På tal om en del kommentarer till ett inlägg jag publicerade förra helgen funderar  jag på det här med eventuella faror med att rida.

Är det ens något ni brukar fundera över och i vilka sammanhang i så fall?

Själv funderade jag sällan på allt som faktiskt kan hända när man rider tills jag köpte Kreon- de hästar jag hade ägt innan honom var så snälla att det liksom inte fanns direkta skäl att låta tankarna gå i dessa banor.

Med Kreon väcktes emellertid en annan medvetenhet hos mig och det var nyttigt- jag hade dittills och när jag ser tillbaka varit alltför slarvig och rent av nonchalant ibland.

För visst KAN vår hobby/sport/ livsstil vara farlig- just för att vi bland annat hanterar iband oberäkneliga och mycket tunga djur som besitter en stor kraft.

Har ni för egen del råkat ut för några rejäla olyckor eller har ni varit lyckligt förskonade?

Tycker ni att ni har ett säkerhetstänk och har det alltid varit så?

Själv har jag skärpt mig med åren- nu varken hoppar (!) eller rider jag ut utan hjälm tex.

Hos oss råder för övrigt hjälmtvång vid all ridning- en bra ”hjälp” om man skulle VILJA slarva.

Hur irriterande är det inte med hästar som, när man leder dom, blir rädda för något och kastar sig för att landa på ens fot!

Ajjjj! Och nej, det var inte Vicke som stod för den bravaden men ont har jag…

Nyligen berättade jag om att vi på min anläggning håller på att dränkas av lera i hagarna och det är ju så klart inte särskilt kul för hästarna att vada runt i detta.

Men när jag läser hur andra har det runt om i Sverige på olika hästforum på nätet inser jag att vi hästägare både är ett hårt prövat släkte vintertid men också att vi alla brottas med olika slags svårigheter av varierande grad.

Vissa har inte kunnat rida på flera dagar på grund av istäckta omgivningar, andra överväger att hålla hästarna inne från hagarna av samma anledning och för att undvika fläkskador.

På en del ställen har det stormat rejält och då är man inte heller så pigg på varken utsläpp eller uteridningar.

Här i Skåne har vi rena vår-temperaturerna vissa dagar men översköjs av regnskurar som sedan dränker våra hästars ben i lera.

Och ibland hjälper det inte hur stora hagar man har- jag har ändå sett hästar stå med vatten/ lera halvvägs upp till framknäna och då kan i alla fall jag undra hur roligt det är att gå och dra runt i detta hela dagarna.

För egen del känner jag mig just nu lyckligt lottad över att ha ett perfekt ridhus där jag kan rida så ofta jag vill.

Jag skulle inte klara av träna min häst vintertid UTAN BESVÄR om jag inte kunde rida inomhus och att behöva använda släpet för att kunna genomföra detta hade jag också sett som ett onödigt och försvårande moment i min hästhållning.

Att hagarna ser ut som de gör har jag accepterat för länge sedan- vår stallägare gör verkligen vad han kan genom att både försöka skrapa hagarna och lägga på asfaltskross där det är som mest sankt och som sagt; jag har sett långt värre hagar på många andra ställen i Skåne.

Vädret rår ingen av oss på- var vi än bor i Sverige och det är väl bara att inse att det finns för och nackdelar med allt och att man får ta det onda med det goda.

Eller så får man se till att bli mångmiljonär- köpa gigantiskt med mark där man både kan bygga ett ridhus och preparera x antal hagar som alltid går att använda BRA året runt (kunna strö ut flera ton salt om det fryser på tex) och sedan slippa klaga när vintern kommer :)!