Månadsarkiv: mars 2023

Torsdag- steg för steg

Nu har jag precis kommit hem efter en Nina-träning som vi delade på.

En gång i veckan gör vi så att Nina rider en stund och det tycker vi båda ger resultat även om dressyr verkligen är ett långsiktigt arbete där man inte alltid ser några jätteresultat så snabbt och framför allt inte med äldre hästar.

Det tyckte jag var en tjusning med att ha unghästar; där kunde framstegen synas mycket mer och snabbare. Men som jag har sagt flera gånger på bloggen; den biten känner jag mig ändå färdig med.

Har ingen roligare bild än den på min lilla foderkammare och nej; jag fodrar inte med trettioelva olika sorters foder vilken man kan tro av de många tunnorna att döma utan flera av dom innehåller samma foder 🙂 .

Det som göms i snö….eller en fågelgåva?

För några dagar sedan såg jag något som lyste tydligt vitt i min ena hage och vid närmare inspektion såg det ut att vara en del av en boots?

Hur som helst undrar jag verkligen hur detta föremål hux flux har materialiserat sig i hagen?

Man skulle kunna tro att det tidigare legat nergrävt/ nertrampat och genom någon form av gravitation kommit upp till ytan men jag har använt hagen i 3 år så i så fall måste bootset ha hamnat där innan dess?

Nej, jag tror mer på att någon av mina på olika vis engagarade fåglar som äter överbliven havre från den lilles balja eller som sitter på båda hästarna ryggar är skyldig.

Kanske har fågeln hittat bootset någonstans, tagit med sig det på en flygtur och tappat/ släppt ner det i hagen, precis som jag tidigare har hittat päron 🙂 på utebanan.

Vad tror ni?

Onsdag- vårtecken

15 mars ”är” egentligen vår i Skåne även om det inte känns så just nu men jag sätter mitt hopp till just hur det brukar vara i mina trakter; fruset ena dagen och grönt gräs och många plusgrader nästa.

Under tiden får man försöka hitta lite vårtecken både inne och ute och vila i vetskapen att vintern inte kan pågå för evigt (hoppas jag inte jinxade något nu ha ha).

Frenchie har vilodag som han oftast har var 6:e dag eftersom det brukar passa bäst med mitt arbetsschema (jag vill helst att han vilar på en dag när när jag jobbar).

Lillan har blivit tant

56-årig tant

Förra veckan var jag på vårdcentralen i Veberöd eftersom jag fortfarande har problem med min häl….never ending story känns det som.

Hur som helst; när läkaren mötte mig i väntrummet fick jag behärska mig och inte fråga, nyfiket och inte spydigt ”ursäkta men hur gammal ÄR du”.

Tjejen som var läkare såg ut att vara 20 och rent förnuftsmässigt vet jag att hon måste ha varit x år äldre för att ens ha genomgått utbildningen men det är inte första gången det känns som att ungdomar är både tandläkare och läkare.

Jag är ingen åldersdiskriminerare per se så det är inte därför jag reagerar numera utan det handlar nog mest om att jag själv i så många år var van att vara ”lillan”, dvs en av de yngsta på mina arbetsplatser och nu är den tiden helt klart oåterkalleligt förbi….minst sagt…

Tisdag- halstäcke

Ha ha ha…jag VET att detta faller under kategorin ”dagens i-landsproblem” men denna syn möter mig varje dag!

Jag vet också att vissa ondgör sig över halstäcket som de menar inte ”behövs” men tro mig…jag tycker absolut att det besparar mig en hel del gnidande på Frenchies hals och mankammande därtill.

Hade det inte redan funnits hade jag uppfunnit ett huvud/ ansiktstäcke och säkert blivit rik på kuppen 🙂 !

Skämt å sido; jag tycker bara att det är positivt att båda hästarna vill/ kan/ vågar rulla sig varje dag och att de gör det lätt och smidigt, även Lillis 26 år.

Lätt och smidigt gick det även i ridhuset idag och därefter åkte jag och åt en rejäl lunch med min man (jag äter sällan frukost) och på det en lång powernap- min typ av dag 🙂 !

Fick även ett sms som alltid gör mig lika glad och kan bara fortsätta att tjata; ni som kan: hjälp till!

Tävlingsinflation

I förra veckan gnällde jag igen över att det numera är så få startande på nästan alla dressyrtävlingar i Skåne och en bov i dramat tror jag är att flera klubbar ordnar exakt likadana tävlingar, dvs med samma klasser.

Så här skrev jag i det inlägget:

”Det enda jag kan tycker är synd med dagens tävling, och det kan man måhända inte klandra Sydslätten för, är att det denna helg arrangeras tävlingar med ”mina” klasser hos för mig TRE närliggande ryttarföreningar och vad blir resultatet av det tro; ja ”så klart” att alla tre tävlingsplatserna har tunnsått med starter i MSV B:1 och B2.

Idag var vi 7 startande i B:1 och när jag såg att det initialt bara var EN anmäld till B:2 avstod jag från att anmäla mig vilket jag hade tänkt från början. Slutligen blev det 2 startande i denna klass.

I Dagstorp startar idag 3 ekipage i B:1 och 3 i B:2 och Eslöv får 7 startande i B:1 idag och lika många i B:2 imorgon.

Arrangörerna får så klart göra som de vill och kanske får de lönsamhet i att ordna många men små klasser per tävling men som jag skrev efter förra söndagens tävling tycker JAG att det är trist att tävla mot en handfull ryttare.

Helt klart blir det en form av inflation vad gäller tävlingsresultaten men det är kanske det dagens ryttare vill?

Att det är roligare att säga att man vunnit en klass med 3 startande än att man tex blivit 3:a i en klass med 15 startande?”

Ska man hitta fler nackdelar (?) är en att man ”riskerar” att samma domare dömer båda ens klasser eftersom domarna numera oftast dömer långt mer än en klass/ dag.

Å andra sidan kan ovan även vara en fördel om man tycker om en specifik domare?

Det finns i alla fall en odiskutabel fördel med få startande och det har jag hört flera ryttare ta upp: ”man kommer snabbare hem”. Även om man rider 2 klasser går det snabbt och inte som ”förr” då man kunde ha 4 timmar mellan sina starter och hann bli ganska less under väntandet (så var det för mig i alla fall).

Idag undrar jag vad ni föredrar när ni tävlar?

Få startande eller stora klasser? Spelar det någon roll om samma domare dömer båda klasserna om ni rider 2 klasser?

Måndag- 9 grader

När man vaknar till regn och denna prognos önskade i alla fall jag att den skulle ändras och det gjorde den faktiskt men efter rätt många timmar.

Båda hästarna fick nog redan efter lite mer än en timme i hagen och fick gå in och jag passade på att frisera Frenchie innan avfärd till Nina:

Som synes tillhör jag dom som inte drar sig för att klippa manen 🙂 .

Medan jag tränade för Nina skänkte jag Granelundshallens fina ridhus en tacksamhetens tanke; det var verkligen skönt att rida helt obekymrat medan regnet piskade utomhus.

Hemma blev det för ovanlighetens skull boxen för Frenchie som fick utföra sin ”post training routine” inomhus:

Nu är djuren utsläppta igen och jag ser på termometern att det är hela 9 grader ute!

Frenchie tjänar pengar

I förra veckan såg jag en insättning på mitt lönekonto som jag inte kände igen.

Förvisso är det bättre att inte veta varför man FÅR pengar än om det hade skett ett uttag jag inte visste vad det var men jag blev ändå fundersam över vem som skänkte mig 350 kronor.

Efter lite efterforskningar kom jag på att det var prispengarna från tävlingen där Frenchie blev 3:a och han kan nu stoltsera med att han har tjänat sina första svenska kronor.

Huruvida han drog in några kulor medan han bodde i Danmark låter jag vara osagt men nu har han alltså bidragit till minst en säck mash eller något.

På tal om pengarna mindes jag när Heron tjänade SINA första pengar och hur det gick till kan ni läsa om HÄR.

Söndag- skogsmöte

I morse red jag ut ovanligt tidigt (8.20); detta för att försöka undvika att träffa på för mycket ”folk och fä” på stigarna.

I början av rundan blev det sååååå fin samlad galopp, nästan på stället banne mig, sedan mötte vi en kvinna med 2 enorma, vita hundar som såg nästan ut som smäckra shettisar och DOM var farliga hävdade Frenchie.

Han ville inte gå i närheten av dom utan försökte vända (i skritt så inga galna skenturer) men vi kom förbi med lite tråckel.

Resten av turen förflöt utan drama och det blev mer galopp, lite passage men mest skritt eftersom det var ganska fruset.

Hemma fyrade jag av dessa kort; tänk om man själv kunde se så här nice ut ”bara sådär” utan minsta förberedelse. I wish 🙂  !

Fråga från en läsare om hispiga dressyrhästar

Bloggläsaren ”Smurfan” ställde några mycket intressanta frågor och framlade en del egna teorier i en kommentar igår som jag gärna vill besvara.

Så här skriver Smurfan:

Angående den där ”djungeln”, varför miljötränas inte dressyrhästar mer? Där jag bor finns det gott om dressyrekipage och nästan alla är hysteriska. För allt! Och då talar jag inte om tävlingar, utan en vardaglig uteritt i skritt kräver att hela byn evakueras innan de kan sticka nosen utanför stallplan… 

Varför är, som jag upplever det, dressyrhästar hispigare än andra hästar? (Och då jämför jag bland annat med alla reaktiva fullblod jag har haft genom åren…)

Lägger man för mycket tid på piruetter och vägrar lämna ridhuset för den verkliga världen?

Har aveln gått för långt så att hästarna inte bara har power och utstrålning, utan har fått för MYCKET power så att de har blivit ”tokiga”?

Eller är det fel på ryttarna? 

Vad tror du?

Om jag ska skriva vad jag tycker och tror så instämmer jag i hela inlägget till typ 100 %.

Och jag tror att ”hispigheten” hos hästarna beror på en kombination av allt det du räknar upp.

Nu generaliserar du grovt och det kommer jag också att göra nu men jag tror det bakom måååånga ”dressyrhästar” står en försiktig/ rädd kvinna.

Det jag har sett/ upplevt/ läst om under mina +30 år som inackorderad och med egen häst är att det finns gott om (övervägande) kvinnliga ryttare som är ganska rädda för att lämna ridhusets/ ridbanans inhägnad och en del gör det dessutom extra svårt för sig genom att ha hästarna uppstallade så att det är svårt att rida ut på ett säkert och enkelt sätt.

Stallet ligger kanske utmed en starkt trafikerad väg eller så måste man rida på x trafikerade vägar för att komma till lämpligare uteridningsmöjligheter och då förstår jag om man inte är så pigg på att göra detta efter jobbet när det redan är mörkt typ halva året innan man hunnit till stallet.

Sedan är det också ofta så att ju mindre man övar på något desto svårare är det och större risk för att allt möjligt händer när man väl…tja…tex rider ut.

Jag märker själv på Frenchie att han är mycket mer tillfreds/ lugn/ otittig när jag nu har ridit ut frekvent mot hur han var i början när han inte var van att ridas ut ensam.

Du Smurfan nämner aveln och jag tror också att detta bidrar till de ”hispiga” hästarna; att en hel del köper dessa fantastiskt rörliga och elektriska hästar som de sedan inte reder ut.

Någon inser sitt misstag och säljer hästen och köper något lugnare (känner några sådana ryttare) medan andra i stället ”låser in sig” i ridhuset och rider ut så sällan att det då blir världens drama när de väl gör det.

Om jag åter ska ta Frenchie som exempel (alla mina andra hästar utom Kreon har varit jordens snällaste att rida ut från dag 1, även som unghästar) så tyckte jag inte alls att det var roligt att rida ut de första månaderna, tvärtom.

Jag gjorde det bara för att jag anser att hästar ”ska” arbetas varierat och med uteritter men tro mig; jag hade hellre sluppit eftersom han kändes så himla reaktiv i början.

Men jag tror att detta är enda vägen att gå om man vill kunna rida ut utan det drama som du beskriver Smurfan; man måste ta tjuren vid hornen och göra det frekvent men klokt.

Att utsätta sig för rejäl fara med tex en istadig häst i trafiken är bara dumt på alla vis och kan man ska man tveklöst rida ut med tryggt sällskap.