Nu har jag haft mina tusen-tons block mellan stallet och gödselstacken i några månader och om ni vill höra min utvärdering så är jag väldigt nöjd med denna lite speciella återanvändning.

Blocken var kvarlämnade i en hög utanför ridhuset av föregående hyresgäster och jag har ingen aning om vad de hade använts till eller var planerade för men vad jag vet var att de vägde hur mycket som helst och att vi hade fått köra mer än en runda till återvinningen om vi ens hade fått dumpa dom där.

Den här lösningen med att lägga ut dom vid gödselstacken har visat sig vara ganska fiffig; tidigare växte där massor av gräs och ogräs som jag nu slipper klippa samtidigt som det inte kan bli lerigt och geggigt och därmed slirigt när man kommer med en överfull skottkärra.

Och detta leder mig in på ämnet ”lättarbetat kring stallet” för är det något jag lärt mig som inackorderad i över 30 år så är det hur man kan underlätta eller försvåra för hästägare att vara delaktiga eller slarva massor kring allt som inte direkt har med deras egen häst/ box att göra.

Så klart finns det alla kategorier av hästägare; engagerade, lata, okunniga, jätteupptagna, händiga, egoistiska, pedantiska….you name it!

Men oaktat personernas lust och möjlighet att engagera sig så är min erfarenhet att det är viktigt att göra stallarbetet så smidigt och lättjobbat som möjligt; då ökar i vart fall chansen för hjälpsamhet och ordning.

Att ha ordentliga redskap underlättar tex massor; sopkvastar, grepar och annat som används regelbundet. Samma sak med skottkärror.

Tillhandahåller man inte bra utrustning ökar risken för att bajs inte blir upp-plockat i ridhuset, att stallgången förblir osopad eller att gödselstacken svämmar över alla bredder och skottkärror töms utan hänsyn till hur nästa person ska kunna tömma sin kärra.

Även om jag är ensam i mitt stall och bara har 2 hästar att sköta så försöker jag hela tiden hitta förbättringsområden för att underlätta mitt arbete och plattorna på bilden, även om de är obetydliga på alla vis utom vad gäller vikten 🙂 är ett exempel på detta!

I tisdags när Vicke och jag var hos Nina berättade jag om en aha-upplevelse jag fått under ridpasset dagen innan.

”Nu får du vatten på din kvarn….igen” sa jag skämtsamt för det är inte första gången något Nina sagt har visat sig stämma mycket väl även om jag ibland har behövt processa det lite eller själv uppleva det.

Då handlade det om hur pass mycket stöd i handen jag behöver ha för att få en bra bjudning; det jag tidigare har tyckt räckte visade sig inte vara tillräckligt och när jag fick ännu mer stöd så insåg jag skillnaden mellan de båda lägena.

Jag försökte faktiskt också filma för att visa er skillnaden på galoppen nu och tidigare men dels blev inte filmen så bra och dels kunde jag inte hitta något bra jämförande material.

Jag är rätt säker på att det sistnämnda beror på att jag inte har velat spara filmer där hästen traloppar som en skadeskjuten kråka….

En annan intressant sak är att i alla fall jag ofta glömmer hur illa något har varit när det väl börjar fungera eller rättare sagt så glömmer jag ibland att jag ens haft ett visst problem när det väl är borta. Känner ni igen det?

Men det är kanske inte så konstigt att man noterar det som liksom finns, inte det som är borta?

När jag köpte Vicke ”nickade” han (lyfte huvudet upp och ner ganska mycket) ofta i framför allt vänster galopp. Det blev mer markant på tävling och enstaka domare hängde upp sig en del på det och påtalade det på flera bedömningspunkter.

Fram tills för någon månad sedan fanns nickande bara kvar i höger galopp och den galoppen var också synbart sämre än den vänstra.

Numera är höger galopp faktiskt en liiiiiten aning bättre än den vänstra (!) och halleluja…..nickandet är borta!

Så klart sprang Vicke inte runt och vevade med huvudet konstant och jättemycket men det fanns där om man liksom inte passade honom men nu när han är mer på bakbenen så är det alltså borta. Hejdå och inget jag saknar utan tvärtom är mycket nöjd över. Så det går att ändra även 13 år gamla hästars rörelsemönster (så klart) och detta är bara ett bevis.

Förutom en massa konstigheter kan man tydligen köpa även häst och ryttarprylar via Wish.

Men jag undrar hur många som verkligen gjort det och framför allt; hur de saker folk har beställt har sett ut när paketet har packats upp?

Det finns både jättebilliga ridstövlar och dito ridbyxor men jag skulle nog inte våga mig på ett köp ändå.

Sedan är en del väldigt konstigt pris-satt; som schabraket på bild tex. Ordinarie pris 4105 kronor….ehhhh….think not va 🙂 🙂 🙂 !