Sedan Kreons knäledsbehandling har jag valt att lägga fokus på att träna hans lilla hjärna- den som har så många egna idéer som är ganska tröttsamma ibland.

Ett tag fanns det ”tusen” ställen som Kreon inte ville gå förbi vid uteritt, framför allt sådant som innebar att komma längre och längre ifrån stallet- på hemvägen har han faktiskt alltid gått som en klocka.

Så de senaste 4 veckorna har vi ju bara skrittat/ ridit ut, ut, ut- allt för att vanans makt ska få grepp även om en så envis häst som Kreon och det har faktiskt hjälpt mycket.

Numera går han fram på ett helt annat sätt överallt utom på ”startsträckan” som börjar vid vårt ridhus och sträcker sig kanske 300 meter framåt innefattande en gräsäng mitt emot ridhuset och kanske 100 meter på en 70-väg. Och där ”måste” vi rida för att komma någonvart och det är alltså här det återstår en del jobb innan jag är nöjd.

I dagsläget kan Kreon stanna, backa och sparka bakut för att slippa gå fram på denna sträcka- där blir det så påtagligt att han lämnar anläggningen vilket han uppenbarligen har väldigt svårt att acceptera och det är här viljornas kamp utspelar sig dagligen.

Ibland tar det 5 minuter att tillryggalägga dessa kanske 300 meter, ibland det dubbla men huvudsaken är att jag alltid får honom att gå.

Jag tror att det kommer att hjälpa mig mycket på tävling när jag övervinner detta bekymmer helt för där visar sig ungefär samma beteende fast ännu värre.

Och egentligen har det ju fram tills för några månader sedan varit likadant i ridhuset fast det yttrade sig mycket mycket mildare.

Det där att han ”inte var redo” för ridning hur som helst förrän efter kanske 10 minuter om ni kommer ihåg- gick man på honom bara en aning för mycket eller krävde bara det minsta lilla för mycket under dessa första 10 minuter så kunde det bli tvärstopp i någon sekund innan man fick honom att gå igen.

Jag tror att uteridningstramset och det han sysslar med på framridningarna är samma beteende i sak- en ovilja/ oförmåga att slappna av och ta hjälperna direkt utan att det liksom måste gå dessa kanske 10 minuter eller mer innan han är ”redo”.

Så det jobbar vi som sagt mycket med nu och ska fortsätta ett tag till.

Idag började jag passet med lite galopp på ängen under bakutsparkande protester initialt men jag stod på mig- KRÄVDE galopp fast Kreon ”inte var redo” och när han gav sig, vilket gick på bara några minuter, fortsatte vi på våra sedvanliga grusvägsturer hur fint som helst.

Denna veckan hoppas jag kunna komma igång ännu lite mer med ridningen men än så länge är det rakt fram ute på vägarna som gäller.

Idag gjorde jag lite slutor i skritt och de kändes lika lätta att göra som alltid när man gör dom utomhus så DET var inte bortglömt i alla fall :).

Annars travar jag, gör några galoppfattningar och galopperar kortare sträckor och så skrittar jag mycket så klart.

Både idag och igår har det blåst som bara den- Kreon bryr sig inte men jag har ett helsike när jag cyklar med Soya och ÄNNU värre; vi har ingen tv-mottagning när det viner så bland våra jättehöga lövträd (och nej, det är inte bara att såga ner dom av olika anledningar).

Tur man har sin lilla dator…..

Men ”nästan” kan göra en ganska stor skillnad :).

Även idag blev det således uteritt på ungefär samma vis som igår och eftersom det nu har regnat en del sedan jag beklagade mig över ”hårda vägar” så kunde jag trava på lite fler sträckor.

Galopperade också en del, korta sträckor med fokus på lugna, distinkta fattningar och det gick väldigt bra.

Jag väntar fortfarande på när Kreon ska explodera av uppdämd överskottsenergi efter att inte ha blivit riden ”ordentligt” på snart en månad men förhoppningsvis fortsätter det som hittills- med en lugn häst.

Varför jag skrev ”nästan repris” i rubriken är för att jag idag hann komma in i stallet innan det började regna och det var jag faktiskt väldigt tacksam över.

Inte för att jag är någon mes vad det gäller regn men 2 dagar i rad hade inte varit kul och inte heller att åka och handla mat i totalt dyngsura kläder.

På tal om mat så blev det alltså ingen grillning idag heller- att mecka med detta i regn kändes inte lika lockande som att sätta på spisen faktiskt :).