Sitter och läser en tråd om vad frisörbesök kostar vilket får mig att fundera över det här med att ”unna sig” saker  vardagen.

För att tex regelbundet gå till frisör och exempelvis färga håret (vilket man i min värld lätt kan göra själv till skillnad från att tex klippa sig)  är vad jag skulle säga ett exempel på något man unnar sig- lite guldkant på tillvaron sådär.

Eller ni kanske inte alls ser just detta som något speciellt och frågan är då: vad unnar ni er och vad piffar upp er vardag– saker som inte är precis nödvändiga men roliga/ trevliga och får er att må bra?

Själv tycker jag att tex få naglarna målade vilket jag gör ca 2 gånger i månaden eller få ögonbrynen plockade faller under ovan kategori, liksom att äta ute.

Jag vill alltid ha snittblommor hemma- inte heller en nödvändighet i livet precis men fint att titta på.

Utlandsresor är kanske inget som förgyller vardagen på samma sätt eftersom de bara äger rum max 2 gånger om året men är absolut något jag räknar som att man unnar sig.

Konstigt nog har jag aldrig betraktat varken mitt tävlande eller alla träningar (vilka tillsammans KAN kosta både 5000:– och mer per månad) som något jag ”unnar mig”- det är liksom något jag bara gör utan att titta efter hur min ekonomi i övrigt ser ut fast jag misstänker att utomstående och framför allt ”ickehästmänniskor” verkligen kan tycka att detta är en form av lyx?

Å andra sidan köper jag väldigt lite ”saker”- varken till mig själv (kläder, smink) , hemmet eller hästen- tycker jag har ”allt” och skulle snarare behöva ha mindre av en del.

Men som sagt: vad unnar ni er?

Vardagslyx för mig!

En kommentar från en hästvän fick mig att fundera.

Hon berättade att hon inte längre ville träna för XX eftersom hon kände sig deppig och ledsen efter i princip varje träning.

Själv upplever jag raka motsatsen med min tränare (Olof).

Får ofta frågan ”gick det bra på träningen” av stallkamrater och jag ”måste” alltid svara JA!!!!

Och med tanke på vad en träning kostar (i mitt fall 550:-) så är det nästan en förutsättning för att fortsätta att engagera samma tränare; att man är nöjd, tycker att det ger något och inte lämnar träningen ledsen. Man är ju enligt mig en betalande kund- inte någon som kan viftas bort eller i värsta fall skällas ut vilket jag tycker var vanligare när jag började rida för över 30 år sedan.

Sedan är så klart även hästar levande varelser som kan ha ”en dålig dag” liksom man själv eller för all del tränaren men åter igen; det får inte bli ett mönster att man inte är nöjd efter träningen- inte i min värld i alla fall.

Hur brukar ni känna er efter era träningar och håller ni med om ovan eller tycker ni att jag har fel?

Båda dessa gör mig nöjd 🙂 !

Igår var det ju 1 april och det ena töntigare skämtet än det andra avlöste varandra på Facebook.

Läste tex att Valegro skulle börja tävla fälttävlan….jomenvisst…

Blev ni lurade igår eller försökte ni lura någon? Lyckades ni?

Är aprilskämtet en tradition ni upprätthåller?

Jag måste säga att ovan inte är min grej så nej, själv har jag inte lurat någon.