Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Dagen har verkligen varit just lugn för även om jag har jobbat så verkar de flesta andra ha tagit ledigt vilket gjorde att även min arbetsdag förflöt tämligen stilla.
Och nu väntar 3 dagars ledighet- härligt!
Vicke fick en vilodag så att han håller sig fortsatt positiv och orkar med det jobb jag planerar för honom så vi gick bara en mini-promenad innan jag lämnade honom med lite extra morötter och granris :).
I senaste numret av Ridsport läser jag om en tränare som har börjat undervisa genom att sitta hemma uppkopplad på nätet medan hennes elev filmas av någon som sänder filmen direkt till tränaren- online-träning!
Att uppkopplingen måste fungera optimalt nämns som en förutsättning för att distans-tränandet ska fungera liksom att den som filmar gör detta på ett bra sätt och tillräckligt nära ekipaget.
En fördel för tränaren är att denne slipper resväg och kalla ridhus vintertid men det blir väldigt fokuserat på det talade ordet då ju tränaren inte kan VISA vad han/ hon menar med hjälp av kroppsspråk och gester.
För mig känns det som något som säkert kan utvecklas med dagens och framtidens teknik och det kan säkert underlätta för de som tex har väldigt långt till sin tränare.
Men vad tror nu läsare; är detta något ni hade kunnat tänka er att prova? Varför/ varför inte? Tycker ni att en online-lektion ska kosta mer/ mindre/ lika mycket som en IRL-dito?
Julen närmar sig med stormsteg och även om jag personligen inte är någon storfirare så tycker jag att det märks- inte på det regniga och gråmulna vädret men på att folk är mycket mer upptagna med allt som hör julen till.
Det har varit ganska tomt i stallet och ridhuset i veckan och jag som gärna rider ensam klagar inte.
Det har blivit mycket ridhusridning i veckan; träning för Christina, hoppning och några dressyrpass på egen hand.
I måndags fick Vicke vila helt och i lördags skrittade jag ut.
Jag har försökt att höja ribban lite nu och försöker också få Vicke starkare så jag jobbar både med rörelser men också med att bara rida ”runt runt” men med fokus på form och tempo, att Vicke känns lösgjord och ”med” och det tycker jag att han allt som oftast är mycket bra.
Ibland blir det lite väl elektriskt med någon bakutspark när Vicke tycker att jag petar på honom med spöt för mycket (?) men hellre en häst med en härlig bjudning och lite humör än en som är helt ”avslagen”.
Jag gillar verkligen min häst och är så glad att jag har honom- han passar mig jättebra tycker jag.
Jag brukar börja morgnarna med att åka till stallet och ”kolla läget”- mocka, göra i ordning höpåsar och foderspannar och kanske hjälpa till med utsläppet eller göra någon annan stallsyssla (slänga ner halmbalar från loftet, fodra eller sopa av sadelkammaren).
Det är ganska rogivande att hålla på med detta frivilliga pyssel om man har tid tycker jag och det måste ju göras av någon.
Efter intaget red jag i ridhuset och enligt sedvanligt schema; skänkelvikningar, förvänd galopp, några byten, övergångar till skritt från samlad galopp, samlad trav mot passage och slutor.
Just ni handlar det mycket om att bygga upp mer styrka hos Vicke- han kan det mesta av ovanstående bra men det kommer att se ännu bättre ut när Vicke orkar ännu mer, längre, bättre :).
Jag minns att jag för många herrans år sedan brukade släpa ut ridskolans cafeterians julgran efter nyår och låta Heron äta upp den i hagen.
Detta brukade gå på en dag så det var inga längre stunder han fick roa sig med trädet.
Nu har en jättegran rasat ihop i senaste stormen i närheten av där jag bor och en massa granris har lämnats kvar.
Jag började fundera på att ta med några grenar till Vicke men blev lite osäker- kan hästar få kolik av granris?
Även om jag som sagt har ”fodrat” med det förr vill jag höra era erfarenheter- inte så kul att stå med en sjuk häst över julen (eller någonsin för den delen).
Orkar egentligen inte ens bli upprörd över dravel som detta – redan när man gick i grundskolan fick man ju försvara sitt val av fritidssysselsättning för vissa och förklara att ”jo, det är VISST jobbigt att rida” medan man möttes av klentrogna blickar.
Tänk att vuxna människor fortfarande orkar, vill och vågar yttra sig om saker de uppenbarligen inte har en aning om?
Sedan kan jag visst hålla med om att det finns sporter där man anstränger sig MER än när man rider men jag skulle vilja se den ryttare som kliver av sin häst efter en timmes ridning i trav och galopp utan en svettdroppe någonstans på kroppen och/ eller utan att ha höjt sin puls det minsta.
Men det är väl bara att inse; precis som en del tycker att det är jätteroligt att dra diverse ”hamburgar-skämt” om hästar så är det tydligen lika roligt att reta oss ryttare genom att påstå att det inte är vi utan ENBART HÄSTEN som utför något fysiskt ansträngande vid ridning.
Kanske ska man bara bemöta dylikt trams-prat med tystnad eller lönar det sig att slänga upp dessa människor på tex skump-Vicke, dra till honom rejält med en pisk i häcken och därefter se om det blir någon ansträngning att hålla sig kvar på honom eller ej 🙂 ?
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer