Månadsarkiv: januari 2021

Torsdag- förrädisk och falsk skönhet

Om man är det minsta lagd åt det estetiska hållet tycker man nog att vyer som de på bilderna ovan är ganska vackra?

Men jag tycker att snö dels kan visa en ”falsk skönhet” då den täcker över även de fulaste tingen och gör dom vackra(er) och dels är förrädisk.

Idag är mina hagar fulla av enorma ”stylt-bitar”; sådant som lossnat från hästarnas hovar.

Vicke hade de högsta styltor jag sett på en häst när jag tog in honom för att åka till Nina och tankarna gick osökt till de stackars Tennessee walking-hästar som medvetet rids med liknande upphöjningar under hovarna (vad jag tycker om den ”sport” som dessa djur tvingas till kan jag inte ens diskutera utan att drabbas av raseri….).

Nu håller jag tummarna för snabbt töande!

Är inte alla hästar snälla?

Ibland läser jag kommentarer från andra hästägare som säger ungefär så här om sina djur: ”men han/ hon är ju snäll i alla fall” för att ursäkta något annat beteende/ förhållande med hästen.

Och det är något som jag reagerade på redan för ”tusen” år sedan då en familj köpte en häst åt sin dotter som skulle gå över från ponny till stor häst.

Den stora hästens ridbarhet skulle jag säga var näst intill obefintlig; gud fader hade inte lyckats rida hästen väl (snacka om urusla förutsättningar när man går från jättelättriden tävlingsponny med massa placeringar….) och på min fråga varför i hela fridens namn man köpt detta djur åt barnet blev svaret just att hästen var så snäll!

Redan då tänkte jag för mig själv ”men det är ju alla hästar” så just denna egenskap är inget man behöver liksom hylla speciellt och visst…även om det så klart finns undantag vill jag idag, många år senare påstå samma sak.

Den absoluta majoriteten av alla ridhästar jag möter på olika vis är snälla om man med snäll menar ungefär ”lätt att sköta om utan att bli biten/ sparkad/ skadad och rida utan risk för att ramla av under normala omständigheter”.

Att hästar kan vara ”svåra att rida” tycker jag inte har med eventuell snällhet att göra så vida hästen inte försöker kasta av ryttaren eller är istadig på andra vis, det handlar så mycket om vad man begär av djuret vs ryttarens egen förmåga. Och att unghästar kan vara ystra/ inte så stabila tycker jag nästan att man får räkna med pga deras ringa ålder.

Men som sagt; av alla djur jag mött på ridskola, i olika inackorderingsstall, på träningar och tävlingar tycker jag att den absoluta majoriteten är snälla varelser som accepterar det mesta utan att vilja skada omgivningen.

Vill man ha en framgångsrik tävlingshäst på högre nivå kräver detta oftast, men inte alltid ”lite nerv” och då ökar ibland också risken för att man ska hamna i backen beroende på var och hur man rider men åter igen vet jag få hästar som på ridbana/ i ridhus slänger av sina ryttare under normala förhållanden.

Håller ni med mig eller tycker ni att det finns en hel del elaka hästar ”out there”? Äger ni rent av en sådan stygging själv eller har gjort det?

Onsdag- grusade förhoppningar…eller inte?

Kolla så fin uppfarten till stallet är numera!

Så här såg det ut tidigare, totalt ”avskalat” och med risk för gyttja vid regn och snöblask. Och marken är så full av gammal sten att det ändå inte blir gräsbevuxet på sommaren så då kan man lika gärna lägga på ännu mer sten (makadam).

Vicke har gått ett lättare ridhuspass idag och därefter körde jag till Malmö och ett tandhygienistbesök. Tråkigt men nödvändigt.

Nu väntar jag med spänning på ett telefonsamtal från bilfirman dit jag körde Subarun efter besiktningen.

Jag vill veta vad det kommer att kosta att fixa det som hittades på besiktningen och hoppas det är värt att lägga på min trots allt 14 år gamla bil.

Inga gamar

Något jag är glad över är att ingen av mina hästar beter sig som en uthungrad gam!

Absolut kastar de sig över kraftfodret direkt och ”slickar skålen” men när det kommer till stråfodret, som ändå är så bra att jag nästan skulle kunna äta det själv 🙂 så äter de lugnt, går ifrån för att beta eller vila och står liksom inte och tuggar konstant tills vartenda strå är borta.

Och faktiskt är det så även med morötter! De äter dom glatt men skulle en liten morotsbit hamna i gräset så kan den ibland få förbli liggande där fast det inte är det minsta fel på den!

Jag har sett många hästar genom åren som ätit näst intill otjänligt foder; av ren hunger eller ”bara för att” men med detta följer också en förhöjd risk för både kolik och annat.

Riktigt hungriga hästar äter ibland sådant som en mätt häst hade ratat för att det är dåligt eller rent av giftigt!

Jag minns en gång hur grannhästen till en tidigare häst jag ägde åt havre som visade sig innehålla råttskit medan min häst gick ifrån krubban direkt (det var så jag upptäckte att det var något konstigt med fodret).

Och så klart kan hästar få både kolik och annat hur noga man än fodrar, även om de inte är ”gamar” osv men jag är ändå övertygad om att tex risken för sandkolik minskar markant om man har en häst som ”sorterar” och ratar.

Att Vicke har varit noga har jag vetat i många år men han har också alltid fått rejält med mat och kunnat äta mycket utan att bli fet men att även lille B, ganska ”ponny-olikt” äter sansat och kan lämna mat, det har förvånat mig mer men också glatt mig mycket.

Tisdag- traktorlyft och en kapad man


Idag har jag ägnat mig åt en massa småprojekt varav jag fick utmärkt hjälp med ett.

När jag skaffade Vickes traktor/foderdäck var det sommar och jag rullade ut det i hagen direkt ur min hästtransport med vilken jag hade hämtat det på däckfirman.

X månader senare, i djup lera runt hela däcket, försökte jag och Henrik att flyttade det till en torrare plats och låt mig säga så här; vi var inte ens i närheten av att rubba däcket en millimeter.

Jag hade lösa planer på att utlysa en tävling i ”Sveriges starkaste man” på Facebook (denna tävling hade kunnat kompletteras med ”mudwrestling i bikini” eller nåt för att verkligen befästa det köns-stereotypa) men kom på en mycket enklare lösning när vi ändå fick gjort lite dikningsarbete på Ryhus.

En traktorskopa fick helt enkelt ersätta våra klena armar och det gjorde den i ett nafs!

Jag måste för övrigt dela ut vars en liten gudlstjärna till mina pojkar som inte har rört en fena under flera timmars traktor/ grävskopearbete ganska nära hagarna. Men med hästar finns det så klart ingen lag; varför bli rädd för en enorm bullrande traktor när man kan hoppa i luften för ett litet löv eller en vattenpöl?

Ett annat projekt jag fullföljde idag var operation man-kapning!

Ni kanske känner igen känslan när man ibland liksom tittar till på något och tänker ”men herregud…hur ser det här ut”!?!

Så tänkte jag om Vickes hårsvall igår när jag insåg att han ”plötsligt” hade en ”travar-man”! Håret har så klart inte vuxit ut på detta vis över natten…det fattar jag med men tydligen har det gått mig obemärkt förbi på tok för länge.

Kontakter

Ett ämne jag skulle kunna prata om i timmar och skriva en bok om är nyttan av kontakter.

Detta bekräftas för mig i princip dagligen (faktiskt) och för att illustrera det kan jag ge er ett exempel från härom dagen.

Plötsligt plingade det till i min telefon; jag hade fått en swishinbetalning på x kronor.

När jag kollade visade det sig att det var en tacksam person som tack vare mig, dvs på mina rekommendationer hade fått en kund ”värd” säkerligen x tusen kronor.

Att jag fick en liten, mer symbolisk peng betydde verkligen mer än beloppet; jag blir otroligt glad när någon, framför allt oombedd visar sin uppskattning. Och det är något jag själv tycker att jag är bra på; att berömma de som förtjänar det.

Samma dag kom det en fråga från en bekant jag känt i över 20 år på Messenger. Personen ville veta om den skulle ta en viss persons tjänster i anspråk och jag avrådde å det bestämdaste baserat på egen erfarenhet.

”Tack Birgitta…jag litar helt på ditt omdöme” blev svaret och det blev en potentiell kund mindre till en person som verkligen inte förtjänar att ha kunder.

Jag vill påstå att kontakter är grunden till hur mycket som helst och frågan är om det inte är något av det viktigaste när det handlar om olika former av uppgörelser?

Jag har tex fått jobb via kontakter, köpt Vicke via kontakter (han var ej utannonserad eller ens till salu), fått tidigare lägenhet, hittat Nina som tränare och hur många viktiga saker som helst via just…..kontakter.

Jag råder ofta yngre vänner och bekanta som i affekt vill ”be xx att dra åt h..vete” eller annat drastiskt att försöka sansa sig.

”Man vet aldrig när man kan ha nytta av xx” säger jag förnumstigt men så är det!

Givetvis ska man inte tolerera att bli behandlad hur som helst, absolut inte, men kan man låta udda vara jämnt så why not?

Jag har ibland bitit ihop och långt senare varit mycket tacksam för det eftersom den som råkar ut för min vrede inte brukar glömma de svallvågor som översköljer dom…

Och som sagt; man vet aldrig när det kan komma väldigt bra till pass att känna xx, att ha ett bra rykte hos yy eller vad det nu kan handla om.

Måndag- besiktningsbekymmer eller vad är oddsen?

För några dagar sedan började jag höra ett högt, inte alls karakteristiskt ljud från den bakre delen av min bil och jag kunde varken lokalisera det eller ana vad det berodde på. Inte ens Henrik, som på stenåldern gick ”fordonsteknisk linje” som det hette på den tiden, vågade gissa vad det kunde vara och long story short; jag bestämde mig för att besiktiga bilen.

Jag misstänkte att det även kunde finnas flera andra saker som behövde åtgärdas och innan jag lämpade över bilen till en verkstad för x tusenlappars åtgärder ville jag veta om det ens var lönt så att säga.

Så i stället för att besiktiga i slutet av mars som var ursprungsplanen körde jag dit idag, med som alltid nästan ångest för besiktning kan betyda avsevärda kostnader, det vet jag sedan gammalt.

”Ta inte ut något i förskott” var Henriks råd…”man vet aldrig….”.

Och nä…man vet banne mig aldrig….

För vad tror ni händer på besiktningen?

Besiktningsmannen backar på min bil när han ska köra ut en annan bil från hallen och resultatet ser ni på bilden ovan!!!

Så…en smashad dörr no thanks to me och….i princip inget mer än ett hjullager som anmärkning. Det är hjullagret som låter från ”bak-kärran” och förhoppningsvis kan jag få detta åtgärdat relativt snabbt…men dörren…ja, det återstår att se.

Besiktningsmannens chef ska kontakta mig så får vi se hur vi går vidare.

Ja, Henrik hade verkligen rätt…man vet aldrig….

Och att Subaru är slitvargar utan dess like bekräftades åter för min bil hade ingen rost och inget annat heller som var alarmerande och då är detta en bil som körs hårt och vars enda ”service” sedan jag köpte den för 5 år sedan är ett årligt oljebyte (jag tror inte på service kan man väl säga…).