Månadsarkiv: maj 2015

Lite mer action på dressyrtävlingar, eller?

Ibland hörs röster om att det är så TRÅKIGT med dressyrtävlingar; att man knappt får andas på läktaren för att inte störa hästarna osv.

Personligen vet jag inte om det skulle bli roligare om folk tilläts bullra och ha sig i närheten av våra djur men EN sak som jag skulle uppskatta och som jag TROR skulle bidra till trivselfaktorn är om det fanns en engagerad speaker!

Nu fattar jag så klart att det till 99 % handlar om frivilliga ”gratis-jobbare” som agerar funktionärer, i alla fall på den nivå som jag tävlar men visst borde det finnas FLER människor som typ har drömt om att arbeta som radiopratare eller dj:s 🙂 ?

Lite skämt och lite allvar men hade det inte varit trevligt om fler speakers pratade MER, ungefär som en sportkommentator 🙂 ?

Nåja….kanske inte kommenterade ritterna, vare sig medan de pågick eller efteråt men som hela tiden berättade om ställningen i klassen, hur många procent man behöver rida på för att bli placerad, härstamning på deltagande hästar och sådant som är väldigt enkelt att säga och ta reda på.

Ibland finns det absolut sådana speakers och jag gillar det som sagt men vad säger ni?

Hade ni tyckt att det var bra om det förekom oftare eller bryr ni er inte? Hade det rent av stört er?

Måndag- reviderade planer

I morse vaknade jag till ett omisskännligt ljud: smattret av ösregn!

Så min plan att rida ut innan jobbet fick snabbt revideras och det fick bli EFTER detsamma i stället.

Huruvida Vicke tycker att det känns behagligare att ridas utomhus med flytsulorna låter jag vara osagt men jag märker att jag själv är mer mentalt avslappnad och vågar rida på utan att bryta av till skritt så fort jag ser en liten sten i horisonten. Nåja…så illa har det väl aldrig varit men jag har helt klart varit väldigt noga med var jag har ridit och undvikit att trava och galoppera där många säkert inte ens hade övervägt andra alternativ.

Nu travar och galopperar jag långa sträckor vilket jag nog inte har gjort sedan de kilometervida stubbåkrarna plöjdes upp.

Och jag tror absolut på att låta Vicke galoppera på både länge och ibland lite snabbare än vad vi gör i ridhuset.

Hemma i stallet tog jag mig tid att borsta lite på Messy och kunde konstatera att hon har fällt av ganska bra nu.

Vi tränar också på att lyfta hovarna vilket är superviktigt att kunna göra när hästarna är små och förhållandevis ”svaga”- jag skulle inte vilja introducera detta på hästar i Vickes storlek, 173 cm och 600 kilo tung!

image

Från dagens uteritt. Längst bak i bilden skymtar vårt stall.

Dagens (email)fråga

Ibland ser jag i olika sammanhang (även i jobbet) e-mailadresser som får mig att höja lite på ögonbrynen.

Och det är inte bara barn och ungdomar som kan ha en e-mailadress ì stil med loppehoppan@hotmail eller thesuperchamp@yahoo utan vuxna med ganska ”seriösa” befattningar (men som då använder en privat e-mailadress).

Idag undrar jag om ni själva har en lite…ska vi kalla det BARNSLIG adress och om ni använder den i alla sammanhang?

Och om ni tex var en arbetsgivare som skulle anställa någon; tror ni att e-postadressen hade påverkat er, medvetet eller omedvetet och HUR hade ni tänkt?

Veckan som gått

En av många korta arbetsveckor denna vår är till ända och som alltid har det varit skönt med den extra ledigheten.

Denna veckan var det äntligen dags att träna för X igen och det var verkligen roligt att åka dit och få bekräftat att jag inte har varit ”helt ute och rest” under de veckor jag tränat på egen hand.

Vi jobbar som vanlig mycket med form och bärighet- en av Vickes akilleshälar har ju varit att han ibland släpper stödet fram och bara fäller in halsen.

Och en häst som är kort i halsen och inte går fram till bettet utan går i en för låg, ihopkrupen form får inga bra poäng- så är det ju.

Men efter torsdagens träning fick jag äntligen till det bra på tävling dagen därpå vilket resulterade i en fjärdeplacering i LA:3 på över 67 %.

Nu är jag fortsatt peppad att träna på och kan bara vädja till högre makter att låta mig och Vicke få vara friska så att vi kan få göra just detta.

Flytsulorna som nu suttit på i lite drygt 10 dagar kändes jättebra att ha då jag red ut i onsdags- det börjar nu bli hårt på de flesta av de vägar jag har att tillgå för uteritter och jag slipper oroa mig för Vickes egna känsliga sulor i förvissningen att jag inte kan göra mer än så här för honom.

Veckan har också innehållit en riktig dunderförkylning för min egen del- väldigt trist, särskilt då det inte var så länge sedan jag var förkyld senast men sådant råder man enligt min erfarenhet inte över så det är bara att låta förloppet ha sin gång.

För övrigt har även min bil ”varit sjuk” och fått utbytt både framdäcken och lamdasonden vilket gjorde ett rejält hål i plånboken.

Men så är det med 15 år gamla bilar; allt möjligt kan börja ”ge sig” och även här är det bara att gilla läget så vida man inte vill byta bil vilket jag vill undvika så länge det går.

Söndag- bästa tiden?

Så härligt det är när det är varmt och solen skiner men det ändå finns gott om tid kvar att se fram emot sommaren.

De år då våren varit väldigt kort har jag verkligen känt mig snuvad på årstiden för den är nästan ännu bättre än sommaren tycker jag, just för att man har den i sikte.

Idag var det väldigt kallt när jag körde till stallet (faktiskt nästan lite is på rutorna) men när solen kom fram blev det snabbt behagligt och jag kunde gå utan jacka.

Vicke fick ett pass i ridhuset där jag försökte träna så som jag gjorde hos X i torsdags och jag tycker nog att vi fick till det ganska bra.

För min del handlar det mycket om att inte glappa i tyglarna och att ha dom korta samt om en korrekt sits.

Annars försöker jag att ta det fortsatt lugnt pga min hemska förkylning som känns som en 14 dagars dito komprimerad till 4 dagar men om den bara försvinner så snabbt så är jag nöjd.

Maken har grillat hamburgare till middag och nu är det soffan resten av dagen.

image

Vickes boxgranne Ocke är en riktig spelevink!

image

Eller så längtar han bara väldigt mycket efter att bli riden 🙂 ?

image

Vicke håller efter gräset runt hagarna- en levande gräsklippare!

Dagens (babyspråks)fråga

En kommentar till föregående inlägg får mig att fråga er:

Pratar ni baby-språk med er häst och/ eller hund?

Ofta/ ibland/ alltid/ aldrig?

Är detta det pinsammaste ni kan höra?

Ni kanske rent av kallar er MAMMA (eller PAPPA) åt era djur?

Ja, ni blir väl inte förvånade av att läsa att ”I speak baby-språk as a second language”- fast nästan bara (men då desto mer) med hunden.

Och jag både frågar henne saker på baby-språk och svarar å hennes vägnar!!!

Och så är jag hennes mammi 🙂 . Min man kan också mycket väl säga ”Soya, gå till mamma”.

Vicke har i alla fall ingen mamma i mig och honom tilltalar jag nog med min vanliga röst ha ha ha men när jag tänker efter så får även katterna en släng av babysleven.

Fast jag låter i alla fall bli att svara åt dom och är inte heller deras mamma.

Jaha…det var mina Birgitta 6 år bekännelser.

Fler som vågar träda fram 🙂 ?

Ego-boost

image

Härom dagen publicerade jag detta foto på Facebook som snabbt fick över 100 likes.

Jag tänkte för mig själv att hade Vicke kunnat förstå detta så hade han varit mallig- jag har fått känslan av att han gillar att charma sin omgivning 🙂 .

Och för egen del har jag inga som helst problem med att boosta hans ego- tvärtom.

Jag har alltid trott på denna ”metod” vad gäller alla mina djur; att liksom låta dom förstå att dom är ”störst, bäst och vackrast”.

Så klart tror jag inte att djuren förstår de exakta orden om man säger ”hej min världsmästare” men jag är övertygad om att andemeningen går fram liksom ens handlingar.

Och även om jag många gånger INTE tycker att man ska förmänskliga djur eller tillskriva dom egenskaper som vi människor har/ känner så tror jag i just detta fallet på precis det motsatta, dvs jag är säker på att djur liksom människor mår mycket bättre på alla vis av att känna sig uppskattade eller rent av ”boostade”.

Jag har i alla fall alltid agerat så och har heller aldrig haft någon varken hund eller häst som inte alltid mött mig med glädje och där jag alltid känt att gillandet har varit 100 %-igt ömsesidigt.

Lördag- sjuk

Jag har verkligen drabbats av förkylningen från helvetet och den slog till snabbare än jag någonsin varit med om.

Jag brukar annars kunna häva eller i vart fall mildra annalkande förkylningar med Esberitox-tabletter men den här kom så snabbt så det känns faktiskt meningslöst att göra annat än att låta den ha sin gång.

Efter en i princip sömnlös natt där jag kunde vakna och tro att jag i alla fall hade sovit i någon timme som visade sig vara typ 20 minuter var det faktiskt skönt att stiga upp och åka till stallet för en tidig morgonritt.

Jag och Emily skrittade ut våra hästar i en timme och det var väl ungefär vad jag orkade med idag.

Idag har Vicke också premiärgått i gräshage för i år och det ska bli intressant att se om jag märker något på hans ben imorgon.

Förra året blev han lite svullen i bakbenen men det gick över efter några dagar och det var inget som verkade störa honom.

Nu ska jag försöka att ta det så lugnt jag kan resten av dagen så att jag förhoppningsvis blir frisk inom en inte allt för avlägsen framtid.

Tur att det är helg i alla fall….