Månadsarkiv: mars 2023

Skrivet

Måndag- HLR

En härligt solig dag som bjöd på en lika härlig uteritt i skogen med Frenchie. 

Jag är per se inget fan av uteritter då jag vanligtvis tycker de är ganska tråkiga och de första månaderna med Frenchie var de rätt läskiga men när han går som han gör just nu är de GULD.

Jag kan jobba med både skolor och galoppen och/ eller klättra eller bara skritta omkring och han känns helt ”med”. Kul.

Idag har jag också gått en kurs i hjärt och lungräddning och det är kunskaper som man bör ha men förhoppningsvis aldrig behöver använda.

Tyvärr känner i alla fall jag att mycket faller i glömska rätt snabbt eftersom man (tack och lov) inte behöver använda sig att det man lärt sig.

Fast det är meningslöst eftersom det ändå blir som det blir har jag också slösat lite tid på att kolla väderleksprognosen x gånger; detta då det är aviserat rätt mycket snö imorgon och det vet ni ju vid det här laget mina åsikter om.

Jag vill sååå gärna slippa ”skiten” av många olika anledningar men än så länge ser det inte ut som att jag ska bli bönhörd.

Bjuder på en bild som hyfsat väl sammanfattar vad min hjärna vanligtvis arbetar med.

Skrivet

Våra små bebisar

Jag TROR att jag vågar påstå att alla mina hästar har varit väldigt snälla mot inte bara mig utan omgivningen i största allmänhet men kanske tänker någon om mina djur så som bilden visar 🙂 ?

Själv kom jag, när jag såg bilden, att tänka på en stallkamrat jag hade för många år sedan.

Hennes häst var inte speciellt sympatisk utan väldigt bortskämd och gjorde lite som den själv ville.

Vid ett tillfälle när ägaren stod utanför hästens box for den ut med skallen väldigt surt och knockade henne i huvudet i farten.

Hade det varit MIN häst hade jag högst troligt svimmat av smällen men OM jag mot förmodan hade behållit medvetandet kan jag garantera att jag hade gett hästen ”a piece of my mind”.

Det enda ägaren gjorde var att skratta till (!!!!) och säga ”men Pelle då….” !?!

Ja, man är olika….

Skrivet

Söndag- en gul rosett

Idag har Frenchie och jag varit och tävlat hos en mycket aktiv arrangör; Skabersjö ryttarförening.

Jag körde dit som på nålar; vägen var förrädiskt hal, slingrande och smal på sina ställen och jag ville komma fram helskinnad.

Fick lite skrämselhicka när en galning körde om mig när jag körde med släpet igår, på en enfilig väg med vajerräcke!

Människan touchade min backspegel men det kunde så klart ha gått tusen gånger värre! Och släpet var tack och lov tomt.

Hur som helst; Frenchie får högsta betyg i uppförande på dagens tävling från början till slut.

Jag har hittills alltid bett någon att hålla honom när jag sitter upp, bara som en försiktighetsåtgärd, men idag tog jag ingen hjälp och han stod som ett ljus.

Han var lugn och obrydd på framridningen fast vi var 7 ekipage som mest och han kan reagera när andra ”tjoar” för mycket och inne på banan tittade han inte på något fast jag inte hade varit där i veckan, så som jag har gjort i princip alla gånger vi tävlat hittills.

Så förhoppningsvis är vi mer permanent samspelta nu och jag kan slappna av och Frenchie kan sluta att hoppa till för domarbord och annat som finns runt en tävlingsbana och som han tidigare har gjort små affärer av.

Idag fick vi en gul rosett och det var så klart jättekul, särskilt som det ändå deltog 15 ekipage.

Det kan låta futtigt men jag är numera så van vid att tävla mot långt, långt färre ryttare, ibland så få som 1-2 andra så det här var lite mer som en ”riktig” tävling om ni förstår hur jag tänker.

När vi ”vann” en Msv B:1 i höstas deltog endast jag och en ryttare till och JAG tycker inte riktigt att det räknas även om jag förstår att andra resonerar annorlunda.

Skrivet

Lättlurade människor

Detta klippet har valsat runt lite överallt; bland annat på Facebook. Många har varit fulla av beundran, både hästfolk och ”andra”.

Från början påstods det att hästen varit begravd i 3 veckor (!!!) och när jag ifrågasatte detta skrev trådskaparen (själv hästägare) att hen ”undanbad sig konspirationsteorier” *ASG* !

Själv undrar jag hur okritisk/ okunnig man är, även som hästmänniska om man på fullt allvar tror att en häst kan stå (?) utan mat och vatten i 3 veckor och a) se så här välnärd ut (i så fall måtte den ha varit asfet dessförinnan vilket även det är osannolikt i detta land) och b) ffa röra sig så pass obehindrat direkt efter utgrävningen!

Skrivet

Lördag- odlingsdags

Idag blev det ett ridhuspass för vår del- solen strålade bedrägligt och de isande vindarna bet i skinnet.

Men våren är absolut på väg och de tomatfröer jag planterade för en vecka sedan ungefär har stuckit upp rejält även om det bara är rangliga strån än så länge.

Som synes är det inte mycket som återstår av vinterns gödsel- de skånska hobbyodlarna är på hugget minst sagt och hjälper mig att decimera stacken jättebra.

Skrivet

Fredag- hos frisören

Jag hävdar ofta att min tidsuppfattning är helt skev; säger jag att något hände för ett år sedan är typ 3 år närmare sanningen i de flesta fall.

Jag insåg nyligen att mitt hår hade blivit ganska långt och tänkte att det nog var dags att klippa det; ”det måste vara 3 månader sedan jag var hos frisören” tänkte jag, kollade det och det visade sig att det hade gått ett halvår! Mer än hög tid med andra ord så det lilla projektet tog jag hand om idag.

Frenchie har vilodag och stod sist jag såg honom och ”betade” av det lilla, torra gräset som finns kvar i hans hage.

Skrivet

Min renliga häst och min obefogade oro

När jag var och provred Frenchie blev jag minst sagt bestört när jag såg hur typ 10 av 12 boxar såg ut i hans stall:

Frenchies egen box var absolut inte så här skitig men inte heller särskilt ren (på väggarna) så jag såg framför mig hur mina vita väggar i stallet skulle ”förstöras” om jag köpte detta djur 🙂 .

Jag frågade fd ägaren och hon försäkrade mig om att Frenchie INTE var någon ”väggbajsare” och ärligt talat; jag hade köpt honom oavsett ❤️.

Men hon ljög verkligen inte, tvärtom för så här ser Frenchies box ut sedan dag 1 på Ryhus:

Bättre bild när jag hade tvättat av lite DAMM, inte BAJS från det svarta:

Lillis är för övrigt exakt likadan ❤️!

Skrivet

Torsdag- 72

Idag känner jag mig lite ”duktig”- för 72:a gången i mitt liv har jag lämnat blod.

Sköterskan påstod att man kunde räkna att varje gång man gav blod räddades 3 liv och stämmer DET är det ju fantastiskt.

Lille Frenchie har ridits i ridhuset medan solen strålade utanför men det är ännu för fruset och kallt för att klena Birgitta ska använda utebanan.

Skrivet

När man inte själv ska betala

För någon vecka sedan diskuterade vi stallägare vs inackorderingar och någon tyckte att att jag var lite hård mot de uppstallade,  ”nu när jag har eget stall”.

Och så kanske jag uppfattas och det är lätt att dra denna slutsats men jag vill påstå att jag redan innan jag flyttade till Ryhus noterade hur EN DEL agerade i andras stall; dvs när det inte var deras egna eller de själva skulle betala för whatever.

Och visst…i yngre dagar, som uppstallad på ridskolan i ca 20 år så var även jag slarvig med vissa saker, obetänksam och lat.

Men med stigande ålder har jag faktiskt blivit lite mer….tja…ska vi kalla det…hänsynsfull?

Så jag reagerade absolut när jag tex såg stallkamrater dänga skottkärrorna i marken; vet vad man en sådan kostar så borde man tömma dom med större försiktighet.

Samma vad gäller att ”låta” hästen bita på allt möjligt; kvastskaft, boxväggar, sargen i ridhuset….

Allt kan man inte stoppa men jag efterlyser ändå större vakenhet! Och en flaska Antibit.

Men som sagt; när man inte själv betalar eller vet exakt vad saker kostar är det lätt att bli nonchalant.

Jag såg senast för någon vecka sedan ett exempel på detta i mitt eget ridhus.

Ridhuset var utlånat mitt på dagen (klockan 12), solen fullkomligt strålade vilket gör att ljusinsläppet tack vare vindnäten är fullt tillräckligt för att träna hundar men ändå hade ”man” tänt belysningen.

Och inte bara under själva träningen utan även efteråt när man plockade undan sina grejer.

Som vi alla vet är el DYR i dessa tider och att ha x lysrörsarmaturer tända helt i onödan….jag kan inte låta bli att undra om man hade gjort samma sak hos sig själv?

MEN; det finns absolut motsatsen till de obetänksamma och om vi ska diskutera just elen har jag sett de som hos mig i vintras nästan tränade i mörker bara för att inte slösa på strömmen. Det var lite överdrivet åt andra hållet 🙂  men väldigt snällt tänkt i alla fall.