl hos X fick Kreon jobba ordentligt och en liiiten del av mig småflinade när han försvarade sig på samma sätt som när jag rider- även X fick således smaka på Kreons halvhjärtade protester.

Men precis som jag gör X ingen affär av att det blir något stopp/ avbrott utan han rider bara vidare utan att  pressa trots att han har typ dubbelt så långa ben som undertecknad :).

Nej, den lilla pojken kommer säkert att sluta med dessa vilopauser 🙂 , säkert när han blir starkare och om vi inte gör någon affär av det hela.

X jobbade med att samla galoppen (jobbigt), att rakrikta, gjorde några klockrena byten (både frivilliga och ofrivilliga- de sistnämnda som ett försvar) och det bästa av allt- han fick fram en trav som jag nog aldrig skådat förut.

Jag hoppas verkligen att Kreon hur ofta som helst (gärna permanent) låter mig ångra mitt omdöme om hans trav då jag såg honom första gången och trodde att jag tittade på en lektionshäst med en trav som jag på en god dag och om jag var på riktigt gott humör skulle ge betyget 5.

Idag var det luft i steget, rejält ”avstamp” med bakbenen och en fin schwung- förvisso DELVIS pga att Kreon blev lite upphetsad av att en annan lite ”stimmig” häst kom in i ridhuset men so what- får han bara gå i denna trav längre och längre stunder kommer det att göra honom starkare och visa vägen till vad vi önskar- en överlag bättre grundtrav.

Både X och jag var nöjda efter passet- förhoppningsvis var även Muppis nöjd med sig själv 🙂 !

Dagens (julklapps)fråga

Som en följdfråga till  samvetsfrågan från i förrgår undrar jag idag hur ni förhåller er till julklappar åt andra än den närmaste familjen?

Brukar ni ge er stallägare en julklapp? Hovslagaren? Någon stallkamrat? Er tränare? Er chef på jobbet? Brevbäraren? Någon annan som inte faller under kategorin släkt/ vänner?

För egen del är jag verkligen ingen julfirare och har inte varit sedan jag blev vuxen.

Jag handlar sällan julklappar (har inga släktingbarn i Sverige)- det kan bli någon enstaka grej men det är inte så att jag har långa listor att bocka av.

Ibland har det blivit någon grej till någon som hjälpt mig på något sätt (tex mina fd hästskötare) men generellt så handlar jag inte ”bara för att det är jul”.

Spontan-gåvor kan jag däremot ge till folk jag tycker om/ har förtjänat det- det är roligt tycker jag och brukar uppskattas.