När jag nu har kostat på mitt ridhus en proffs-planing för x tusen vill jag så klart bibehålla resultatet så länge som möjligt.

Jag fick tips om att bygga en ”planare” av både Ola Hidgård från Maskincompaniet som utförde jobbet i förra veckan och en bekant som byggt något liknande till sin egen bana.

Min bekant skrev något i stil med att vi väl fick ”prova oss fram” och så blev det också.

Prototypen som Henrik byggde efter hennes bilder såg ut så här:

Ett hyfsat ”gediget” jobb och med plats för stenar att tynga ner redskapet men det visade sig bli på tok för tungt för åkgräsklipparen att dra.

Bilen orkade så klart men nästan hela vitsen med ”planaren” var att kunna dra den med åkgräsklipparen eftersom den är mer svängbar och redan står inne i ridhuset för det mesta.

Så det blev till att riva initial-bygget och göra en enklare men därmed också lättare konstruktion:

Och den här byggnationen blev fullkomligt good enough; både vad gäller att plana ridhuset och också att hantera för en person.

Man vill ju inte knäcka ryggen eller behöva hjälp från någon för att flytta ”planaren” och nu går det lätt.

Måste börja med att visa er en bild från hundträffen i lördags- den är så rolig tycker jag!

Visst ser det ut som både Molly men framför allt hunden bredvid henne undrar vad i hela fridens namn den tredje hunden sysslar med 🙂 ! Alltså minen på hunden bredvid Molly….jag döööör!

Själv har jag under morgonen avrättat ännu en mus; hörde hur fällan smällde igen när jag precis hade tagit in Vicke i stallet för ett ridpass.

Slängde musen bredvid stacken och red i ridhuset i 45 minuter och när jag kollade ut vid stacken därefter, dvs ungefär en timme senare var musen borta.

Jag tror inte att den återuppstod från de döda och faktiskt inte heller att någon grannkatt redan hade hunnit få vittring på den men däremot misstänker jag starkt att en av de fasaner som är nästan ständigt närvarande vid Ryhus fick sig ett skrovmål för han spankulerade omkring precis i närheten.

Jag har liksom inte tänkt på att även fåglar kan ta möss men så är det ju.

Och ärligt talat struntar jag i vem som äter mina möss så länge det inte är Molly och så länge de inte ligger kvar och ruttnar.

På tal om saker som kan ligga och…tja…kanske inte direkt ruttna men i alla fall skräpa ner så städade jag runt hästarnas däck idag och kunde nöjt konstatera att de verkligen fyller tänkt funktion perfekt.

Den lille är ju en försiktig herre oavsett och har ett mindre däck som dels går att flytta dels inte rymmer så mycket men matkastaren Vicke lyckas faktiskt knappt låta något foder flyga för vinden tack vare hans däcks konstruktion.

Däcket är helt enkelt för djupt och högt så Vicke måste böja sig ner ordentligt över kanten för att äta och lyckas inte strö ut maten från den ätpositionen annat än mycket marginellt. Bra ur en massa aspekter givetvis; jag kan inte se en enda fördel med matsvinn som både grisar ner marken, kostar pengar, fyller gödselstacken och gör att fodret inte hamnar där det ska; i gapet och därefter buken!

I kväll tror jag att Henrik och jag (läs Henrik till 98% och jag till 2 %) kommer att färdigställa ett litet hemmabygge- det var ett tag sedan vi ägnade oss åt amatörsnickeri men den här grejen är både behövd och mycket enkel att tillverka. Ni ska så klart få se den så fort den är provad och klar.

Samma evinnerliga upprepningar år efter år….när fan ska det ta slut? Det är inte ens nyår än!

När ska folk sluta med sitt förbannade raketskjutande?

I dessa tider har väl sjukvården dessutom annat att göra än att ta hand om raket-relaterade skador?

Jag har sagt det tusen gånger förut och säger det igen; förbjud skiten helt! Och rejäla böter till de som ignorerar förbudet!

När Vicke kikade in i ridhuset innan vi skrittade ut undrade han nog vad som stod på 🙂 !

Och jag klandrar honom inte för ridhusbottnen var täckt av allt möjligt som inte brukar vara där; presenningar, små tält, en stor trälåda och jag vet inte allt!

Det hölls en aktivitetsdag med sök för sammanlagt 6 hundar under dagen och vad jag hörde från kursarrangören så blev det väldigt lyckat.

Jättekul tycker jag som gärna ser att ridhuset används mer än till mina ca 3 timmars dressyrridning i veckan.

”Söket” bestod i att hundarna skulle hitta en figurant som gömde sig lite överallt i ridhuset; i trälådan eller de olika tälten; vill ni se mer detaljer kan kolla min Instagram (bm6610).

Det enda Vickster behövde söka efter idag var hur han skulle ta sig fram under vår skogsritt på ibland små slingrande stigar men nu börjar vi kunna orientera oss i närområdet och veta var vi hamnar 🙂 !

Igår försökte jag och Henrik oss på vad som skulle visa sig vara ett mission impossible!

Min önskan var att vi skulle flytta Vickes foderdäck en bit för att undvika att marken blev allt för upptrampad på ett och samma ställe men det kunde jag ärligt talat bara glömma!

Hur vi än drog och slet var vi inte ens i närheten av att rubba däcket en millimeter- däcket väger i sig själv massor och har dessutom ”satt sig” i leran!

Just nu känns det som att det smartaste sättet att flytta matplatsen utan åverkan är att utlysa en tävling om ”Sveriges starkaste man” eller vad tror ni?

Hugade karlar och pojkspolingar kan få ut lite testosteron och mäta sina krafter och jag kan få däcket flyttat till en lite torrare plätt i hagen. Eller finns det något bättre sätt 🙂 🙂 🙂 ?

Det är nog fler än jag som gjort ”allt” för att få till en ”bra” bild 🙂 !