En diskussion om dressyrträning jag nyligen deltog i fick mig att fundera över varför jag själv tränar och jag konstaterade att det inte bara handlar om att jag tycker att jag BEHÖVER det, dels för att inte ”hamna på villovägar” och för att utvecklas utan för att jag faktiskt tycker att det himla ROLIGT att träna.

Jag har i långa perioder tränat 2 gånger i veckan vilket ibland kostat många tusen i månaden men jag har ändå tyckt att det har varit värt det och jag hade tex säkert inte kunna uppfylla en (måhända ”onödig”) ungdomsdröm om att rida byten i varje utan dåvarande tränarens frekventa ridhjälp.

När jag har haft unghästar hade jag säkert inte utvecklat dom lika snabbt (och bra) utan tränare då jag vet att jag då ”mesred runt runt i ridhuset” i stället för våga prova en skänkelvikning eller whatever.

Numera är jag tack och lov inte så osäker (och har en välutbildad häst) att jag inte, som förr, nästan kunde få panik om det dröjde för länge mellan träningarna och jag kände att jag verkligen behövde hjälp men det är fortfarande lika KUL!

Och jag har i många år skojat om att jag hade tränat oftare om jag hade haft råd och tränaren kom till mitt ridhus och det står jag fortfarande för.

Då hade det i perioder nog kunnat bli 3 träningar i veckan eller i alla fall 2.

2 frågor till er som tränar:

1. Är ni nöjda med frekvensen eller hade ni velat träna oftare? Vad sätter begränsningarna? Tiden? Pengarna? Logistiken? Bristen på bra tränare?
2. Varför tränar ni? Är det enbart för att ”komma vidare” eller tycker ni som jag att det ”bara” är kul? Eller ser ni träningarna som ett nödvändigt ont?

Det skiljer ca 2 minuter och några tag med en svamp dränkt i varmvatten mellan dessa bilder och detta är numera mitt sätt att sköta stallet 🙂 !

Tidigare stallägare hade säkert höjt på ögonbrynen för så petig var jag verkligen inte när jag hade häst hos dom och hade någon då berättat för mig om häst/stallägare som var och varannan dag gick över boxväggarna som jag gör idag hade jag raljerat över att den personen var knäpp/ hade för mycket fritid/ överdrev och jag vet inte vad.

Att jag numera håller på så här får kanske tillskrivas allt ovan; jag är kanske både knäpp, har för mycket tid och överdriver?

Eller så beror det på att jag vill behålla ”nyskickutseendet” så långt det går i stallet; inte egentligen för att det är Henrik som har byggt boxarna eller för att jag har betalat dom utan för att jag alltid har gillat när saker ser ordentliga och rena ut.

Och det är väldigt lätt att hålla nymålade ytor rena om man anstränger sig det minsta.

Sedan vill jag poängtera att jag inte skurar hela stallet så att det är kliniskt rent, det måste ändå synas att det bor djur där och såååå mycket tid och lust har jag inte att lägga. Så lite spindelväv och damm går ganska lätt att hitta även hos mig 🙂 !

Men att låta bajs/ foder förbli inkletat på väggarna; det vill jag inte och noterar numera också hur andras boxar ser ut på ett helt annat sätt än tidigare.

Förvånades tex över att en ganska stor häst-influencer som verkar vara såååå noga med allt kring sin hästhållning flera gånger har visat bilder på massa intorkat foder runt krubban- säkert inget personen själv har tänkt på och dessutom betalar hen för fullskötsel men ”väggskrubbar-Birgitta” ryser numera och har slutat ge blött foder i boxen 🙂 !