Månadsarkiv: juni 2013

Ett tack från en bloggläsare till er andra!

Igår publicerade jag en fråga från en bloggläsare kring vilken nivå man ska/ kan tävla på och idag kom denna kommentar från henne:

Här kommer några rader till de som varit snälla att svara:

Hej och tack så mkt för att ni svarat på min fråga!

Det var intressant och roligt att läsa era svar.

Precis som flera av er skrivit så tycker även jag att det är roligare att tävla på lite högre nivå.

Hästen och jag tränar på msv nivå, men den har inte gången eller registret som kanske krävs.

Den har inte heller den storlek eller utstrålning som många av dagens dressyrhästar har och därför ser det antagligen värre ut än vad det är.

För att citera mina vänner så ser det ut – som om en liten glad tax kommit in bland en flock tjusiga Greyhounds – när vi äntrar framridningsbanan.

Jag är nöjd och glad med min häst och ser bara tävlingsmomentet som ett sätt att komma ut och träna och ha roligt. Att vi inte kan vara i närheten av pallplats har jag helt klart för mig, men jag försöker visa upp min häst så väl jag kan och rida korrekt och noga.

Anledningen att jag ställde frågan via Birgitta var att jag fått höra så tråkiga kommentarer, både rakt ut och bakom ryggen.

Många av kommentarerna går ut på att man ska hålla sig till de klasser man hör hemma, men det har också varit en del taskiga påhopp.

Därför var jag nyfiken på att höra hur ni andra resonerar kring vilka ekipage som ska ”få lov” att delta i vilka klasser.

Är vi som inte har den optimala dressyrkusen dömda att för evigt harvar runt i LC om ens det?

Till min glädje verkar ni resonera som jag!

Tack till er som svarade och tack till Birgitta som ville ta med min fråga.

Torsdag- roligt och tråkigt

Om vi ska klara av det tråkiga först så fick ett nytt epilepsianfall hos Soya idag mig att i alla fall bestämma mig för att börja medicinera henne och ta risken med eventuella biverkningar.

Jag ska ringa veterinären imorgon och så får vi se hur det går.

Efter en så dyster händelse var det i alla fall skönt att Kreon var på sitt soligaste humör- precis som vädret har varit hela dagen.

Hade någon bloggläsare sett honom idag skulle han/ hon nog ha sagt något i stil med ”men herregud vad den där dressyrkärringen överdriver- det ser ju vem som helst att det här är världens snällaste häst”.

Och idag var det verkligen helt underbart att rida- så där så att man måste behärska sig för att  inte göra det för länge.

Med kandaret på galopperade jag omkring på den långa gräsbanan med enda fokus på att ha hästen rak och försöka göra små tempoväxlingar och det KÄNDES i alla fall jättebra.

Även när jag travade runt en liten stund hade jag en bra känsla och då valde jag att skritta ut på en lite längre tur på en väg där jag vanligtvis inte vågar rida av rädsla att möta stora lastbilar och dundrande motorcyklar.

Men eftersom det är helgdag idag och väldigt lugnt på vägarna tog jag chansen och hade tur som inte mötte annat än en cyklist och en bil.

”Onödig” veterinärvård?

Hade en intressant diskussion med några arbetskamrater gällande veterinärvård vad gäller hundar och katter där vi ibland känt oss ”skinnade” i den bemärkelsen att vi känt att allt som utförts med våra djur kanske inte varit helt berättigat utan snarare mer åt over-kill-hållet (och kostat därefter).

Jag har faktiskt aldrig upplevt att man gjort undersökningar/ gett medicner eller utfört annan behandling så att säga i onödan med mina hästar men jag minns för några år sedan då Soya bröt av en pytte-bit av en hörntand.

Det veterinärbesöket kändes i efterhand otroligt överdrivet (och kostade EFTER att försäkringsbolaget betalat sin del ca 3.500:–)  .

Till att börja med SÖVDE man min supersnälla hund som inte hade det minsta obehag av sin avbrutna tand och bara det kändes överdrivet- bara för att undersöka en tand liksom.

Och de rekommendationer vi fick var nästan ännu värre; man ville att vi skulle komma på en uppföljning om 6 månader, att Soya skulle äta smärtstillande medicin i 10 dagar och att vi skulle ge henne ett speciellt tandfoder (!). Allt detta utan att man ansåg att  tanden VAR till besvär för då hade det ju givetvis varit en annan sak.

Jag skäms inte att säga att vi inte gjorde något av det- jo, medicinen gav jag väl i kanske 2-3 dagar men slutade då det kändes helt obefogat (hunden var som sagt fullständigt opåverkad av tanden)  och när jag efter en tid bad hästtandläkare Torbjörn L att titta på Soya så menade han att man inte skulle göra NÅGOT med tanden vilket vi inte heller har gjort under de mer än 3 år som har förflutit sedan dess.

Har ni någon gång känt er överkörda/lurade/ uppskörtade?

Jag tror att djurägare många gånger både vill göra ALLT i sin makt för sitt djur OCH saknar tillräckliga kunskaper att ifrågasätta och även om seriösa kliniker/ veterinären inte borde göra ”onödiga” undersökningar så kanske det ändå kan förekomma, eller vad tror ni?

Och att försäkringssystemet också kan inbjuda till detta kanske också spelar roll?

För  kanske är det även så att djurägarna SJÄLVA också vill ha lite over-kill-undersökningar ”eftersom det mesta ändå går på försäkringen”.

Tankar/ teorier/ åsikter?

Igår katter- idag hund

bild(67)

Igår fick ni titta på min söta katt Gullis och hans vän Katten med Hatten så idag tänkte jag visa….

bild(68)

….några färska bilder på min livsnjutare….

bild(69)

…..snabbspringaren Soya som gör allt annat än springer snabbt på bilderna i alla fall :)!

Torsdag- jäkla häst

Idag såg jag fram emot att jobba med Kreons mupperier på gräsbanan mitt emot ridhuset- det är det närmaste jag kommer hur han betett sig på de 2 sista tävlingarna med mig och kan jag träna bort beteendet på hemmaplan så ökar ju chansen att få bort det även på bortaplan till slut men se på f…n.

Kreon måste ha läst gårdagens avslöjande blogginlägg om hur han kan bära sig åt för han hade minsann inte en tanke på att upprepa det bockande han så gärna ville ägna sig åt igår.

”Se på mig…titta ur lugnt jag galopperar…ha ha ha” tycktes han säga den lilla apan :).

Så det blev lite travande och galopperande runt runt på den minst 60 meter långa banan och sedan red jag ut på en runda som tidigare också orsakat hopp och skutt men som Kreon avverkade utan att lyfta på ögonbrynet. Det finns hopp om livet med andra ord :)!

Rolig skräppost

Jag har ju någon form av filter som sorterar bort all skräppost men sedan måste jag ändå ta bort alla sådana kommentarer manuellt även om de inte syns på bloggen.

Dagens roligaste kommentar är från ”Autumn” som skriver:

Jag hatar dig plus jag bor i marydsv70

🙂

Fråga från en läsare om tävlingsnivå

Nyligen fick jag följande fråga från en läsare:

Ska man bry sig om att rida Msv på en häst som aldrig kommer att bli riktigt ”redo”? Eller ska man fortsätta att harva runt i LC, där vi då kan få mellan 50-67% beroende på vilket humör hästen är på?!?

Ska de lite ”svårare” klasserna bara vara för de ultimata djuren? Eller ska man kunna ställa upp med ”vilken skit som helst”?!? Alltså, vi kan ju göra rörelserna som krävs men kommer aldrig att kunna göra dem med glans.

Jag har alltid varit av åsikten att man ”tager vad man haver” att rida och så gör man så gott man kan…

Jag vet ju vad JAG vill svara läsaren men tänkte att ni andra kan börja så fortsätter jag 🙂

Äntligen!

Ja,äntligen är Hatt-katten att betrakta som hyfsat ”normal”, efter nästan 1 års intensiv träning.

Idag lyfte jag lätt upp honom hela 3 gånger och gosade med honom i famnen- tänk så länge han flydde som en avlöning bara man närmade sig!

Medan jag lyckades socialisera den initialt helvilde Gullis väldigt snabbt kan jag inte ta åt mig huvud-äran vad gäller Hattens utveckling; där är det en annan stallkamrat, Marielle, och hennes föräldrar som har gjort det stora jobbet.

Hur mycket kattmat som gått åt under deras övningar vill jag inte veta men nu kan man alltså även leka lite med den svarta pälsbollen vilket i alla fall Birgitta 12 år tycker är roligt :).

bild(66)

Grevie hästcenters egna kattpojkar- Gullis och Katten med Hatten