Månadsarkiv: oktober 2021

Kontrollbehov

Undrar om andra djurägare har samma maniska kontrollbehov som många med häst?

Tycker ”Silverbjälke” på Facebook beskriver det klockrent 🙂 🙂 🙂 :

”När man åker bort från gården på tex meetings finns det en del gissel..

folk ordnar scheman med vänner för fodring, utsläpp, mockning och gör 7 sidor långa manualer kring hur mellisburkar skall göras och vilken häst som skall ha vad.

hästfolket får 10 av 10 i kontrollbehov och neurotiskt beteende och toppar det med 6 sms om vilken häst som skall ut först och in först men kan ändå inte slappna av när kvällen kommer och skapar därför en grupp på Messenger för att kunna hålla koll på att allt gick bra.

Paniken är nära om en i gruppen sett men inte svarat inom 4 minuter.

Själv undrar jag mest vilken häst som är mest laddad när jag kommer tillbaka eftersom ingen fått rida någon av mina men jag var storsint nog att göra ett tydligt schema på vilken som skall longeras, vilken som ska promeneras och vilken som ska equibandas. Samtliga ganska ingående i tid, följd, moment och vägar.

Ett jävla gissel är det, och folk påstår det är kul med meetings av olika slag. skitsnack, det är faktiskt ett jävla roddande.”

Lördag- jakt

Då var jaktsäsongen igång igen!

Jag tyckte inte att vi märkte av den eller påverkades särskilt mycket förra året så jag hoppas på samma sak nu.

Jag kunde rida på utebanan idag; runt 15 grader och inte en regndroppe fast prognosen hotade med nederbörd hela dagen.

Lika glad som jag var över vädret lika nöjd var jag över att jag lyckades plocka ihop denna skörd under mitt ”öde-träd” strax utanför den ena hagen.

Dels fodrar jag gärna med äpplen dels vill jag helst inte locka vilt att röra sig kring hagarna, framför allt inte vildsvin.

På tal om att fodra har jag fortfarande så pass mycket gräs i hagarna att jag bara ger ensilage i stallet. Nu får ju hästarna ändå näringsmässigt tillräckligt med inomhusmaten men det gör ju inte ont att de har något att äta även ute helt gratis.

Från frö till blomma

Den som väntar på något gott…..kan plantera några frön och vänta i en evighet på att få fram vit tagetes!

Till slut fick jag i alla fall denna planta, efter att ha väntat i flera månader och sett mina färdigköpta oranga tagetes blomma om och om igen.

Men jag är inte så förtjust i den oranga färgen och vita plantor stod ej att finna någonstans så jag köpte frön och väntade…..och väntade….

Men nu står den här…får se hur länge den klarar hösten bara!

Fredag- utsikt

Jag förstår verkligen varför i princip alla som besöker Ryhus suckar hänfört.

”Men…men….det här är ju paradiset” brukar de säga ungefär och jag svarar ärligt ”ja, jag vet”.

Och med en utsikt som denna, i alla fall om man gillar natur så känner man sig tacksam.

Det syns inte på bilden men regnbågen är precis till höger i bild och dovisarna skymtar om man tittar riktigt noga 🙂 !

Hästarna på prärien

Min egen vilda Västern-häst ha ha ha

För att spinna vidare på vad som utspelar sig i ”Lilla huset på prärien” så gissar jag att ni, liksom jag, tittar till lite extra när det är hästar med 🙂 !

Och nog skiljer sig hästhållningen och framför allt ridningen åt från den vi är vana vid; vi som ibland klemar bort våra hästar ha ha.

I serien kan man se hur hästar både för vagn och sadlade kan lämnas lite halvt om halvt bundna både här och där, ibland långa stunder. Medan gudstjänstbesök pågår, man är och handlar eller besöker någon.

Och när ryttare hoppar upp i sadeln är det inte ovanligt att de sätter av i full galopp direkt eller i vart fall trav- ingen framskrittning där inte.

Några mjuka övergångar får vi heller aldrig se utan tvärtom tvärnitar, gärna där man drar i tyglarna så att hästen gapar och kör upp skallen.

När det ska galopperas är det benen rakt ut och sedan ”bank bank” på hästen och många ryttares sits ska vi inte tala om.

Ja, på dagens dressyrträningar hade denna typ av ridning inte gett många poäng men dåtidens hästar hade säkert andra kvalitéer som vi även idag hade behövt mer av. Uthållighet och vana vid det mesta utan att bli uppskärrade tex…