Berättelse från verkliga livet:

Härom dagen vid hagintag konstaterar jag: ”suck….Vicke har tappat båda bootsen någonstans i hagen….IGEN ” (inte heeelt ovanligt scenario).

Medan han äter och innan jag ska åka iväg till Olof går jag tillbaka till hagen för att leta upp bootsen.

Hittar en boots direkt (brukar inte vara så svårt…) men det är lögn i he…vete att hitta den andra.

Har ganska bråttom så hinner inte leta så länge dock utan går tillbaka till stallet- tar ut hästen på stallgången och inser: ”oj…det sitter visst en boots på det ena benet”.

I dom stunderna kan jag bli såååå trött på mig själv (och jäkla tur jag inte letade längre…..).

Följande kommentar och svaret från en mycket ambitiös bloggare fick mig att fundera:

I och med att sociala medier har blivit en så stor del av mångas liv idag följer också ”allt möjligt” med detta; så även möjligheten att ragga sponsorer eller som vissa lite hårt uttrycker det ”tigga pengar” av både privatpersoner och företag.

Idag undrar jag hur ni ser på detta?

Är det att skämma ut sig själv och pinsamt att be privatpersoner man inte känner om pengar för sin satsning?

Skulle ni själva kunna tänka er att ge någon hundring (eller mer) till som tex i exemplet ovan en ponnyryttare som vill ha möjlighet att träna och tävla mer? Varför/ varför inte?

Självförtroende är bra!

Som jag misstänkte var det fler än jag som har svårt för att berömma sig själv vilket gårdagens inlägg visade.

Jag tänkte därför att vi skulle göra en liten övning idag och berätta för varandra vad vi är bra på- i ”hästlivet” eller vårt vardags/jobbliv.

Om jag ska börja så tycker jag att jag i arbetslivet är bra på att ha struktur, planera och fullfölja det jag åtagit mig. Jag har dessutom en oerhört stor arbetskapacitet.

På hästfronten är jag duktig på att lasta hästar och också på ”vardagshantering”- inga ouppfostrade drumlar hos mig inte 🙂 !

Och nu vill jag som sagt veta vad ni är bra på!

Behövde ni tänka efter länge för att kunna svara eller vet ni direkt vad som är era styrkor?