Funderade på detta fenomen nyligen- det är ju något man kan se, höra och uppleva i alla möjliga sammanhang men jag tänkte ta upp några exempel från min ”ridvärld”.

Nu hoppas och tror jag inte alltid att det sker medvetet utan en del människor utgår så mycket från sig själva att de har svårt att sätta sig in i hur andra tänker.

Det första exemplet kommer från min blogg där någon för ett tag sedan kände sig manad att påpeka att MSV C minsann var ”gamla LA”- läs: inte så värst avancerad klass att tävla (så tolkade jag andemeningen).

VARFÖR ens påpeka detta (då inlägget inte handlade det minsta om nivån på klasser etc) ?

Ja, för snart 10 år sedan fanns det 2 LA-program där skolor ingick och de hette LA5 och LA6 har jag för mig men blir det mindre ”värt” idag att tävla MSV C för att det en gång i tiden fanns liknande program som hette LA?

Nästa exempel kommer från sist jag tävlade.

Då jag påpekade för ett ryttare att det faktiskt var förbjudet att leda hästar på framridningen fick jag det märkliga svaret ”ja men det är ju en UTBILDNINGS-KLASS” ?!?!

Ehhh….för DEN ryttaren är det möjligt att MSV C är en utbildningsklass men det finns många hobbyryttare som aldrig kommer längre på tävling (eller ens så långt) så jag tycker det är ett ganska oförskämt uttalande som dessutom inte har det minsta med sakfrågan att göra.

Exempel 3 kommer från en diskussion från Facebook där vi diskuterade om det behövs ett förändrat uppklassningssystem inom dressyren för att förhindra att man kan ta ”hur många placeringar som helst” utan att bli uppklassad (något förenklat).

Några svarade ”men om du vill bli placerad är det BARA att rida bättre” och även sådana kommentarer tycker jag kan vara en form av förminskande.

Nej, det är verkligen inte ”bara” att rida bättre- det finns hästar ”man” aldrig kan slå oavsett träning och påstår man motsatsen är man om inte annat väldigt naiv.

Om tex jag och Vicke skulle möta Totilas i vilken klass som helst, även LC, skulle han slå oss om vi båda gjorde prickfria ritter- helt enkelt pga sina fysiska fördelar.

Och så de som kläcker ur sig: ”alla kan rida på 70%, det är ju bara GANSKA BRA”. Grrrrr!!!!

Ja, det finns många fler exempel- som ni vet blir jag även sur när bloggare skriver saker i stil med ”idag fick jag bara 65 % när jag tävlade men det räckte till en seger”- även detta tycker jag är att förminska de som aldrig kommer så långt.

Nu ska man ju så klart få tycka och känna vad man vill men frågan är om man alltid måste säga och/ eller skriva det på det här sättet?

Samma där; man kan så klart skita i hur det uppfattas av andra men vad gäller tex ”storbloggare” som jag ibland läser har riktiga fans som andäktigt följer varje stavelse från bloggaren hade i alla fall jag funderat på hur kommentarer som ovan kan uppfattas.

Vad säger ni läsare?

Är ovan något ni känner igen eller har ni aldrig funderat i dessa banor?

Är det jag som läser in för mycket i vissa kommentarer?

Favorit i repris!

Har ni några bra tips som ni vill dela med er när det gäller ridning, hästens och/ eller utrustningens skötsel eller….tja vad som helst som har med våra fyrfota vänner att göra?

Kom att tänka på denna frågeställning när jag använde mitt kandar härom dagen för det är ett tips jag skulle vilja dela med mig:

Har man någon hästpryl av inte så kvalitativt läder och där detta har blivit styvt så är mitt tips att lägga saken i en vanlig plastpåse modell större och hälla i olja- antingen någon billig läderolja eller till och med matolja.

Låt stå över natten och när du därefter torkar bort överflödigt fett har du en helt annan läderprodukt!

Mitt ”billighetskandar” har sedan ovan behandling det mjukaste lädret man kan tänka sig och det fantastiska är att det har hållit sig mjukt i över 1 år utan att jag knappt har behövt smörja det (utan bara tvättat bort smuts).

Samma sak med ett par hemska lädertömmar jag köpte på annons- de såg ut att vara redo för soporna men efter olje-indräkning så återfick de sin färg, blev jättemjuka och har så förblivit.

Så det var mitt ekonomi-tips!

Matolja kan man för övrigt använda till att smörja hovarna.

Ett annat tips är att alltid ha med sig en hink med lock innehållande rent vatten i släpet.

Vattnet kan man sedan använda till att svampa av hästen om den blivit svettig på träning/ tävling, till att skölja bettet, tvätta av fläckar på saker och dylikt.

På tal om släpet har jag i detta alltid en del dubbletter av småsaker som man kan bli av med/ som går sönder och som man verkligen hade saknat om detta inträffade akut.

Exempel på detta är spö, sporrar, flugmössa, hjälm (gammal men funktionsduglig), dvs sådant som jag brukar använda på tävling/ träning.

Dagens sista tips är att man alltid har antingen (helst) 4 riktade nya skor till hästen eller har sparat 4 gamla som inte är alltför nerslitna.

På så vis underlättar man om hästen skulle få en tappsko och man inte kan få tag på sin ordinarie hovslagare utan lyckas hitta någon annan som kan hjälpa till att slå på skon.

Det är ju inte alltid man hittar en tappsko eller så kan den vara för skadad (vriden) för att någon ska kunna slå på den lätt.

Vicke har ju specialskor som säkert ingen hovslagare har hemma (han är den enda med dessa skor hos min egen hovslagare tex) så jag har ett par nya av dessa liggande hemma om ovan scenario skulle inträffa eller det tom skulle bli så att skorna av någon anledning tar slut hos leverantören tillfälligt.

Vad är era bästa tips?

Läser nedan på Facebook och blir helt beklämd!

Alltså…hur kan man????

”Är fortfarande så arg och frustrerad sedan i gårkväll på vuxna sk hästmänniskor med noll respekt eller hänsyn till andra.

Sandra var ensam nere och skrittar Shelly i lugn och ro på stranden då en tjej på en galoppör kommer bakifrån i full galopp utan en tendens att sakta ner. Det resulterar i en Shelly som fullständigt exploderar, kastar av Sandra och skenar lös i väg.

Ryttarinnan på galoppören ser vad som händer men varken stannar eller bryr sig om hur det gått. Hon ser dessutom Shelly skena vidare på stranden och långt fram försvinna upp i skogen. Det enda hon gör är att vända sin häst och galoppera förbi Sandra ännu en gång som mörbultad försöker springa längs stranden efter Shelly, utan att stanna och höra med Sandra hur det gått.

Helt ofattbart hur vuxna människor kan bete sig. Hon visste ju varken hur Sandra hade klarat sig, om hon hade telefon eller någon med sig.

Emelie och jag fick kasta oss i bilen och köra ner till stranden och möta upp och börja leta efter hästen.

På parkeringen möter jag galoppören och frågar ryttaren om hennes agerande, hon är arrogant och helt oförstående till att man bryter av och visar hänsyn när man passerar andra hästar och tyckte dessutom inte att hon behövde bry sig om att ta reda på hur det gått för Sandra eller var hästen tagit vägen. Hon var på stranden för att galoppera och det tänkte hon göra oavsett konsekvenser för andra. Det kunde lika väl varit ett barn på en ponny hon passerat och en ryttare som skadat sig allvarligt också. Grrrrrrrrr.

Man hinner tänka mycket med en häst skenande lös och det inte är långt upp till järnväg och vägar.

Shelly hittade vi genomsvettig och halt borta vid Råbocka. Nu är mest troligt denna tävlingssäsongen över för hennes del…………. Inte det Sandra önskade efter att haft henne skadad i åtta månader efter Falsterbo förra sommaren. Man kan tappa sugen för mindre och det är så totalt onödigt.”