Månadsarkiv: december 2020

Ta två, betala för en (kostnad för att ha hästen hemma)

Man brukar ibland skoja om att man inte ska räkna på vad ens häst kostar eftersom man då riskerar att bli både förskräckt och nedstämd. Bättre att leva i barmhärtig ovisshet….eller nåt…

Men idag roade jag mig faktiskt med att räkna på vad mina hästar kostar mig och det gäller verkligen just mina djur för så klart kan detta variera oerhört, vare sig man har hästarna hemma eller inte.

Jag kunde efter lite matematik faktiskt konstatera att jag idag betalar mindre för båda än vad bara Vicke kostade mig när han stod uppstallad på olika anläggningar men detta beror åter på en massa olika parametrar.

Sedan är ju B extremt billig i drift; dels äter han typ hälften av vad Vicke gör och dels är han så renlig att det går åt väldigt lite strö.

Om någon är nyfiken på hur jag har räknat så kommer här lite förklarande siffror:

Månadskostnad:

Halm: B använder max 2 balar/ vecka (snarare ungefär en bal var 4-5:e dag) och detta har jag räknat som 8*15= 120 kronor. Jag har köpt halm för allt från 8 till 15 kronor per bal men har räknat det högre priset.

Spånpellets: den har jag köpt av privatpersoner och räknar högt en säck-kostnad på 30 kronor vilket gör en månadskostnad på 300 kronor om jag räknat att det går 10 säckar.

Ensilaget har jag betalat knappt 20.000 för (avser 6 ton) och utslaget på ett år blir det inte ens 2000 per månad. Då har jag räknat att hästarna kan äta en hel del gräs i flera månader.

Havrekostnaden blir med 3,5 kilo per dag (2,5 till Vicke, resten till B) 210 kronor i månaden eftersom havren kostar 2 kronor/ kilo.

För betfor, mash, soja mm har jag räknat 300 kronor per månad vilket varierar över årstid osv men bara för att inte ligga i underkant.

Totalt blir detta ca 3000 per månad vilket jag tycker är absolut överkomligt.

Hästarna har då rejält med stråfoder med bra värden, gott om strö och det finns utrymme för tillskottsfodring med olika fodersorter.

Åter igen handlar mina uträkningar om hur jag har hittat foder och strö till låga priser så jag påstår inte att alla kan hålla häst för samma kostnad.

Å andra sidan kanske andra inte fodrar och strör som jag eller så köper de tex stråfoder ännu billigare eller odlar detta själv.

Men det går att komma ner i kostnad i alla fall lite om man är lite ”om sig och kring sig”, kan köpa stora mängder och/ eller när det finns olika erbjudanden osv .

Tisdag: en liten droppe i bajshavet

Dagens business-Birgitta; jag sålde nyss 8 svarta sopsäckar med gödsel för 80 spänn till ett par som behövde göda upp sin trädgård!

Definitivt en droppe i mitt gödselhav men allt bajs som lämnar Ryhus utan att jag behöver betala för det är jag enormt tacksam över.

Och eftersom det sker en daglig nyproduktion 🙂 🙂 🙂 så är det ingen risk att stacken en dag gapar tom….inte så länge herrarna B och V är här!

Hästarna tillsammans, för allas bästa?

En extremt vanlig diskussion ända sedan Internets tillkomst vill jag påstå är den om varför en del stackars hästar går ensamma i hagen, hur synd det är om dom och hur all forskning fördömer detta. Lite förenklat.

Och ja; ni som läst bloggen länge vet att jag är en av dom som i lika många år har haft sällskap till den häst jag ägt då har låtit andra hästar gå ensamma, av varierande anledningar.

Nu är jag så gammal och räknar mig som så erfaren och klok att jag kan avgöra hur jag ska agera utan att låta mig påverkas eller nedslås av andras, ibland väldigt hårda åsikter i frågan; jag gör med andra ord som jag vill och som jag tror blir bäst för mina hästar.

Jag känner inte heller att jag behöver brodera ut mina förklaringar i just detta inlägg; det har jag gjort tidigare och kan absolut göra igen om någon undrar något utan detta inlägget ska mer handla om motsatsen; hur vissa in absurdum om ni frågar mig, ska efterleva det här med att hästar är flockdjur som minsann ska gå tillsammans med artfränder.

För att förtydliga; jag instämmer tveklöst i den bästa av världar!

Men, liksom vi tyvärr inte lever i den världen på många andra plan gör inte alltid hästarna det heller.

Jag kan bli tokig av frustration och ilska när jag ibland läser frågor på nätet som handlar om vad man ska göra åt utmobbade hästar i en flock som ibland bara består av så få hästar som 2 där den ena hästen, enligt beskrivningen, far rejält illa på grund av den andra hästen.

Den ena hästen får knappt något mat, får stryk av den andra om den försöker äta av det gemensamma fodret men lik förbannat hålls de tillsammans! Usch…jag känner ilskan komma bara av att skriva det.

Och så klart menar jag inte att man ska ge upp flockhållningen efter 5 minuter; i alla fall inte om det inte verkar helt livsfarligt men att hålla på och tvinga ihop hästarna under veckor, få hur många skador som helst på den ena hästen ”för att det är naturligt för hästar att gå ihop”….nä…kiss my ass rent ut sagt!

En del skyller på att de bara har en hage men dela då för f..n av denna!

Ärligt talat skiter jag i vilken ursäkt man än har; inget djur förtjänar att inte kunna äta och att dessutom få stryk på den plats som ska ge trygghet och vila!

Flockåsikten/ viljan får inte sitta så hårt inpräntad i oss människor att vi gör vad som helst för att bibehålla den och även om jag inte vill gå så långt som att påstå att det är jättevanligt så förekommer det absolut.

Och om jag själv ska välja mellan en häst som får äta i lugn och ro eller en som ska vallas hit och dit, riskera att gå hungrig och i värsta fall skadad så är valet mycket, mycket lätt!

Måndag- en killer och hästar i mörkret

Dagar som dessa hinner det knappt bli ljust innan det blir mörkt igen men nu är det inte lång tid tills det vänder.

När jag var hos Nina i morse berättade jag att jag är lite…tja…nästan stolt över mig själv som har lyckats ha hästarna ute till 18-tiden trots att de då måste stå i mörker i minst 2 timmar.

Jag är inte alls förtjust i det och tittar på klockan 58 gånger men biter ihop.

Skulle något hända eller de börjar tokspringa om något skrämmer dom ser jag framför mig en enorm olycksrisk och om inte annat hade jag fått gå runt och leta en bra stund innan jag hittade en eventuellt skadad häst.

Men jag besinnar mig som sagt; dels för att hästarna inte står vid grinden och verkar jätteivriga att gå in och dels för att det med ett så litet stall som mitt inte händer så mycket (läs: inget alls) efter intaget.

I större stall är det ju en helt annan aktivitet medan jag tar in hästarna och sedan stänger för natten.

Idag har det blåst en hel del och då är jag glad för mina däck som begränsar ”ensilage-flykt”.

Jag fodrar än så länge inte med några större mängder stråfoder eftersom hästarna mycket väl kan lämna däcken för att hellre beta.

Medan jag var i hagarna för att fodra gossarna passade Molly tydligen på att avrätta en musunge i B:s box.

Jag tycker faktiskt att det är jättebra att hon har förvandlats till en killer 🙂 för hon har inget intresse alls av att äta sina byten (det hade jag inte gillat) men det skadar inte att hon hjälper musfällorna så gott hon kan!

En era går i graven

I denna artikel kan man läsa om hur ”min” ridskola i helgen flyttade till en helt nybyggd anläggning några kilometer från den gamla.

Det är med blandade känslor jag läser om detta; en era har onekligen gått i graven i och med flytten.

Jag började rida på MCR knappt 15 år gammal, hade flera hästar uppstallade där i ca 20 år, drev cafeteria i flera år och jobbade i stallet i hundratals timmar, kanske tusentals?

Vårt stora ridhus var en gång i tiden nästan unikt och är fortfarande fantastiskt med en enorm läktare, från stallet har jag så många minnen att de skulle kunna fylla en bok.

Jag har idag, nästan 40 år efter min första ridlektion fortfarande kontakt med massor av tjejer från den tiden; tjejer som nu är vuxna kvinnor, många med egna barn som också rider.

Några har hunnit lämna jordelivet men jag minns dom hur tydligt som helst.

Det blir säkert jättebra på den nya anläggningen som klubben längtat efter i många år och som förhoppningsvis kommer att vara en lika underbar fritidsgård som jag tyckte att den var under min ungdom.

På bilden ovan, som är tagen för snart 40 (!!!) år sedan, i maj 1982 ser ni yours truly iförd sina första ridbyxor som jag använde tills de nästan bokstavligen föll ihop minns jag 🙂 !

Söndag- hemmajobb

Medan den här sköna bönan sin vana trogen tillbringar 90% av sin inomhustid med att sova (resten med att tigga av sin papi) har Henke och jag ägnat lite tid åt att städa hela huset samt laga mat.

Eftersom vårt hus är nyrenoverat går det snabbt att dra över allt med dammsugaren, våttorka golven och damma, till och med källaren är lättstädad eftersom det ligger klinkers på golvet.

Till middag blir det moussaka enligt min mammas recept där aubergine är utbytt mot potatis och med uppvispade ägg iblandat.

Vickster har ridits i ridhuset och sågs senast sörpla betfor och havre i hagen 🙂 !

Jag vidhåller att utfodring av ”blötmat” utomhus är det bästa jag infört och mina boxväggar tackar mig nog i det tysta!