Jag hävdar av många olika anledningar att jag har den ultimata maken och nu har han bevisat det igen!

Vet ni vad jag fick i julklapp?

Jo; ett par helskodda Pikeur-ridbyxor som sitter som en smäck!

Kanske inte låter så konstigt i era öron men min man vet i princip inget om hästar i allmänhet och ridutrustning i synnerhet.

Ändå valde han både ett bra märke och ett plagg som passade- jag är imponerad!

Själv vågar jag aldrig köpa kläder åt andra för jag vet hur mycket det kan skilja på passform och storlekar beroende på var man handlar.

Således har jag tex tröjor i storlekar från S till XL….

Glad blev jag hur som helst och jag vet vilket research-arbete som föregått köpet.

Henrik går inte bara in i en affär och grabbar tag i första bästa plagg utan han har kollat på nätet, jämfört med ridbyxor jag har hemma i smyg och konsulterat butikspersonal 🙂 .

Världens bästa man som sagt!

Utan kandar, på en utmärkt ridhusbotten och i en skön hjälm 🙂 !

Jag tycker att det senaste året har riktats en hel del medialt ljus på inte alltid så hästvänlig ridning och handhavande och även om jag själv sett en del avarter genom åren tänkte jag idag berätta om några saker som jag i alla fall tycker mig se en tydlig trend kring och som jag menar är av godo för hästarna ( och ryttarna).

Det finns givetvis MER men detta har jag observerat:

Idag tycker jag att nästan ”alla” har ridhus med bra underlag. På utomhusbane-fronten finns det fortfarande en del kvar att önska men inomhusarenorna är oftast jättebra.

Jag minns hur det var när jag började tävla för 30 år sedan.

Tunga, djupharvade, mörka och gödselfyllda gamla ridhusbottnar kunde absolut förekomma, både när man skulle träna och tävla och sådant ser jag aldrig idag.

Stort plus för denna medvetenhet om underlagets betydelse!

En annan sak som jag märkt bara de senaste 2-3 åren är att användningen av kandar har minskat drastiskt.

Tidigare tyckte jag att det kändes som att en del inte kunde hänga på denna betsling fort nog och….för betraktaren tycktes det bero på att man därigenom trodde/ tyckte att man skulle få hästen att gå i form lättare.

Idag är det snarare undantag att ”man” rider med kandar i Msv B och det tycker jag är bra- på den tiden man fick rida med det redan i Msv C var det många som ”passade på” fast de inte alls var redo.

En annan sak : Har ni tänkt på att man i princip aldrig ser enkelaxlade släp idag?

När jag köpte min första transport var nog 90 % ” på 2 hjul”- idag är de i princip helt borta och hästarnas säkerhet och åkkomfort har säkert ökat därigenom.

På tal om komfort så har mycket i utrustningsväg också verkligen genomgått en revolution till det bättre: borta är de stenhårda sadlarna, täckena som knappt stod emot regn (eller så vägde de ett ton) och hjälmarna är både lättare, snyggare och säkrare än på den tiden vi red i de enorma JOFA-ditona 🙂 .

Så mycket är långt bättre än ”förr”- det tycker jag i alla fall!

Kan ni komma på andra bra förändringar?

Som jag skrev i ett inlägg igår är JAG övertygad om att hästar ”kan klockan” och jag är lika övertygad om att de INTE kan veckodagarna.

Således vet tex inte Vicke att ” idag är det lördag och då brukar människor vilja sova längre så jag får vackert vänta på min mat lite längre”.

Jag finner det fascinerande men också irriterande hur samma människor som är maniskt noga med att hästarna ska släppas ut i alla väder och vara ute i såååå många timmar som det bara någonsin går på vardagarna heeeelt plötsligt är av en totalt annan åsikt när det är helg och de själva ska ombesörja utsläppet.

Då är det plötsligt inte lika noga när hästarna får mat och släpps ut…..

Men skulle tex betald personal ta in hästarna en halvtimme tidigare pga något mer eller mindre legitimt skäl…då blir det liv i luckan minsann!

På den tiden jag stod på ridskolan minns jag också att hästägare blev sura om hästarnas inte släpptes ut om det tex spöregnade men när de själva skulle köra ut och göra det i samma väder på helgen…tja…då lös de med sin frånvaro…

Konstigt va?

För ett tag sedan fick jag höra en kommentar som verkligen fick mig att haja till, framför allt för att den sades av en person som haft hästar som hobby i många, många år.

”Ja, hästar kan ju inte klockan” fick jag veta på tal om att personen ville ta sovmorgon.

Jag stod som ett frågetecken och undrade om jag hade hört rätt för är det något hästar ”vet” så är det vad klockan är på ett ungefär.

Alla som kommit gående på gårdsplanen till det stall där jag stod i 8 år kan vittna om hur det gnäggades högt från de flesta hagarna om man kom kring ”intagstiden” medan hästarna alla andra tider var tysta.

Nä…var ärlig och säg att DU vill sova och att hästarna får ACCEPTERA att få sin mat senare men kom inte med skitsnack för att försöka rättfärdiga ditt beteende- det säger jag!